.

GIV MIG STYRKA. Imorgon vid den här tiden sitter jag i ett sovrum brevid en bensinmack i Botswana. Inte så romantiskt kanske, men just nu känns det relativt lockande. Jag känner nog att provet imorgon kan gå åt helvete, men det får inte göra det egentligen.

Jag kommer sova bort flera veckor där hemma efter alla studieansträningar här borta, jistanes alltså. Den här natten blir det inte mycket sömn av det enkla skälet att jag måste få 10 stora uppsatsfrågor att fastna i huvudet, men det vill sig inte. Det kommer komma 5 av dessa på provet att välja mellan, och vi har tre timmar på oss att svara på tre. Hälften av det vi övat in kommer vi inte ens nämna i slutproven så det är svårt att inte tänka "kanske om jag utesluter två och har lite tur..." Men jag vågar inte. 

Det är inte så att jag har struntat i provet innan, jag har bara inte haft tid eftersom att jag hade tenta igår och var sjuk så förbaskat länge. Om tolv timmar ska jag börja skriva så jag får väl återgå. Äventyret som börjar imorgon känns ännu inte verkligt. Väskan står packat, passet och vaccinationskortet ligger prydligt i samma pärm och detaljerna för vad vi ska hitta på i Namibia har börjat diskuteras. Tydligen är det festival på fredagkväll som vi kanske kan hinna till. Men jag fattar ingenting jag. Ska bara undanröja fyra månaders Antropologi-information först...

Ciaociao amigos!

Jag hade tänkt uppdatera er lite. Men det känns fånigt alltihop idag eftersom att jag fick ett samtal imorse som helt enkelt gjort mig ledsen, upprörd och som fick mig att känna att jag är alldeles för långt borta ifrån de som jag håller närmast. Livet är oerhört tröttsamt ibland...

En sak jag har tänkt på och diskuterat en del på sistone är hur konstigt det kanske kan verka för er där hemma när ni läser här ibland och ser hur negativ jag kan vara. Senaste tre veckorna har faktiskt inte varit särskilt roliga; jag har haft härliga upplevelser med vänner och stunder som såklart är sådana som gör resan värd, men jag har helt enkelt inte varit up for it. Det har känts löjligt ibland, jag tänker att hemifrån funderar man kanske i termer om "men hon är ju i Sydafrika och gör världens grej, varför njuter hon inte bara utav det?". Men grejen är ju den att man anpassar sig och känner ganska snabbt att man bor och lever här, ögonen vänjer sig vid naturen omkring och man är inte förvånad längre om man ser en illgul fågel i träden. Jag menar inte att jag aktivt tar saker för givet, men i vanliga fall när man har semester eller reser gör man allt för att uppleva så mycket som man bara kan och man blir upprymd utav småsaker, men här så har livet kretsat kring skolan till stor del med undantag för när Emil var här och även mamma och pappa besökte, då var det såklart underbart att få fly Campus. 

Det har känts konstigt för mig att folk nästan tycks se ner lite på en för att man har fokuserat såpass på studierna här. Varför reser man inte bara mer, undrar de? Varför hittar man inte på saker varje helg? För mig blir det lite underligt. Jag är här som student, jag badar inte i pengar och ledig tid och jag tycker nog att Kapstaden, Kr'uger, Lesotho med allt vad det innebar var tillräckligt fantastiskt för att kunna säga att jag minsann har rest här i Sydafrika. Idag är jag hemma istället för på en grillfest för att jag har hamnat efter under min sjuktid, och jag känner mig lite fånig men samtidigt hade jag blivit otroligt stressad inför provet på tisdag om jag inte satt med förberedelserna ikväll.

Min poäng är väl att jag på sistone har jag funderat mycket på att det närmar sig slutet på detta äventyr, det är mina sista dagar i Potch nu. Och det är blandade känslor, jag undrar om jag hade kunnat göra mer? Prioriterat annorlunda? Varit mer ivrig inför att träffa nytt folk? Men sen så kommer jag ihåg att jag är samma person här som hemma; en person som älskar att uppleva nya saker, men som behöver långa pauser, egentid och tid för andrum mellan äventyren. Och eftersom att skolan har tagit upp mycket energi, så har jag behövt längre pauser. Jag har inte velat resa på helgerna, tro det eller ej. Fast jag vet att jag har gått miste om saker så har jag lärt mig att jag inte kan njuta av någonting ändå om jag känner mig stressad och pressad. Tråkigt, men samtidigt bara så som jag fungerar. Jag kan inte tvinga mig själv in i andra roller för att verka härlig i andras ögon, jag har slutat med det efter att jag insåg hur extremt energikrävande det kan vara.

Så ikväll, min sista helgdag någonsin i Potchefstroom, sitter jag ensam och pluggar. Med all rätt. Mwaha. 

Jag sitter här och skakar av kyla och ser fram emot att skriva min första final exam, denna morgon i jämförande politik. Jag är inte ironisk, fan vad jag ser fram emot att få detta avklarat! Känslan av att jag efter lunch idag kan svassa ut och stryka bort en fjärdedel utav den kvarvarande bördan ifrån skolarbetet, sätta mig i biblioteket och unna mig lite streaming av nyhetsmorgon på skolans wifi en stund innan jag måste hem och fortsätta studera till Historian på fredag, det är en skön känsla.

Jag har faktiskt följt med i Sveriges debatter väldigt aktivt härifrån genom att göra just så, sitter ofta och kollar Gomorron Sverige, Nyhetsmorgon, debatter som har lagts upp på youtube, läser ledare och krönikor och nyhetsartiklar och allt vad det heter. Det känns som att mycket har hänt nämligen. Innan jag åkte hit så hörde jag inte ett knyst om tiggare på Stockholms gator, men jag har förstått att det samtalsämnet har växt fram till en ritktigt het potatis de senaste månaderna. 

Så. Eftersom att jag är kall och trött och besviken på särskilda saker i mitt liv just nu så tänkte jag PEPPA mig själv med en lista på fem riktigt positiva saker.

♦ Obama har sagt "Congressen, ni har inget säga till om!!!" och tagit till klimatårgärder, som ur ett Amerikanskt perspektiv, heter duga. Jag tror att han har planerat detta noggrannt eftersom att USA har en stor rörelse med bland annat HÖGT uppsatta politiker som inte tror på global uppvärmning, och nu när han alltså ändå inte kan bli omvald så passar han på att implementera policies. Självklart är de inte tillräckliga, men det är inte Sveriges heller på långa vägar. Dock är ju USA en av världens värstingar så det är ju bra att det börjar gaska upp sig.

♦  Imorse vaknade jag utan huvudvärk. På sätt och vis är det lite läskigt hur effektiva pillrena doktorn gav mig är - men min förhoppning är att bara behöva ta antibiotikan till imorgon istället för den+smärstillande/febernedsättande av den starkare sorten. Jag är dock tacksam, hade blivit ruskigt svårt att klara denna morgon utan.

♦  TRE veckor idag tills jag åker hem!!! Om jag överlever flighten hem från Namibia dvs. Nu skulle ju detta vara en positiv lista, men vi bokade BRITISH AIRWAYS vilket jag var superglad för, sedan visade sig att flygbolaget som styr den flighten är Kulul airlines. Ett Sydafrikanskt lågprisbolag. Tycker ni det låter soft eller? I don't. Drömde redan inatt mardrömmar om flighten. Flygrädd-deluxe. FML.

♦   Att jag mår såpass mycket bättre betyder att jag förmodligen kommer kunna följa med på äventyr i helgen. Vi ska till Mardis gudföräldrar i Johannesburgs omnejd, så förutom att se de lite trevligare delarna utav den staden så kommer vi även att besöka Soweto (stort, känt township. Nelson Mandela bodde där med sin första fru och sina barn, innan han började leva underground för ANC åren innan han fängslades).

♦  Jag försov mig inte imorse. Det hade varit så makalöst dumt, eftersom att jag måste vara i skolan tidigt och hitta rätt sal. Tro mig, det var hög sannolikhet att jag skulle vakna tio i nio och springa grinandes till skolan i panik. Yeah.

Alltså, ni måste hålla med mig om att jag ser ut som en annan, lite galen person, med glasögon? Mina ögon ser så små ut, skulle lätt kunna tänka mig att spela en ondskefull skurk i ett drama på SVT med glasögonen på.

OKEJ, jag är i alla fall sjuk, har ont i ögonen och huvudet och pga att det är minst 25 grader ute idag och jag tog på mig jeggings och skjorta så är jag också behagligt lökig. Det är näst sista helgen i Potch och jag kommer nog studera mer än någonting annat. Ack och ve.

Jag har funderat lite på vad som har hunnits med här i Sydafrika och det enda jag ångrar är nog att vi aldrig hyrde en bild för en vecka eller så när vi hade det lugnt i skolan och bara körde runt till närliggande städer och såg oss omkring. Potch i sig känner jag mig ju rätt färdig med, men det finns nog en hel del inom några mil som man kan hitta på. Bara att se hur andra småstäder ser ut. Men, det blir i alla fall Johannesburg och Soweto nästa helg.

Det har var ju intressant.
Aja, tyck synd om mig för att jag är sjuk och ha en ljuvlig helg.

 

Håll i hatten Svenskar, här ska skrytas!

Nu har jag varit här i fyra månader och de senaste två veckorna har varit tuffa skolmässigt; slutarbeten har lämnats in i samtliga ämnen och jag har kämpat för att få ihop det i jämförande politik, skrivit min första riktiga historiauppsats, gjort min första kvalitativa undersökning samt skrivit en sociologiuppsats om gangsterism med miminal tid för förberedelse då läraren ändrade ämne i sista stund (sistnämda skrevs tillsammans med Ronja). Det har varit sömnlösa nätter, högar utav böcker och ont om tid att prestera inom samtliga områden.

Och idag lades resultaten ut för samtliga slutarbeten, och vet ni vad?
Jag fick distinction i ALLA FYRA ÄMNEN!!! 
På NWU innebär det att man får över 75% på uppsatserna utefter särskilda kritierier per kurs. Average är 50-59%. Jag är väldigt stolt över att jag lyckades prestera så bra i ett annat land där studiemetoderna skiljer sig så avsevärt ifrån hur vi gör hemma i Sverige. Om vi dessutom tillägger praktikerbjudandet så bäddar det ju verkligen för att tillåta mig själv vara glad och stolt. 

Jag skäms ju lite för det här skrytinlägget... men.. ja, alltså. Skitsamma?

Nu är det helg, jag måste förvisso plugga lite men imorgon blir det käk med Clap och sen vet man inte vad som händer övriga helgen. Nu ska jag till gymmet och ösa ur mig lite av den här överskottsenergin jag har byggt upp under dagen. Nu jäklar!

Ha en bra fredag!!

 

Haha, vilken diva jag ser ut som på bilden. Verkligen alltså, det var inte meningen. Jag kunde inte se skärmen pga solen. 

Det var inte meningen, men det kanske är passade för idag känner jag mig riktigt on top! Än så länge i alla fall. Det verkar som att Universitetet där hemma i Sverige kan bekräfta min praktikplats som OK, har bara lite pappersifyllande att göra. Jag tänker ge er lite härlig info om vad det är jag ska syssla med så snart alles är bekräftat annars blir det lite pinsamt, så att säga.

Fick också tillbaks Antropologiarbetet som jag slet med i helgen och som verkligen kändes tungt, och jag fick distinction. Vilket är förbannat bra. Det är varmt, det är helg, saker och ting ordnar upp sig verkar det som och det är bara att njuta. Ska nu gå och hämta resultaten i mina andra tre slutuppgifter och vi får hoppas att glädjebeskeden håller i sig - oavsett kan jag ärligt säga att jag är väldigt stolt över mig själv.

Ikväll ska jag fira!

 

Ja, hörrni. Uppsatsen som jag skrev igår i Antropologin blev 36 sidor inklusive transkriberingarna. Sociologiuppsatsen blev också gjorde och imorse lyckades jag prestera riktigt fint på politikprovet.

Så nu sitter jag här och har haft mina sista inlämningarna i kurserna här i Sydafrika. De flesta kurser kommer att hålla väldigt låg takt den restrerade lektionstiden, och om två veckor så börjar examenveckorna. Nu ska jag ta ett par dagar att slappna av och låta hjärnan varva ner lite. Jag ska redovis mitt projekt i antropologin på torsdag, men det känns inte särskilt krävande att förbereda och blir nog mest skoj.

Dagen i all ära bjussar jag på en bild. Detta föreställer alltså en flingförpackning Ronja köpte igår. Trots en stor förpackning så är flingorna fyllda upp till knappa hälften. Snacka om kapitalistiskt lurendrejeri. Skandal. Ack och ve. 

Sitter och filar på min Antropologi. På sätt och vis är jag stolt över att jag kommer att bli klar trots begränsad tid, å andra sidan är jag missnöjd med att jag vaknade sent idag på grund utav för lite sömn dagarna innan och därför sitter jag uppe nu och skriver. Om sex timmar har jag prov i politik - sedan har jag bara en timme till inlämningen i antropologi, och därefter en timme till inlämningen i sociologi. Alltså bör jag se till att vara klar när jag går till sängs ikväll. 

Det sköna är ju att efter 12 under måndagen så är jag klar. Så alltså, om tio timmar så har jag inga mer uppsatser på hela min tid här. Detta får bli min motivation. Önska mig lycka till, jag är så otroligt trött.

Det krävdes att jag satt upp till sex imorse, men jag blev klar med mitt historiaarbete till slut. När jag lämnade in det så kändes det så förbannat skönt och jag såg framför mig hur jag ska spendera resten av dagen med att sova, äta och ta det lugnt. Jag inledde mitt firande med att slå mig ner för en god lunch, öppnade datorn och det dokument där jag kryssar av mina prov och inlämningar i samtliga kurser.

Stryker Historiauppsatsen. Sänker blicken till vad som återstår. Upptäcker att jag har prov i Politik på måndag. Det är ju kul, eftersom att jag redan har två uppsatser som ska in på måndag varav en kräver framförallt tid för att intervju och transkribera, varav den andra är på ett helt nytt ämne inom Sociologin som läraren introducerade först idag.

Jag har alltså 6 dagar på mig att genomföra arbete som normalt sett skulle ha varit på kanske fem veckor i Sverige, om ens det eftersom att man sällan har både salstenta och inlämningar under samma vecka där. Jahaja. Dessutom så väntar besked om en mindre inlämning i Historia som läraren har skjutit på och i allra värsta fall sker även den inlämningen i början utav nästa vecka.

Jättesmidigt rent tidsmässigt, känner jag spontant. Nu ska jag dränka mina sorger i eftermiddagssömn och ladda om därefter. Ni kan ju få njuta av att beskåda de ädla träden jag passerar varje dag till och från skolan:

Ni kanske tror att det ni skådar är öl i ett vinglas. Eller kanske lite aptitretande äppeljuice? Eller varför inte en klassisk dos Pommac, som man ju drack så flitigt under 90-talet (vilket får mig att fundera på VEM som köper den läskedrycken i dagens samhälle, rent krasst är det ju fler än ett dussin personer eftersom att den fortfarande köps in utav bastanta matbutiker såsom Willys och ICA MAXI)?

Ni har i alla fel. Det i glaset är Red Bull, elegant placerat i ett glas för att ta bort känslan av att jag beter mig som en pubertal, femtonårig grabb som sitter och vickar på stolen under lektionerna och köper just Red Bull på rasterna så att han blir ÄNNU mer okontrollerbar i klassrummet. Jag tycker att jag undviker den känslan rätt bra för tillfället, men det kanske har mer att göra med att jag skriver en uppsats om apartheid än att jag har Red Bull i ett vinglas...

Så många stora gåtor här i livet. Jag sitter här med 11 böcker som på ett djupt eller ytligt plan berör hemlandspolicyn som infördes under apartheid; det var då man tvångsflyttade folk i enlighet med vad man tyckte att de tillhörde för stam, oavsett vad de nu ansedde om den saken, för att separera svart befolkning ifrån vit. Man tilldelade helt enkelt "svarta grupper" små förtjustande hemländer där de fick trängas och hade både begränsade resurser och politisk makt. Men till deras stora ära fick de ju faktiskt arbeta i de vita delarna av länderna - om de bar ett pass där deras arbetsgivare godkände detta. Förstå vilken ynnest! Så nu sitter jag här med massor utav information om det här gemytliga systemet av höjden på institutionell rasism och måste försöka få ut någon slags begriplig, kronologisk analys på 4000 ord. Jag är nu halvvägs i antal ord men ser positivt på att jag kommer att få sova kanske 2 timmar i alla fall innan jag måste förbereda mig inför skolan imorgon - jippie!

Tillägg kl. 04:29: Jag sa till Ronja att målet var att vara i säng till klockan fem. Det innebär att jag har en halvtimme på mig att skriva ca 700 ord. Jag medger, det blir nog svårt eftersom att jag är på den segaste delen i uppsatsen och jag är (föga förvånande) ganska seg i huvudet vid det här laget. Men snart, snart har jag nått mitt mål och då ska jag sova hela eftermiddagen när jag kommer hem från inlämningen.

♦ Jag och Ronja har blivit tillfrågade att vara med i en musikvideo som förhoppningvis ska spelas in innan vi lämnar Sydafrika. En vän här nere gör elektronisk musik och tänkte spela in en video, han är en kreativ person och här hittar ni hans musik. 

♦  ANC vann valet. De är fortfarande ledande i North West Province, dessutom.

♦  Det är svårt att hitta infromation inför uppsatser man ska skriva här. De nya böckerna är för det mesta på Afrikaans, så jag får nöja med mig böcker som faller isär från 70-talet. Det här försvårar processen rejält när man ska skriva, samt att många utav de böcker jag skulle kunna låna enbart får användas på biblioteket vilket är makalöst osmidigt. 

♦  Vår tvättmaskin gör fortfarande att kläderna får små kletiga smutsklumpar på sig. Det börjar bli lite svårt att klara sig utav att tvätta... men jag orkar inte ens bry mig? 

♦ Igår på Antropologilektionen berättade våran lärare att en anledning till att vita inte vill att svarta ska bo innerstäderna är för att det skulle dra ner värdet på deras bostäder. Medmänskligt va? Bättre att dom åker från townships lång utanför stan, när hela orten är anpassad efter personer med bil fastän de som har bil allt som oftast är vita som redan bor närmre stadskärnan..

Så hur känner jag mig idag kontra igår? Fortfarande ganska håglös. Kunde dessutom inte sova inatt och sitter med min förbannade historia och hittar helt enkelt inte informationen som behövs. Vår lärare är dessutom mer fokuserad på kvantitet än kvalité, så han har krav på att man ska referera till minst fem böcker samt två akademiska artiklar. Det finns inte ens fem relevanta böcker på engelska att tillgå i biblioteket, så det känns ju rimligt.

Å andra sidan skiner solen, jag ska äta middag ute med Mardi, Meski och Ronja ikväll och sedan blir det fest hos Wouter om vi lyckas fixa skjuts hem. Jag har ju absolut inte tid med något utav det egentligen men produktiviteten brukar ändå vara oerhört låg på fredagskvällar hemma i hyddan.

Hoppas ni får en skön helg!

 

När jag är stressad så har jag märkt att jag släpper på beteenden jag har annars. Helt plötsligt börjar jag t.ex dricka mer kaffe, köpe red bull vilket jag aldrig gör annars, äta mer godis, chips och glass. Känner inte att jag har tid att gå till gymmet, samtidigt som jag lägger ner timmar på att göra allt annat än att just studera. Jag märker att jag känner hjärtslagen mer än jag gör annars, blir seg och yr i huvudet och får ont i musklerna. Dessutom krävs betydligt mer sömn för att jag ska känna mig utvilad. 

Stress för mig handlar inte om en oförmåga att ha många bollar i luften, som det så fint heter. Det handlar om att inte kunna hantera när det är såpass mycket att göra att man känner att det inte är rimligt. Jag har fyra slutarbeten att färdigställa till nästa måndag. Det är även mindre övningar som tillkommer på löpande band, som jag därför inte kunde undanröja innan den här hektiska perioden satte igång. 

Och här sitter jag; och känner mig helt oförmögen att producera. Jag vet att jag borde kunna, men det värsta med stress är den övertalar dig om att "du KAN inte bli klar, även om du börjar nu så vet du ändå inte hur du ska göra. Så du borde helt enkelt ge upp". Jag antar att det här tankestättet är starkt kopplat till att jag inte geomförde min c-uppsats i höstas. Hade jag gjort det så hade jag kunnat ta ut en examen efter den här terminen, men nu ligger ju slutuppsatsen och lurar när jag kommer hem. Det har väl helt enkelt satt press på mig.

Så jag ber er, heja på mig där hemifrån. Jag känner mig alldeles lost, men jag vet att fokusen finns att plocka fram någonstans inom mig och att det inte är så farligt trots allt. Jag behöver bara göra vad jag kan med den tid jag har. 

Jag håller på att skriva ett arbete om ett arbete som sattes igång under apartheid, nämligen tvångsförflyttningar utav svarta till små s.k "Homelands", vilket var menat att bli självförsörjande områden för olika grupper utav svarta och färgade. Det är såklart jätteintressant att läsa om, men man blir bestört om hur svarta beskrevs som boskap som skulle användas för att generera vinst, och när det inte gick ville man inte slösa mer resurser på dessa människor. Som var en majoritet i landet, för den delen.

Jag måste säga att jag fick lite information från en städerska igår som gjorde mig extremt upprörd. Man kan inte föreställa sig hur folk lever här. De arbetar heltid men kan inte ens äta sig mätta vissa kvällar, och då behöver man hjälp ifrån samhället. Men det polariserade samhället bär på en enorm fattigdom parallelt med den rika över och medelklassen, och det är allt tydligare att strukturen är buren av att denna medelklass/överklass kan nyttja lågbetalda arbetare. Lönerna behöver inte ens täcka ett leverna där man har råd att låta sina barn gå i skolan, eller ens äta ordentligt. Nu menar jag inte att de som har hushållsarbetare själva tycker att det ska vara såhär, men det är ett system som upprätthålls och det gör mig upprörd att det fortfarande lever kvar en bild här utav att vissa faktiskt förtjänar att ha det lite bättre. Det är komplicerat, jag begriper det.. Men fan så frustrerande det är att uppleva detta och inse att det är deras verklighet, jag kan ju åka hem sedan och fortsätta gotta mig den Svenska välfärden. 

Idag är ju dagen efter valet och resultatet är inte offentliggjort ännu, då alla röster inte har räknats. Men ANC leder alla provincer förutom Western Cape, så det lär fortsätta som vanligt här borta.

Jag ska möta upp en tutor i Historia för att få hjälp med uppsatsen och har inte så mycket att komma med så det är lika bra jag sätter igång. Men klippet ovanför är väldigt härligt att kika på, på slutet kommer Mandela och klagar på att folk inte dansar tillräckligt mycket i publiken. Han var en söt herre! Inte för att förminska allt han åstakom, jag menar seriöst bara att han såg så förbaskat rar ut.

Ja, ha en bra torsdag!

Jo, såhär är det. Skolan är igång igen. Gick upp strax efter sex imorse. Vandrade till skolan med höstjacka, mössa och halsduk, men lagom tills klockan slog ni så var det varmt nog att ta av jackan och sitta ute i linne. Det är svårt att motivera timmar inne i det kala biblioteket när det är 20-25 grader på dagarna, men nu är det baskemig allvar.

Såhär ser det ut med mina deadlines framöver:

Torsdag 8e:
♦ Quiz i sociologi baserat på fyra artiklar.

Måndag 12:e:
♦ Inlämning i jämförande politik; 10 sidor om Ryssland, Indiens och USA's valsystem och politiska partier, där för- och nackdelar ska jämföras och analyseras.
♦ Intervju inför praktik.

Tisdag 13:e:
♦ Inlämning i Historia. Ska skriva en kritisk uppsats om ett ämne (ej valt än), baserat på minst fem lästa böcker. 6000 ord. 
♦ Prov i Sociologi. 

Måndag 19:e
♦ Inlämning i Antropoligin. HIV/AIDS projekt. Dessförinnan ska intervjuer genomföras, transkriberas och sammanfattas i förhållande till en frågeställning. Fick grönt kort att börja idag (5e maj) eftersom att projektet måste vara etiskt godtagbart, så tiden är mycket knapp med tanke på de övriga arbetena som ska skrivas.
♦ Redovisning och presentation utav arbetet inför klassen samt folk från fakulteten. 

Tisdag 20:e:
♦ Inlämning i HIST. Uppgiften brukar motsvara ca en heldagsarete. 
 
Med andra ord; fyra inlämningar varav ett är ett stort projekt (dylik B-uppsats), ett quiz samt en salstenta. Och allt detta på typ två veckor. Efter det är så är det en inlämning till i Historia, därefter är det slutexaminationer i Juni.

Jag skulle nog kunna dra hem nu.. 

Igår så var vi bjudna till en väns pojkväns vän för en croque au vine eller vad det nu heter, i alla fall en kycklinggryta med rödvinssås och svamp som smakade helt underbart. Det bjöds på stora mängder vin och av väldigt oklara själ så sattes en konsertdvd med Elton John på, volymen var så hög att Yellow brick road dånade så vi fick sitta och skrika i sofforna. Men kvällen värd var ett stort fan av musik, kan man säga, så musiken byttes ut till Eric Clapton och Queen efter en längre stund med Eltons rosa kavaj i centrum.
Efter en musikstund tillsammans med de två gigantiska hundarna så tände vi en eld ute i trädgården och satt och filosofierade stillsamt i månljuset. Jag var ganska trött och satt väl mest och tog in atmosfären ka man säga. Det är skönt att träffa nya människor som är anspråkslösa och inte kräver att man hela tiden sitter och "levererar". Igår räckte det med att man höll med om att Elton John har gjort bra musik, sedan var man hemma. Lite udda nu när jag tänker till...

I övrigt är vardagen konstig. Jag har mycket tid nu när det inte är lektion på tre veckor i skolan. Fast jag ar studier att göra, så är det mer på mina egna villkor och jag behöver inte stressa. Detta innebär att jag har mycket tid att fundera.
 Det finns mycket som jag saknar när jag är här borta. Jag saknar mina vänner. Jag har inte träffat så mycket folk här helt enkelt. Plus att ingen här kan ersätta den relation som jag har till de där hemma, förstås. Jag saknar min Emil, såklart.
    Och när det gäller livsstilen här så erkänner jag att jag verkligen, verkligen hatar att inte ha tillgång till dusch. En så simpel sak som går så stor skillnad; det bästa jag vet efter en kväll utomhus när man kommer hem lite frusen är att ställa mig under vara vattenstrålar. Nu måste jag sätta mig i ett kallt badrum, på huk i ett jävla badkar och hälla hinkvatten över mig. Det är verkligen kallt medan man fyller på nytt vatten och det är helt omöjligt att inte blöta ner golvet eftersom att man tydligen inte fattar vad ett duschdraperi är här borta. Jag har varit på hardwarare-stores där man kan köpa duschandtag att fästa i badkaret, men tyvärr har leverentören problem med att slangarna läcker och det köps inte in mer..
     Jag vantrivs med vissa grejor här, andra väger upp, men det är verkligen så att jag flytta ibland. Huset vi bor i är ju ganska konstigt, det är kallt och det finns ingen direkt pluggyta man kan befinna sig på utan att få ont i rygg och nacke. Sådant bryr man sig inte om alls vissa dagar, medan det verkligen är påtagligt andra; som idag när jag sitter här på en pall vid köksbänken eftersom att det är för kallt för att studera ute. Dessutom antar jag att man har rätten att känna sig lite less när man har haft ont i magen varje dag i snart tre månader eftersom att maten här verkligen inte är att hurra för, men jag har faktiskt köpte receptfritt läkemedel för IBS som jag hoppas ska underlätta lite. 
   
Det har ju gått ganska bra för mig här i skolan, men igår fick jag tillbaks en salstenta i Sociologi som var underkänd. Det är helt sjukt, med tanke på att jag hade pluggat och kunde rubbet och kände mig så förbaskat nöjd när jag hade skrivit provet.
   När lärarna betygsätter här så har dom ett system där man kan få t.ex 100 marks på ett prov. De ger bara marks om man svarar exakt som det tänkt; så om frågan är öppen, och jag då svarar med information som finns helt och hållet i kurslitteraturen, så kan jag fortfarande få låga marks för att jag inte skrev exakt precis det läraren har tänkt sig. I det här systemet så blir det en gissningslek; om jag ska svara på en breed fråga om kvinnor och utveckling och vi har läst två artiklar med en stor mängd information och man inte hinner skriva allt, då kan jag få låga marks fast allt jag har skrivit är sådant vi ska ha studerat på. Så den kursen som har varit absolut enklast har jag alltså misslyckats fatalt i på första salstentan. Det känns ju skitkul. 


... Men så är det ju bra här på massa andra sätt. Förstås. Jag är bara väldigt halvtids-opeppad. Det är långt hem, jag har inget inplanerat som jag ser särskilt mycket fram emot och kroppen är trött. Så är det med det. Imorgon har vi planerat en filmdagmed Mardi och Meski där vi ska kolla på Moulin Rougeo och äta pizza, det ska bli väldigt mysigt så jag får helt enkelt låta den här dagen vara grå och se fram emot imorgon istället.

Laters.

Jag vet inte om ni ser på bilden hur trött jag är? Jag har hasat omkring med ett bistert uttryck hela dagen då det verkligen inte har gått vägen för mig i ett par avseenden. Datorn krånglade och jag fick sitta i två hela timmar och stirra på skärmen medan den reparerade sig, vilket gjorde att min inlämning blev uppskjuten (skulle vara klar vid lunch och jag ska skriva ner den först nu). Sedan skulle jag på hjälplektion inför historiaprovet på onsdag och läraren dök inte upp. Och jag har varit trött, illamående och yr..

MEN! Hör och häpna: Jag fick just mail om att mid-term provet i Historia är INSTÄLLT! Det är nästan för lyckosamt för att jag ska tro det. Därtill hör att jag fick tillbaks mitt och Ronjas grupparbete i sociologi och vi fick ett riktigt jäkla bra resultat.

Jag må vara trött och sliten men nu slipper jag sitta med magsår framför historiaböckerna de kommande två dagarna och det känns helt, helt underbart.

Vaknar 06. Har inte sovit mer än fem timmar. Det är kallt och har spögregnat hela natten. Har supermycket plugg. Läser en debattartikel nu när jag käkar frukost, en som Gudryn Schyman har skrivit. Blir deprimerad av folks kommentarer och inser hur otäckt patriarkatet faktiskt här. Det kryllar av män i kommentarsfältet som likställer feminism med religiöst fundementalism och hävdar att den Svenska feminismen inte har någon rätt att finnas till "för det finns andra länder där det är värre". Typ som när Blondinbella sa att feminister sitter och hittar på problem över ett glas rödvin - säg det till de som blir objektifiterade, misshandlade och våldtagna om ni törs, när ni inte sitter bakom era små skärmar.

Skön start på en måndag då, gott folk.

(not)

Såhär pigg ser ni mig idag.