Pratade just i telefon med min Bellabooooooooo och blev återigen påmind om hur mycket jag saknar henne! Valde den här bilden för att jag tycker hon är en riktig liten ÖLARE!!! Nejdå. Skoja.

Eller..?

Bella. Ölar'n.

Har just slängt upp det här fotografiet i en ram på fönsterkarmen.
Är så förtjust i känslan. Kände mig som hemma på hostelet i Belfast. Lilla Buju (hunden) var så otroligt bedårande och Tony (mannen) var en av de skönaste personerna jag har träffat. Det var harmoni, och det var roligt. Roligt som FAN hade vi det till och med.

Till exempel när vi tog bilen uppåt kusten, vevade ner rutorna,spelade grovordad hip hop med tung bas och skrek "SLUUUUUUT" genom fönstrena.

Ganska politiskt inkorrekt, nu när jag tänker på det.

Försöker få tiden att gå här hemma. Städar och plockar, ströläser och ränner runt på denna lilla yta som jag ju blir så trött på efter för många timmar. Eget boende i all ära, men jag är lång och klumpig och den här lägenheten är för liten för det.

Har i alla fall funnit att jag blir alldeles harmonisk stundtals, då jag tittar på min bakgrundsbild. Det är regnskogen då den var som mest trollsk; på kanske 2000-2500m höjd under min vandring upp för Mt Kinabalu på Borneo. Detta är någonting jag aldrig tänker sluta tjöta om, för det var det bästa jag har fått för mig att göra. Träden är enorma. Jag har ett foto där Lasse vandrar på samma plats, och då ser denna långa karl väldgt liten ut i jämförelse.

Såg ett program om paradisfåglar på svt imorse (precis så lite har jag att göra just nu) och då var det självfallet mycket vackra vyer på regnskogen. Väldigt mysigt att se på.

Nu ska jag krisa vidare. Käka lite persikoglass, kolla lite utbildningar, nysa hysteriskt och läsa obegriplig litteratur om "Identity and violence". Tjoflex!

Nu har jag börjat skaka och har numer ont i mage, huvud, svank, hals och tänder.

Alltså jag vill inte ens ha glassen jag har skopat upp. Jag tittar på den med förakt. Där är den, söt och ljuvlig, och jag vill hellre dricka vatten. Det hade jag också gjort om det inte var så förbenat smärtsamt med kallvatten. Tror att jag istället återgår till att lägga mig i fosterställning i sängen och hoppas att det snart går över.

Jag inser ju att jag framstår rätt klen nu.. Men jag svär, jag är hur tuff som helst. Jag har bråkat med en apa i Indonesien. Det var en mycket, mycket liten apa. Händerna kan inte ha varit mer än en fjärdel del så stora som mina händer. Men saken var den, att den ville ha min vattentäta påse. Då var det krig. Hårt mot hårt. Eller okej. Hårt mot klent. Och då var jag inte det förstnämnda.

Men jag vann!

oki.. Att blogga när man är sjuk är värre än att blogga när man är full.

Ibland så roar jag mig med att läsa kommentarer på storbloggarna. Eftersom att människor är så ohämmat, otomordentligt idiotiska så är det klart underhållande. Det här är min favorit idag.

Blondinbellas kommentarfält under rubriken "Bahamas". Främst diskuterades Isabellas vikt och utseende hetsigt mellan folk, men så dök detta upp.



HON ÄR EN SLAMPA! LÄS HENNES BLOGG! NAKENBILDER I ALLA INLÄGG!
Skönt för Isabella då att någon äntligen skriver någonting av intresse.

Stensjuk.
Fick halsont sent igår. Visste att jag skulle vakna upp sjuk idag. Känslan är alltför bekant och det sätter sig alltid i min hals.

Så nu tippar jag att efter dagens seminare (jag tror jag måste gå dit ändå) så går jag och köper glass sedan låser jag in mig och väntar på bättre tider. Darnit! Jag hatar att vara sjuk. Det är så obehagligt när man har den känslan i halsen.

Har seminarie om tre timmar typ och har faktiskt inte skrivit min uppgift. Undrar varför? Kanske för att jag fasar för dagens debatt. Vi ska prata om huvida det är rätt att ge speciella rättigheter till minoritetsgrupper, ex att vissa ska få hoppa över religionskunskap och sexualundervisningen i skolan för att deras föräldrar anser att det inte är lämpliga ämnen.

Finns det något rätt svar?


Mondaaaaay bloody mondaaaaaay

Tog ett tag för mig att fastna i Laleh-världen men nu är jag där, och den är spännande.

Jag kan inte servera er någonting av intresse. Har förvisso haft en otroligt bra helg, men idag är jag låg för att jag är så trött, och studierna ligger på en hög som jag bearbetar alltför långsamt för att kunna känna mig redo för en hetsig debatt imorgon.

Jag kan tycka Söndagar är ruskigt gemytliga men jag behöver en rejäl energikick idag! Uppåtjack..? Näääjjjjjdå.

Ska diskutera muliticulturalism och feminism imorgon med en grupp av varierade nationaliteter, och det är intressant men det kräver en säkerhet i sina argument och ett lugn även då man inte håller med. Problemet är bara det att fallet vi ska behandla ska man kunna ta båda sidor i, det vet man inte förren imorgon. Ska tala för och emot. Och jag är helt tom i huvudet.

Böh.

Igår var en sådan där kväll som jag har längtat efter!
Det blev en så genomgående lyckad balans mellan dans, prat, nya människor, roligt, gulligt, härligt!

Yiggahwiggah! Nu blir det tacos långt bort!

Joorå såatte.. här sitter man och finsitter! Väntar på Ellinor och hennes roomie aka min homie, Kajsa. Vi ska äta finkäk vet ni. Finshirre. Vi ska nämligen WOOKA SÖNDER!

Haha ok ok inte så fint. Men jag har hört att "huvudsaken är att man är tillsammans".

Vad var det för fjant som på det?
Ha en jävligt GO fredag nu!

Inte idag.

Okej. Snön ligger kvar. Ville bara säga det till er, eftersom att det här måste vara något slags rekord i Småland. Det har inte regnat bort, det har inte blivit slask. Det är stabil snö allover Campus, igår var jag tvungen att springa med Kajsas Border Collie Felix på en äng en snabbis för att få känna mig lekfull igen (vi har föreslagit pulkaåkning inom umgänget, jag önskar att jag hade mina termobrallor här nere).

Idag har jag fortskridit genom minuterna som ett under utav harmoni. Promenerat i solen (och bitvis blåsten) till Willys med Kajsa och Felix. Tvättat. Ätit bra käk; OBS ÅT AVOCADO!!! /Lyx.

För tillfället tvingar jag mig själv att sitta här stillsamt och försöka plugga, istället för att hämta mitt paket från Nelly som väntar på ICA. Måste.fokusera.

TILL POÄNGEN!!!
Okej.. jag har ingen... Tyckte bara inte jag kunde låta bloggen vara snustorr en såhär fin fredag. Såatte, hej hej! Angenämt.

Jo, en sak kan jag fanimig säga er. Idag när jag tvättade så klev en kille in och frågade om det var ledigt och jag svarade "om fem minuter", så han sprang iväg igen.  Han dök åter upp en stund senare, några få minuter, och jag hade precis börjat sortera min tvätt mellan påse/torkskåp/torktumlare. Nu snackar vi tvättade underkläder och sådant. Då ställer han sig liksom och tittar på mig medan han väntar. Det var väldigt obekvämt, att bli övervakad när man sorterar underkläder.

ÄR NI NÖJDA NU? Närå. Hejdå.

I samband med att TV3 ska starta igång en ny säsong utav Top Model Sverige så har de anordnat en tävling på sin hemsida. Man kan vinna en resa till Los Angeles om man laddar upp en bild på deras sajt som ska visa upp ens "modelltalanger". Här nedan ser ni ett utav bidragen som ligger på TV3's startsida.



Jag lägger alla mina röster på deras bidrag.
(Speciellt eftersom att killen längst bak inte ser ut att vara helt med på konceptet. Han vill inte gå all in, egentligen. Men jag tänka mig hur konversationen löd. "Kom igen nu, Pontus. Var inte en sådan jävla mes". Så Pontus löd order.)

Jag tror att man är lite lagd åt det brutala hållet om man väljer att bli tandhygienist. Åtminstone så gjorde var min tandhygienist det.

Jag kanske borde ha anat redan då hon log efter jag berättat om hur ont jag har i munnen, att någonting inte stod helt rätt till. Hon borrade in ögonen i mig, med ett oplacerbart gnister i den blåa blicken, och berättade att hon skulle rengöra. Hon frågade om jag var medveten om att det kunde göra ont. Jajjemen, svarade jag och lutade mig bakåt i stolen.

I ögonvrån drog hon på sig handskarna med en ivrighet, den som finns hos barn som vet att de ska få efterrätt. Hon tog ett bestämt grepp i utrustningen, vinklade spegeln ovan mitt huvud och satte igång.

Och det gjorde ont. Faktum är att jag knappast har känt en sådan smärta hos en tandläkare förut. Rörelserna var snabba, maskinen ilade i öronen och det flög blod ur munnen på mig. Medan jag räknade sekunder så stannade hon upp och frågade mig, "Har du ont? Du ligger så stilla?". "Det gör väldigt ont" svarade jag lite urskuldrande och jag såg hur hennes mungipor reste sig undre munskyddet, varefter hon sade "Dåså" och återgick till att behandla min mun som om det inte fanns någon morgondag.

"Dåså" var ett tecken på en oroväckande förnöjsam sinnesstämning hos min hygienist. Och vad vet jag. Hon kanske älskar sitt jobb, och allt som har med det att göra. Inkluderat människor som ligger stela av smärta i hennes arbetsrum och undrar varför det är sprickor i spegeln ovanför. Om det kan vara så att någon stackars patient någon gång i tiden desperat har slängt sig upp och slagit i sitt huvud, efter att i panik försökt fly ifrån denna helvetshåla på en tandläkarklinik i Småland.

Jag är fortfarande skärrad.
Hon var tvungen att torka blod ur mitt ansikte.

Det är alldeles ohållbart kallt i min lägenhet nu när de lite redigare minusgraderna har kommit till vintern. Jag har tjocktröja på mig men fryser ändå här borta vid bordet, som råkar stå brevid fönstret. Igår kunde jag inte somna för att det var så kallt. Och då är elementet på högsta värme!

Åh. Drömmen om att flytta till andra sidan Universitetet.
Den här lilla hålan må vara min håla, men det räcker inte ens det för att det ska vidbehålla sin charm. Mwaha. Nu ska jag till el dentist och få en tillrättanvisning säkert.

"Oj, jag hade visst en rabattkod på Nelly liggandes här hemma?" *Klicketicklick*

Fri frakt, REA-skor och framtida sommarstunder i korta shorts.
De översta hade jag på mig i silver nu i helgen och vet att modellen är både bekväm och tjusig, de andra är så underbart fula med den bleka färgklicken att jag bara måste ha dem med pastellfärgad t-shirt och ett par slitna, ljusa jeans. Så ska jag gå runt i sommarstäder och låtsas att jag inte har tänkt igenom det sedan i Januari.

Hur kan jag misslyckas så otroligt med ett simpelt lasagnerecept?
Jag kan inte slänga såhär mycket mat, dock. Så jag slängde de brända pastaplattorna och rörde om resten till en kreativ pastasås med tomatsås, champinjoner och keso. Eh. Fake-mums på den.

Har ont i hela käften och ser fram emot tandläkarbesöket imorgon eftersom att jag är milt hypokondrisk och har fått för mig att jag kommer att börja tappa tänder. Det är en konsekvens av tandköttsinflammation, vet ni. Det bultar och blöder i munnen just nu faktiskt om ni undrar. En inte så behaglig känsla.

Äckligt inlägg det här. Helt klart jätteäckligt.
Är solklart äcklad av mig själv. Nu ska jag dränka sorgerna  i te.

Jag har ringt två samtal nu under morgonen. Ett till Telia, och ett till Folktandvården. Och det står tydligt att man behöver absolut inte vara otrevlig för att få sin sak igenom. Knappt ens bestämd. Allt man behöver göra är att låta lite bedjande. Lite skör. Lite som om man har laddat för samtalet och inte vill vara till besvär i sitt ärande, men man behöver verkligen hjälp och det är lite synd om en.

Telia:
Jag: Jag vill ta bort Surf från mitt abonnemang, jag använder inte Internet med min telefon.
Kundtjänst: Ah, tyvärr du bunden på det.
Jag (med en röst så nedslagen att man kunde trott att jag skrapat säkerhetsrutan på en trislott värd minst en miljon): Jaha... för att när dom ringde mig förut sa dom att jag fick ångra mig om jag ville senare. Och då hade jag fast jobb.. Nu har jag inte det längre. Nu är jag student.. Och min nya telefon, den kan inte ens komma upp på Internet.
Kundtjänst: Eh. Jaha. *knappeliknapp* Nu har jag fixat det.
Jag: Åhhhh tack!!

Folktanvården
Jag: Hej, jag skulle vilja boka en tid så snart som möjligt.
Receptionist:  Är du ny kund?
Jag: Jajjemen, nyinflyttad.
Receptionist: Nya kunder bokar vi in ungefär två månader framåt.
Jag (byter röstläge helt och hållet. Som om jag precis har fått en ohanterlig chock, med en stum stämma stakar jag fram mitt budskap): Men jag tror att jag har en inflammation i munnen. Det känns jätteobehagligt.. Jag vet inte om jag kan vänta två månader.
Receptionist: Jaha. Ojdå.. *knappeliknapp* Halv elva imorgon!
Jag: Åååhh tack!!

Inte för att jag vill utnyttja välmening, men jag är nog hellre skör än otrevlig om något. Bara att ladda inför tandläkarbesöket imorgon. Yuck.

Varenda dag får jag höra hetsig bas under heeeela förmiddagarna och gärna på kvällarna. Jag förstår bara inte, hur någon kan tycka om dansmusik så mycket. Är någon slags technovariant på temat.

Hur som helst blir jag snart gråtfärdig av irritation, hur kan man vara så jävla dum i huvudet när man bor i lägenhet och man garanterat fattat att det är lyhört? Jag hör ju för fan min grannes mobillarm hur tydligt som helst på morgonen, samma granne tror jag för övrigt att det är. För när larmet har gått dröjer det bara en liten stund innan musiken drar igång.

Lägenhetsproblem. Varför kan man inte börja isolera lägenheter på ett sätt som faktiskt funkar? JAG ÄR DESPERAT. Ser sjukt mycket fram emot att flytta härifrån. SJUKT MYCKET.

(eh, ja alltså ta hänsyn till att jag har sovit dåligt, ser för jävlig ut och har mycket att plugga)

Herregud - hur duktiga?!

Ingenting att säga idag inte.

Bästa känslan att ha en 2-vånings lägenhet i Taiwan för sig själv.

Kajsa, jag och Felix. Vilken drömtrio.

Kikar på the Voice, och en av deltagarna intervjuas innan hon ska sjunga för juryn. Och då säger hon "Jag sitter bakom kassan i matbutik nu, och det är jag så himla trött på, vill verkligen därifrån".

Det är inget konstigt med det, vem vill sitta bakom kassan på ICA för länge?
Det är bara det att jag tror hennes arbetsgivare förmodligen har TV...

och skulle någon av mina anställda klankan ner på sitt jobb i TV skulle jag nog inte tycka det var jättesmart. Bara en tanke.

Om jag liksom lutar mig mot fönstret och kollar mot höger så kan jag ser början på skogen. Idag totalt täckt i fin, tjock snö. Fast snö, en sådan som det är halt under.

Igårkväll sprang vi runt och lekte i den en stund, innan vi gick in och åt paj och kladdkaka. Sedan gick vi hem på natten, en natt där studenter skrattandes kastade snöbollar och gick runt på området. Som om det inte var mitt i natten, egentligen.

Idag känner jag att någonting behöver hända. Jag vill möblera om eller kasta ut fåtöljerna genom fönstret, byta stil och byta inställning. Hoppa av skolan och fly någon annan stans. Jag känner inte för att laga mat, och jag känner inte för att vara jag. Är det när man är i den här sinnesstämningen som man ska läsa en bok eller se en film för att drömma sig bort?

Hoppet till Socialdemokraterna kan återställas.

Juholt avgår.
Andas ut.

Ni måste älska mina stirriga webcambilder!
Har i alla fall ett ytligt announcement; min garderob är proppad med klänningar a "lilla svarta" och allt jag vill ha är färg. Vilket gör att jag känner mig absurt tråkig. Så ni får se mitt vackra anlete istället.

Indiskt med Julia strax, sen är det partay!

Jag saknar att skriva. Förut skrev jag mycket ofta, och jag skrev texter som faktiskt handlade om någonting annat än mina dagar. De hade liksom ett större syfte, och jag uppskattar min förmåga att på den tiden faktiskt tro att mina ord var dels unika, dels viktiga. Jag kunde tro att om folk bara kunde ta till sig det jag skrev skulle de förändra tankesätt eller hur de agerade.

För om jag skrev tillräckligt övertygande om vår miljö, då skulle väl alla börja källsortera? Och om jag skrev om vikten att vara snälla och att inte döma varandra för hårt, då skulle vi väl alla bli små helgon i samma sekund vi läst klart?

Jag ville tro på textens förmåga att påverka.
Men vi lever så inrutat. Det räcker inte att ha bra budskap, man måste slita som ett djur för att övertyga. Och det räcker inte att ha fakta som understryker budskapet, man måste slita som ett djur som snart ska falla isär. Det räcker inte med en text. En fjuttig liten text i en fjuttig liten blogg, utav en person om är så känslomässig att hon nästan börjar gråta om någon förolämpar Greenpeace (sant).

Jag skulle vilja vända mig till naiva jag igen. Skriva och överdriva och understryka och betona och vara saklig eller inte saklig, få tankar ned i ord och förvänta mig att andra ska ha intresset att läsa.

Nu är jag ju också 1000 erfarenheter rikare, och jag har många fler som läser. Men ändå. Det kanske är så att nu när jag är lite äldre, lite mer erfaren och faktiskt studerar ett värdsligt ämne så känner jag någon slags press i att skriva. Att bara skriva det jag tänker...

Men det är klart. Jag skriver ju aldrig det jag verkligen tänker.
Jag har hört att man inte ska gå på farlig mark.

Veckorna går så makalöst fort förbi här borta.
Fredag redan!? Det var ju måndag nyss? Shizzle.

Ska i alla fall också ha mig en makalöst bra fredag. Har det på känn. Föreläsning, lunchpromenad, plugg, middag, födelsedagsfest, utgång. Massor av nya utbytesstudenter kom till campus i förrgår, så det kommer att vimla av Tyskar, Sydkoreaner och Östeuropeer. Det bäddar alltid för sköna konversationer eller möten.

Tjuff och poff! Hörs!

Typiskt jobbigt inlägg för en läsare.
Vem eller vad syftar hon på? Varför skriver hon att hon saknar någon eller någonting öppet i en blogg om hon inte tänker säga vad? Störig! Idioti! Humbug!

Och visst är det lite idiotiskt, ändå.

Minst en gång i veckan äter jag det här.
Det är alltså pasta, broccoli och vitlök i grönsaksbuljong.
Jag lägger fryst broccoli i en liten panna med vatten som täcker buketterna, slänger i en grönsaksbuljong och två hackade vitlöker. Låter detta bli varmt. Slänger ner i en stekpanna, lägger på kokt pasta. Så vattnet blir liksom en grönsaks-vitlökssås.

Sen slaskar man på redigt med salt.

Vet inte riktigt hur närigsrikt det är men jag menar... Billigt?

"...du är på plats 36"

Telefonkö. Här ska talas med Telia.

En del i att leva billigare är att se över mobilräkningen. Jag har upptäckt att jag betalar 98:- i månaden för Mobil Surf. Vilket jag måste ha valt att lägga till då jag jobbade och flängde runt så mycket att jag brukade surfa in på sl.se nästan varje dag. Nu är det dock en totalt överflödig kostnad, så den ska bort. Dessutom betalar jag 30:- för att få papper på alla samtal och SMS jag har gjort, ett otroligt slöseri med papper och pengar som också kommer ifrån den tid då jag jobbade.

Alltså. 128:- i onödan varje månad.
128x12 = 1536kr om året.

Sedan måste jag ringa mer sällan och skypa mer. SMS:a gör jag gratis.
Hey ho let's go, billigare livet!

Ni vet lågprismärket Eldorado som säljs i matbutiker? De säljer ju lite allt möjligt till sjukt låga priser.

Sitter just nu och äter deras müsli. Den är hemsk. Ser så lovande ut på innehållsförteckningen, men smakar nog mest som bränt papper. Jag brukar undvika deras produkter i normala fall då det är tveksamt hur pass ekologisk och rättvis produktionen är, men denna gång fick jag fick den utav en vän som flyttade till sitt hemland igen, och jag har för avsikt att äta upp den innan jag köper ny.

Så nu sitter jag här, och käkar bränt papp. Och tröstar mig med citronteet Julia köpte till mig, i min nya kopp som kostade 10 kr på rean. Och fastän jag gärna hade gnagt på någonting mumsigare så vill jag inte påstå att jag tycker särskilt synd om mig egentligen.

Jag har alltid ett sug efter mat på sena kvällar. Det är jättekonstigt. Igår åt jag en burk majs med ost gouda ost från Eldorado på (!), kvällen innan kokade jag ett par decilliter pastaskruvar i grönsaksbuljong och käkade med oroväckande stor aptit.

What is up with thaaaat?
ANYWAY! GET TO THE POINT ANNIKA! Ja, eh, köp inte Eldorados müsli.

Sov gott!

Det finns någonting väldigt bra med dagar då jag känner som jag gör idag.
Nämligen att det lilla gör mig glad.

Köpa en blåbärsmuffin i stan - Glad.
Se att tvättrummet är ledigt - Glad.
Hitta salt&peppar kvarn på rean - Glad.
Äta carbonara ikväll - Glad.

Det är så simpelt, när livets lilla uppskattas. Jag är liksom tillfreds på ett helt annat sätt. Jag vet att jag ska sitta hemma imorgon och studera, varvat med diverse promenader och säkerligen någon liten fika. Och det känns som att jag inte behöver göra någonting mer avancerat än så just nu.


den kursbok jag läser i just nu

"I hope all of your hopes and dreams will come true..."

Igår när jag hämtade posten så såg jag ett litet brunt kuvert längst in i postfacket. Vet inte hur länge det legat där, men handstilen kände jag igen mycket väl. Det var min favorit, min Lasse, som hade skickat ett handskrivet brev från Danmark.

Så fint!
Jag minns när jag lämnade Borneo och vi stod och grinade som små ungar innan jag skulle kliva in i min taxi till flygplatsen, mot nya äventyr. I åtta veckor hade vi suttit ihop, och det var sorgligt att våran fantastiska resa ihop skulle ta slut. Men så kramade vi om varandra och Lasse viskade att jag skulle kolla i översta facket på mitt handbagage när jag kom på planet.

Sagt och gjort. Och däri låg ett tre sidor långt handskrivet brev, till mig, om vår nyfunna vänskap. Och medan planet lyfte och lämnade Borneos gröna kullar bakom mig så kunde jag inte låta bli att fälla en liten tår.

Det var fanimig riktigt fint.

Idag tänker jag "Världen är så jävla vacker", och försöker påminna mig själv om det även då jag ser ut över en regning parkeringsplats i Småland.

Obegripligt egentligen, att jag har vandrat omkring där helt själv.

Fadder-Carro fyllde år idag. Och för att hedra henne så bakade jag cupcakes. Jag tänker inte komma här och hävda att de blev världens tjusigaste, men nog fan vart de goda!

Jag blev så ohyggligt glad när jag fick en tårta av henne och Kajsa när jag fyllde år i September, fastän vi precis hade lärt känna varandra. Den tårtan var grym. Wooh.

Yee so, nu är det strax dags att sova. Jag bangade en utgång trots fantastiska vänner som frestade mig. Rutiner är inte jätteroliga, men okej.

"Rolf-Göran Bengtsson, vem fan är det..?"
Skriver Aftonbladets Lasse Anrell.

Världsetta i hästhoppning, svarar jag. Med EM-guld som senaste storvinst.
Anrell ger betyget minus gällande Rolf-Görans Jerringpris på sportgalan igår.

Hästsporten ligger alltid i motvind. Folk (nästan uteslutande män, tyvärr) som engagerar sig i övriga sporter som handboll, fotboll, ishockey, slalom, cykling, ja vad fan som helst; brukar inte helt sällan passa på att ge en känga till den sport som ridning är. Ofta genom att med nedlåtande rösläge påpeka att ridning är ju ingen sport. Glöm för all del inte att lägga till att hästar passar bäst på mackan, för det älskar vi som rider såklart att få höra om och om och om och om och om igen.. Anrell passar också på att skriva att det nog var hästen folk röstade på ändå.

Det är en klassisk kommentar. "Ridning är ingen sport. Hästen gör jobbet".
Jag kan inte låta bli att reflektera över ett flertal saker.

♦ Varför är det viktigt för dessa personer att trycka ner ridsporten? Det rankas olika, men alla gånger jag har läst någonting på ämnet är ridsporten alltid i topp 10 av Sveriges populäraste sporter.
♦ Men ridsporten är aldrig i toppen av de mest omskrivna sporterna i sporttidningar.
♦ Över 80% av de som rider är tjejer. Är det som med övriga tjejsporter då helt enkelt, att de anses klart mindre intressanta? Varför?

Jag tycker det är en stor skam att Anrell får skriva det han skriver. Jag ska förklara en sak. Jag är trött på att försvara mig för mitt hästintresse; Jag tycker inte att det är roligt när killar skämtar om att ridningen inte är en sport. Jag vill aldrig mer höra ett hamburgerskämt.

Trots att det ofta är okunskap som ledande orsak till att man inte förstår ridsporten, för tro mig det är en extremt ansträngande och svår konst, så förstår jag inte behovet att motarbeta detta. Jag förstår inte behovet att påpeka för någon att dennes passion bara är löjlig. Dessutom kan jag inte sällan reflektera om hurvida dessa människor är blinda, har dom sett hur stora hästar är? 600 kg? Skulle dom själva våga hoppa 1.40cm hinder på ryggen utav ett exalterat halvblod?

Jag tänker vara lite motsägelsefull nu för att understryka min poäng.
Jag fattar inte fotboll. Jag tycker det är märkligt att en sport där man sparkar en boll i mål kan vara så ohyggligt populär. Ibland när jag ser hur fansen på läktaren får nästintill hjärtattacker för att de är så exalterade så känner jag mig lite bekymrad å deras vägnar. Men vet ni vad? Det kan jag ju inte gå runt och säga. Det vore att förminska miljoner människors intresse bara av den anledningen att jag inte delar det. De ser säkert, likom jag med ridningen, också hur begåvade de bästa spelarna är rent tekniskt eftersom att de är mer insatta.

Problemet är att ibland när folk klankar ner på ridningen så försvarar jag mig genom att kontra typ "Wow, gud vad coolt det är med vuxna män som sparkar på en boll då". Det är såklart fel. Men jag reagerar så för att jag känner mig kränkt och i underläge.

Låt ridsporten vara en sport. Låt Rolf-Göran Bengtsson läsa tidningarna idag och slippa känna att han det han har ägnat hela sin karriär till är meningslöst och sett på med kritiska ögon. Låt honom ha sin ära såsom de stora namnen inom fotboll, friidrott och ishockey får.

Facebook. Högra hörnet.
Birthdays. **** and 2 others.

Klickar.
Anders. Today is Anders's birthday.

Du skulle fyllt 23 år, va?
Jag saknar dig så mycket.

På Borneo fanns det några danser vi fick lära oss i gruppen. Dels var det en dans där man ska sträcka ut armarna och låta som en örn, den dansade man alltid till en speciell Gong-melodi.

Men så fanns Poca Poca, en dans som alltid dansas till en och samma låt. Alltid. Nu är videon nedan kass i ljudkvalité, men det var den där dansen fanns tydligast. Som ni ser är ju inte dansen överdrivet komplicerad heller, vilket var perfekt. För så fort låten kom så gick alla upp, ställde sig på led och körde den här dansen. Och för varje steg blir situationen allt härliga.

Man tänker för sig själv, "är jag just nu på ett Malaysiskt bröllop i en inhyrd gympasal och dansar Poca Poca med brudparet, brudgummens föräldrar och mina danska vänner? YES I AM"

OBS! VARNING! Om du är en känslig person bör du nu titta bort. Glada Danskar överallt!

Det var en lyckad återträff igår. Kände mig så lugn med att det skulle bli sköj, av en väldigt enkel anledning. Jag har delat allt med dom här människorna. Dom har sett mig i mina bästa och mina allra sämsta skick, där borta på Borneo. Vi har delat sängar och tallrikar, vi har svettats och skrattat och festat och badat. Vi har varit med rån och draman, och vi har stått på toppen av ett berg.

Känner mig så jävla bekväm i Köpenhamn också, trots rådande knivbråk nere på gatan. Då var det rätt skönt att sitta uppe i fönstret och vara observatör istället för utsatt. Sjuka kvarter, dom där bakom centralstationen.

Men det verkade ordna sig där nere på gatan. Samtidigt låg vi i en hög i sängen och spelade våra favoritlåtar från Borneo och dansade på rygg. Väldigt löjliga måste vi ha sett ut, väldigt.

Igår så var jag ute till stängning. Det var skönt att ha så stor del av klassen samlad på en gång, en bekräftelse på hur ruggigt bra den här klassen är. Det är en görschysst sammanhållning och jag tror fan inte den hade kunnat vara mer utmärkt.

Anyweeey. Igår var det smockat med nya studenter på skolan. Det är ju ny termin, många nya utbytare som rännde omkring ensamma och försökte söka kontakt med Svenskar som kanske hellre ville komma ikapp med sina klasskamrater vilket orsakade lite underlig stämning ibland.

Här följer dock stereotypen på merparten av de nya människorna.
Killlar/Män i åldrarna 18-25. De flesta med;
I) Rutig skjorta
II) Skäggstubb
III) En öl i ena handen

Det här var alltså inte typ, tio stycken. Vi snackar kanske trettio, minst, på samma dansgolv, som ser helt osannolikt homogena ut. Det är inte det att jag har någonting emot varken män, skäggstubb eller öl. Men när man står på en loftvåning på ett litet campus och i ögonvrån tycker att man ser samma människa överallt, blir man lite sådär "Den här buffén har bara en sorts frukt".

Äh. Nej. Inte ser jag väl män som frukt...

NU SKA JAG TILL DANMAAARK!!



Tog en morgonpromenad till matsalen på Universitetet för att köpa kaffe, för det har jag inget kvar hemma. Jo, det är sant. Helt sjukt är jag.

Ah, dark shades under ögonen är inne nu, så 2012 azzsååå.

Nej, jag har inte blitt schizofren. Jag står för mitt hopplöshetstillstånd från sent igårkväll, Men, eftersom att jag satt uppe hela natten för att efter sista nedskriva mening kliva rakt till skolan utan någon sömn, skriva ut papprena, köpa en yougurt och gå raka vägen till ett seminarie och köra en redovisning helt utan förberedelse; för att ha gjort det så är jag så nöjd med mig själv.

Det gick ju. Läraren verkade nöjd med mina slutsatser, så jag kanske klarar mig fast den blev ett par hundra ord under minimumlängd. Och solen skiner som fa-aan och himlen är blå. Så nu ska jag äta min lunch, sova inpå tidig kväll och därefter svida om för partyparty.

Var lite svimfärdig där ett tag, men det kanske blir så när man inte har sovit på 24.
Okej. Nu laddar vi om igen.

Jag har inte sovit en sekund på hela natten. Jag har ändå 300 ord för lite i slutresultatet på min uppsats och måste gå hemifrån om en kvart.
HAHAHA.

Trodde inte det var möjligt att jag skulle orka detta. Estimerade att "jag är nog färdig fyra på natten, oj vad jobbigt".

Skulle tänkt "blir nog färdig NEVER EVER, oj vad jobbigt".

Nu ska jag ha seminariediskussion på uppsatsen. Det här är ett sånt här läge där risken finns att jag slänger ur mig exakt vad jag tänker och tycker i diskussioner.  Gulp.

Försöker sansa mig. Men det är svårt.
Jag är så nära att ge upp. Helt allvarligt. Bara stänga ner alla dokument, gå och lägga mig och inte gå på något seminarie imorgon.

Hur ska jag börja skriva på någonting när jag inte vet hur man gör? Vad det är som är viktigt, vad som förväntas av mig?

Fuck my socks. Om jag får godkänt på det här - då ska jag fira. Och det brukar man ju säga, sen går man ut en vanlig utekväll, om ens det Jag ska fan.. jag ska.. äta ute! Det gör jag aldrig här i Växjö.

Och så ska jag tro på mig själv. För om jag klarar det här ifrån det läge som jag är i nu, och desstuom seminariet imorgon, herregud, då är jag en superkvinna. Och då ska jag komma ihåg det nästa gång jag känner mig så här korkad.

Och javisst, självklart drar min granne igång festmusiken nu.
Tack..

Förväntningar.
Imorse hade jag väntat mig en morgonpromenad - men den ställdes in på grund utav stormigt väder och regn. Jag hade också väntat mig att stora framsteg skulle ha skett i studieväg, vilket det inte har.

Någonting jag absolut inte hade väntat mig var att jag idag skulle få en kaffebryggare, en mountainbike och färsklevererade gårdsägg. De två förstnämnda är utav fantastiska Jiske som imorgon lämnar oss för att vara i Nederländerna med sina vänner innan hon beger sig vidare till sitt hem i Brasilien. När jag storögt stitrade på henne över att jag skulle få bryggaren och cykeln sade hon genuint "If you're happy then I am happy. I am only happy to make someone else happy, I don't care about the money" och jag kände mig omedelbart som en dålig person. Hah! Nejdå. Men inspirerande är hon, tokan.

Nu behöver jag inte storhandla till fots längre, och jag får skjuta upp livet utan kaffe ett bra tag till för nu har jag en hel buffé med ekologiska kaffesorter att välja mellan till bryggaren.

Dessutom så fick jag gårdsägg utav min syster. Det värmer i hjärtat hur hon anstränger sig för djur. De bruna äggen är ifrån höns som hon införskaffade då de vanvårdades, och nu har dom det gott hemma på gården med ankor, kalkoner och tuppar. Det lilla gröna ägget är från en speciell sorts höna, som jag dock förglömt namnet på nu.

Två människor som inspirerar mig har idag gjort mig glad.
Tack!!


Fina ägg.

Här ska jag sitta sent inpå natten.

Året var 1969.
I stugor och höghus över hela världen så satt människor ifrån samtliga levande generationer som klistrade vid breda Tv-apparter med små skärmar. De var häpna; hänförda. På något sätt så hade vi tagit oss hela vägen till månen, och nu var allting möjligt.

Jag kan tänka mig att upplevde samma känsla som mig igår, när ni läste i tidningen om det SAS plan som inte kunde lyfta för att en liten mus sprang lös på det. Med andan i halsen uppdaterade ni era webbläsare för att se om någon förändring hade skett i sökandet; och med en viss skräck i halsgropen inväntade ni eventuella negativa besked. Ni vred och vände på er hela natten. Drömmar som var orealistiska, en värld där SAS planet inte kunde lyfta. Ni fick inte många timmar god sömn, och ni vaknade i vemod och snuddade på förtvivlan då ni återigen slog er ned vid era datorer.

Och nu kan ni andas ut. Mus-teriet på planet är löst.



aftonbladet.se

Tror ni inte att jag fick nån slags effektiviserings-boom och inpiration klockan 22 och fram tills nu? Och med tanke på mitt helt tomma dokument tidigare under dagen så kunde jag inte låta inspirationen gå till spillo. Så jag har nu läst 8 artiklar och skrivit en sida på uppsatsen. Vilket innebär att jag faktiskt är igång, en struktur har börjat formas i huvudet och jag har börjat få ordning på min tes.

Det här älskar jag! Jag älskar när det plötsligt händer någonting med mig och ett tankeflöde som har legat i ide bara klampar fram, viftar med sin lurviga tass och ber mig sätta igång, vänligt men bestämt.

3000 ord ska jag skriva imorgon, och sen kommer jag säkert undra vad det var jag var så himla nojig över. Ska göra mitt yttersta för att peaka före 22 på kvällen, dock.

Gotta slepp, ska på morgonpromenad med Jullebulle om drygt sju timmar.
Hurtigt!

... att ha på sig en "Love Earth" tröja som är grön och känna sig lite stolt sådär, även fast man i huvudet vet att den har kommit på nått nedsprutat fält långt bort och sedan sytts ihop på en fabrik av någon stackars, stackars lågavlönad person.

Det kanske borde stå någonting finstilt i småttig text längst ner.

*Det här budskapet stämmer inte alls överens med verkligheten om man köper den här tröjan. Ginatricot tar inget ansvar för följderna utav din konsumtion.

Det står underligt stilla.

Precis som att jag inte förstått att jag faktiskt hade tenta i måndags, och därför stängde av mobilen och somnade om när larmet ringde. Precis som då, så sitter jag nu och har inte skrivit ett enda litet ord av de 3-4000 ord som ska skrivas på uppsatsen.

Det är så konstigt, för jag känner mig varken motiverad eller stressad. Hela dagen har jag suttit här med papper och artiklar omkring mig som jag inte har gjort någonting utav.

Jag har inte för avsikt att bli en person som verkligen halkar efter på dealines, men jag vet faktiskt inte hur man skriver en artikel på ett ekonomiskt ämne, tro det eller ej, och orden kommer inte att trolla fram sig själva heller.

Märklig sinnesstämning är jag i, otroligt märklig.
Känner mig nästan lite likgiltig inför studierna.

Vad kostar egentligen en biljett mellan Växjö och Köpenhamn?

För det första: Instabila priser
Jag gjorde en sökning och fick resultatet 148:-, sedan ett par minuter senare när jag skulle göra samma sökning så stod priset på 212:-. Varför är det så?

För det andra: Studentrabatter
Måhända att det är en viss skillnad i omboknings- eller återbetalningsbara biljetter.
Men på en helt normal biljett till Köpenamn sparar jag vaddå, 36kr?

Och slutligen: Vaddå studentrabatter?
Priser på Ungdomsbiljetten är exakt samma, så jag sparar ingenting nu jämför med när jag reste förut. Vilket jag ändå tycker är lite fascinerande. Dock är ju självklart studentrabatten fortfarande relevant för de som är över 25, men lite häpen är jag.

Student


Ungdom 20-25 år


Vuxen

JAG FATTAR INTE HUR NI PRISSÄTTER?

Kommer ni ihåg rasisten jag mötte ute en gång?
Hon är hur som helst den i särklass äckligaste människan jag har haft ett längre samtal med på mycket länge. Det var hårfint att jag inte hällde min drink över henne och tog straffet att bli utkastad från krogen; hon provocerade mig något så otroligt.

Till saken tillhör, att jag har hittat ett nytt favoritte.
Jajjamen, det finns ett sammanhang. Det är nämligen så att i lilla stan så finns det en fin butik där jag funnit ett Rooibos citronté med yoghurt som smakar ljuvligt.

Föreställ er min fasa när jag en dag går in i butiken och ser att hon står bakom disken Av alla ställen hon hade kunnat jobba så står fanskapet i den enda butiken där mitt te säljs. Och jag kunde inte förmå mig själv att bemöta hennes blick, eventuellt få ett "men har inte vi mötts förut?" och behöva bete mig civiliserat. Jag blev utan te.

...tills nu!
För att min allra ädlaste Jullebulle var i stan häromdagen och köpte det till mig. Så att jag slapp. Fatta vilken pärla? Tack Julia!


Spegelvänd, fantastiskt inspirerande bild.

Är uppe så sjukt tidigt.

Anyway: Dags för en observation! Helt vild är den!

Varför står det "öppna här" på ena sida av mjölkpaketens ovansida?
Det går ju precis lika bra att öppna på andra sidan.

När jag har köpt en produkt äger jag den.
Fattar ni det, Arla? Jag äger er mjölk. Ni kan inte säga till mig hur jag ska öppna den.

Så det så!

Jag tror att jag har en vendetta mot dom tyska utbytersstudenterna.
Ni kanske minns ett tidigare inlägg om hur en mängd tyskar var uppe och skrek halva natten en gång och det blev liksom en utmaning för mig att sova medan det skedde?

Igår tog det nya dimensioner. Jag vill introducera er för:
ANNIKA VS ZE GERMAN BATTLE: ROUND 2

Igår så stod jag i fönstret och skulle släcka nattlampan.
Jag ser hur en tysk nedanför tittar rakt på mig, och sedan ropar på sin vän som också kommer. Ungefär några sekunder senare slår det mig att jag alltså bara är i nattkläder och därför bör avlägsna mig från fönstret.

Så jag går till sängen och hör hur de pratar, men förstår såklart inte vad de säger.
Och så... BAM! BAM! BAM!

DOM KASTADE SNÖBOLLAR PÅ MITT FÖNSTER.
Hur tror ni man ska sova när man hör jämna dunsar och tyskt skratt som ekar över hela byn? Ni förstår säkert att det inte är så enkelt. Och eftersom att jag är helt hundra på att ni tar mitt parti ("men jag tycker tyska utbytesstudenter är trevliga..." Näe, lägg av) så kommer ni kanske tycka att jag var helt briljant i mitt agerande.

Vet ni vad jag gjorde?
Jag ställde mig i fönstret och tittade på dem.
Och jag vet inte hur det kom sig att dom la av men jag har några idéer.
I) När min ståtliga kroppshydda tornade upp sig så visste dom inte till sig av skräck
II) Att det är jävligt creepy med någon som bara står och tittar ner på en utan att röra sig.

Ni kan ju få avgöra själva.
1-1, motherfuckers.


Brottsplatsen.

Nu är jag glad igen!
Så det som hände var alltså: Jag skrev inte tentan.
Detta innebär helt enkelt att någonstans i början av februari kommer jag att skriva en omtenta parallelt med en annan kurs, och det kommer bli ganska så upptaget och svårt en kortare period.

Trots all energi jag har lagt ner under lovet så vet jag att det inte varit förgäves, så många djupa andetag och härliga stunder med vänner senare så är jag återigen lugn.

Jag la mig 06:30 imorse, så det kanske är sovdags nu.

Åh. Lokaltidningsjournalistik<3

Idag har jag gjort mig själv så ofantligt besviken.
Jag tänker låta det kännas värdelöst i en stund, för jag har verkligen gjort bort mig.

För att tänka på annat har jag fixat en ny design och jag har själv inte kommit fram till om den är otroligt ful eller om den är rätt härlig, jag får ge det ett par dagar. Problemet med att inte ha något bildprogram är att det lätt blir lite pixliga foton när man sparar om dem i allas vårat paint.

Dags att välja uppsatsämne.
Ingen tid att spilla.

David Guetta - Time

Therese blogg: Snygg
Min blogg: Avundsjuk på hennes.

:)

Kolla vad jag ska läsa i vår:

1. Culture, Identity and Social conflict, 7.5 credits
2. Culture and Interpersonal Interaction, 7.5 credits.
3. Global Labour Migration Questions of Minority, 7.5 credits.
4.Global Governance and International Organizations, 7.5 credits

"After completing this semester, participants will be able to comprehend the theoretical and empirical notions of global issues, in particular issues such as culture, identity and migration. The student will also be able to comprehend labour migration as a truly international phenomenon, to compare its impact on various countries all over the world, and to analyze the situation of different categories of migrants. To discuss and define these issues as concepts and phenomenons and to identifiy these global issues in our contemporary world is also expected learning outcomes."

Det här blir nog grymt bra. Speciellt kurs tre.

Snabbkaffe, förlåt jag menar blask, är liksom det jag har hemma. Och jag behöver ju (STEREOTYPVARNING) kaffe för att orka med att plugga all day, för Red Bull (vilket jag tar till när det verkligen behövs) glömde jag köpa i affären igår och idag finns inte tid att gå dit igen.

Men alltså snabbkaffe.
Det borde ju inte få kallas kaffe? När man häller i mjölken så ser det ut som kaffe gör när det har bryggts alldeles för utspätt och smakar peske. Det smakar bedrövligt.

Hör ni det?
Jag är bedrövad.

Nu ska jag dricka upp blaskekopp nr 2.

Läste i en blogg om en tjej som slutat dricka kaffe och beskrev hur hon slutade känna sig upp och ner i energin tack vare det. Kaffet hade inte haft positiv effekt på henne om man jämförde med nackdelarna, så hon la av. Förstå om man skulle ta och göra det: Spara cash, snällare mot magen och få mer energi.

Blir 2012 året Annika slutar dricka kaffe?
Den som lever får se.

Jag har förvisso förlorat pluggtid men jag har sovit hela natten!!!
Så otroligt skön känsla.

Nu måste jag köra stenhårt och fokuserat resten av dagen.
Ser fortfarande förjävla sliten ut dock, så jag slipper ju lämna huset. Phew.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Varit på en riktig arbetsintervju. Dejtat. Flyttat ifrån Stockholm. Börjat på Universitetet.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Förra året var jag i Danmark på nyår och där snackades det inte om nyårslöften på samma sätt, så jag avlade nog inte några.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Neine.
4. Dog någon som stod dig nära?
Min farfars bror och min mormors systers man gick bort under olika omständigheter. De stod mig inte nära men är värda att nämnas. Vila i frid.
5.Vilka länder besökte du?
Danmark, Irland, Nordirland.
6. Mest efterlängtade möte?
När jag kom hem ifrån backpackerresan och fick träffa alla mina vänner.
7. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Kärlek och trygghet.
8. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Specifika datum har jag lite svårt att komma ihåg. Jag börjar bli gammal liksom.
9. Bästa minnena från sommar 2011?
Var jag i Irland på sommaren? Maj? Jamen dåså! Och dagarna i Danmark. Och alla störda after works med Camilla och Daniel.
10. Vad var din största framgång 2011?
Att få jobbet jag ville ha, att komma in på linjen som jag nu läser.
11. Största misslyckandet?
Min ekonomi.
12. Största misstaget?
De gånger jag inte har hållit mina löften.
13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Småskadorna regnar tätt.
14. Bästa köpet?
Min nya dator.
15. Träffat någon kändis?
Inte vad jag minns.
16. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, tågresor.
17. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Absolut!! Många många fina stunder i allmänhet.
18. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Without you - David Guetta
Someone like you - Adele
Vart jag mig i världen vänder - Björnstammen nånting
Hyptnotize U - N.E.R.D
19. Har någon du känner tagit körkort?
En bunt. Men som vanligt inte jag själv.
20. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare.
21. Vad önskar du att du gjort mer?
känt NUET!
22. Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat och låtit mig själv vara negativ.
23. Hur tillbringade du julen?
Med tjocka släkten hemma hos mig.
24. Blev du kär i år?
Nää. Inte kär. Klart förtjust.
25. Hur många one night stands?
Det här är ju trots allt en blogg *pryd*
26. Favoritprogram på TV?
Vafan, är det nån skam i att tycka om Idol eller? Annars är karatefyllan och big bang theory awesome.
27. Bästa boken du läste i år?
Minns inte.
28. Största musikaliska upptäckten?
MOBY! Helt fantatisk.
29. Något du önskade dig och fick?
Lägenhet, jobb, vänner
30. Något du önskade dig men inte fick?
Kärlek. Från en karl.
31. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Hade fest i Kajsas lägenhet. 37 pers på 30kvm. Vart rätt tokigt och härligt.
32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mindre sorgliga saker omkring så att jag får slappna v.
33. Hur skulle du beskriva din klädstil år 2011?
Blev hippiestil i våras! 70 tal.
34. Vad fick dig att må bra?
 Människorna omkring mig.
35. Läskigaste upplevelse?
Utöya.
36. Äckligaste upplevelse?
Vet inte. Mardrömsperioden i höstas kanske. Och flyget hem från Irland. Fuck man.
37. Årets bästa fest?
Åh, midsommar var bra fint.
38. Vad är du mest stolt över från 2011?
 Att jag har fattat beslut och tagit risker!
39. När var du mest nervös?
 Inför att flytta ifrån Stockholm. Blev helt knäpp.
40. Där du tillbringat flest helger?
Hemma i Stoccolma.
41. Vad fick dig att må dåligt?
Onda spiraler och en växande oro och frustration över världens många, omfattande problem.
42. Hur kommer nyårsafton spenderas?
 Det vart en fantastisk samling hos Billy.
43. Vem saknar du?
Anders (det högg till i hjärtat att skriva hans namn).
44. De bästa nya människorna du träffade?
Irländare och folk i klassen!
45. Ditt mål för 2012?
Skaffa en ihållande, vinnande atittyd vore något. Men garanterat också att klara vårstudierna utan trauman, lära mig hantera ekonomi samt bestämma mig om jag ska fortsätta läsa den här linjen.

Hm, ser ni det blåa under mina ögon? INTE SKUGGOR kan jag garantera.
Sitter här och känner hur tröttheten formas till yrsel, som i sin tur frestar mig att lägga mig rätt ner på sängen. Men jag vet ju att då är det kört; då kommer jag inte komma upp.

Så, vi kör!
Jag tänker sitta här tills jag bokstavligen ligger ner på bordet. Då tänker jag såsmåningom kravla upp, dränka stressen i en varm dusch och sova en hel natts sömn för första gången på minst en vecka.

Lite trevlig information till er från mig; Idag fick jag mycket hjälp med mina väskor på tåget. Smålänningar är bannemig redigt folk.

Klarvit frost, lingul himmel näst intill horisonten. Minusgrader en lördagsmorgon men ändå så rör sig människorna snabbt runt omkring.

Sitter här på tåget nu och åker ifrån.
Det var dags redan i torsdags, men nu är jag i alla fall snart tillbaks i min lägenhet. Det märks att jag inte har haft något eget boende förut, jag är nämligen nervös för vad jag ska hitta när jag kommer hem. Har någonting börjar läcka? Glömde jag soporna kvar? Har det varit inbrott?

Med andra ord: Jag är lika mycket en orolig fjant vad det gälller boende som jag är vad det gäller sömnbehov och matkoma.

Hej då Stockholm i alla fall. Fett kul att se dig: Nästa gång ska jag packa mindre för jag har två tunga väskor propfulla samt datorväska, och det uppskattas nog inte av varken medresenärerna på ett fullt tåg eller av mig själv och mina stackars mörbultade axlar.

Nästa gång vi ses så är det Avicii konsert. Det ni!

Tim Berg - Bromance (Avicii Remix)

Den här låten lyssnade jag otroligt mycket på i Taiwan, speciellt när vandrade omkring i deras äldsta stad Tainan där jag bodde fyra dagar. En dag av de dagar som jag gick vilse, så vandrade jag under neonljusen längst gator där folk satt ute och åt på plasttolar vid små gatukök som i princip stod ute på gatan, och jag varndraed med den är musiken i öronen. Minns att jag nästan dansade fram i min svarta shortssuit, mina lila strumpbyxor, fjädrar i håret och gympadojjor med hål i. Alldeles fel, men så rätt ändå.

En gång i tiden kunde jag koda hemsidor. Nu kan jag inte ens göra min blogg snygg.
Jag vill byta portal; men då skulle alla gamla inlägg gå förlorade.

Fan så anti-lattjo hörrni.
Japp. Växjö imorgon. Jag har visioner om min vårtermin, men dom börjar inte förren nästa vecka. Det finns inte tid för visioner.

YEAHHH!! Väldigt 2008. Men det var ett bra år, aight?
Fått lite kärlek inför Ushers röst efter hans insats i David Guetta - Without you. Så fruktansvärt bra i den låten är han. Oh my oh my.

Vet inte vad jag ska säga mer än att ÅKER TILL VÄXJÖ IMORGON!!

Så idag ere pluggilugg, god mat här hemma och en helt irrelevant rubrik i det här inlägget.

I know I suck på att blogga nuförtin. Inga foton. Långa texter i osammanhang. På den gamla goda tiden kunde jag få vardagsgrejor att låta roliga men nu blir det mest..babbel.

Vet ni varför? VET NI VET NI VET NI varför?
För att jag är trött h e l a  tiden. Jag har förutvecklats till en kärring, förlåt jag menar äldre kvinna, som genuint måste sova minst tio timmar för att inte känna mig yr i bollen. Jag får matkoma av att äten en normal portion pasta, och måste ligga och jäsa i soffan. Jag blir trött av "för mycket frisk luft" (dvs en promenad till den lokala mataffären) och måste sitta ner en stund när jag varit ute.

Annart var det förr i tiden, hörrni. Jag hade energi som en liten lärka. Kunde äta som en jävla dåre när det skulle till. Var ute hos hästarna och mojsade minst en gång i veckan.

Varför är jag såhär? Well.
♦ Stressaad herregud. Jag har lyckats att åtminstone njuta och vara ostressad när jag väl varit med vänner nu under "lovet". Men när jag varit hemma och tänkt på plugg, eller suttit med böckerna, eller ska gå och lägga mig, nog fan har det känts av då.
♦ Äter knappt - glömmer bort. Käkat musli och druckit kaffe hela lovet. HEALTHFREAKS ASSAMBLE!
♦ Sover ju inte bra. Mardrömmar. Oregelbundna tider. Oro.
♦ Sämst på att planera. Jag menar, hade jag varit bra på det hade jag inte suttit här med tömt sparkonto och dessutom ingen biljett till småstaden fast jag skulle ha varit där typ.. nu.

MY POINT BEING. Att i vilken ände börjar man när man känner sig som självaste innörden av kaos och ostruktur inombords? Dessutom börjar jag tro att andra studenter trollar med pengar. HUR i självaste fanskapen gör människor?

Hur lever man?
Om någon vill vara min livscoach, hör av dig.
Jag kommer tamejfan tuppa av på tangenterna.

Man har ju varit med om en del saker som kan benämnas som lame eller mer än så.

Idag? Ni ska få höra.
Kommer hem på eftermiddagen och har tre timmar innan jag måste till centralen för att ta tåget till Växjö. Upptäcker först att jag inte kan hitta mina nycklar till lägenheten - springer runt som en dåre, gräver upp alla väskor och samtliga fack, kollar bakom byrålådor och är allmänt frustrerad.
Precis när jag ska beställa så att låssmed väntar vid min ankomst så hittar jag nyckeln i en trasig lucka i ett sidofack på utsidan av min ena väska - phew. Laddar omm.

Framme vid Centralen.
Ja, ni kan ju gissa. Elfel = försenade tåg.
En halvtimma först, det kan man gå med på. Men problemet med tågförseningar är att man inte får veta på en gång hur sent det är. Informationen släpps successivt. Så halvtimmarna klättrade förbi och innan jag visste ordet av det så var preliminär avgång tre timmar försenad; vilket kanske hade gått vägen om det var dagstid. Men i det här fallet skulle jag missa mitt byte och hamna ute på nån ort i Småland ett på natten, så jag fick helt idiotiskt åka tillbaks hem och nu sitter jag här, fastän jag skulle vart i Växjö om en kvart om allting skett enligt planeran.

Fuck it, right?

Nu vet jag inte när jag ska åka.. Måste ju iväg så att jag kan få den där tentan gjord nivet.

Sitter och filar på sista kapitlet i boken, sen är jag färdigläst och har bara repeitionen kvar.
Försöker acceptera att jag åker tillbaks snart, men måste erkänna för mig själv att det kommer vara en starkare hemlängtan jag åker tillbaks med än förut. För trots att skolans stress har varit med mig även här, så har jag njutit varenda gång jag inte suttit med böckerna utan istället med vänner och familj.

Det är liksom skönt att komma hit en längre stund och varva om.

I år hade jag inga nyårslöften. Däremot ska jag göra sådant som jag lovade mig själv redan i början utav den här terminen, nämligen:

♦ Se över min ekonomi rejält.
Dvs från och med CSN i Januari ska jag spara alla kvitton under månaden och gå igenom när månaden gått. Vart tar mina pengar vägen, vad ska jag ändra på? Jag kan inte längre leva utan lampor och med matrester sista veckan varje månad.
♦ Schemalägga mina studier.
Vi har ju inte mycket lärarledd tid, utan mest egna studier och hemtentor. Men jag har insett att man behöver inte vara stressad alls i det här studietempot bara man lägger upp sin tid riktigt bra. Jag tänker mig en heltidsplan där 40 timmar går till plugget då det behövs. Sounds good.

17 sidor to go sen ska jag roa mig kungligt.
Ciao!

Kunde inte somna på många timmar igår.

Desperat av såhär lite sömn.

Trerätters underbar middag med glada människor och roliga uppdrag, rumpcharader med stor inlevelse, gamla bekanta, skön musik och läckra lyktor ända upp i skyn. En mycket lyckad kväll, tack alla!