Är du med i Paradise hotel? Du kommer ALDRIG ha en karriär, folk hatar dig. Är du hustrumisshandlare, våldtäktsman? Lugnt - det har snart glömts bort.

Jag mår illa nu när jag sitter här och läser på om diverse respekterade mäns om hyllas och är allmänt gosigt omtyckta, men som på olika sätt har varit våldsamma mot kvinnor eller helt enkelt inte förnekat att de tycker det är helt okej att vara just det.

Här ska ni får se vad Sean Connery sa i en intervju i playboy 1965:

I don’t think there is anything particularly wrong about hitting a woman - although I don’t recommend doing it in the same way that you’d hit a man. An openhanded slap is justified – if all other alternatives fail and there has been plenty of warning. If a woman is a bitch, or hysterical, or bloody-minded continually, then I’d do it. I think a man has to be slightly advanced, ahead of the woman. I really do – by virtue of the way a man is built, if nothing else. But I wouldn’t call myself sadistic.”

20 år senare var det någon som tycket det var lämpligt att ta upp detta i en intervju. Sean Connerys försvar? Inget försvar alls! Bara allmänt förstärkande av sin tes att män ska vara lite före kvinnor. Och självklart förtydligandet att om en kvinna tycker att hon ska ha sista ordet och är allmänt provocerande, då är det bara att banka på.

“I haven’t changed my opinion. […] No. Not at all. I don’t think it’s bad, and I think it depends entirely on the circumstances, and if it merits it. If you have tried everything else – and women are pretty good at this – when they can’t leave it alone and want to have the last word, then you give them the last word. But they’re not happy with having the last word, they want to say it again and get into a really provocative situation. Then, I think it’s absolutely right.”

För att inte nämna hustrumisshandlaren och våldtäktsmannen Sean Penn, uppskattade och skojiga dömda våldtäktsmannen Mike Tyson, spännande rocksnubben Tommy Lee som slog sin fru när hon höll i deras spädbarn, Chris Brown som misshandlade skiten ur sin tjej men det är lugnt - han sjunger ju tokbra!!



Usch.

Världen kommer inte att ordna upp sig. Så är det bara; tack och hej ordning och reda och rättmäktiga prioriteringar, vi sysslar med annat på den här jorden och så kommer det säkert att förbli sålänge jag är i livet. Det är det jag har att jobba med, den verkligheten. Vi befinner oss på en plats där det inte ses som särskilt absurt att vi låter människor som är från Afrika dö i ebola pga bristande sjukhusplatser, men om någon från Europa eller Amerika (GOD FORBID) insjunknar, ja då flygs specialplan över halva jorden och otestade mediciner plockas fram ur skåpen -  och man ser till att det finns plats på sjukan.

Det är galenskap. Liv är inte lika mycket värda här. Det är brutalt och det får mig att bli jävligt illa till mods.

Vill ni ha en mer djupgående analys om ekonomierna i länderna som har drabbats och hur det därav "inte är så konstigt att det är som det är" eller om internationella organs styrmedel så kan ni glömma detta. Rent moraliskt är det motbjudande. Jag tänker på liv och på död, på den jag känner som tynar bort av ålderdom och sjuka as we speak och hur det får mig att tänka på allt som ett liv är och hur det är mer än bara andetag som tynar bort när en kropp lägger ner. Alla de här tankarna och känslorna upplevs i Västafrika just nu. Jag blir stött av fotografier på döende människor, såsom bildreportaget som pubilcerades häromdagen om en persons sista dagar i livet, från inkubation till död. De här bilderna publiceras i en kontext där det inte är klart för mig hur pass etiskt det är. Det känns bara okänsligt.

Ja inte vet jag. I övrigt är det ju skoj att jag inte kunde göra mina ärenden på stan idag pga inte mindre än FYRA bombhot i Stockholm innerstad. Stabilt alltsammans, don't you think? Inte så konstigt att jag vill kolla på paradise hotel på kvällarna och sova på helgerna. Det kan vara behagligt att vara nonchalant.

Idag är det Youth Day i Sydafrika

Den här dagen grundar sig i att hedra de ungdomar som inte bara kämpade för sin utbildningsfrihet, men också dog i kampen. Det skedde under 70-talet då apartheidregeringen bestämde sig för att göra utbildningsspråket i ämnen såsom matematik och samhällsvetenskap på Afrikaans - de vitas språk. Effekten skulle vara att svarta och färgade grupper inte skulle kunna utbilda sig på nivåer över lägstanivå; de skulle kunna lära sig läsa och skriva, och hade de turen att kunna Engelska skulle de kunna delta i hemkunskap. Men det är inte alla som kunde Engelska heller - ett annat språk inslussat av vita kolonialister - och tiotusentals elever bestämde sig för att protestera fredligt. 

Trots att demonstrationen var fredlig så sköts ett antal elever hjäl, den yngsta var 12 år gammal. Jag besökte hans minnesplats i Soweto häromveckan, ni ser honom avliden i famnen på en av sina kamrater på fotografiet. Otroligt tragiskt och onödigt. Det är inte så konstigt att Sydafrika kryllar utav minnesmonument och symboliska gester för att hedra och se till att aldrig glömma apartheid. Jag hör en del vita här säga "Get over it, it was 20 years ago", och visst är det sant att man måste tänka framåt. Men studier visar att det är väldigt effektfullt att visa ånger och hedra de som har fått utstå förtryck och i värsta fall förlorat sina nära på grund utav det. Man kan inte vända ryggen till det som har hänt i det här landet, hur obekvämt det än må vara. Hade pojken på bilden levt idag så hade han varit 50 år, och han hade redan fått leva 20 år i en lagstadgad frihet. Nu hjälpte han till att ge den friheten till andra istället.

Jag kan inte säga att jag har någon insikt i hur desperata många människor måste ha känt sig inför den maktutövning de fick lida under. All heder till de jag möter som tycks ha förlåtit - men jag klandrar ingen som är bitter. Det här landet har så brutala meningsskiljaktigheter att jag är imponerad utav att det håller sig samman såpass som det ändå gör. Det ska bli spännande att följa utvecklingen, men tyvärr blev president Zuma vald till en till period och det underminerar verkligen tilliten till regeringen, som ju är en av de viktigaste sakerna i ett land som det här. Ingen verkar nöjd med honom, men få verkar vara nöjd med alternativen också. Det är en förvirrande tid i landet. 

Nu måste jag studera inför mitt sociologiprov imorgon. Jag har absolut inte legat i fas men jag tror att jag klarar det. 

 




Neighbor-goods market, Soweto & Johannesburg

Igår så började vi vår dag med att besöka Neighbor-goods market, en stor industrilokal proppfull med goda maträtter och godsaker, musik, dofter. Det fanns även en våning med lite kreativa smycken, kläder och trendiga människor; detta låg i ett område utav Johannesburg som kändes väldigt ballt. Det bröt nidbilden utav den här staden ganska rejält. Jag åt en REDIGT onyttig våffla med karamellsås till lunch, ingen direkt energikick men det kändes rätt att sitta ute i kylan under den blåa himlen och blicka ut över de fula höghusen med en mumsig våffla.



Därefter tog vi oss vidare till ett gigantiskt casino för att köpa biljett till en tur till Soweto. Däcket på minibussen gick sönder påvägen för att hämta upp oss och vi hamnade efter i schemat, vilket antagligen var en orsak till att alla stopp var ganska stressiga. Men att besöka Soweto var väldigt intressant. Det är ett stort område i Johannesburg utkant med 8 miljoner invånare, det är indelat i 52 områden och standarden varierar ifrån hög-, medel- och lägre klass. I somliga områden rinner avloppsvatten längst gatorna, människor bor i plåtskjul och har ingen el; medan andra områden har god infrastruktur med folk som bor i hus som regeringen har skänkt, och i andra är det egenköpta lite lyxigare bostäder. Gemensamt för alla områden vi åkte igenom samt stannade i var en rejäl blandning utav människor, små handelsbodar överallt och en stämning som faktiskt kändes hoppfull. Svårt såklart för mig att komma och säga detta efter en dags besök, men bilden utav Soweto rent medialt är oerhört negativ och fokuserar stort på brottslighet och fattigdom. Men med så många människor så är det långt ifrån alla som lever så. 

Vår guide berättade att lever man i Soweto så lär man sig sådant som andra människor inte får uppleva; hur man skapar livskvalité och försörjning ur ingenting. Hur man tar hand om varandra, sin granne och sina med människor är avgörande för att ha ett gott liv. Han var en positiv och härlig person som verkade stolt över att komma ifrån den här delen av världen. Vi blev visade ett minnesmonument för unga rättvisekämpar, Nelson Mandelas hus, Desmons Tutus hus, fattigare området Kliptown, området där Freedom Charter befästes efter apartheids upplösning samt fick en insikt i de olika kulturyttringarna som finns i Soweto, som till större del består utav Zulu. 

Jag ger er lite mer information under bilderna. Enjoy!


Casino.


Arenan byggd för fotbolls VM 2010, där sista matchen spelades. 95 000 människor kan sitta där.


I Sowetos utkant bor lite rikare människor.


En inblick i ett enormt område.


Två prydliga torn som numer används till bungygump på 160 meter.


På bilden ser ni en ung kille som bär på en yngre kille som har skjutits ihjäl under de stora studentdemonstrationerna i Soweto 1976. Det var 15-20 000 svarta och färgade studenter som protesterade mot att Nationalistiska Parti-regeringen ville införa utbildning helt på Afrikaans- vilket skulle innebära att alla som inte var vita Afrikandr skulle ha väldigt svårt att ta sig igenom högre utbildningar. Under två år hölls demonstrationer i missnöje och totalt över 600 människor blev dödade. Nästa vecka, 16e Juni, så hålls en Youth Day för att hedra minnet utav de som gick bort och påminna om vikten av utbildning.



I detta hus bodde Nelson Mandela under 40-talet med sin första fru och deras barn. Han bodde till och från i Soweto under 14 år, men spenderade 3 år i fängelse under denna period och var även frånvarande eftersom att han var en stor figur inom ANC som skötte mycket utav sin organisation underground då regeringen vaktade dem med hökögon.

En oerhört vacker målning tillägnad de 200 flickor som har kidnappats i Nigeria av Boko Haram.



Johannesburg city-center. 

Ett typiskt gatuhörn i denna storstad, som beräknas 4 gånger större än London.

Det var en lärorik dag och verkligen bra att se Johannesburg, bilden utav staden ändras totalt när man är där och ser sig omkring. Det är en stad full med symbolik riktad åt att komma vidare ifrån en bister historia. Vi missade apartheidmuseet pga tidsbrist och jag är faktiskt inte särskilt deppig över det eftersom att jag bär på en hemlighet: jag tycker det är så otroligt trist att gå på museer. Ja, jag kanske låter obildad och lat nu men jag sitter 100 gånger hellre och letar fram informationen jag vill ha på internet eller ute i "verkligheten", än att gå runt och läsa på tavlor om saker som har hänt. Jag blir som ett rastlöst barn som sätter mig på en bänk och pillar med min mobil eller tänker på kaffe och godis. Rätt fånigt. Jag sitter faktiskt hemma just nu och pillar med detta, ensam, medan de andra är på ett museum som ställer ut Da Vinci grejor. Hehe. 



I valet och kvalet


Segt idag. Försov mig från politiklektionen, hetsade till sista antropologin och fick reda på att vi ska förbereda 13(!) uppsatsfrågor till sluttentan. Det är i särklass dessa förberedelser som kommer att ta mest tid av alla ämnen, och det hade väl varit ok om det inte vore för att jag inte kan trolla fram mera tid. 

Håller mig uppdaterad om valet där hemma i Europa. Jag har inte röstat i EU eftersom att ambassaden i Pretoria ligger 2-3 timmar bort och vi hade inte möjlighet att ta oss dit innan röstningen avslutades.  Jag ser mycket negativt men också mycket positivt; en rödgrön och rosa framfart ska man inte glömma bort bara för att SD lallar fram stadigt. Opponeringen är fortfarande större än vad de är. Jag undrar nog vilka det är som röstar SD, eftersom att jag inte känner någon (vad jag vet) då jag antar att det inte är så kul att erkänna att man röstar just SD. Så jag undrar vart dessa knallhattar gömmer sig och vad tanken bakom är. Jag har ju sett renodlade rasistiska uttalanden ifrån folk som erkänner att de röstar SD, men jag tror nog att många inte ser sig själv som rasister eller ens uttalar sig så; de verkar bara inte se mönstret i SD's politik. Det är enkelt att fokusera på "Ja, men om invandringspolitiken har varit ansvarslös kan vi ju lägga mer pengar på pensionärer om vi lägger av med det" utan att tro att det ligger mycket ont i det... Samtidigt undrar jag om dessa människor någonsin är inne på Internet eller läser i tidningarna om det kraftiga moståndet partiet möter? Och om de reflekterar över varför det ser ut så, när de går och röstar?

Ja, många tankar små. Jag är inte glad idag, jag är stressad och irriterad. Det märks att jag inte har studerat inför sluttentor tidigare i mitt liv för min reaktion är inte att bli effektiv, det är att bli tjurig och ofokuserad. Väldigt praktiskt, heeehee...

Ha en redig måndag.





"Ett folkhälsoproblem som inte tas på allvar"

Jag tycker att krönikan "Inför fittkunskap i skolan" av Frida Holmqvist är väl värd att uppmärksammas. Den kan läsas om ni klickar här. Som en liten notis kan ju nämnas att jag tyckte att det kändes grovt att skriva rubriken, men jag hävdar ändå att man måste kunna tala om det kvinnliga (och manliga) könsorganet för att komma någonstans med problemen som finns.

Hon skriver helt enkelt om de många problem som kvinnor vanligen upplever, att dessa ofta är kopplade till heterosexuellt sex, ,men att det ändå ses som ett "kvinnoproblem" och att det därmed inte riktigt tas på allvar. Faktum är att jag vet många vänninor som har sökt vård för diverse besvär och att detta allt som oftast resulterar i att man kommer hem med någon kräm som inte hjälper mer än tillfälligt och så var det med det. Frida går in på diskussionen om att kvinnliga problem ofta anses ofräscha och någonting att skämmas över.

Jag själv kopplar detta till forskningen kring hormonella preventivmedel, som ju i princip enhälligt används utav just kvinnor, som är underminerad till den grad att man inte vet vilka långsiktiga konsekvenser dessa har på kvinnokroppen. Sällan får man raka svar när man undrar någonting om dess bieffekter, lösa beskrivningar om "att det är olika från person till person" kombineras med en angelägenhet att både rekommendera och skriva ut receptbelagda piller till sexuellt aktiva tjejer. Tjejer dör på grund utav dessa piller, som följd av depressioner men också på grund utav blodproppar. Och de som inte dör (vilket ju är extremfallen men ändock sådana som bör ha kunnat undvikas) utan helt enkelt tar pillrena regelbundet lider ofta utav minst en biverkning som är besvärlig; ojämt humör, minskad sexlust, dålig hy... Men det som är obehagligt enligt mig är att pillrena är såpass normaliserade att det är social accepterat att kvinnor ska ta dem, och att män inte behöver engagera sig i det. Det är helt enkelt kvinnan som får lida för att sexlivet ska fungera, altenativt för att undvika barn utan att kompromissa med njutningen som kan försvinna vid användandet av kondom. Jag har heller inte hört talas om någon pojkvän till en vän som har läst på och satt sig in i hälsoeffekterna dessa prevetivmedel har på deras flickvänner kroppar, även om jag ju gissar att män som är på lästa finns därute. 

Kvinnans kroppsliga och mentala hälsa äventyras till fördel för någonting annat. Detta tycker jag är inte bara oacceptabelt, men också såpass normativt att det bäddar för en hel del obekväma insikter och diskussioner. Nu vet jag att det finns de som tänker "men skit i att ta pillrena då/men jag är glad att dessa preventivmedel finns/men jag har blivit välbemött utav vården" och javisst, det är klart att ALLA inte lider, då tvivlar jag ju på att man skulle använda dem i så stor utsträckning. Men jag tror också att många är såpass lättade att de inte behöver bli gravida, att mensen  att de slipper ha dåligt samvete inför sin pojkvän, som kan anses positiva och därför så anser de att det är värt det. Men mer och mer undrar jag varför man ens ska behöva göra den övervägningen, att behöva tänka att "det är värt att jag är ledsen ofta" "det är värt att jag får besvär med underlivet", när det skulle kunna läggas ned resurser på att faktiskt forska om dessa alternativ i större utsträckning. 

God söndag.


Att få ögonkontakt med en mördare & våldäktsman


"I stood next to men raping women right before me, and I had to do it too, because I was a leader"

Idag så hade vi en gästföreläsare, för närvarande pastor, som en gång i tiden var ledare över ett gäng på ca 30 personer. Jag har för mig att han benämnde gänget som "the corrupt ones" men jag hittar ingen information om något specifikt gäng när jag söker på det. I sociologin läser vi för närvarande om Gangsterism. Här i Sydafrika tillhör gäng vanligheterna i vissa områden, och jag har fått känslan utav att många av de mest brutala brott som sker är just gängrelaterade. 

I alla fall. Pastorn kom välklädd till sin gästföreläsning och slösade ingen tid på att berätta om sitt förflutna. Han berättadet om de brott som han och hans gäng gjort sig skyldiga till; mord, våldtäkt, knivattacker, beväpnade rån. Han berättade om att i princip hela hans familj hade varit inblandade i gängkulturen, men att det var många utav dem som hann mördas innan de tog sig ur; bland annat en utav hans söner. 

Han var intensiv och hans karisma och berättarmetod fick många att skratta (inte mig). När han inte berättade om de saker han själv varit inblandad i, så var det någon han kände; en släkting som låst in en tjej i ett skjul och våldtagit henne under två dagar, folk som huggit händerna av varandra, folk som fick gräva sina egna gravar. Då och då så fick vi ögonkontakt. Han berättade genomgående att gud var den som möjliggjorde hans förändring; att fängelser bara gör saker värre och att det enda som kan rädda gängmedlemmar ut ur det mörka livet är att tro. När en elev frågade om det skulle vara värdefullt med förebyggande arbete i gängtäta områden så svarade han att det enda är just gud och ingenting annat. Men jag tänker; ska han tvinga dessa unga män att tro då, eller hur ser planen ut?

Jag sitter fem meter ifrån en mördare. En våldtäksman. En man som pratar om att han har förändrats nu. Men det jag tänker är att istället för att predika för universitetselever så borde han sitta inlåst för alla de skador han har orsakat. Han berättade utan att vara märkbart berörd om hur han huggit ihjäl oskyldiga människor påväg hem från jobbet, och nu ska han stå och berätta för mig att livet är kort och ska ta till varas på? 

Fastän jag tycker att han sona sitt straff så inser jag att mina tankebanor är bakåtsträvannde; som en klasskamrat påpekade så är det människor som honom som kanske kan påverka de unga män som står med ena foten i den här organiserade brottsligheten. Studier visar att det är personer inifrån som tenderar kunna nå ut. Så det är väl bra att istället för att sitta inne så är han ute och gör nytta. Men när jag såg hans blick idag så kunde jag inte känna av någon ånger. Jag kunde bara märka av konstanteranden och förklaringar. När han berättade om varför han genomgick sin förändring sa han som exempel att det var så svårt för honom att leva normalt, det var så tröttsamt det livet. Han kunde ju inte ens åka med lokala bussar och jobba som vem som helst eftersom att han har mördat människor på den transportsträckan. Men med stöd från sina vänner och sin familj lyckades han lämna gänget utan att bli straffad och det verkar som om folk i kommunen har förlåtit honom. Det är ganska fantastiskt, att man har den förmågan till förlåtelse. 

Det var en ytterst spännande dag idag. Jag får verkligen utmana min förmåga att försöka se objektivt på saker och ting när jag är här borta. Denna gång lyckades jag inte med det, men det berodde på att jag helt enkelt inte kände några ånger-vibbar ifrån den förre detta gängledaren med slips, som berättade att man får betala 8000 rand om man vill anställa en lönnmördare för att skjuta ihäl en polis. 

Over and out. 

Tankar om kyla och fattigdom


Jag sitter med inomhus, med halsduk, tofflor och dubbla tröjor. Mina händer har börjat spricka av det iskalla vattnet man tvättar händerna med. Jag funderar på att hämta min skinnjacka, eftersom min kropp är alldeles spänd och musklerna värker. Imorse när jag skulle gå upp så frös jag så mycket att jag blev, helt okonstruktivt, förbannad. Jag mumlade någonting dramatiskt om att det borde vara mot mänskliga rättigheter att ha hus som inte är uppvärmda i länder där temperaturen går ner mot noll grader under vintern.

Trots att jag hatar att frysa inomhus, och jag inser ju att det börjar bli kallt även under dagarna i solskenet nu, så kom jag tidigare idag att tänka på att inte så långt härifrån finns ett township. Där bor vissa i plåtskjul. Föreställ er då den kylan. Ännu värre, föreställ er den kylan när ni måste gå upp före soluppgången för att hinna till jobbet (om ni har ett) som oftast ligger åt andra hållet av stan (eller i utkanten åt fel håll) och i värsta fall måste ni promenera (förutsatt att ni inte har råd att lägga ner ofta mer än 10% av dagslönen på transport, vilket lär gnaga på samvetet när ni har en familj att försörja). De berättelser jag har hört om livet för exempelvis hushållsarbetare gör att jag försöker se lite mindre dramatiskt på min egen situation. I Juni åker jag hem till Svensk sommar, och när den löper till vintern så är det inomhus man sitter för att mysa. Här väntar fyra månaders kyla för de som inte har råd med värmefläktar, varma kläder och transport till arbetsplatsen.

Jag ska försöka ha det i åtanke när jag sitter i badkaret sedan och tycker synd om mig själv för att dusch upplevelsen är så förbaskat kall om kvällarna.

Valkompassen EU på Aftonbladets hemsida

Jag gjorde just aftonbladets valkompass inför EU. Även om det finns anledning att ifrågasätta dessa kompasser så är det ganska kul ändå.  Speciellt eftersom att jag utan att försöka passa in i någon särskild ram fick just F! som det parti som överenstämmer mest med vad jag tycker. Jag kan bara anta att de nio frågor där jag svarade samma som SD är relaterade till att i allmänhet inte är helt EU-såld, vilket de ju inte heller är, men jag känner ett behov att påpeka att jag sannerligen inte svarade i enlighet med någonting uteslutande eller kulturfientligt.

Känner mig dock väldigt lost som inte visste vad Junilistan är för parti? Kollade precis upp det och undrar om jag borde haft koll sedan innan, men debatterna kring dem har nog varit väldigt lågmälda..

Här kan ni göra testet om ni tycker det är kul såhär i valtider. 

 

Lite slumpartad information

 
♦ Jag och Ronja har blivit tillfrågade att vara med i en musikvideo som förhoppningvis ska spelas in innan vi lämnar Sydafrika. En vän här nere gör elektronisk musik och tänkte spela in en video, han är en kreativ person och här hittar ni hans musik

♦  ANC vann valet. De är fortfarande ledande i North West Province, dessutom.

♦  Det är svårt att hitta infromation inför uppsatser man ska skriva här. De nya böckerna är för det mesta på Afrikaans, så jag får nöja med mig böcker som faller isär från 70-talet. Det här försvårar processen rejält när man ska skriva, samt att många utav de böcker jag skulle kunna låna enbart får användas biblioteket vilket är makalöst osmidigt. 

♦  Vår tvättmaskin gör fortfarande att kläderna får små kletiga smutsklumpar på sig. Det börjar bli lite svårt att klara sig utav att tvätta... men jag orkar inte ens bry mig? 

♦ Igår på Antropologilektionen berättade våran lärare att en anledning till att vita inte vill att svarta ska bo innerstäderna är för att det skulle dra ner värdet på deras bostäder. Medmänskligt va? Bättre att dom åker från townships lång utanför stan, när hela orten är anpassad efter personer med bil fastän de som har bil allt som oftast är vita som redan bor närmre stadskärnan..

Så hur känner jag mig idag kontra igår? Fortfarande ganska håglös. Kunde dessutom inte sova inatt och sitter med min förbannade historia och hittar helt enkelt inte informationen som behövs. Vår lärare är dessutom mer fokuserad på kvantitet än kvalité, så han har krav på att man ska referera till minst fem böcker samt två akademiska artiklar. Det finns inte ens fem relevanta böcker på engelska att tillgå i biblioteket, så det känns ju rimligt.

Å andra sidan skiner solen, jag ska äta middag ute med Mardi, Meski och Ronja ikväll och sedan blir det fest hos Wouter om vi lyckas fixa skjuts hem. Jag har ju absolut inte tid med något utav det egentligen men produktiviteten brukar ändå vara oerhört låg på fredagskvällar hemma i hyddan.

Hoppas ni får en skön helg!



Inför valet imorgon

Val i Sydafrika imorgon alltså. Jag tänkte ge er en liten översikt i det jag har läst samt hört och det kan vara så att jag har missuppfattat något, men det bör stämma bra alltsammans.

 En utav årets valaffischer.


ANC (African National Congress) styr och har gjort detta sedan 1994. Detta parti var Nelson Mandela president för efter sin frisläppning och apartheids upplösning. Vissa valaffischer säger helt enkelt "Do it for Mandela". För närvarande är Jacob Zuma president, och det har inte varit till partiets fördel. Typiska saker man får höra när han kommer på tal är att han är korrupt, har varit med i en våldtäktsrättegång (där han dömdes oskyldig), han har sagt att man kan duscha efter sex för att undvika AIDS, samt att många är kritiska till han inte eks har gått ut grundskolant. Ideologiskt sätt så är partiet enligt dem själva socialdemokratiskt,  specifict benämnt som National democratic revoultion party, med stor fokus på lika möjlighet för alla. Dock verkar det råda stort missnöje gällande partiets förmåga att styra landets ekonomi och arbetslösheten tyckts öka i landet.

Det är främst den svarta befolkningen som röstar på ANC då de har fokuserat mycket utav sin politik på att underlätta för denna förtryckta majoritet; bland annat har programmet B.E.E implementerats vilket innebär att när man söker jobb så prioriteras svarta samt kvinnor före de som är vita. Detta är förstås oerhört kontroversiellt och har skapat missnöje (folk verkar ha glömt bort hur lagarna såg ut under apartheid). Årets valmanifest fokuserar på job, lika för alla, utbildning och hälsa. 

 Helen Zilla, DA.

DA (DemocraticAlliance) är den största oppositionen. Det är det partiet som styr i Western Cape Province, där Kapstaden ligger. Man är oerhört nöjd med deras styre i Cape och en rolig parantes är att det är en kvinna som är partiledare, Helen Zille. Det är ett liberaldemokratiskt parti som kom till som ett anti-apartheid parti och både vita och svarta röstar. Deras grundpelare är lika för alla och en god relation mellan stat och medborgare; detta års valkampanj fokuserar på jobbfrågan. Man tror inte att de kommer att kunna vinna över ANC i detta val, dock. 

 

Det finns ett dussin till partier som är med i spelet, men ett utav dem sticker ut: EFF (Economic Freedom Fighters). En tidigare ungdomsledare inom ANC har startat detta party och de beskriver sig själva som mycket radikala i sin kamp för starka åtgärder för rättvisa i landet genom en vänsterpolitik med starkt antiimperialistiska värderingar. Somliga säger att de kan vara lite besvärliga och partiledaren är just nu under någon slags utredning för skattebrott – vilket han hävdar är löjligt med tanke på hur president Zuma själv hanterar landets ekonomiska resurser (han spenderade några miljoner på att bygga ett hus för skattepengarna).

Det ska bli mycket intressant att följa vad som händer i valet.
Här i North-West province så styr för närvarande ANC. Om det skulle bli så att detta ändras vet jag inte om jag kommer att märka av några spänningar i närsamhället, men det kommer garanterat att bli rörigt ifall ANC skulle förlora styret i landet. Det har redan bränts ner åtminstone en vallokal men myndigheterna säger att man kan känna sig säker under valet.

Vad de gäller valdeltagandet är det inte ens en tredjedel utav de unga som har rätten att rösta för första gången som har valt att registrera sig. Jag är inte helt på det klara med vad det beror på, men när man talar med folk tycker jag nog att det råder en allmän uppgivenhet vad det gäller möjligheten till positiv förändring med detta val.

Ja, vi får väl se vad som händer. 


Diskussioner på Sociologilektionen

Idag var ämnet Sociala problem. Lärarinnan inledde med att visa ett ämne på tavlan och be oss räcka upp handen om vi ansåg att det var ett socialt problem. I ett klassrum med 150 pers var det typ.. ett tiotal som tyckte våldtäckt var det. Fast det sker en våldtäckt var 6:e sekund i Sydafrika.

Sedan var det intressant hur förskräckt lärarinnan brev när en kille påstod att skilsmässa inte var ett problem, eftersom att det är ett eget val. Lärarinnan själv argumenterade för vikten utav en "family unit" och tyckte det var helt aburt att en kristen elev kunde sitta där och argumentera för valet att göra det som känns bäst själv. Dessutom hävdade hon bestämt att incest bara sker i lägre klasser, inte överklassen. Undrar hur hon vet det.. Är man rik kan man ju inte göra sjuka saker, det vet ju alla:)

Intressanta diskussioner men man tappar liksom hatten lite?
Idag fick jag veta att vi har ännu mer till provet nästa vecka än vad jag trott innan så jag vet fan inte hur detta ska gå till? Sitter med Historian nu och känner mig bara.. extremt omotiverad och har låg energi. Wouter smsade just och bjöd in mig till en Belgisk högtid ikväll, kanske man muntra upp mitt i denna hets?

Imorgon är det val här förresten. Skriver ett inlägg om det senare eller imorgon, tänkte det kanske kan vara intressant att uppdatera er och mig själv om det politiska läget här. Det är verkligen ingen picknick och jag tror att det kan bli rörigt. 

an inte




Trevlig syn på människor

Kikar lite på valdebatten (älskar unlimited wifi på skolan). Det talas om tiggare. Tycker det är ganska intressant ur ett humanistiskt perspektiv när folk säger att "det är så jobbigt med tiggare på gatorna. Stockholm ser inte ut som det en gång brukade". Jaha? Det är väl för fan inte jobbigt för mig som åskådare eller föbipasserande, det är väl jobbigt att folk ska behöva tigga? Eller när folk pratar om ondskefulla ligor. Ja, det kanske är så att dina fem kronor hamnar i fel händer, men varför hakar man upp sig på det och inte det faktum att människor utsätts för trafficking när de sitter och tigger för att någon annan tvingar in dem i den situationen?

Skärp er för helvete.

Tack för mig. 

Fest och allvar (som vanligt?)


Nu är det ju ändå Söndag, och då orkar man inte lägga manken till. Så ni får en punklista med lite samlade intryck från det senaste dygnet.

♦ Igår var jag på fest i Wouters hus. Helt oväntat dök det faktiskt upp vänner till mig som hade gemensamma vänner med honom, så det var härligt, och utöver det så knöt jag nya bekantskaper. Det var ett par killar som hade dragit med sig en synth och sjöng vackert balladvarianter av Aviciis Wake me Up, det grillades marshmallows och diskussioner blandades med lek. 

♦ På tal om fest då så har jag ju upptäckt att jag har tappat min festliga gnista. Jag är ingen stojare längre. Jag föredrar att sitta ner, prata med en och samma person under en längre stund och att dricka måttligt. Det låter ju jävligt trist, men de jag talade med igår verkade vara likasinnade och då gick det ju bra.

♦ Idag så skedde följande sexistiska konversation.
Jag; At the end of each month, I'm asking myself "where did all the money go?"
Bekant: That's women.
Jag: What do you mean by that?
Bekant: That's typical with women and economics. 

Så den konversationen gjorde ju underverk med mitt humör resten utav stunden vi spenderade ihop.

♦ Fick berättat för mig idag om anledningarna till att polikskåren inte går att lita på.
Korruption är ju en sak, men här borta är det värre på vissa håll. Jag frågade nämligen vart jag ringer om någon skulle bryta sig in i huset under natten (sover helt själv på tomten nu ett par nätter och vill känna mig trygg). Då fick jag rådet att först ringa en vän, och sen polisen för de dröjer ofta flera timmar att komma även när det gäller pågående inbrott och farmattacker. I alla fall, fick berättat för mig om några incidenter. Bland annat var det fyra polismän som våldtog en full tjej samt att tre poliser som inte ryckte ut under ett inbrott för ingen utav dem kunde köra tjänstebilarna.

Känns ju inte så tryggt. Men jag har fått numret till ett utryckningsföretag som arbetar på campus och rycker ut snabbt vid nödsituation. Detta behövs eftersom att det tydligen har skett en del våldtäkter på campus och man litade väl antagligen inte på att polisen skulle kunna vara tillräckligt snabb. Hemskt. 

"Ta det som en komplimang"

Idag när jag gick till mall så såg jag tre killar komma gåendes en bit bort på vägen. Hela kroppspråket signalerade att dessa tre grabbar tyckte att dom var riktigt coola. Eftersom att trottoaren inte är jättebred så räknade jag ut tidigt att jag kommer att bli tvungen att gå mellan de här tre personerna, och min intiution säger mig att det garanterat kommer att bli en påfrestande upplevelse.

Vi möts, och som ett brev på posten så kommer de; kommentarerna. En utav dem sa "hey babe" och gjorde någon form utav putmun, medan de andra två kommenterade mitt utseende på Afrikaans. Fattar ni hur störande beteende det är, och hur frusterande det är att man typ förväntas att antingen bli smickrad eller så struntar de helt och hållet i förnedrande det kan kännas? I Sverige käftar jag emot, men här känns det inte lika självklart eftersom att jag inte kan språket och inte vet exakt vad de sa (även om temat var tydligt). 

På hemvägen hände något jag är lite kluven till. Jag promenerade med ganska tunga kassar då jag hade handlat frukt och vatten, och eftersom att det var runt 25 grader mitt på dagen så var det en ganska svettig upplevelse. När jag går längst en väg passerar en bil med två unga tjänstemän, som arbetar på ett lokalt larmföretag. Jag ser hur de parkerar vid ett hus längre bort på vägen, och en utav männen kliver ur och promenerar åt mitt håll. Väl framme vid mig är han vänlig nog att fråga om jag är okej och erbjuder sig att bära mina kassar en bit. Detta är jättevänligt, men det som blir lite besvärande är att efter bara ett par artighetsfraser så tycker han att vi måste ju gå ut någon gång och festa ihop. Detta behöver ju knappast vara någonting mer än en vänlig person som vill umgås, men jag måste erkänna att min första tanke är att vara misstänksam över egentliga avsikter. Hur tråkigt är det inte att man ska känna så i samhället? Att det inte bara ska kännas som att "jippie, en ny vän, vad härlig han verkar"? 

Martina (samma tjej som i tidigare inlägg) var här och sov igår och hade mycket att lära ut om Sydafrika. Hon sa något som jag tror stämmer alltför väl "Us girls, we must be streetsmart when we're out there".

 Jag och Tina när jag kom tillbaks. Hon och Ronja förberedda en god biffgryta till lunch, välbehövt efter min långa promenad. 
 

Good friday



Igår fick vi finbesök till good friday- Tina och killen hon dejtar (han var fotograf och fick därför inte medverka i denna bild). Och vi hade roligt. Det var absolut en utav de skönaste kvällarna hittills med god mat, kort och tärninsspel och framförallt flamsig humor. Precis vad som behövdes!

Jag lärde mig faktiskt väldigt mycket igår också. Fick en hel del information och så om Sydafrika ifrån lite andra perspektiv, hennes date var farmare och bodde i ett annat område och hon är ifrån Pretoria. Tänker inte dela med mig här, men många utav de oerhört våldsamma berättelser man hör om Sydafrika verkar onekligen närvarande i landet fortfarande, även om det har blivit bättre på många sätt. Och det där med att "man kan blir mördad för 100 rand" verkar också stämma. Känns ju rätt skönt att bo i ett utav de absolut säkraste områdena i landet. 

Idag är det varmt igen och jag ska försöka njuta utav det. Är fortfarande lite oppeppad i allmänhet. Mitt nya störningsmoment är att sängarna är hårda och osköna. Det går över, det går över..

Ha en skön påsk!
 

Stellenboch, Hout bay och kontrasterna

Fika i Hout Bay.

Idag så begav vi oss till Stellenboch, ett område fem mil utanför Kapstaden som är välkänt för sina Wine routes. Det är några mil där vägarna kantas utav vingårdar - vi hade lite svårt att välja vilken vi skulle besöka men det fick bli en som heter Kanonkop. 7 vinsorter provades och två köptes med hem - kan ärligt säga att Emil har övertalat mig att rött pinotage vin är det godaste så hjärntvättad som jag är så blev jag såld på just deras variant av pinotage. Sedan gled vi vidare till en vingård som heter Spier, där fanns det lite promenadstråk och en god lunch med lokala råvaror imundigades framför en öppen eld (det var faktiskt lite kyligt idag till vårt försvar).

När vi skulle ta en fika på hemvägen så blev det intressant på ett annat sätt. Vi planerade att åka söderut, genom Stellenboch och följa kusten mot Camp's bay som man ändå kan åka genom påvägen till vårat hotell. Istället för att slå in GPS:en så följde vi en halvdan karta vi fått över området, och vips så befann vi oss i ett enormt område där bostäderna faller inom kategorin kåkstad. Överallt, små hus i plåt, ibland i tegel. Ibland höghus med slitna fasader; flagnande färg. Skräp på marken. Barn som leker brevid motorvägen. Trasiga staket. Ju längre vi åkte, desto värre blev det. Så bestämde oss för att åka upp på motorvägen till Cape Town, då vi inte vet vilka områden det är säkert att åka igenom. Jag är övertygad om att en stor majoritet av de som bor i dessa områden aldrig skulle göra någon förnär. Det är inte deras fel. Det är obekvämt att vända om och ta en annan väg. Det är obekvämt att låsa dörren vid övergångställen; jag känner mig som en bov. Men gång på gång så har jag också blivit varnad och tillsagd som särskilda säkerhetsåtgärder som bör tas, och dessa följer jag till stor del. 

När man närmar sig Kapstaden så är det ett par mil där liknande kåkstäder breddar ut sig. Vi passerade dessa för att ta oss till ena delen utav stan, den där man kommer till fantastiska kustremsor. Efter en kvart nådde vi Hout Bay, en underbar fiskeby i en vik under bergen. Sedan åkte vi hem via otroligt vackra bilvägar vid havet, vilade en stund och har precis kommit tillbaks till hotellet efter en makalös trevlig middag vid strandpromenaden. Allt detta känns helt bisarrt. Kontrasterna här. Hur kan människor bo så tätt ihop, så smått, så smutsigt på så kort avstånd ifrån platser som känns snudden på provocerande vackra?

Jag ställer mig verkligen frågandes till mycket i det här samhället. Det är för mig ganska obegripligt att man tycks kunna investera i köpcentrum på köpcentrum och massiva infrastrukturprojekt i vissa områden, men i andra finns det inte ens fungerande avlopp eller sophämtning? Är en fattig address så mycket mindre värd att man inte bryr sig om att hämta upp soporna? Vem bestämmer detta?

Här får ni lite bildbevis på dagens fantastiska upplevelser samt obegripliga kontraster.

Stellenboch: 
 


Hout Bay:


Kusten:


Townships:
 
 



Städer & tankar om Potch kåkstad



I brist på annat så får in dessa bilder tagna i Pretoria. Potchefstroom ligger knappt två timmar ifrån Johannesburg och knappt tre ifrån Pretoria. Men de fina städerna, typ Kapstaden, Stellenboch och Durban ligger väldigt långt bort. Det är så underligt att bara av det lilla jag har sett utav Sydafrika så är Potchefstroom i särklass bland det allra tristaste när de gäller landskap. Det är mest ett stort, platt område omringat utav ett stort antal farmar som föder upp boskap. Vädret är antingen oerhört varmt eller oerhört blött. Nu har vi exempelvis haft regn varje dag i över en vecka; idag var det översvämmat här utanför vårat B&B så till den grad att man inte kunde gå till våran dörr utan att dränka hela fötterna i en smutsig, stor pöl .Nu trivs jag ju bra här i Potch, trots detta. Det är framförallt ett tryggt område vilket måste vara prioritet före det rent estetiska, förstås.

Vilket leder mig till något lite mer allvarligt.
När vi åkte till lejonframen häromdagen så passerade vi ett stooort township som tillhör Potch (township är ett snällare ord för kåkstad). Plåtskul ihopklämda tätt intill varandra, blandade med små enplanshus i tegel. Vägarna i området är solklart underprioriterade utav kommunen, de såg mer ut som leriga hål. Bostäderna sträcker sig över en enorm yta; plötsligt är det logiskt att det är så stor befolkning i Potch, jag har undrat innan vart katten alla bor egentligen. Jag kan bara tänka mig hur omständigt det är för de som bor där i utkanten men inte har tillgång till bil och måste varandra längst vägarna tidiga morgnar för att kunna ta sig till jobbet. Huset jag bor i ägs utav ett par som verkar vara oerhört välbärgade och det känns faktiskt surrealistiskt när man passerar de fattiga områdena och inser att på grund utav allting man har hört så skulle man inte gå in dit. Men varje dag tvingas ju folk att gå dit. Och varje dag så tvingas folk också att hantera fördomar ifrån människor som mig själv, som sitter skenheligt med min laptop och känner medlidande men samtidigt inte skulle vandra in i området och prata med folk fastän Potch är en säker del utav landet.

Den är ett jäkla hyckleri ifrån min sida. Nu menar jag inte att jag har någon anledning att gå in i ett township "bara för att" och titta på människor  och le medlidande åt dem - vem är jag att ens förutsätta att folk inte trivs med sina liv baserat på min bristfälliga insikt? Det är bara min övertygelse att om förändrig ska ske så måste man sluta separera livsstilar på det här viset. Det är underförstått här att "vi vita har ingenting att göra i de svarta områdena" - till olika nivåer. Absurt. 
 

Vad var det egentligen som hände mig igår?

 Jag skrev igår att jag tänkte berätta för er om någonting som har hänt. Och det kommer jag att göra, men jag vet inte exakt hur man ska lägga fram saker när det gäller sådana ämnen som hudfärg, eller som dom säger här "ras". Det är ett otroligt udda samhälle detta, där folk lever sida vid sida tätt inpå men har förutfattade meningar om varandra som jag inte kan säga hurvida de är korrekta till viss del eller ej. Det enda jag vet är att jag har fått berättat för mig gång på gång "That's the culture here, that's just how it is here", folk vill att vi ska acceptera att s.k black och colored (t.ex Indier) areas är dåliga. Dit ska man inte gå. Den väg vi passerar varje dag är dock väldigt trygg, och det är hem får skolan. 

Igår var jag på väg hem från skolan runt fyra på eftermiddagen.
Plötsligt så går en man emot mig, han är svart, och säger "Hello". Han ser lite sliten ut, och det finns en del tiggare här i Potch. Omedelbart efter att han har hälsat så kommer en vit, medelåldersman fram. Han har kakifärgade kläder från topp till tå, safarihatt och runt halsen hänger kedjor fulla med elfenben. Han skriker, vrålar åt den här mannen. Han viftar med armarna och kollar på mig för att få någon form utav bekräftelse, jag säger "I don't understand". Allting har gått väldigt fort då han har vrålat på Afrikaans och killen som om fram till mig går därifrån. 

Jag står ensam kvar med herren som är en Afrikaans, dvs bor här i Sydafrika och är härifrån. 
Jag: "What's wrong?"
Han :"He's A BUM!"
Jag. "Uhm okay..."
Han: "This area is not good where you people study, do you know why it's is no good? Because there are whites AND blacks in this area. If he ever approaches you again I will FUCK, excuse my language, HIM UP! DO you understand? These people, they will rape, MURDER you! You should not walk alone!"

Jag stirrar på mannen. Han är högröd i ansiktet. Jag undrar vad han är för en typ som går klädd som en kolonialist i sitt eget hemland, med illegalt elfeben kring halsen. Längst ner har han ett helt noshörningshorn som dinglar. Jag hatar allt med honom, hans budskap, hans agressiva framtoning, hans behov att skrämma någon som han inte känner. Han sätt att behandla hemlösa som om de vore smutsiga hundar. Att han tvingar in mig i rollen som "den tafatta tjejen vita som måste skyddas mitt på ljusa dagen". 

Mitt svar blir "I am not used to this" och jag syftar inte på att jag inte är van vid svarta, jag menar att jag inte är van vid människor som honom. Han frågar varifrån jag kommer, jag svarar Sweden och han önskar mig en trevlig dag och ber mig vara aktsam. 

Det vilade en väldigt obehaglig känsla i min kropp efter detta. Ska jag hädanefter ta för givet att svarta mördar och våldtar? Vad är det för ett samhälle där man ska acceptera sådana "sanningar"? Det här var helt klart det grövsta jag har hört sedan jag kom hit. Men det har varit små kommentarer insmugna i vardagliga samtal, om hur svarta gör si och så och hur man ska skrämma bort dom från sina hem och hur man ska förstå att ingen här är rasist utan det är bara "så det är".

Det finns problem här i Sydafrika, enorma, och även här i Potch förstås. De har problem med fattiga ungdomar som sniffar lim och tigger på gatorna. Inbrott sker lite då och då. Även våldsbrott. Det är underförstått när man pratar om problemen att det är just de svarta som är boven i dramat, och det är just det som jag har oerhört stora problem med att ta till mig. Jag begriper att jag inte kan svepa in och säga "det är inte sant", för det är kanske sant att de brott som sker begås av svarta i tydlig majoritet. Men det jag inte tänker anamma är antagandet att därför är alla kriminella, att jag inte ska lita på "dom". Självklart tänker jag inte gå omkring och bete mig som en importerad rasist i ett land som jag gästar, ett land som tillhör alla i det här landet

Jag kommer att skriva mer om detta samhälle men jag vet bara inte hur. Det känns fel att skriva om "svarta" och "vita" på det här viset men jag återspeglar bara hur man pratar i detta samhälle och det hoppas jag att ni förstår.

Det är en helt annan värld här borta, det kan jag lova er. 
 

the national - fake empire

En gammal favorit i repris. Som inte har någon musikvideo. Men den är fin ändå och texten är meningsfull, får jag lov att säga, om man tänker djupsinnigt och värdsligt en stund. 

Själv sitter jag just nu lite i klistret med en omfattande uppsats som ska vara färdig till midnatt. Dock så är det helt okej, jag är mest orolig för hur jag ska kunna fylla ut alla ord som behövs och det brukar ju vara det minsta problemet när man väl är igång och skriver.

Jag tror att jag kommer sova gott som fan inatt.



Countdown till Sydafrika: 19 dagar.

Tidigare inlägg