Är du med i Paradise hotel? Du kommer ALDRIG ha en karriär, folk hatar dig. Är du hustrumisshandlare, våldtäktsman? Lugnt - det har snart glömts bort.

Jag mår illa nu när jag sitter här och läser på om diverse respekterade mäns om hyllas och är allmänt gosigt omtyckta, men som på olika sätt har varit våldsamma mot kvinnor eller helt enkelt inte förnekat att de tycker det är helt okej att vara just det.

Här ska ni får se vad Sean Connery sa i en intervju i playboy 1965:

I don’t think there is anything particularly wrong about hitting a woman - although I don’t recommend doing it in the same way that you’d hit a man. An openhanded slap is justified – if all other alternatives fail and there has been plenty of warning. If a woman is a bitch, or hysterical, or bloody-minded continually, then I’d do it. I think a man has to be slightly advanced, ahead of the woman. I really do – by virtue of the way a man is built, if nothing else. But I wouldn’t call myself sadistic.”

20 år senare var det någon som tycket det var lämpligt att ta upp detta i en intervju. Sean Connerys försvar? Inget försvar alls! Bara allmänt förstärkande av sin tes att män ska vara lite före kvinnor. Och självklart förtydligandet att om en kvinna tycker att hon ska ha sista ordet och är allmänt provocerande, då är det bara att banka på.

“I haven’t changed my opinion. […] No. Not at all. I don’t think it’s bad, and I think it depends entirely on the circumstances, and if it merits it. If you have tried everything else – and women are pretty good at this – when they can’t leave it alone and want to have the last word, then you give them the last word. But they’re not happy with having the last word, they want to say it again and get into a really provocative situation. Then, I think it’s absolutely right.”

För att inte nämna hustrumisshandlaren och våldtäktsmannen Sean Penn, uppskattade och skojiga dömda våldtäktsmannen Mike Tyson, spännande rocksnubben Tommy Lee som slog sin fru när hon höll i deras spädbarn, Chris Brown som misshandlade skiten ur sin tjej men det är lugnt - han sjunger ju tokbra!!



Konversation med ny bekantskap häromdagen

Vi promenerar brevid en bilväg. Någon utav bilarna gör någonting som noteras som dåligt (jag märkte inte detta för jag var inte uppmärksam på hur folk körde). Varpå sällskapet börjar kommentera och följande konversation äger rum.

"Oh It was a woman. Women can't drive".
"That's rude and sexist"
"Okay, they can drive, but not as good as men"

Och nej, det här var inte samma person som sa att kvinnor inte kan hantera pengar.



Det är nog inte så kul att diskutera vissa ämnen med mig


Här på studentcafeterian så är det rugby på skärmarna när man äter. Jag vänder ryggen till, vilket antagligen ses som en stor synd här i Potch. Det är verkligen rugby som gäller här, och jag begriper NIET (ja, även om jag köpt en collegetröja med lagets namn på).

Idag är det kallt ute. Det innebär att grottan (mitt boende) är olidlig. Det är kallt, inte mysigt alls och det enda men gör är att sitta på Internet. Eftersom att det kostar med internet här och jag inte kan låta bli att streama tv-play klipp ifrån nyhetsmorgon eller att gå in på youtube och kollar på X-factor auditions, så är det bäst att jag stannar här i skolan idag och bedriver mina inressen för här är ju internet gratis serrni...

Jag har funderat lite på en sak om hur diskussionvänlig jag är.
Förra året diskuterade jag med en vän om hur en person vi känner är väldigt envis att diskutera med eftersom att hen helt enkelt tycker som hen tycker och argumenterar sig gärna blodig istället för att ta åt sig utav vad andra säger. Då sa min vän med glimten i ögat att jag också kan vara rätt så envis ibland i diskussioner... Och jag tog inte illa upp, för att jag håller med. Däremot så är det inte jättekul att erkänna alla gånger att jag är en sådan person som man kanske inte orkar diskutera saker med eftersom att jag är så pass bestämd och genuint tycker att andra människor kan ha fel, oavsett om jag förstår bakgrunden eller orsaken till deras resonemang. Jag är inte sådan att jag måste har rätt när det handlar om ämnen jag har inte har koll på och jag lär mig gärna nytt utav andra människor, men när det handlar om kvinnorätt, rasism, homofobi, vissa utvecklingsfrågor och medmänsklighet så är jag ruskigt trist att prata med om ma inte håller med mig. Jag blir ytterst upprörd om folk slänger ur sig dumheter eller argumenterar emot sådant som jag anser vara alldeles självklart. Ibland är det ju dessutom så att den andra parten verkligen inte har någon koll men ändå ska argumentera för motsatsen och det köper jag inte..
Meeen jag inser ju förstås att jag skulle behöva arbeta lite på detta. Det skulle vara bra för både mig och de omkring mig. Jag förbehåller mig all rätt i världen att bli upprörd om någon säger nedvärderande saker om kvinnor, men när man diskuterar olika sätt att se på och hantera ämnen så skulle jag nog kunna vara lite mer lyhörd.

Det jag DOCK känner är frusterande är att jag också är medveten om att vissa utav de människor som jag kan debattera ganska hetsigt med aldrig skulle ta den här hänsynen till mig. De skulle inte ändra sitt uttryck eller öppna upp för att vara mer mottagliga. Så varför ska jag? Är det för att jag är kvinna som jag har lärt mig att tänka att jag är hysterisk och jobbig? Jag tror faktiskt att det kan vara bidragande, eftersom att det ofta är i diskussioner med vissa män som det blir tenderar bli ord-mot-ord i ganska upprörd manér. Så kanske är det snarare så att jag ska välja mina fighter och anpassa mig om jag känner att även den andra parten kan tänka sig att ha lite självinsikt. 


Tankar en tisdag. Nu ska jag och Ronja ta den här ganska kyliga dagen och gå till Mooirivier mall, jag ska hitta ett par sneakers att ersätta mina sopiga gympaskor med tänkte jag, och eftersom att jag råkade riva sönder min jeansskjorta imorse så kanske det vore lämpligt mer en ersättare..

Ha det gott!

"Ett folkhälsoproblem som inte tas på allvar"

Jag tycker att krönikan "Inför fittkunskap i skolan" av Frida Holmqvist är väl värd att uppmärksammas. Den kan läsas om ni klickar här. Som en liten notis kan ju nämnas att jag tyckte att det kändes grovt att skriva rubriken, men jag hävdar ändå att man måste kunna tala om det kvinnliga (och manliga) könsorganet för att komma någonstans med problemen som finns.

Hon skriver helt enkelt om de många problem som kvinnor vanligen upplever, att dessa ofta är kopplade till heterosexuellt sex, ,men att det ändå ses som ett "kvinnoproblem" och att det därmed inte riktigt tas på allvar. Faktum är att jag vet många vänninor som har sökt vård för diverse besvär och att detta allt som oftast resulterar i att man kommer hem med någon kräm som inte hjälper mer än tillfälligt och så var det med det. Frida går in på diskussionen om att kvinnliga problem ofta anses ofräscha och någonting att skämmas över.

Jag själv kopplar detta till forskningen kring hormonella preventivmedel, som ju i princip enhälligt används utav just kvinnor, som är underminerad till den grad att man inte vet vilka långsiktiga konsekvenser dessa har på kvinnokroppen. Sällan får man raka svar när man undrar någonting om dess bieffekter, lösa beskrivningar om "att det är olika från person till person" kombineras med en angelägenhet att både rekommendera och skriva ut receptbelagda piller till sexuellt aktiva tjejer. Tjejer dör på grund utav dessa piller, som följd av depressioner men också på grund utav blodproppar. Och de som inte dör (vilket ju är extremfallen men ändock sådana som bör ha kunnat undvikas) utan helt enkelt tar pillrena regelbundet lider ofta utav minst en biverkning som är besvärlig; ojämt humör, minskad sexlust, dålig hy... Men det som är obehagligt enligt mig är att pillrena är såpass normaliserade att det är social accepterat att kvinnor ska ta dem, och att män inte behöver engagera sig i det. Det är helt enkelt kvinnan som får lida för att sexlivet ska fungera, altenativt för att undvika barn utan att kompromissa med njutningen som kan försvinna vid användandet av kondom. Jag har heller inte hört talas om någon pojkvän till en vän som har läst på och satt sig in i hälsoeffekterna dessa prevetivmedel har på deras flickvänner kroppar, även om jag ju gissar att män som är på lästa finns därute. 

Kvinnans kroppsliga och mentala hälsa äventyras till fördel för någonting annat. Detta tycker jag är inte bara oacceptabelt, men också såpass normativt att det bäddar för en hel del obekväma insikter och diskussioner. Nu vet jag att det finns de som tänker "men skit i att ta pillrena då/men jag är glad att dessa preventivmedel finns/men jag har blivit välbemött utav vården" och javisst, det är klart att ALLA inte lider, då tvivlar jag ju på att man skulle använda dem i så stor utsträckning. Men jag tror också att många är såpass lättade att de inte behöver bli gravida, att mensen  att de slipper ha dåligt samvete inför sin pojkvän, som kan anses positiva och därför så anser de att det är värt det. Men mer och mer undrar jag varför man ens ska behöva göra den övervägningen, att behöva tänka att "det är värt att jag är ledsen ofta" "det är värt att jag får besvär med underlivet", när det skulle kunna läggas ned resurser på att faktiskt forska om dessa alternativ i större utsträckning. 

God söndag.


Det dåraktiga samhället: Dresscodes

 
Sitter i kafeterian och låtsas att jag är världsvan och obrydd.
 
Idag är det alltså som mest 25 grader, även om temperaturen kommer att gå ner avsevärt framåt eftermiddagen. I alla fall. Hemma är ju detta superväder på sommaren, man vandrar runt i klädersplagg som knappt täcker någonting. Överallt hemma i Sverige ser man bara ben och axlar och magar och bh-band och ibland bikintoppar. Här i Sydafrika då? Well, idag har ALLA långbyxor, och de flesta har inte bara långärmat utan också med sig någon form utav jacka. Jag ser folk i tjocka fleecejackor, långa höstkappor, höga stövlar, fodrade stövletter...

Min poäng är ju inte att dessa människor inte får klä sig alldeles för varmt  om de nu känner för det. Min poäng är att de kollar på mig som om jag är helt störd. Dom är inte särskilt diskreta, heller. Jag känner mig som den där klassiska drömmen man kan ha om att man är i skolan och upptäcker att man är naken. Det finns ingenting så störande som när man går förbi ett gäng personer och de liksom upphöra prata en liten stund, följer en fördömmande med blicken och sedan börjar det tisslas och tasslas så fort man har passerat. Nu fattar jag ju inte exakt vad de säger, min Afrikaans är rätt kass och jag kan inget utav de Afrikanska språken, men tur är väl det på sätt och vis.

Dom skulle vän antagligen dö om de kom närmre och såg att jag har orakade ben och att mina fötter har massakerats efter obekväma skor häromdagen så kvarlevor av före detta blåsor hänger liksom kvar som röda, slamsiga områden. Men jag tänker ha short och sandaler i den här värmen. So sue me.

Förresten, på tal om utseende, ser ni hur sjukt brun jag har blivit? Om jag lyfter håret lite åt sidan och kollar precis vid hårfästet är jag helt VIT därunder. Har bytt hudfärg -.tänka sig va. 

Nu återgår jag till det här förtryckarsamhället, hejs!

Fest och allvar (som vanligt?)


Nu är det ju ändå Söndag, och då orkar man inte lägga manken till. Så ni får en punklista med lite samlade intryck från det senaste dygnet.

♦ Igår var jag på fest i Wouters hus. Helt oväntat dök det faktiskt upp vänner till mig som hade gemensamma vänner med honom, så det var härligt, och utöver det så knöt jag nya bekantskaper. Det var ett par killar som hade dragit med sig en synth och sjöng vackert balladvarianter av Aviciis Wake me Up, det grillades marshmallows och diskussioner blandades med lek. 

♦ På tal om fest då så har jag ju upptäckt att jag har tappat min festliga gnista. Jag är ingen stojare längre. Jag föredrar att sitta ner, prata med en och samma person under en längre stund och att dricka måttligt. Det låter ju jävligt trist, men de jag talade med igår verkade vara likasinnade och då gick det ju bra.

♦ Idag så skedde följande sexistiska konversation.
Jag; At the end of each month, I'm asking myself "where did all the money go?"
Bekant: That's women.
Jag: What do you mean by that?
Bekant: That's typical with women and economics. 

Så den konversationen gjorde ju underverk med mitt humör resten utav stunden vi spenderade ihop.

♦ Fick berättat för mig idag om anledningarna till att polikskåren inte går att lita på.
Korruption är ju en sak, men här borta är det värre på vissa håll. Jag frågade nämligen vart jag ringer om någon skulle bryta sig in i huset under natten (sover helt själv på tomten nu ett par nätter och vill känna mig trygg). Då fick jag rådet att först ringa en vän, och sen polisen för de dröjer ofta flera timmar att komma även när det gäller pågående inbrott och farmattacker. I alla fall, fick berättat för mig om några incidenter. Bland annat var det fyra polismän som våldtog en full tjej samt att tre poliser som inte ryckte ut under ett inbrott för ingen utav dem kunde köra tjänstebilarna.

Känns ju inte så tryggt. Men jag har fått numret till ett utryckningsföretag som arbetar på campus och rycker ut snabbt vid nödsituation. Detta behövs eftersom att det tydligen har skett en del våldtäkter på campus och man litade väl antagligen inte på att polisen skulle kunna vara tillräckligt snabb. Hemskt. 

Att få sina misstankar bekräftade

Tidigare i veckan så skrev jag om en kille som hjälpte mig att bära mina matkassar en bit påvägen hem från Köpcentrumet. Ni kan läsa om det här. Där beskrev jag i alla fall att trots hans goda handling så kunde jag inte hjälpa att bli misstänksam över att han hade andra intentioner. Det jag inte skrev var att han bad om mitt nummer så att vi kunde festa ihop någon gång, och för att komma undan på ett smidigt sätt gav jag honom min facebook istället. 

Hur som helst. Igår skrev han till mig och självklart så var det första han skrev något så ädelt som "Hi sexy". Detta blir ju inte bara framfrusigt och olämpligt eftersom att det är helt uppenbart på min facebook att jag är i ett förhållande, det blir dessutom extra motbjudande eftersom att han själv har flickvän. Varenda bild på hans facebook är tillsammans med henne. 

Min intuition var tyvärr rätt denna gång. Fenomenet "den snälla killen" som är så himla vänlig och sedan så baaaam så var det sexuella anmärkningar under ytan. 

Oh well. Min kväll är iallafall exakt som jag tänkt mig. Sitter i soffan, äter saker och slökollar på TV.

(BILDMONTAGE. Närå, men bilden är tagen i Växjö för typ tre år sedan. I biblioteket. Ser lagom allvarlig ut, men jag tror att jag var lite skoltrött fast på ett tillfredställande sätt. Där man liksom känner "idag har jag minsann pluggat duktigt och lärt mig ett och annat").
 

Magnus Betner om Feminism och jämställdhet

Jag såg den här föreställningen med Magnus för några år sedan, och tyckte mycket om detta inslag så jag tänker ju såklart dela med mig till er. Det enda jag inte tycker om är väl att han kallar Ebba Von Sydow för litet as och hånar henne, det är jag inte med på. Men jag fattar att han försöker skoja till det. 



"Ta det som en komplimang"

Idag när jag gick till mall så såg jag tre killar komma gåendes en bit bort på vägen. Hela kroppspråket signalerade att dessa tre grabbar tyckte att dom var riktigt coola. Eftersom att trottoaren inte är jättebred så räknade jag ut tidigt att jag kommer att bli tvungen att gå mellan de här tre personerna, och min intiution säger mig att det garanterat kommer att bli en påfrestande upplevelse.

Vi möts, och som ett brev på posten så kommer de; kommentarerna. En utav dem sa "hey babe" och gjorde någon form utav putmun, medan de andra två kommenterade mitt utseende på Afrikaans. Fattar ni hur störande beteende det är, och hur frusterande det är att man typ förväntas att antingen bli smickrad eller så struntar de helt och hållet i förnedrande det kan kännas? I Sverige käftar jag emot, men här känns det inte lika självklart eftersom att jag inte kan språket och inte vet exakt vad de sa (även om temat var tydligt). 

På hemvägen hände något jag är lite kluven till. Jag promenerade med ganska tunga kassar då jag hade handlat frukt och vatten, och eftersom att det var runt 25 grader mitt på dagen så var det en ganska svettig upplevelse. När jag går längst en väg passerar en bil med två unga tjänstemän, som arbetar på ett lokalt larmföretag. Jag ser hur de parkerar vid ett hus längre bort på vägen, och en utav männen kliver ur och promenerar åt mitt håll. Väl framme vid mig är han vänlig nog att fråga om jag är okej och erbjuder sig att bära mina kassar en bit. Detta är jättevänligt, men det som blir lite besvärande är att efter bara ett par artighetsfraser så tycker han att vi måste ju gå ut någon gång och festa ihop. Detta behöver ju knappast vara någonting mer än en vänlig person som vill umgås, men jag måste erkänna att min första tanke är att vara misstänksam över egentliga avsikter. Hur tråkigt är det inte att man ska känna så i samhället? Att det inte bara ska kännas som att "jippie, en ny vän, vad härlig han verkar"? 

Martina (samma tjej som i tidigare inlägg) var här och sov igår och hade mycket att lära ut om Sydafrika. Hon sa något som jag tror stämmer alltför väl "Us girls, we must be streetsmart when we're out there".

 Jag och Tina när jag kom tillbaks. Hon och Ronja förberedda en god biffgryta till lunch, välbehövt efter min långa promenad. 
 

En underhållande debatt från förra valet



Okej, det ÄR väl inte underhållande egentligen. Men jag njuter av att se Gudrun in action.


Måndagsmorgon...

Vaknar 06. Har inte sovit mer än fem timmar. Det är kallt och har spögregnat hela natten. Har supermycket plugg. Läser en debattartikel nu när jag käkar frukost, en som Gudryn Schyman har skrivit. Blir deprimerad av folks kommentarer och inser hur otäckt patriarkatet faktiskt här. Det kryllar av män i kommentarsfältet som likställer feminism med religiöst fundementalism och hävdar att den Svenska feminismen inte har någon rätt att finnas till "för det finns andra länder där det är värre". Typ som när Blondinbella sa att feminister sitter och hittar på problem över ett glas rödvin - säg det till de som blir objektifiterade, misshandlade och våldtagna om ni törs, när ni inte sitter bakom era små skärmar.

Skön start på en måndag då, gott folk.

(not)

Såhär pigg ser ni mig idag.
 

Sydafrika och kvinnorättdiskussioner

 
 
Det är dags att skriva om lite allvarliga saker nu. Igår var en utav de absolut mest utmanande hittills vad det gäller kulturkrockar. Jag inser ju att samhällen ser olika ut, att olika frågor är mer eller mindre prioriterade och så vidare. Men trots detta så har jag faktiskt noll tolerans för att det är socialt accepterat att tala nedlåtande om kvinnor. Denna ständiga röra; att varje gång man stöter på diskussioner om kvinnorätt behöva lyssna till åsikter från dem som inte är kvinnor, åsikter som gärna argumenterar ifrågasättande eller rent utav emot kvinnorättsarbete. Vissa verkar ha en total oförmåga att sätta sig in andras situation och agera intuitivt med stöd och intresse. 

Vi hade sociologilektion igår, temat var "Women and Development". Inför lektionen hade vi fått två artiklar varav en beskrev på vilket sätt kvinnor är utsatta och diverse olika orsaker till vad som upprätterhåller detta, och den ena berättade om olika sätt utvecklingsprojekt har verkat för att motarbeta detta. So far so good - intressant ämne tycker ju jag. Vi är över 100 personer i klassen, kanske 150, och läraren ställer frågan

"What makes women more vulnerable?"
Syftet är ju att påvisa ekonomiska, sociala, kulturella, lokala och globala normer, policies historiska faktorer och strukturer som bland annat bidrar till att kvinnor är utsatta globalt. Vad händer? Jo, män räcker upp handen. Och deras argument är slående. 

"Kvinnor saknar ambition. Om ni vill ha förändring varför gör ni inget åt eran situation då?"
"Men det är fler kvinnor på jorden än män, eller hur? Och i krig till exempel så vinner ju de som har störst antal, så om ni är lika starka som män borde ni ju ha vunnit"
"Det är inte meningen att män ska göra hushållsarbete"
"Kvinnor borde börja i andra änden och ändra på småsaker. Varför till exempel ska män betala när man är ute på bio?"
"Men om kvinnor är så missnöjda varför stannar dom kvar i beroendeförhållanden då?"
"Bibeln säger att kvinnor är ämnade att genomföra vissa sysslor"
"Kvinnor vill till och med spela rugby nu, det har gått för långt! Det är en sport för män. Vi män bryr oss inte om era sporter"
"Men låt förändringen ta sin tid, förvänta er inte att saker och ting ska ske övernatt"
"Jag tycker att nuförtiden är det ju kvinnor som får fördelar i allt och det är ju knappast jämställt!"
"En lärare sa till mig en gång att kvinnor är ju helt enkelt för känslosamma för att ha vissa jobb"

Eller min favorit som gick ungefär såhär: 
Kille: Jag förstår inte varför vi ska diskutera detta. Det är inte relevant. Saker och ting fungerar ju som de är. Ni kvinnor har ju era kläder och hårprylar så ni borde vara glada.
Läraren: tror du på fullaste allvar att det är vad som gör kvinnor lyckliga?
Kille: Men alla kan väl inte vara glada?

Jag har hört en del hjärndöda, ogenomtänka argument förut. Jag har blivit anklagad för att jag ser mig själv som offer eftersom att jag är feminist; ungefär som att det vore konstigt att utsatta grupper ju faktiskt är offer. Men igår tog priset. Och det stannar inte där. Vänner jag tycker om här nere har inga problem med att benämnda sexuellt aktiva tjejer som riktiga slampor som har dålig karaktär. I samma mening säger de ingenting negativt om killarnas sexuella vanor, det är ingenting man bryr sig om här tilläggs krasst. Och feminismen, den är så himla orättvis mot männen, argumenteras det. Vi behöver inte feminismen i Sydafrika, det är bra här, säger man.

500 000 våldtäkter om året. Tjejer som säger att deras mål i livet är att hitta en man. Kvinnor som inte har rätten att ha sex med vilka de vill, hur de vill, utan att stämplas. Killar som inte orkar lyssna på tjatet, tjejer blir ju försörjda så varför klagar de? 

En så totalt ignorant inställning mot strukturer och verkligheten har jag aldrig sett på maken. Jag räckte upp min hand på lektionen idag efter att ha samlat mig en lång stund och förklarade hur nedlåtande argument de använts under dagens lektion, specifikt han med klädkommentaren, samt berättade att det är historia, strukturer, sociala normer samt könsroller som gör att det ser ut som det gör idag. Att inte ens Sverige är jämställt. Att det inte är bara upp till kvinnan att genomföra förändringar, utan att männen måste släppa fram och underlätta. Beskrev hur absurt det kändes att man kan anse att halva jordens befolkning helt enkelt är ämnade att ha det lite sämre. Sedan råkade jag visst säga "norms tell women that they are too emotional, so if anyone tells me that I am too emotional or too angry when talk about how I feel about these things, I tell them; shut up".

De övriga studentnera lyssnade nog, faktiskt. Ett par utav dem sa att de höll med, någon kom fram och tackade för argumentet, läraren verkade lite underlättad eftersom att hon själv var tvungen att lyssna på och bemöta extremt sexistiska kommentarer i klassrummet.

I och med allt detta, så utvecklas jag enormt mycket här borta. I antropologin diskuterar vi feminismen och skönhetsideal aktivt i relation till skönhetsoperationer, våran syn på kroppen, omskärelser och organhandel. Det är tydligt att kvinnliga feminister från "västvärlden" har mycket att lära när de (jag) har förutfattade meningar om vad utsatta kvinnor i andra samhällen vill åstakomma, samtidigt är det oerhört tydligt att det är debatter som måste hållas. Det här absolut någonting jag kan tänka mig att syssla med i framtiden, jag har fastnat särskilt för antropologi och känner att jag får utlopp för otroligt mycket samtidigt som jag lär mig.  

Det var dagens seriös-kaka. Ha en skön fredag. Ikväll känner jag bara för att vara hemma och studera samt söka praktik. Orkar inte med människor. Måste erkänna att jag har lite hemlängtan just nu, trött på väldigt mycket inslag vardagen här, vilket jag förmodar är rätt normalt när man är utbytesstudent.

Nya helgplaner och feminism

 
Jag tänker återigen neglegera bloggen. Idag blir det politikstudier för imorgon bär det av till Pilansberg national reserve för att åka på safari, och på söndag blir det antagligen en tripp till Pretoria för skojs skull. På måndag är det lejonfarm på schemat. En lejonfarm kan betyda olika saker men här är det i alla fall en med syftet att bevara dessa ädla kattdjur, så no worries.

Jag är på gott humör efter en rolig diskussion om feminism på min enda lektion idag, nämligen antropologi. Läraren blev eld och lågor när hon förstod att det fanns engagemang i klassen och det ska bli kul att för diskussionen vidare. Bara tre utav ca 20-30 personer ville kalla sig feminister i ett klassrum som bestod utav endast tjejer med undantag för två killar. Det ska bli intressant att se varför det är så i ett land där en kvinna våldtas var 17:e sekund, vilket innebär 500 000 om året, och att en av två kvinnor våldtas under sin livstid. 

Extrema siffror som jag inte trodde på först. Men så är det här och det är strukturella problem i det här samhället som orsakar den här typen utav beteenden. Våran lärare gav en hel del skräckexempel och förklarade att ämnet är tabu här. Tydligen så är date-rape skrämmande normaliserat på North West University, hon själv hade intervjuat en person som iskallt erkände att sa tjejen nej var det bara att ta för sig ändå. Såna här debatter är verkligen någonting som jag känner väldigt starkt för så jag hoppas att diskussionen fortsätter under nästa veckas lektioner så att jag kan få en djupare förståelse för det här snevridna samhället.

Over and out, ha en go helg.

mänskligt värde

*
Källa: DN.se

Någonstans sitter en ung tjej och väntar på vem som har samlat ihop flest likes. Sedan ska hon spendera resten av sitt liv med den här mannen baserat på den anmärkningsvärda insatsen.

Mänskligheten. 

PÅ PRICK!!

Jag måste citera arsinoe.se, Fanny Åström, vars blogg jag rekommendera häromdagen i Julekalendern. I detta inlägg om vänskapsrelationer skriver hon: 

"Att splittra är en härskarteknik som används i patriarkatet. Eftersom kvinnor vill ha bekräftelse från män, som ju är en grupp med högre status, så offrar de ofta varandra för att kunna klättra, få en relativt privilegierad plats i patriarkatet. Det är inte ovanligt att män anspelar på detta genom att baktala andra kvinnor eller ge kvinnor komplimanger i stil med att de inte är ”sådär som andra kvinnor är”.  Jag har själv fått höra detta väldigt mycket under mitt liv, och det är klart att det är något som får en att tänka att det är något fel med andra kvinnor och att det är något en ska ta avstånd ifrån. Detta är något jag verkligen har omvärderat. Tidigare kunde jag sätta prestige i att inte vara som andra kvinnor, nu blir jag bara förbannad när någon säger något liknande till mig."
 
Några utav mina närmsta och allra klokaste vänner använder den här retoriken. Det är helt enkelt hel okej enligt normen, vilket självklart kan leda till en viss debatt när jag säger emot och försöker förklara varför den typen utav kommentarer är nedvärderande mot kvinnor i allmänhet. Jag tror inte på något sätt att vänner till mig har en medveten avsikt, dock. De spelar bara med i spelet som reglerna tillåter, problemet är att om de forsätter så försvinner inte det grundläggande problemet. 

Googlade "women are"


Ni har säkert sett detta förut; en printscreen som påvisar någonting oerhört problematiskt. Googlar man t.ex women are, women should och så vidare dyker där upp alternativ som är, enligt mig och förhoppningsvis många med mig, motbjudande. 

Jag har hört det så många gånger.
"Men tjejer ÄR ju inte lika sköna"
"Men tjej är faktiskt inte så roliga"
"Men tjejer har inte lika bra humor"
"Men tjejer ÄR ju inte lika bra på sport"

Det är inte okej att;
1) att ta en individuell erfarenhet och genom den hävda att det inte kan vara på ett annat sätt ("jag har inte träffat någon tjej som är roligare än mina killkompisar")
2) att ignorera det faktum att tjejer i detta samhälle väldigt ofta upplever att de inte vågar ta plats samt att de blir dömda om de är för högljudda - vilket alltså innebär att personligheter inte kommer fram i sin fulla rätt
3) att ignorera det faktum att i ett samhälle där mannen är en norm så anses beteenden som är betecknade som "manliga" att vara mer okej. Jargongen i ett killgäng anses vara mer skön och avslappnad och härlig. Det finns en oerhörd tolerans för grov humor till exempel. Skulle jag (i egenskap utav det som förväntas av mig som tjej) säga emot så skulle jag anses oskön, även om skämtet ifråga skulle vara någonting som jag ansåg kränkande. Skulle jag däremot skratta med eller bygga på skämtet så skulle jag mycket väl kunna få höra "att jag är skön för att vara tjej".

För det talas ofta om det som ett undantag, det där med sköna tjejer. Tjejer är ju komplicerade, skitsnackande, ytliga och långsynta. Medan killar är enkla, raka, och inte så känsliga. Detta är någonting jag är oerhört trött på att höra. Det finns väldigt mycket direkt och indirekt inom umgängeskretsar som talar för att dessa uppfattningar lever vidare.

Det var väl det jag ville skriva idag.
Hejs.

behovet av feminism


Den här videon är väldigt talande, se den om ni har några minuter över. Lite utdrag ur media och män som som figuererar i media och lyckas förnedra kvinnor på diverse sätt.

Senast igår kollade jag på komedin We're the Millers tillsammans med min kille. Först tyckte jag att filmen var rolig på ett härligt, drygt sätt [nu kommer spoilers så sluta läs om ni vill se den]. Sedan så upptäckte jag att ena huvudkaraktären, mannen, kom med äckliga kommentar mot den andra huvudkaraktären, kvinnan. Detta eftersom att hon var strippa i filmen och det var mer än en gång som han försökte använda hennes kropp för att få någonting i filmen. Dessutom slängdes spydiga kommentarer om hennes jobb åt hennes håll regelbundet under filmen. Jag kan se en karaktär för vad den är ibland och tänka "han är helt enkelt ett svin i filmen, det är en del utav handlingen", men när hon sedan ser på honom med hundvalpsögon, försvarar honom och sedan givetvis faller för honom så känner jag bara BLEH! Det är ett så tydligt budskap "Säg vad ni vill till kvinnor som strippar, de får ta det med tanke på deras yrke, de ska vara tacksamma om du inte förolämpar dem och det får inga konsekvenser för dig".
Droppen gick när en stor scen går ut på att de är tillfångatagna utav Mexikanska droghandlare som vill döda dem. Och vad händer? Jo, droghandlarn Pablo får reda på att hon är strippa och helt plötsligt vill han inte döda dem dirkt längre, hon ska strippa lite först. Så en lång, pinsam scen följer där Jennifer Aniston strippar runt i nån lagerbyggnad för ett par mexikanska gangsters och vips så lyckas hon distrahera dem och fly. Halleluja och så vidare.

Jag är starkt emot strippklubbar. Det har jag inte alltid varit. Jag är helt för rätten att arbeta med det om man vill, och jag vill inte att det ska ske ett missförstånd där alla strippor framställs som svaga offer. Men nu är det faktiskt som följer; det är inte så det ser ut i världen. Många kvinnor världen över hamnar där av skäl som inte är relaterade till ett glädjesamt, fritt val. Jag är för en fri sexualitet, ett öppet samhälle där man får tycka kroppar är sexiga. Men i ett partriarkalt samhälle så kan kvinnan inte göra rätt. Jag har hört hur man talar om strippor. Det är social acceptabelt att gå på en strippklubb, och det är inte straffbart att tala om kvinnorna som objekt. Det är snarare helt okej att skämta på deras beskostnad! De får skylla sig själva som står där. Det gör ingenting om man kommer med sexistiska, nedlåtande kommentarer. De är ju strippor.

Utopi:  I ett optimalt samhälle hade man respekterat alla oavsett deras kön yrke och då hade strippklubbar fungerat; och tänka sig, om det nu hade varit så att det var ett fritt val så borde det ju finnas lika många män som älskar att strippa, om det nu är så oskyldigt och skoj. Alla skulle titta på alla och det skulle vara glatt och lättsamt och man skulle vara välbetald och inte dömd utav sin omgivning. 

I dagens samhälle: För kvinnliga strippor kan det innebära human trafficking, sexism, förnedring och skuldbeläggande. Om man är man däremot så blir man generellt sett inte utfryst om man älskar strippklubbar så man förlorar inte särskilt mycket socialt. Jag känner många som har gått på strippklubbar. Dom verkar inte inse att dom har gjort någonting som bidrar till dålig kvinnosyn rent generellt samt hos dem själva, samt faktiskt lagt pengar i fickan på de som bedriver verksamheten. 

Obs! Jag säger inte att alla strippor och alla strippklubbar är små helveten på jorden Det finns alltid undantag, men dessa ska inte få ursäkta en bransch som i överlag bidrar till ett samhälle där kvinnor inte har samma status som män.



i mitt huvud idag


(Ja, det där är min tänkar-min även när kameran är avstängd. Givetvis)

HÄR KOMMER DAGENS TANKAR;

♦ Vadan detta förakt för överviktiga människor?
Någon på mitt universitet har startat en anonym bekännelse sida på facebook där elever kan berätta om händelser som skett efter sena festkvällar. Efter bara några dagar med denna facebooksida så har det slinkit in diverse berättelser om överviktiga (tjejer), där deras storlek har blivit del utav det "skojiga" i själva berättelsen. Och detta är bara ett exempel på det normaliserade vardagsföraktet mot övervikt. Jag bergriper inte varför människor tar sig rätten, och än mer underligt är det när dessa föraktfulla personer försvarar sig med "men det är ju inte hälsosamt! Det är därför jag kommenterar". Jovisst, klart det är för att du bryr dig så mycekt om dessa människor hälsa... intedinensak.com? Jag frågar mig dessutom i relation till dessa anonyma berättelser om dessa personer har funderat på det faktum att personerna de skriver om faktiskt kan lista ut att det är dem det handlar om? Jag skulle personligen ta det väldigt hårt om någon hånade mitt utseende anonymt på internet och dussintal människor Like:at. 

♦ Jag ska på Halloween-sittning på lördag. Jag funderar över min personliga utveckling och tror att om detta hade varit för ett år sedan så hade jag hamnat i fallgropen och försökt klä mig ut mig till någonting läskigt som ändå är sexigt. Standard för kvinnor på halloween. Men icke denna gång! Jag tänker gå som en utav huvudkaraktärerna i clockwork-orange och jag tänker inte spara på krutet. Men jag tänker inte dubbelstraffa; om någon tjej som läser detta har tänkt gå som sexig polis så kört hårt, ha roligt men låt ingen definera er som ett objekt. Halleluja osv.

♦ Om nu biologi innefattar reproduktion och barnafödande, KAN NÅGON då snälla förklara för mig varför detta är en smärtsam, brutal uppevelse där det läcks och spricks och skriks hit och dit? Kan det inte få vara smärtfritt? Och varför måste mens skapa PMS och smärta? Det gör mig fan så irriterad. 

♦ I övrigt så sitter jag nu och försöker formulera hur jag ska basera min kandidatuppsats på human trafficking i relation till nationella policies och globalisering. Kul att jag inte kan skriva om det utan att blanda in engelskan. Anyways, känns rätt duktigt. 

HEJS. 

 

"Höhö, är det din vecka eller?"

 

Nu ska jag diskutera någonting som jag har gått och funderat på i dagarna. Det var ett tag sedan jag bloggade aktivt och det märks säkert i det jag har skrivit. Det är lite hackigt när jag försöker formulera mig så ni får ursäkta detta (jag skyller på att jag studerar på engelska och skriver uppsats nu i dagarna).

Följande situation är ni säkert bekanta med:
 
En kvinna är upprörd av någon anledning. Hon uttrycker detta. Eller så upplevs hon vara lättretlig i en situation när detta mycket väl kan ha haft legitima skäl. I alla fall, så får hon responsen "har du mens/pms eller?", "är det den veckan eller?".

Nu vill jag förklara varför detta inte är okej. Mens är en biologisk förutsättning för att kvinnor ska kunna få barn. Vi föds med kroppar som såsmåningom får regelbunden mens. Mensen i sin tur kan resultera i regelbundna smärtor i magen som gör att man inte orkar mer än att ligga ner och ta djupa andetag. PMS är i sin tur ett hormonellt betingat tillstånd som kan uppstå redan innan mensen, vilket inte verkar vara allmänt känt hos de som så gärna kopplar dagarna med menstruation till irritationen. I alla fall. PMS kan vara mycket jobbigt för många kvinnor. Jag själv kan bli oerhört nedstämd. Det är någonting jag lever med regelbundet; att känna mig  genuint deppig.

Det jag vill komma fram till här är att kvinnor har mens, och ibland har de PMS*. Vilket vi alltså inte kan styra över. Därför är det för mig ett problem att det är socialt accepterat att använda detta emot kvinnor. Särskilt problematiskt känns det att jag som eventuellt objekt för ett skämt förväntas spela med och reagera lättsamt när jag egentligen blir stött och undrar hur jag på bästa sätt ska medla det till personen som driver med mig. Det är ett förminskande av mig att använda detta som ett vapen i exempelvis en diskussion där jag blir upprörd. 

Viktigt är det också att påpeka att PMS och menstruation inte ska ses som en svaghet. Jag menar inte "det är synd om oss kvinnor, vi är sköra". Det jag menar är att vi har ett fysiskt tillstånd som faktum kan vara oerhört besvärligt, är återkommande och sombör bemötas med respekt och förståelse. 

Icke att förglömma: Jag har inte lingonvecka, jag har mens. Det är inte ett farligt ord. Det är tråkigt för mig att behöva bry mig om hurvida någon tycker att det är obekvämt när jag säger det. Jag är tjej, jag får mens, deal with it. Det är extremt kränkande att bli bemött som att man är äcklig när man säger att man har mensvärk. Dessutom så kan jag komma på mig själv med att inte våga berätta att jag behöver gå och köpa tamponger helt plötsligt, jag gör för vana att hitta på någon annan ursäkt att småspringa till pressbyrån mitt i en fikastund på biblioteket. Någonstans inom mig är det programmerat att jag kanske borde skämmas lite. Not cool.

* Jag har förenklat beskrivningen av PMS och mens eftersom att jag ville skriva ett inlägg som var någorlunda kort och rakt på sak. För att jag är trött. 

ett morgontal



Imorse när jag vaknade så skedde någonting ganska underligt. Det första jag gjorde var att plötsligt börja hålla ett tal i mitt huvud. Medan jag låg och slöade i värmen så började mitt huvud plötsligt förklara för någon vad feminism är och varför det är viktigt. Talet var alltså uppbyggt som om jag satt mitt emot någon som hade frågat mig "Men om det nu är jämställdhet som det handlar om, varför heter det feminism?" - en fråga som berättar att åhöraren oftast inte är påläst över huvud taget och kanske inte alls är intresserad utav vad det egentligen handlar om. Men så föreställde jag mig att jag svarade "Vill du verkligen veta? För i sådana fall, så kan jag förklara för dig". Och plötsligt skapads ett noggrannt, diplomatiskt men besämt tal om feminismen, baserat på den hyfsade kunskap jag besitter.

Detta låter förstås väldigt... pja, politiskt korrekt? Fisförnämnt? Löjligt? Alltså inte feminismen i sig utan att jag måste hålla ett tal i mitt huvud när jag vaknar till nån påhittad publik. Men det som jag tycker var så härligt är att i normala fall blir jag så upprörd att jag inte orkar argumentera/diskutera när jag upptäcker att en person mest är ute efter att pja, provocera eller ifrågasätta. Men nu var jag liksom sansad. I verkligheten är jag inte det när jag måste förklara för folk saker som för mig är helt uppenbara. Samtidigt vet jag att man inte kan veta allt, läsa på om allt eller vara införstådd med vissa saker; så ska man sprida ordet måste man ibland hålla sig lugn.

Aja, god morgon. 

Tidigare inlägg