.

Dagarna i Namibia har varit över all förväntan. Jag vet inte vad jag trodde, men det vara bara så mycket mer än vad jag begrep att det kunde vara; det blev så tydligt när vi landade i 37 grader varma Namibia efter 5 grader i Sydafrika, att det skulle bli bra. Jag har fyllts på med energi de här dagarna, prövat nya grejor och sett helt makalösa vyer, solnedgångar och stjärnhimlar.

Jag har lekt med surrokater, åkt jetski, suttit på taket av en Landrover och åkt runt i fantastisk natur, haft picknick i en grotta, klättrat upp för berg, bott i en campinghydda, varit på tysk maskeradfest, rullat runt på sanddynor i öknen.... Och nu sitter jag i Sydafrika igen och det är min sista kväll i Potchefstroom. Och det känns faktiskt bra. Nu är jag redo att åka hem med den känsla som Namibia både väckte och lämnade i mig. 

Vilken resa alltså...

Nu har mamma och pappa påbörjat sin långa resa tillbaks till Sverige. På sätt och vis känns det skönt att vara kvar här, på andra sätt hade jag gärna varit i Sverige en sväng. Men jag trivs ju här, och det har varit en fantastisk semester. Roligast av allt har inte varit aktiviteterna i sig, utan att jag faktiskt tillhör en familj med stor humor. Det har fnittrats och skojats om allt möjligt, och efter långa dagar på utflykt har vi suttit på middagarna med fåniga flin och bara tagit in atmosfären.

Lite utav det vi har hittat på i Cape var att åka till godahoppsudden & cape point, gå på vinprovning i Cederberg wilderness area, besökt Stellenboch med vinprovning på Kanonkop winery och promenerande i på Spier, varit på hamntur i Waterfront (faktiskt chillat i allmänhet i Waterfront), promenerat omkring i Sea point, åkt buss omkring Cape town, bilat österut och besökt boulder's bay med pingviner och vackra stränder, besökt Fish Hoek, varit på Botanical garden, besökt Constantia wineyard (förvånade?), sett vithajar.




Därefter åkte vi till Krugerparken i tre nätter, där hade vi turen att boka in en tur respektive dag där vi var ensamma i bilen med guiden. Där körde vi runt och fick se många fina, häftiga djur. Vi bodde på Protea Kruger Gate Hotel, med restaurang under stjärnorna på sandgolv och glada spelande musikanter. Det var en riktigt häftig upplevelse.


Resan rundades av här i Potchefstroom där det gick väldigt fort att visa runt mamma och pappa i området där jag bor, en simpel sak som gjorde mig väldigt glad att få dela med mig utav efter att trots allt ha bott här 2½ månad. Att det har gått 2½ månad innebär också att halva min tid här har passerat - vilket i sin tur faktiskt betyder att mina milstolpar nu har passerat. Emil har varit här, mamma och pappa har varit här och för tillfället är inget mer kringresande planerat. Någonting blir det väl säkert, men pengarna börjar tryta så jag måste nog ta det lite lugnt och faktiskt acceptera att det blir mest fokus på studier och vännerna här i Potch nu framöver.

Och med tanke på allt vi hann klämma in på 12 dagars semester, så kan man lugnt säga att det är helt okej att ta det lite piano nu ett tag. Jag kommer dock att sakna sällskapet av familjen, och nu när det sakta skrider mot en Sydafrikansk höst så känns det som att mitt äventyr börjar nå ett nytt skede.

Avslutningsvis vill jag bara säga att resans ledord helt klart har varit "Springbock".

Dessa stora (!) fåglar vandrade i flock under träden. Såg såg häftiga ut, men samtidigt ganska komiska. Som om de tog sig själva på stort allvar. Enligt guiden käkar dom ormar och sköldpaddor så kraft i näbben lär de ju ha i alla fall. 

I övrigt så såg i fish eagles, vårtsvin. en giraff på nära håll, läskigt många elefanter, flodhästar som stod ovanför vattnet och betade, pappa såg en leopard som rusade över vägen och det var även en del noshörningar ute och flexade. På tal om leoparder så var det en på hotellet som hade sett en precis nedanför baren - hur häfigt är inte det?

Och sist men inte minst; jag vill vänligt men bestämt förklara att hamna ivägen för en elefantflock som vill gå över vägen är inte det minsta lugnande för nerverna.

Imorgon åker vi till Potchefstroom!

Här får ni lite bilder:

Idag har vi haft en FANTASTISK wildlifeupplevelse. Vi såg leoparder, geoparder, elefanter, noshörningar, antiloper, flodhästar, krokodiler, kameleont,  vildhundar, giraffer med mera. De två förstnämnda var allra mest exotiska för mig - vilka vackra djur!

Dessvärre finns det ju nackdelar med att bo i Krügerparken, såhär pass vilt. En utav dessa är ju exempelvis att jag fick byta rum ikväll pga en stor, identifierbar spindel i rummet. Det finns dödligt giftiga spindlar här i Sydafrika och den personal som är kunnig inom detta är helt enkelt inte här på kvällarna - så fastän de erbjöd sig att ta bort spindeln så bad jag istället om att byta rum. Jag har nitiskt gått igenom mina grejor så att inget följde med in i nya rummet och även detta rum har jag granskat - men självklart sitter jag här nu och känner hur det kryper över hela kroppen just för att jag är nojig. Såna här upplevelser gör att jag för stunden vill fly hem till Sverige - självklart är det värt det och denna resa är fantastisk, men nog fan blir man uppjagad när man inte vet om man varit i dödsfara eller ej? Spindlar och ormar är jag inte rädd för i sig, men när de är giftiga så blir jag riktigt rädd.

Det är intressant att se hur folk härifrån hanterar situationer. I receptionen lyfte de inte ens på ögonbrynen och verkade inte tycka det var relevant att ta reda på vad det var för slags spindel - var ju bara att ta bort den och gå vidare. Likadant idag på safarit så var det ett par grabbar i privatbil som stod typ fem meter från en geopard och tyckte det var en god idé att dra ner bilrutan och hänga ut ur bilen för att få en bra bild.  Folk här är generellt avslappnade till djur, är min poäng. Och jag måste erkänna att jag är förvånad över att det inte fler som hellre backar undan än åker tätt intill djuren. Om en elefant står vid vägkanten så åker folk upp brevid och glor - jag står gärna 20 m bort och har chauffören redo attbacka ifall djuret skulle promenera i min riktning. Detta beror dels på att jag faktiskt vill störa så lite som möjligt (hänsyn till djuren tycks somliga glömma av), dels på att det fakiskt inte är någon lek och att jag vill känna mig säker. Idag bad jag till och med föraren att stanna bilen när han ville åka efter en geopard i sakta mak, det kändes inte rätt och den var uppenbart irriterad på bilarna i närheten. 

Nåja. Nu ska jag väl försöka sova och hoppas att mitt rum är relativt djurfritt. 

Vi hade en fantastisk dag i Kapstaden igår med vithajar - jag var helt slut efter en dag i runt 30 grader värme och dåligt med mat, så bloggen blev försummad. Inlägg med foton och berättelser om denna spännande hajupplevelse utlovas dock inom en snar framtid.

Nu befinner vi oss i Krügerparken. Efter en jobbig flygresa (i egenskap av flygrädd) så känns det nu som om vi befinner oss i ett annat land. Det är ett annat Afrika än det man upplever i Kapstaden, den saken är säker, och vi är up for it! Vi bor på ett hotell/lodge som är uppbyggt som så att man vandrar omkring på bastanta träbroar (spångar) som är en bit ovan marken. Följer man dem en bit ifrån rummen så finns där en bar med utsikt över vattenhål, det finns även en underbar massagehydda där jag och mamma faktiskt tog oss en underbar massage nu i eftermiddags. Hyddan hade en liten veranda som vätte ut mot vattenhålet- hur läckert?

Lodgen ligger preciis vid Krüger gate men det har redan framgått att djurlivet här är oerhört rikt - vi har redan mött apor och två sorters antilooper bara genom att sitta här och se oss omkring. Imorgon åker vi på safari från 06 p morgonen till mitt på dagen och det ska bli riktigt kul! Vi är alla tre lite övervädligade av att befinna oss här tror jag, just nu sitter vi utomhus och lyssnar till alla ljud och varvar ner lite. Jag har studier som måste göras så det är bäst att sätta igång.

Har inte fotat något själv idag så jag bifogar ett par utav mammas bilder, den första på spa-hyddan och den nedre ifrån sofforna vid baren.

Idag har vi åkt via Fish Hoek till Simon's town och boulder's bay, ner till Cape Point och Cape of good hope (sydligaste punkten i Afrika där haven möts), genom hout bay och slutligen till Camp's bay.

Basically: Vi har åkt längst kusterna allra längst ned i Sydafrika och njutit utav utsikten. En utav de första stoppen var på Boulders bay där det fanns en otroligt vacker strand som dessutom är bebodd utav bedårande pinginver som låg och chillade i solen. Sedan åkte vi vidare efter lunchen för att åka till nationalparken nedanför Kapstaden. Vi stötte på babianer, impalas och även en ståtlig struts och fick bevittna oerhört vacka vyer längst vägen. Ronja och hennes mamma följde med oss på detta äventyr.

En underbar dag som avslutades på en japansk restaurang, UMI, där jag åt en fantastiskt god torsk samt en frukttallrik. Just nu är jag så trött så jag storknar. Det har varit så himla intensivt, därav bristen på personliga detaljer i detta inlägg. Ni får nöja er med bilderna här nedan:)


Fish Hoek, stranden.

Idag så begav vi oss till Stellenboch, ett område fem mil utanför Kapstaden som är välkänt för sina Wine routes. Det är några mil där vägarna kantas utav vingårdar - vi hade lite svårt att välja vilken vi skulle besöka men det fick bli en som heter Kanonkop. 7 vinsorter provades och två köptes med hem - kan ärligt säga att Emil har övertalat mig att rött pinotage vin är det godaste så hjärntvättad som jag är så blev jag såld på just deras variant av pinotage. Sedan gled vi vidare till en vingård som heter Spier, där fanns det lite promenadstråk och en god lunch med lokala råvaror imundigades framför en öppen eld (det var faktiskt lite kyligt idag till vårt försvar).

När vi skulle ta en fika på hemvägen så blev det intressant på ett annat sätt. Vi planerade att åka söderut, genom Stellenboch och följa kusten mot Camp's bay som man ändå kan åka genom påvägen till vårat hotell. Istället för att slå in GPS:en så följde vi en halvdan karta vi fått över området, och vips så befann vi oss i ett enormt område där bostäderna faller inom kategorin kåkstad. Överallt, små hus i plåt, ibland i tegel. Ibland höghus med slitna fasader; flagnande färg. Skräp på marken. Barn som leker brevid motorvägen. Trasiga staket. Ju längre vi åkte, desto värre blev det. Så bestämde oss för att åka upp på motorvägen till Cape Town, då vi inte vet vilka områden det är säkert att åka igenom. Jag är övertygad om att en stor majoritet av de som bor i dessa områden aldrig skulle göra någon förnär. Det är inte deras fel. Det är obekvämt att vända om och ta en annan väg. Det är obekvämt att låsa dörren vid övergångställen; jag känner mig som en bov. Men gång på gång så har jag också blivit varnad och tillsagd som särskilda säkerhetsåtgärder som bör tas, och dessa följer jag till stor del. 

När man närmar sig Kapstaden så är det ett par mil där liknande kåkstäder breddar ut sig. Vi passerade dessa för att ta oss till ena delen utav stan, den där man kommer till fantastiska kustremsor. Efter en kvart nådde vi Hout Bay, en underbar fiskeby i en vik under bergen. Sedan åkte vi hem via otroligt vackra bilvägar vid havet, vilade en stund och har precis kommit tillbaks till hotellet efter en makalös trevlig middag vid strandpromenaden. Allt detta känns helt bisarrt. Kontrasterna här. Hur kan människor bo så tätt ihop, så smått, så smutsigt på så kort avstånd ifrån platser som känns snudden på provocerande vackra?

Jag ställer mig verkligen frågandes till mycket i det här samhället. Det är för mig ganska obegripligt att man tycks kunna investera i köpcentrum på köpcentrum och massiva infrastrukturprojekt i vissa områden, men i andra finns det inte ens fungerande avlopp eller sophämtning? Är en fattig address så mycket mindre värd att man inte bryr sig om att hämta upp soporna? Vem bestämmer detta?

Här får ni lite bildbevis på dagens fantastiska upplevelser samt obegripliga kontraster.

Stellenboch: 

 

Idag begav vi oss till waterfront. Benäget under bergen finns denna hamn med trevliga båtturer, restauranger samt ett shoppingcenter för den sugne. Vi strosade omkring en del, sedan tog jag och pappa en båttur en bit ut i hamnen och fick den stora äran att se både sälar och ett par pingvinungar. Senare under dagen tog vi en buss som åkte runt i staden, bland annat upp till Table mountain samt längst stranden vid Camp's bay  -sistnämnda blev vi så förtjusta i att vi åkte tillbaks nu på kvällen och åt middag.

Sköna livet här! Denna eftermiddag var det dock kallt och Imorgon ska det vara rätt trist väder också, så våran plan är att åka längst kusten senare i veckan och kanske ta oss en sväng till Stellenboch imorgon för att kika på lite vingårdar.

Haa det gott!

Utsikt i hamnen.


Vy från båtturen.

Vaknar till sol och en redig frukost på verandan. Sedan bär det av till vinprovning i Cederbergen - ni som känner mig begriper ju förstås varför det var extra kul. Vinet som vi åkt dit för heter också Cederberg och gården skulle ligga ca 3 timmar ifrån Kapstaden. Men syftet med denna dag var ju egentligen helhetsupplevelsen - en dag utanför staden, en roadtrip med lite spännande inslag. 

Vi åkt ett par timmar, sedan lunchade vi i den lilla byn Piketberg på ett ställe som heter Fat Catz. Det roligaste med upplevelsen var nog att ägaren var oerhört... nitisk. Han blev stressad av hur vårat bord var placerat så han betämde sig för att I) möblera om II) bestämma vilka platser vi skulle sitta och äta på. Möjligtvis hade karln lite tvångstankar på en nivå som är högst olämplig i ett serviceyrke - men han var trevlig, maten var god och stämningen på topp så vad gör väl det? 

Sedan var det dags att passera ett område med citronodlingar och därefter svänga in på den grusväg som ledde upp i bergen och fram till den dalgång där vingården ligger. Fantastiskt vackert var det - ytterliggare en ny sida utav Sydafrika. Höga berg formade som gigantiska knögliga kullar, glesbeväxta med enorma stenbumlingar utkastade hit och dit. En i sällskapet är dock höjdrädd och vägarna var bedrövliga så hela bilen skakade och en sträcka på ynka 4 mil tog drygt en timme. Värt att nämna är skylten som sa "You are now entering leopard county" samt att ett gäng babianer korsade vägen precis när vi närmade oss gården.

Vinprovningen hölls utav en väldigt trevlig kvinna som serverade fyra sorters vittvin samt tre röda. Att stå och dricka vin och ha det trevligt i en timme i norra Cape i exotiska Sydafrika kostar bara 20R per skalle - alltså typ 12 kronor. Makalöst, må jag säga. Vi köpte med oss glas med "Cederberg" på - kunde inte låta bli - samt en flaska vitt och en med rött. Efter vinprovningen gled vi tillbaks genom landskapet och mötte faktiskt någon slags antiloop, samt fick bevittna en sanslös solnedgång. 

Kvällen avslutades nyss med en god middag i kvarteret. Vi var alla helt slut efter totalt sju timmar i bilen under dagen, samt att vi inte hade ätit på typ 10 timmar och bara druckit vin. Men nöjda är vi sannerligen med denna dag, och middagen den var god den också.

Imorgon verkar det bli regn och vi planerar att mest vandra runt och känna in staden.

Här får ni lite bilder ifrån dagens äventyr;

Vacker kyrka i Piketberg:
Fat Catz.
Cederberg wilderness area.


And it comes with a view!

Nu är jag äntligen i Cape Town, och mamma och pappa också. Det kändes surrealistiskt och kliva ut från hotellet och se mamma komma gåendes emot mig mitt i innerstan - både hon och pappa var förvånadsvärt alerta efter det långa resan och hämtade upp mig i hyrbil innan vi for till vårt underbara guest house vid Sea Point. 

Igår hann jag bevandra mig lite i innerstaden med Ronja och hennes mamma; vi passade även på att fira in Earth Hour på Hotel Verde, ett miljövänligt hotell som bjöd på festligheter med musik, tända ljus, god mat och gott om folk. Det var kanske lite weird att dom hade anställt clownakobater i ballerinadräkt som sprang runt i lokalen (?) men i övrigt var det en väldig gemytlig tillställning (jag önskar att jag hade bilder på detta spektakel men jag var så oerhört konfunderad att kameran inte kom på tanke).

Idag så har det varit lugnt. Boendet ligger ett par gator ovanför stranden, havet, den rivieraliknande känslan. Bakom huset ligger Lion's head och det finns mysiga restauranger och caféer nära till hands. Det känns som en blandning utav San Fransisco och Sydeuropa i just det här området; palettfärgade hus, palmer och annat som gör att man njuter av livet lite extra mycket. Ska inte tråka ut er och skriva ett helt resereportage efter knappt två dagar i Cape, så här får ni lite bilder istället så hörs vi snart igen!

Igår (lille kameran är väl inte briljant):

Longstreet.

Table Mountain där i bakgrunden.

Imorgon bär det av mot bergen!

Här får ni en skön videon från Lesotho. Dawgs.

Det har förstås varit traumatiskt för oss alla att jag var frånvarande från bloggen i ungefär fyra dagar. Ni undrar, vad gör hon? Hur mår hon? Vad har hon egentligen på sig? Är hon lycklig..? Ja, jag vet ju att ni tänker på mig.

I Lesöthö.

Situationen just när en ganska urladdad en. Hjärnan är seg efter helgens eskapader men mycket finns att göra. Till imorgon eftermiddag ska jag ha skrivit en diskuterande uppsats om de moraliska dilemman som finns kring organtransplantationer, ur ett antropologiskt perspektiv. Det är dessutom första gången som en uppsats kräver att man skriver i jag-form (någonting som har varit strikt förbjudet under mina tidigare studier). Sedan ska jag förbereda mig intensivt inför mitt första prov i jämförande politik, på temat Liberala demokratier; specifikt USA och UK, vars politiska system jag ska kunna såpass väl att jag kan applicera jämförande metoder på dem på måndag. 

Saken är den att det roliga är ju inte över -  i helgen siktar vi mot Safari och det innebär att vi återigen hyr en bil, beger oss iväg och lägger allt vad studier heter åt sidan. Med andra ord så behöver jag vara oerhört effektiv och kvicktänkt... vilket jag alltså inte är just nu. Men så tänker jag såhär:
1. Det ordnar sig alltid
2. Jorden går inte under ifall jag skulle misslyckas med en uppgift.

Nu ska jag, Emil och Ronja möta upp Nomsa med vänner för att äta middag på River Cafe. Jag tänker att äta måste jag ju göra oavsett, så jag kan lika väl göra det i gott sällskap. Sedan blir det sena studier på vårat nya hostel, ett B&B som ligger ca 5 meter från skolan. Jag ska återkomma och  berätta varför vi bytte hostel fast vi inte fick en spänn tillbaks från det förra, det involverar meningar som "I would KILL FOR YOU!" från förra hostelägaren (jag vet att ni blir förvirrade nu men jag återkommer. kanske redan imorgon..)

 Här får ni en roadmovie från i måndags då vi hade besökt grottmålningarna och begav oss vidare upp i bergen. Enjoy pleaaase. 

Må väl.
/Annika som idag hade följande konversation på historialektionen
Tjej: Excuse me
Jag; yes
Tjej: Can I ask you a question?
Jag: yeah sure
Tjej: Back at home, what stars have you seen?
Jag: What do you mean?
Tjej: What stars? Name a few.
Jag: I don't understand what you mean.. heheee...
Tjej: Stars. like Beyonce.
Jag: Oh. I like her.

Vi är tillbaks efter några dagars intensivt omrkingåkande. Jag slungas direkt in i studierna och begriper ingenting; var jag verkligen i Lesotho igår? Kan en plats verkligen vara så vacker? Det var succé. Det finaste landet jag besökt. Helt makalöst kul att vara där med Emil.

Som vanligt när jag reser så ser jag tusen fototillfällen som jag inte tar tillvara på eftersom att de involverar lokalbefoning. Jag kan inte se någon anledning till att en person jag aldrig träffat skulle tycka det var okej att jag tog bilder på denne för att hens liv är "exotiskt". Alltså, det var så vackert med ryttare och fåraherdar och så kul med skolbarn i uniform som promenerar längst vägarna för att avstånden är så stora. Ögonblick som var fascinerande att se men som helt enkelt får bevaras utanför kameralinsen. Hade vi promenerat mer så hade man förstås kunnat fråga om ett foto var OK, det hade varit kul att få tillfälle att prata lite med folk, men uppe i bergen så finns det inget smidigt sätt att parkera bilen och gå ur så det blev mest att man åkte förbi och njöt av utsikten och känslan.

Vi blev stannade av polisen i en kontroll (som bland annat bad om whisky), men annars var det väldigt lugnt och trevligt på våran vistelse. Spontant så kändes det mycket säkrare än Sydafrika. Skönheten var ju det som blev i fokus, trost historiska platser med dinosauriefotspår och grottmålningar så var det bästa att helt enkelt att följa vägarna och titta. Glo, titta, stirra, häpnas. Bara förundras och försöka ta in i hur makalöst mäktigt alltihop var, överallt. 

Det var lite obehagligt när det började bli mörkt och vi befann oss på 3000 meters höjd, bara för att plötsligt bli drabbade utav en rejäl hagelskur. Även om bilden körde på stabilt och Emil hade kontroll så tänkte man ironiskt för sig själv "ahh, inga räcken, branta vägar, skarpa kurvor, ingen gatubelysning... SKOJ!". Men allting gick ju alldeles strålande. 

And I live to tell the tales.. men inte nu, för nu ska jag gå och umgås med min pojkvän.

 

Det finns många fördelar med Emil men en utav de främsta är ju hur handlingskraftig han är. Senast imorse diskuterade vi hurvida vi kan åka till Lesotho i helgen eller inte. Vi pusslade med våra pluggscheman lite kortfattat och så snart vi var hemma från våran dagsutflykt så kikade vi på boenden, la upp en reserutt och bokade. Fort gick det och helt plötsligt har vi bokat en gemensam utflykt till ett land som är helt annorlunda från Sydafrika - trots det inbäddade läget. 

Vi åker på lördag och planerar första natten i Clarens, en stad i Sydafrika ca 3½ timme ifrån Potchefstroom men bara någon mil ifrån våran väg in i Lesotho. Vi har bokat ett väldigt mysigt B&B och kommer fram strax efter lunch, så det blir till att vandra i den mysiga staden, se den bergsbenägna naturen och avsluta med ett besök till det lokala bryggeriet innan det blir dags för sömn. På söndagen åker vi in i Lesotho och följer en av väldigt få vägar till boendet. Boendet har fått toppbetyg på resesidor - Aloes Guesthouse, och är det enda i områden så det är ju tur det. Där stannar vi två nätter och åker hem tisdagmorgon, så att vi har större delen utav söndagen samt hela måndagen att åka på äventyr inom landet. Vi ska besöka ett ställe som heter Katse Dam som ser fantastiskt fint ut, och min förhoppning är att någon form utav vandringsled eller typ river rafting är möjligt under måndagen. 

Kingdom of Lesotho, som det så ädelt heter, har en egen valuta och huserar en befolkning på två miljoner människor. Det blev självständigt ifrån England 1966 och består mest utav berg. Vill man så kan man åka skidor eftersom att bergstopparna sträcker sig så högt, och eftersom att över 80% av befolkningen sysslar med självförsörjande odling så är landet oerhört ruralt och till stor del så sker förflyttning med häst, inte bil.

Det ska bli så himla häfigt!!

(Vi ska hyra bil med GPS och det finns särkilt försäkringstillägg för bordercrossing till Lesotho. No worries).

Här är en bild från google maps. Den gula pilen visar vart vårat guesthouse är benäget.


Här är en bild på typiska huts som man bor i, lånad från tripadvisor.com

 

Förjävla goa grisar det där...

Jag tycker om denna bild oerhört mycket. Vet inte vad mer jag ska säga. Huset var en förskola och låg mitt ute i i ingenstans i mitt tycke, men jag tror det var lagom gångavstånd för ett gäng utav masaiibyarna. Mannen på bilden gav vi lift och han berättade lite medan vi åkte, väldigt kul att mitt sällskap kunde swahili så att vi fick ta del av omgivningarna och så. Jag undrar om de har försökt odla någonting innanför de kringlagda stenarna eller om de bara ska vara dekorativa i all sin enkelhet? Who knows...

 
Utan Tanzaniaresan hade det året möjligtvis känts lite trist.