Så kontraproduktiv att det inte är sant
Såhär glamorös är jag när jag sitter här i hyddan.
När jag är stressad så har jag märkt att jag släpper på beteenden jag har annars. Helt plötsligt börjar jag t.ex dricka mer kaffe, köpe red bull vilket jag aldrig gör annars, äta mer godis, chips och glass. Känner inte att jag har tid att gå till gymmet, samtidigt som jag lägger ner timmar på att göra allt annat än att just studera. Jag märker att jag känner hjärtslagen mer än jag gör annars, blir seg och yr i huvudet och får ont i musklerna. Dessutom krävs betydligt mer sömn för att jag ska känna mig utvilad.
Stress för mig handlar inte om en oförmåga att ha många bollar i luften, som det så fint heter. Det handlar om att inte kunna hantera när det är såpass mycket att göra att man känner att det inte är rimligt. Jag har fyra slutarbeten att färdigställa till nästa måndag. Det är även mindre övningar som tillkommer på löpande band, som jag därför inte kunde undanröja innan den här hektiska perioden satte igång.
Och här sitter jag; och känner mig helt oförmögen att producera. Jag vet att jag borde kunna, men det värsta med stress är den övertalar dig om att "du KAN inte bli klar, även om du börjar nu så vet du ändå inte hur du ska göra. Så du borde helt enkelt ge upp". Jag antar att det här tankestättet är starkt kopplat till att jag inte geomförde min c-uppsats i höstas. Hade jag gjort det så hade jag kunnat ta ut en examen efter den här terminen, men nu ligger ju slutuppsatsen och lurar när jag kommer hem. Det har väl helt enkelt satt press på mig.
Så jag ber er, heja på mig där hemifrån. Jag känner mig alldeles lost, men jag vet att fokusen finns att plocka fram någonstans inom mig och att det inte är så farligt trots allt. Jag behöver bara göra vad jag kan med den tid jag har.
Kommentarer
Trackback