.

Eftersom att jag är inne i en sjukt frustrerande period där jag genuint har svårt att lita på det goda i människor (alltså, folk jag nyss träffat inte gamla godingar) och där mina känslospröt är ute och viftar så till den grad att jag har blivit mer neutorisk än jag trodde jag kunde bli. Att jag normalt stör mig makalöst mycket på konstiga ljud och vissa beteenden hos andra människor är något som jag tvunget försökt leva med, men att det nu har blivit ännu värre gör att jag inte riktigt förstår hur jag sak klara mig i stora vida världen utan att bli galen?

Här har vi lite exempel på sådant jag stör mig orimligt mycket på:

♦ När människor äter äpplen i kommunaltrafiken. Förlåt, men vad är det för fel på er? Det finns ingen frukt known to man som låter så mycket och tar så lång tid att äta. Dessutom vet man aldrig när respektive äppel-ätare är färdig eftersom att somliga bara vräker i sig de saftigaste bitarna längre ut, medan andra rent utav käkar upp kärnhuvudet.

♦ Av någon anledning finns det en dichotomi mellan naturvetenskapligt/tekniskt utbildade och samhällsvetare som jag inte blir klok på och verkligen inte uppskattar. Jag avskyr självbelåtna människor som inte fattar att samhällskunskap fyller en funktion precis som naturvetenskapen. Som dessutom tror att logiskt tänkande och ett eget intresse för teknik och naturvetenskap gör att man automatiskt är en bättre, viktigare människa. Herregud, ät lite humblepie och håll käften. Det ena utesluter inte det andra. Dessutom får jag aldrig för mig att trycka ner folk men jag själv som samhällsvetare får en känga hit och dit ganska regelbundet. And don't even get me started om någon slags påhittat konflikt mellan ekonomer och samhällsvetare, samma sak där. Jag minns en festafton när en civilekonom hånfullt sa "Haha, men tror du verkligen människor som du behövs?" när jag berättade att jag vill arbeta med mänskliga rättigheter. Nej men självklart, vi ska leva i en värld där vi inte tar hand om varandra och folk som är födda in i sämre rättigheter pga ursprung eller bara geografi eller bara svagare förutsättningar ska få skylla sig själva! Så räknar vi lite på börsen så länge så någon blir rikare! (Och NEJ självklart gäller inte detta alla ekonomiskt/tekniskt/naturvetenskapligt utbildade men jag vidhåller att någon har hittat på en motsättning som gör att det finns en slags konflikt och denna gör mig illa till mods..)

♦ När folk upprepar sig en miljon gånger och vill ha en reaktion varje gång. Jag är säkert en utav dessa människor, dessvärre.

♦ När folk skriver "TBT" i sociala medier. Det står alltså för throw back thursday, någon trend som bygger på att just torsdag är en bra dag att lägga ut bilder från förr och vara lite nostalgisk. Egentligen bara en ursäkt att visa upp något man tyckte om att visa upp förut. Och vad är då felet med detta? Ingen aning men det gör mig provocerad.

♦ Konstiga lukter. Jag har märkt att det luktar skit av okänd anledning på en oroväckande stor del av offentliga platser och det är alltid lika olustigt när man inte har någon aning vad det kommer ifrån.

♦ Resesnobbar. "Jag skulle aaaaldrig åka till Mallorca. Jag fattar nämligen inte att många som åker med sin familj på charter gör det för att man ofta kan få en bra deal och det är bekvämt, jag ser hellre att man bokar en 18 timmars flight till andra sidan jorden för att upptäcka nya spännande saker, vaccinera sig för 15 000 per skalle och krånglar till det riktigt ordentligt för sig! För att få en mer unik upplevelse:)!!" Jamen gör det då och så låter du Ulrika ta sin familj på charter till Mallorca. Alla nöjda. Obs! Jag har själv suttit och ondgjort mig över alla mainstream-miljökiller-korruptionssupportande resemänniskor, sen insåg jag att jag inte är bättre själv då jag har rest väldigt mycket och påverkat både miljö och lokala samhällen oundvikligen delvis negativt.

 

♦ När man inte har någon nyans. Detta har jag själv fått arbeta med, det är väldigt lätt att döma andra människor... MEN. Det finns så många s.k "allmänna uppfattningar/vedertagna sanningar" som är urblåsta som jag inte begriper varför intelligenta människor ställer sig bakom. Exempel:
- Att alla som kollar på paradise hotel och annan s.k "skräpteve" är korkade.
- Att utbildade människor per automatik är smartare än andra (att ha mer kunskap innebär inte att man är bättre/smartare, kunskap kan dels läsas till men intellekt kan också användas och uttryckas på andra sätt. Utbildning passar inte alla).
- Att man automatiskt blir en människa med mer djup för att man rest mycket.
- Att det finns musik som är bättre än annan och om man tycker om musik som inte är mainstream så är man helt enkelt lite djupare och coolare (subjektivt. Det är SUBJEKTIVT).
- Att ytliga människor är korkade.

 

♦ Imorse på tåget satt en människa och liksom pillade längst ner på sin metrotidning så att det prasslade. Batteriet  min ipod var väldigt lågt så jag tänkte spara det lilla till hemresan, och därför satt jag en halvtimme och kunde inte begripa mig på hur en människas pillande kan prassla och knarra så pass mycket.

Hade jag varit religiöst och spritituellt lagd hade jag bett till högre makter eller mediterat mig fram till ett tillstånd där jag kan få vila i harmoni och njuta av allt jag har och allt som komma skall, men just nu känner jag faktiskt mest för att gå och lägga mig och vakna upp på en bättre planet. Inte av ovan nämnda anledningar. Alltså, jag är seriöst ledsen över hur världen ser ut och inser ju att det finns värre saker än människor som käkar äpple när jag åker pendeltåg.

Idag hände något som gjorde mig glad, men det började faktiskt redan igår. Jag var på biblioteket för att låna en bok som eventuellt skulle kunna reda ut ett par oklarheter inför dagens prov. Boken som jag sökte fanns enligt databasen i "Africana collection". Vad detta var visste jag inte, så jag gick fram till killen som arbetar i receptionen och frågade hur jag kunde komma åt denna särskilda samling böcker, och han sa att det var ett låst rum och att jag kunde få följa med och hämta boken om jag ville.

Det visade sig att på tredje våningen på biblioteket har man bevarat en ganska stor samling böcker som handlar om Afrikaanernas historia, dvs vita nationalistiska gubbars verk från förr. När jag sa till killen att "so it's basically the racist section?" så garvade han lite och vi började diskutera hur särskilt rasistiskt det kan vara här i Potch, vilket han också upplevde. Jag fick tag på min bok och satt med den en stund.

I alla fall. Idag fick jag ett mail med en överskrift om "braai in the township" (braai är grillfest typ). Men jag kände inte igen namnet och när jag klickade så visade det sig att det var han från biblioteket, Zein, som hade sökt upp mig via mitt studentnummer och undrade om jag ville följa med honom, hans fru och deras två barn samt ett par tyska utbytesstudenter som kom till Sydafrika idag, på ett braai i Ikageng, townshipet utanför Potch. Han skrev att det skulle vara kul att introducera de tyska utbytesstudenterna för någon som är open-minded.

Detta gjorde mig faktiskt väldigt glad. Hade tackat jag inte hade planerat att åka till Johannesburg. Befinner mig just nu faktiskt utanför staden, trodde de bodde lite närmre men det är en stad utanför som heter Krugersdorp. Jag har eget sovrum och har just tagit en sjukt skön, varm dusch så det är inte lite gött. Får hoppas att jag är pigg nog för en lång morgon dag - upp tidigt och åka in till staden, gå på marknad, åka buss till Soweto, Kliptown och sedan gå på apartheidmuseet. Det ni.

Nighty.

Till Poängen. Jag gick till kliniken, fick ingen tid förren imorgon och vandrade då vidare hemåt med musik i öronen. När jag kommer till en korsning så står där en bil med en herre i. Tänker inte mer på det, utan vandrar vidare. Hör plötsligt hur någon ropar och får se hur en svettig medelålders man SPRINGER för att komma ikapp mig. 

Man: Hi, I'm sorry to bother you like this"
Jag: Wassup?
Man: I wanted to ask you a tiny favor. 
Jag: aaand what is that?
Man: Can you come and have a drink with me, maybe a cool drink- 
Jag: No. I am sick and I want to go hom (ungefär som att jag hade sagt ja annars...)
Man: Ok, can I drop you off them?
Jag: No, you can't. Byebye.

Den här händelsen slår till och med härmodagen när en skolbuss med skolflickor skrek efter mig att jag var sexig. Vilke herre in his right mind springer efter en ung tjej och ber om en träff som en TJÄNST? Han kanske hade låg självkänsla eller något, vad vet väl jag.

Vill ni ha lite andra uppdateringar i livsfronten?
♦ Myror har börjat invadera vårat badrum.
♦ Pierre (en som bor i värdarnas hus) har lovat mig att jag ska få åka motorcykel med honom nu i veckan. Det ni. 

Ja, det var väl det.

Vi promenerar brevid en bilväg. Någon utav bilarna gör någonting som noteras som dåligt (jag märkte inte detta för jag var inte uppmärksam på hur folk körde). Varpå sällskapet börjar kommentera och följande konversation äger rum.

"Oh It was a woman. Women can't drive".
"That's rude and sexist"
"Okay, they can drive, but not as good as men"

Och nej, det här var inte samma person som sa att kvinnor inte kan hantera pengar.

 

Idag är det alltså som mest 25 grader, även om temperaturen kommer att gå ner avsevärt framåt eftermiddagen. I alla fall. Hemma är ju detta superväder på sommaren, man vandrar runt i klädersplagg som knappt täcker någonting. Överallt hemma i Sverige ser man bara ben och axlar och magar och bh-band och ibland bikintoppar. Här i Sydafrika då? Well, idag har ALLA långbyxor, och de flesta har inte bara långärmat utan också med sig någon form utav jacka. Jag ser folk i tjocka fleecejackor, långa höstkappor, höga stövlar, fodrade stövletter...

Min poäng är ju inte att dessa människor inte får klä sig alldeles för varmt  om de nu känner för det. Min poäng är att de kollar på mig som om jag är helt störd. Dom är inte särskilt diskreta, heller. Jag känner mig som den där klassiska drömmen man kan ha om att man är i skolan och upptäcker att man är naken. Det finns ingenting så störande som när man går förbi ett gäng personer och de liksom upphöra prata en liten stund, följer en fördömmande med blicken och sedan börjar det tisslas och tasslas så fort man har passerat. Nu fattar jag ju inte exakt vad de säger, min Afrikaans är rätt kass och jag kan inget utav de Afrikanska språken, men tur är väl det på sätt och vis.

Dom skulle vän antagligen dö om de kom närmre och såg att jag har orakade ben och att mina fötter har massakerats efter obekväma skor häromdagen så kvarlevor av före detta blåsor hänger liksom kvar som röda, slamsiga områden. Men jag tänker ha short och sandaler i den här värmen. So sue me.

Förresten, på tal om utseende, ser ni hur sjukt brun jag har blivit? Om jag lyfter håret lite åt sidan och kollar precis vid hårfästet är jag helt VIT därunder. Har bytt hudfärg -.tänka sig va. 

Nu återgår jag till det här förtryckarsamhället, hejs!

Idag sitter jag på Fine Things, käkar pasta och studerar lite. Det är säkert 25 grader ute, hur skönt som helst, och jag ska till skolan och fortsätta sedan. När jag promenerade hit så hälsade jag på en kvinna som jag passerade, och efter en kort stund hörde jag någon ropa bakom mig, "I want to walk with you!". Visst, sa jag, och tyckte väl att det var en trevlig överraskning.

Hon presenterade sig och berättade skrattande att hon var Sotho, eftersom att jag hade uppenbara problem att uttala hennes namn. Sedan förklarade hon att hon kommer ifrån Lesotho, och mitt svar var att jag tycker Lesotho är underbart och så vackert. "I love you!", sa hon leendes. Och egentligen blev väl det resten av konversationen. Vi pratade om Lesotho och hon brast ut i kärleksyttringar över detta. Sedan skiljdes vi åt och lär aldrig ses igen.

Riktigt soft möte med en främling måste jag ändå säga. 

Tidigare i veckan så skrev jag om en kille som hjälpte mig att bära mina matkassar en bit påvägen hem från Köpcentrumet. Ni kan läsa om det här. Där beskrev jag i alla fall att trots hans goda handling så kunde jag inte hjälpa att bli misstänksam över att han hade andra intentioner. Det jag inte skrev var att han bad om mitt nummer så att vi kunde festa ihop någon gång, och för att komma undan på ett smidigt sätt gav jag honom min facebook istället. 

Hur som helst. Igår skrev han till mig och självklart så var det första han skrev något så ädelt som "Hi sexy". Detta blir ju inte bara framfrusigt och olämpligt eftersom att det är helt uppenbart på min facebook att jag är i ett förhållande, det blir dessutom extra motbjudande eftersom att han själv har flickvän. Varenda bild på hans facebook är tillsammans med henne. 

Min intuition var tyvärr rätt denna gång. Fenomenet "den snälla killen" som är så himla vänlig och sedan så baaaam så var det sexuella anmärkningar under ytan. 

Oh well. Min kväll är iallafall exakt som jag tänkt mig. Sitter i soffan, äter saker och slökollar på TV.

(BILDMONTAGE. Närå, men bilden är tagen i Växjö för typ tre år sedan. I biblioteket. Ser lagom allvarlig ut, men jag tror att jag var lite skoltrött fast på ett tillfredställande sätt. Där man liksom känner "idag har jag minsann pluggat duktigt och lärt mig ett och annat").

Idag när jag gick till mall så såg jag tre killar komma gåendes en bit bort på vägen. Hela kroppspråket signalerade att dessa tre grabbar tyckte att dom var riktigt coola. Eftersom att trottoaren inte är jättebred så räknade jag ut tidigt att jag kommer att bli tvungen att gå mellan de här tre personerna, och min intiution säger mig att det garanterat kommer att bli en påfrestande upplevelse.

Vi möts, och som ett brev på posten så kommer de; kommentarerna. En utav dem sa "hey babe" och gjorde någon form utav putmun, medan de andra två kommenterade mitt utseende på Afrikaans. Fattar ni hur störande beteende det är, och hur frusterande det är att man typ förväntas att antingen bli smickrad eller så struntar de helt och hållet i förnedrande det kan kännas? I Sverige käftar jag emot, men här känns det inte lika självklart eftersom att jag inte kan språket och inte vet exakt vad de sa (även om temat var tydligt). 

På hemvägen hände något jag är lite kluven till. Jag promenerade med ganska tunga kassar då jag hade handlat frukt och vatten, och eftersom att det var runt 25 grader mitt på dagen så var det en ganska svettig upplevelse. När jag går längst en väg passerar en bil med två unga tjänstemän, som arbetar på ett lokalt larmföretag. Jag ser hur de parkerar vid ett hus längre bort på vägen, och en utav männen kliver ur och promenerar åt mitt håll. Väl framme vid mig är han vänlig nog att fråga om jag är okej och erbjuder sig att bära mina kassar en bit. Detta är jättevänligt, men det som blir lite besvärande är att efter bara ett par artighetsfraser så tycker han att vi måste ju gå ut någon gång och festa ihop. Detta behöver ju knappast vara någonting mer än en vänlig person som vill umgås, men jag måste erkänna att min första tanke är att vara misstänksam över egentliga avsikter. Hur tråkigt är det inte att man ska känna så i samhället? Att det inte bara ska kännas som att "jippie, en ny vän, vad härlig han verkar"? 

Martina (samma tjej som i tidigare inlägg) var här och sov igår och hade mycket att lära ut om Sydafrika. Hon sa något som jag tror stämmer alltför väl "Us girls, we must be streetsmart when we're out there".

 Jag och Tina när jag kom tillbaks. Hon och Ronja förberedda en god biffgryta till lunch, välbehövt efter min långa promenad. 

I mitt liv så har jag genomlöpande fått bemöta kommentarer om att jag är alldeles för lättstött eller känslig. I många fall så har det kanske varit så att jag har överregerat eller flippat ur på grund utav att jag har misstolkat någons egentliga syfte och i de särskilda fallen så har min reaktion försvårat diskussionen.

Men. Jag har funderat lite kring detta med härskartekniker eftersom att jag får de vibbarna när jag diskuterar med någon och blir upprörd, och denna helt enkelt konstanterat att jag är helt enkelt för känslig/lättstött. Detta är problematiskt på flera sätt.

1) Personen i fråga tar sig rätten att bestämma att diskussionen ska utgå ifrån hens egna sätt på vad som är en normal reaktionsnivå. Kan det inte vara så att min reaktion är rimlig och att dennes är okänslig? Eller kan det rent utav vara så att bådas känslor inför ämnet är okej och att man inte ska använda detta emot varandra? Det för ju knappast diskussionen vidare.
2) Att konstantera att någon är för känslig är ett ganska effektivt sätt att tillåta sig själv att säga och provocera på den nivå man själv önskar. När jag känner mig hårt bemött, påhoppad eller utsatt för onödig provokation så kommer jag att reagera krafigt. Varför ska jag vara den part som finner mig i att bli behandlad på ett sätt som jag upplever som onödigt?
3) Om en person är medveten om ifrån början att vi har olika åsikter i ett ämne, som jag i detta exempel känner stark för, så är det ett ganska ondödigt påpekande. Ja, jag blir stött när du berättar för mig hur fel mina värdegrunder är. Vad är så konstigt med det?

Sedan finns det alltid ett alternativ, förstås, där personen i fråga inte menar något aktivt illa med konstanterandet utan helt enkelt tycker att jag är för känslig för mitt eget bästa. Det är förstås inte alltid utstuderad som försiggår retorik när man samtalar med vänner eller bekanta. 

Lite tankar ur huvudet mitt såhär på en ganska omotiverad plugg-onsdag. 

Ifall jag genom livets outgrundliga vägar hade hamnat på andra sidan jordklotet, var född naturbegåvad och tillräckligt kreativ för att öppna en läcker vintage webshop och hade en stor äventyrslystenhet som övervann min nuvarande orosläggning... Ja, då, då hade jag levt exakt som Amanda Malm gör.

En för mig off the roof inspirerande blogg. Varenda foto, plagg, färg, plats. Allt ser så ljuvligt ut att jag smäller av, och det bästa är att hon lever sitt liv exakt så som hon känner för.

Heja heja heja. Tänkte precis skriva att om jag hade vart rik så hade jag köpt ett utav hennes handgjorda laptopskydd för 1000 spänn men jag tror inte mitt bekymrade sinne skulle kunna ursäkta att frakta någonting från Australien för mitt estetiska nöje..

Dessutom så inser jag verkligen att jag behöver mer färg i min bloggdesign. Upcoming!