Idag är det Youth Day i Sydafrika
Den här dagen grundar sig i att hedra de ungdomar som inte bara kämpade för sin utbildningsfrihet, men också dog i kampen. Det skedde under 70-talet då apartheidregeringen bestämde sig för att göra utbildningsspråket i ämnen såsom matematik och samhällsvetenskap på Afrikaans - de vitas språk. Effekten skulle vara att svarta och färgade grupper inte skulle kunna utbilda sig på nivåer över lägstanivå; de skulle kunna lära sig läsa och skriva, och hade de turen att kunna Engelska skulle de kunna delta i hemkunskap. Men det är inte alla som kunde Engelska heller - ett annat språk inslussat av vita kolonialister - och tiotusentals elever bestämde sig för att protestera fredligt.
Trots att demonstrationen var fredlig så sköts ett antal elever hjäl, den yngsta var 12 år gammal. Jag besökte hans minnesplats i Soweto häromveckan, ni ser honom avliden i famnen på en av sina kamrater på fotografiet. Otroligt tragiskt och onödigt. Det är inte så konstigt att Sydafrika kryllar utav minnesmonument och symboliska gester för att hedra och se till att aldrig glömma apartheid. Jag hör en del vita här säga "Get over it, it was 20 years ago", och visst är det sant att man måste tänka framåt. Men studier visar att det är väldigt effektfullt att visa ånger och hedra de som har fått utstå förtryck och i värsta fall förlorat sina nära på grund utav det. Man kan inte vända ryggen till det som har hänt i det här landet, hur obekvämt det än må vara. Hade pojken på bilden levt idag så hade han varit 50 år, och han hade redan fått leva 20 år i en lagstadgad frihet. Nu hjälpte han till att ge den friheten till andra istället.
Jag kan inte säga att jag har någon insikt i hur desperata många människor måste ha känt sig inför den maktutövning de fick lida under. All heder till de jag möter som tycks ha förlåtit - men jag klandrar ingen som är bitter. Det här landet har så brutala meningsskiljaktigheter att jag är imponerad utav att det håller sig samman såpass som det ändå gör. Det ska bli spännande att följa utvecklingen, men tyvärr blev president Zuma vald till en till period och det underminerar verkligen tilliten till regeringen, som ju är en av de viktigaste sakerna i ett land som det här. Ingen verkar nöjd med honom, men få verkar vara nöjd med alternativen också. Det är en förvirrande tid i landet.
Nu måste jag studera inför mitt sociologiprov imorgon. Jag har absolut inte legat i fas men jag tror att jag klarar det.
Trots att demonstrationen var fredlig så sköts ett antal elever hjäl, den yngsta var 12 år gammal. Jag besökte hans minnesplats i Soweto häromveckan, ni ser honom avliden i famnen på en av sina kamrater på fotografiet. Otroligt tragiskt och onödigt. Det är inte så konstigt att Sydafrika kryllar utav minnesmonument och symboliska gester för att hedra och se till att aldrig glömma apartheid. Jag hör en del vita här säga "Get over it, it was 20 years ago", och visst är det sant att man måste tänka framåt. Men studier visar att det är väldigt effektfullt att visa ånger och hedra de som har fått utstå förtryck och i värsta fall förlorat sina nära på grund utav det. Man kan inte vända ryggen till det som har hänt i det här landet, hur obekvämt det än må vara. Hade pojken på bilden levt idag så hade han varit 50 år, och han hade redan fått leva 20 år i en lagstadgad frihet. Nu hjälpte han till att ge den friheten till andra istället.
Jag kan inte säga att jag har någon insikt i hur desperata många människor måste ha känt sig inför den maktutövning de fick lida under. All heder till de jag möter som tycks ha förlåtit - men jag klandrar ingen som är bitter. Det här landet har så brutala meningsskiljaktigheter att jag är imponerad utav att det håller sig samman såpass som det ändå gör. Det ska bli spännande att följa utvecklingen, men tyvärr blev president Zuma vald till en till period och det underminerar verkligen tilliten till regeringen, som ju är en av de viktigaste sakerna i ett land som det här. Ingen verkar nöjd med honom, men få verkar vara nöjd med alternativen också. Det är en förvirrande tid i landet.
Nu måste jag studera inför mitt sociologiprov imorgon. Jag har absolut inte legat i fas men jag tror att jag klarar det.
Kommentarer
Trackback