Överlevaren



Den senaste tiden, sisådär tre veckor, så har jag haft ansvar för sex stycken av min systers kaniner - två vuxna honor och fyra ungar. Redan under dag ett så rymde samtliga ungar, vilket förvisso inte berodde på mig utan en bur med för brett galler. Poängen är väl dock att det då var dags att fånga in dem, och att jaga dem visade sig snabbt vara ruskigt svårt för de sprang helt enkelt in under garage och veranda och stannade där i timmar. Därför tänkte jag köpa en håv - men det var slut på samtliga Clas Ohlson i Stockholm (skämtar ej) och jag kunde inte hitta någon annanstans som låg på normalt avstånd från varken hemmet eller praktiken.

Status: 4 av 6 kaniner borta.

Så, då kom min syster hit med en fällbur. Tjoho tänkte jag naivt. Samtidigt som jag stod och var dum i huvudet i största allmänhet så rymde de två honorna, någon hade slarvat när de stängde burens dörr efter att ha fyllt på mat och vatten.

Status: 6 av 6 kaniner borta.

Dagarna gick. Såsmånigom såg man dem inte mer. Levde dem? Var de ute på natten? Frågorna var många och projektet mycket misslyckat. Men så en dag var mina föräldrar ute på en liten promenad en bit längre ner längst gatan, och hälsade på ett par grannar. De förkunnade glädjesamt att de har upptäckt lite söta kaniner på sin baksida, och visst - tro det eller ej - var det våra! I alla fall tre stycken. Men 3 av 6 är bättre än 0 av 6, som det gamla ordspråket säger. I ren glädjechock och hysteri så införskaffades en håv till slut och fällburen flyttades till grannarna. Nu i jävlarns, tänkte vi listigt, så kommer vi snart ha kaninerna fångade.

Söndagsmorgon. Jag öppnar mina svullna ögon efter gårdagskvällens hårda festande (åt kycklingpasta med mina föräldrar och pojkväns familj, otroligt hetsig stämning) och tittar ut genom fönstret i tvättstugan. Två kaniner, en hona och en unge, sitter i buren. Jag rusar ut för att stänga buren då jag idiotiskt tänker att de skuttat in självmant, men ser då givetvis att den är stängd. Därefter noterar jag att håven och fällan står i trädgården - grannarna har fångat in och lämnat ett par kaniner. RIDÅ. Vilken Luciagåva! 

Senare under söndagen kommer min syster för att rädda det som räddas kan. Jag förstår att hon desperat vill ta hem kaninerna från det helvetet de hamnat i hos vad som kan vara världens sämsta kaninvakt, och hon dyker kvickt ner i buren så fort hon anländer. För att upptäcka att det bara finns en kanin där. Det är ett mysterium, men det är helt enkelt så att 2 har blivit 1, och utan några tecken på utgrävning så kan man konstantera att hur fet kaninungen än såg ut så har den alltså på tre veckor inte blivit för stor för att tjocka sig ut genom buren.

Dagens status: 5 av 6 kaniner borttappade. Kampen fortsätter. 

SENASTE NYTT! EXTRA EXTRA!
Bara inom ett par minuter efter jag publicerat texten ovan så mottog jag ett samtal från min käre far, som har lyckats fånga in kaninungen i en liten bur. Nu sätter han sig omedelbart och kör denna till sin ägare. 

Status: 2 av 6 infångade! Nu återstår att se om om övriga fyra över huvud taget finns att finna.
 

Nytt i kvarteret

 

Känns sjukt bra att den inledda vintern ackompanjeras med lite rabiessmitta i närkvarteret. Heja Potchefstroom! Nu kan man bara hoppas att hundarna inte käkar någon smittas råtta och sedan kommer fram och dregglar på en, rabies i all ära men jag har helt enkelt inte tid. 

Se där.

Äntligen



Ända sedan jag kom till sydafrika har jag velat få en film där Ibert, fågeln, säger hello. Han hälsar altlid när man kommer hem nufötiden. Och imorse lyckades jag - sne kameravinkel till trots. Han har himla skum röst, Ibert.

Ja, alltså...



... man får ju hoppas att det finns intelligent liv på en annan planet.
 

Jag har optimerat Campus-känslan


EXLUSIVT foto på mig för någon timme sedan.

Känner mig så "down" i min hoodtröja som jag köpte häromdagen. En äkta collegetröja, med skolan tryck och allt.  När jag tar den på mig blir campuskänslan optimal, så som jag föreställer mig att det känns när man går på college i USA och alla har toffs och hoodie, går på amerikansk fotboll och skvallrar om folk på campuset hela dagarna. Och det stämmer ju bra in på North-West, fast sporten är rugby. Pukke är faktiskt namnet på deras rugbylag så jag gör nu reklam för denna FANTASTISKA (... ) sport där man ligger i hög på varandra, dessutom så har den sporten gjort sig skyldig till att man ser minst en person med kryckor, gips eller bandage varje dag på campus, som resultatet av en match eller träning.

Den här dagen har varit makalöst oproduktiv i studierna, var så trött och frusen imorse att jag slog mig ned på en stol på gräsmattan med långärmat och huttrade i solskenet. Men nu börjar göra comeback, många timmar senare...

Nedan: en skön fågel vi såg på vägen hem från mataffären.
 



Valkompassen EU på Aftonbladets hemsida

Jag gjorde just aftonbladets valkompass inför EU. Även om det finns anledning att ifrågasätta dessa kompasser så är det ganska kul ändå.  Speciellt eftersom att jag utan att försöka passa in i någon särskild ram fick just F! som det parti som överenstämmer mest med vad jag tycker. Jag kan bara anta att de nio frågor där jag svarade samma som SD är relaterade till att i allmänhet inte är helt EU-såld, vilket de ju inte heller är, men jag känner ett behov att påpeka att jag sannerligen inte svarade i enlighet med någonting uteslutande eller kulturfientligt.

Känner mig dock väldigt lost som inte visste vad Junilistan är för parti? Kollade precis upp det och undrar om jag borde haft koll sedan innan, men debatterna kring dem har nog varit väldigt lågmälda..

Här kan ni göra testet om ni tycker det är kul såhär i valtider. 

 

Vad besvikna ni ska bli

Har plötsligt dubbelt besökarantal. Ingen aning om varför. Vad besvikna ni ska bli, eftersom att jag inte har skrivit något särskilt på sistone. Jag har en stark blogglusta, men jag är inne i en samhällskritisk fas och då kommer jag inte skriva någonting som är roligt eller lättsamt. Så jag skippar väl det, för denna gång.

Livet, alltså. 

Matvanor och min fight med Ibert

 
Sedan jag kom hit så har jag relfekterat lite över matvanorna i landet. Eller okej, matvanorna här i Potch. Jag var precis och handlade grönt och frukt (OCH ett par påsar chips, ska ej hymla) och tänkte då att jag skulle observera lite vad folk köpte för något. 

I varukorgarna finns oftast:

♦ Minst en läsk
♦ Minst en påse chips
♦ Minst en chokladkaka (gärna tre)
♦ Minst en förpackning mikromat eller färdigmat
♦ Minst en hög kött 
♦ Vitt bröd
♦ Gärna majonnäs

Varför berättar jag nu då detta? Svar: INGEN aning. Tycker det är intressant bara. Det är jäkligt mycket snabbmat, färdigmat, tillsatser, icke-ekologiskt och kött här borta. Jag är ju knappast någon hälsoguru själv, men det känns lite oroväckande och inte så aptitretande. 

För övrigt har jag ett bråk med Ibert just nu (grå fågeln) eftersom att jag var generös och släppte ut honom och nu insisterar han på att gnaga sönder plasten på hundarnas matburk. Det som är ganska coolt är att när jag säger "Ibert, up!" och pekar att han ska gå därifrån så lyssnar han och rör sig sakta uppåt till burtaket igen; fast han är lömsk och försöker sig tillbaks så fort jag vänder ryggen till...

 



Today, you were far away


Jag tog mig till gymmet. Slet som ett djur, kan man väl säga. Sedan kom jag hem och busade lite med hundarna. Charlie och Benji har blivit mina bästisar och jag inser ju att jag kommer att sakna dem jättemycket när jag åker hem. Det är något alldeles särskilt med att ha sällskap utav två hundar, speciellt när dom är såhär snälla och glada att se en. Benji har väl sina nackdelar (Dregglar) och Charlie också (står och stirrar ledsamt på en varje morgon) men dom är ju för goa.

Som ni ser nedan så är jag så extremt jäkla hälsosam, så när jag kom hem från gymmet laddade jag upp en smoothie med spenat, ingefära, två äpplen, två bananer, daddel samt blåbär. Jag vräker i mig utav livets goda frukter eftersom att de är billiga och goda här borta, men tyvärr aldrig ekologiska så jag lovar att bekämpningsmedlena sprudlar i mitt blodomlopp.

Ikväll är jag bjuden på fest, och det enda sättet jag kan ta mig dit är väl att gå. Blir nog en intressant upplevelse att först hitta dit, och sedan våga befinna mig där med ett hus fullt utav folk som jag inte känner. Det är Wouter, Belgaren jag hängde med i lördags, som bjuder till fest där han bor så jag måste ju tacka ja och se till att charma allihopa så att jag får världens saftigaste umgänge den sista tiden här.

Annars? Jag pendlar mellan glädje och vemodighet här borta. Ska bota detta med att äta ett ägg i solen.

 

En dag med vithajarna



Två timmar ifrån Kapstaden ligger Gansbaai. Där finns en vik som är hem till ett stort antal vithajar, och ett visst antal båtar per dag är tillåtna att vistas där för att låta folk dyka ner i burar tillsammans med hajarna. Vi åkte med ett företag som försökte störa djuren så lite som möjligt. Detta låter kanske motsägelsefullt, men det som menas är att de dels aldrig matade hajarna (vilket hade varit dåligt för ekosystemet osv) utan de lockade bara med ett urgröpt fiskhuvud, sedan så förde de journal på hajarna för att kunna ha koll på populationen och bedrev projekt emot hajsfensjakt. 

Då har vi rett ut det och kan gå direkt in på känslor; JÄKLAR vad det var ballt att se vithajar! Direkt när båten kom ut till buren som var fäst i ett ankare så cirkulerade en vithaj där, och tre till skulle komma och gå. Den största vi såg var 4 meter, och de kan bli upp till 6, så det var inga bamsingar men jag tycker nog att de var tillräckligt stora hehe. Jag valde att inte gå ner i buren eftersom att jag inte tycker om att vara under vatten, men man hade fantastikt bra utsikt från båten. Vid ett tillfälle hoppade en haj upp och dunkade in i båten och jag fick en mindre hjärtattack, men annars så var det bara väldigt kul och spännande. Dessa djur är inte lika skräckinjagande i verkligheten, men när man ser tänderna och gapet så är man ändå ganska säker på att man inte ska bada på stränder som har varningsskyltar för dessa bestar. 

Området var vackert med stränder där sanden var vit och havet var sådär delikat ljusblått, så det var en jädra tur att man inte bara passerade med bilen och tänkte "nämen vad härligt vatten", för dessa djur syns faktiskt inte så bra förren de är väldigt nära. Så det hade ju varit en otäck överraskning när man badar. Hehe.

Här får ni lite bilder på dessa underverk;
 
 

Livet på en pinne

Jag stod och diskade, när jag hörde ett skrik ifrån soffan. Vänder mig om. Noterar att på något sätt har en fladdermus kommit in i vårat hus, och nu cirkulerar den hejvilt omkring i rummet. Den kan nog ha suttit här inne ett tag, taket är högt i gräs och det är stora bruna träbalkar som håller upp det; bra kamouflage. 

Lösningen var att öppna köksdörren och stänga till sovrummet så att den inte flyger in dit. Sedan gick vi ut för att höra med husvärdarna om dom har något tips på hur man lockar ut fladdermös, men de var inte där. Så när vi återkommer efter bara någon minut så är fladdermusen (till synes) borta. Vi ser den ingenstans. Den kan ha flugit ut, men den kan lika gärna ha gömt sig någonstans i taket så att den kan ge oss en obehaglig överraskning någon gång snart.

Känns great.

Då var man alone in south africa again

Vi hittade de här oemotståndliga hattarna i turistshoppen i Botaniska trädgården och insåg med ens att dessa behövde införskaffas och bäras på Safari. Vi såg ut som fjantar och det anser vi var totalt rättfärdigat när man åker runt i en Jeep sex timmar och gapar åt elefanter.

Nu har mamma och pappa påbörjat sin långa resa tillbaks till Sverige. På sätt och vis känns det skönt att vara kvar här, på andra sätt hade jag gärna varit i Sverige en sväng. Men jag trivs ju här, och det har varit en fantastisk semester. Roligast av allt har inte varit aktiviteterna i sig, utan att jag faktiskt tillhör en familj med stor humor. Det har fnittrats och skojats om allt möjligt, och efter långa dagar på utflykt har vi suttit på middagarna med fåniga flin och bara tagit in atmosfären.

Lite utav det vi har hittat på i Cape var att åka till godahoppsudden & cape point, gå på vinprovning i Cederberg wilderness area, besökt Stellenboch med vinprovning på Kanonkop winery och promenerande i på Spier, varit på hamntur i Waterfront (faktiskt chillat i allmänhet i Waterfront), promenerat omkring i Sea point, åkt buss omkring Cape town, bilat österut och besökt boulder's bay med pingviner och vackra stränder, besökt Fish Hoek, varit på Botanical garden, besökt Constantia wineyard (förvånade?), sett vithajar.


Sea Point, vi bodde ett par kvarter ovanför strandpromenaden.


Information om "hajflaggor" vid stranden i Fish Hoek. 


En ganska unik skylt i Boulder's bay vid parkeringen. 

En trevlig liten vithaj :)

Chapman's peak drive.


Därefter åkte vi till Krugerparken i tre nätter, där hade vi turen att boka in en tur respektive dag där vi var ensamma i bilen med guiden. Där körde vi runt och fick se många fina, häftiga djur. Vi bodde på Protea Kruger Gate Hotel, med restaurang under stjärnorna på sandgolv och glada spelande musikanter. Det var en riktigt häftig upplevelse.


Protea Kruger Gate Hotel.

Några utav de underbara varelser vi fick se i Krugerparken (det är en park lika stor som Belgien, för övrigt).

Resan rundades av här i Potchefstroom där det gick väldigt fort att visa runt mamma och pappa i området där jag bor, en simpel sak som gjorde mig väldigt glad att få dela med mig utav efter att trots allt ha bott här 2½ månad. Att det har gått 2½ månad innebär också att halva min tid här har passerat - vilket i sin tur faktiskt betyder att mina milstolpar nu har passerat. Emil har varit här, mamma och pappa har varit här och för tillfället är inget mer kringresande planerat. Någonting blir det väl säkert, men pengarna börjar tryta så jag måste nog ta det lite lugnt och faktiskt acceptera att det blir mest fokus på studier och vännerna här i Potch nu framöver.

Och med tanke på allt vi hann klämma in på 12 dagars semester, så kan man lugnt säga att det är helt okej att ta det lite piano nu ett tag. Jag kommer dock att sakna sällskapet av familjen, och nu när det sakta skrider mot en Sydafrikansk höst så känns det som att mitt äventyr börjar nå ett nytt skede.

Avslutningsvis vill jag bara säga att resans ledord helt klart har varit "Springbock".

Mamma och pappa på campus igår.

/Nu ska jag plugga som en dåre, men utlovar mer regelbundna uppdateringar framöver.

Dagens djur

Southern ground hornbill:


Dessa stora (!) fåglar vandrade i flock under träden. Såg såg häftiga ut, men samtidigt ganska komiska. Som om de tog sig själva på stort allvar. Enligt guiden käkar dom ormar och sköldpaddor så kraft i näbben lär de ju ha i alla fall. 

I övrigt så såg i fish eagles, vårtsvin. en giraff på nära håll, läskigt många elefanter, flodhästar som stod ovanför vattnet och betade, pappa såg en leopard som rusade över vägen och det var även en del noshörningar ute och flexade. På tal om leoparder så var det en på hotellet som hade sett en precis nedanför baren - hur häfigt är inte det?

Och sist men inte minst; jag vill vänligt men bestämt förklara att hamna ivägen för en elefantflock som vill gå över vägen är inte det minsta lugnande för nerverna.

Imorgon åker vi till Potchefstroom!

Här får ni lite bilder:

 

Exotiskt, spännande & potentiellt livsfarligt

Idag har vi haft en FANTASTISK wildlifeupplevelse. Vi såg leoparder, geoparder, elefanter, noshörningar, antiloper, flodhästar, krokodiler, kameleont,  vildhundar, giraffer med mera. De två förstnämnda var allra mest exotiska för mig - vilka vackra djur!

Dessvärre finns det ju nackdelar med att bo i Krügerparken, såhär pass vilt. En utav dessa är ju exempelvis att jag fick byta rum ikväll pga en stor, identifierbar spindel i rummet. Det finns dödligt giftiga spindlar här i Sydafrika och den personal som är kunnig inom detta är helt enkelt inte här på kvällarna - så fastän de erbjöd sig att ta bort spindeln så bad jag istället om att byta rum. Jag har nitiskt gått igenom mina grejor så att inget följde med in i nya rummet och även detta rum har jag granskat - men självklart sitter jag här nu och känner hur det kryper över hela kroppen just för att jag är nojig. Såna här upplevelser gör att jag för stunden vill fly hem till Sverige - självklart är det värt det och denna resa är fantastisk, men nog fan blir man uppjagad när man inte vet om man varit i dödsfara eller ej? Spindlar och ormar är jag inte rädd för i sig, men när de är giftiga så blir jag riktigt rädd.

Det är intressant att se hur folk härifrån hanterar situationer. I receptionen lyfte de inte ens på ögonbrynen och verkade inte tycka det var relevant att ta reda på vad det var för slags spindel - var ju bara att ta bort den och gå vidare. Likadant idag på safarit så var det ett par grabbar i privatbil som stod typ fem meter från en geopard och tyckte det var en god idé att dra ner bilrutan och hänga ut ur bilen för att få en bra bild.  Folk här är generellt avslappnade till djur, är min poäng. Och jag måste erkänna att jag är förvånad över att det inte fler som hellre backar undan än åker tätt intill djuren. Om en elefant står vid vägkanten så åker folk upp brevid och glor - jag står gärna 20 m bort och har chauffören redo attbacka ifall djuret skulle promenera i min riktning. Detta beror dels på att jag faktiskt vill störa så lite som möjligt (hänsyn till djuren tycks somliga glömma av), dels på att det fakiskt inte är någon lek och att jag vill känna mig säker. Idag bad jag till och med föraren att stanna bilen när han ville åka efter en geopard i sakta mak, det kändes inte rätt och den var uppenbart irriterad på bilarna i närheten. 

Nåja. Nu ska jag väl försöka sova och hoppas att mitt rum är relativt djurfritt. 

Denna vackra geopard och hans polare såg vi idag. Och några tyckte väl att det var en bra idé att försöka komma så nära att en attack nästan vore logisk - man ska ha respekt för vilda djur.

Jag gick in i tvättstugan..

.. och jag var inte ensam.

 

White Rhinos by night



Känner ni spänningen i luften? Såhär såg det ut (det lilla man ser) när noshörningar blockerade vägen i Pilansberg häromkvällen. 

Att lyfta ett 10 veckor gammalt lejon


Igår åkte jag, Emil och Ronja till Kohra Lion Park som ligger en halvtimme utanför Potchefstroom. Vi har blivit entusiastiskt rekommenderade av många inhemska Sydafrikaner att åka och ta chansen att få kela med en utav dessa sötnosar. Parken hade ca 20 lejon i olika (stora) inhängnader och vi fick en liten rundtur. Denna lilla skönhet var ca 10 veckor gammal och oerhört vänlig, men ganska rastlös. Jag fick den stora äran att bli riven men klaga kan jag knappast göra, var väl mest nervös att få stelkramp eller något annat skoj men jag lever ju idag så det var ju skönt:) 

Kohra är en privat park, lite oklart varför man får för sig att köpa en bunt lejon. Jag var under intryck att de föder upp lejon och säljer till de stora nationalparkerna vilket underlättar i bevarandet utav arten, men ärligt talat så talade kvinnan om att det är många i Belgien som köper (?) så därför så är det bara att inse att många utav de här ädla djuren hamnar på djurparken. Jag bör ju inte vara förvånad. Det var en mysig upplevelse men jag kommer låta djuren vara ifred i framtiden, förutsatt att jag inte hittar farmar som siktar in sig på att just bevara arter för då är det bara trevligt att bidra. Jag är ju som bekant ganska blödig när det gäller djur och natur, och mitt dilemma är väl att jag inte riktigt kan avgöra vad som är omoraliskt eller inte. Här nere så är det hur naturligt som helst att åka över helgen och lyfta en lejonunge. Hade någon hemma gjort det hade jag ogillat detta skarpt. Vilket kanske besvarar min fundering om hurvida detta är vettigt eller ej. Fast nu lät det som att jag ser det som självklart att det vi gör i Sverige är mer rätt - jag syftade mest på att det besvarar min fundering om hurvida jag anser att det är vettigt eller ej. 

Men om ni kan förlåta min dumstridighet och hålla med mig om att det är ett extremt bedårande djur så möts vi i nästa inlägg. Jag ska precis bege mig in i min hinkdusch, vilket tar emot eftersom att vi äntligen hade fixat en duschslang att fästa i badet men den visade sig vara trasig. Och lagret på liknande var slut på alla butiker vi besökte igår när vi var på jakt. Vi kan konstantera att jag saknar att duscha normalt helt enkelt.

Ha en underbar tisdag. Jag ska studera och försöka ignorera att Emil åker om två dagar:(

 SÅ BEDÅRANDE!!
 
Här är ett lite äldre lejon som gäspar:
 


 

En fantastisk helg i djurlivets tecken


En video på noshörningshanarna som tjaffsade.

Jag, Emil och Ronja har hyrt bil och åkte på äventyr denna helg. Jag sammanfattar här under rubriker vad vi har hittat på för något skoj. För er som är lite mera så att säga, bildliga, bläddra ner och gå miste om saker som itne kommer att förändra ert liv om ni läser det. Enjoy!

Boendet och Sun City
Det har varit intensivt och riktigt härligt den här helgen. Det började i lördags då vi efter ca tre timmar nådde Rustenburg (ca 2 mil ifrån området med djur), bara för att inse att boendet vi bokat på Bellevue Cottages var en hel villa för oss själva. Det var helt absurt vad fint det var - och vilka faciliteter det fanns. Jag tror alla tre hade räknat med ett litet rum med en dubbelsäng och en extrasäng, litet badrum och eventuellt lite enklare kök. Plötsligt hade vi egna sovrum med en-suite badrum, kök, altan, garage (?). Jag skryter inte för sakens skull jag begiper bara inte hur vi kunde missa att vi hade bokat detta, samt att det kunde vara så billigt. Hur kul som helst!

Därefter begav vi oss på jakt efter någonting att äta. Det ni läsare bör veta i sammanhanget är att Pilansberg är ett stoooooort område med djur, men det gränsar bisarrt nog till ett ställe som heter Sun City. Det är ett område som härmar Las vegas, med några hotell varav ett är helt absurt lyxigt, casinon, lekmaskiner, vattenparker, tåg som skjutsar runt en på området. Det var därifrån våran guide skulle hämta upp oss innan våran Game Drive (som safari tydligen heter här) så vi bestämde oss för att åka dit och äta. Vi åt på en italiensk restaurang och var väl ganska skeptiska till hela stället, men efter lite mat och ny energi så tog vi nya tag och njöt istället utav att spela lufthockey och gå och roas utav hur extremt "icke-Afrika" (enligt fördomar) det kändes.

Safarit
Vid fem mötte vi upp våran guide tillsammans med 20 andra personer som alla fick skriva under ett papper på att vi inte klandrar parken ifall vi dör på touren (bra grej). Därefter åkte vi iväg i en stor lastbil med flak så man hade god utsikt och det dröjde bara några minuter innan vi blev hänförda; vi fick syn på tre vita noshörningar. En hona, en hane och en bebis. Vi trodde knappt vi kunde haft mer tur men runt hörnet dök det upp flodhästar, därefter impalas, giraff och vips - en elefant! Detta stora djur har jag enorm respekt för vill jag lova. En bit in i parken såg vi därefter wildbeasts, zerbror, en krokodil. Sedan dök det återigen upp noshörningar och denna gång var det två hanar som bråkade om en honas gunst - inte illa att se att noshörningar faktiskt springer ganska elegant.
När mörkret föll hade guiden fått en radiosignal från en annan guide som tipsade om att lejon var i området - det var jättespännande att åka i kolmörkret och lysa med lampor efter dessa bestar. Efter en stund kom fyra lejonhonor och en unge springandes över vägen. Jag satt på nålar eftersom att jag var längst bak i lastbilen och hörde någonting morra i buskarna bakom mig (lejon jagar för helsike på kvällstid) men det var jättehäftigt. Därefter var vi ganska säkra på att vi inte skulle se något mer. Men vad tror ni vi såg? Jo - tre noshörningar till. Denna gång en hane som försöker smickra en hona som skeptiskt vaktar sin unge. De stod mitt i vägen i mörkret och en stund kändes det ganska hotfullt då honan vill skydda sitt barn och våran lastbil fick backa hela tiden för hon närmade sig. Men det var en läcker upplvelse. Sen tänkte vi att nu ser vi nog inget mer (förutom ett par ugglor). Och vad händer? Fyra unga lejonhanar ligger mitt på vägen och chillar, bara för att nonchalant resa sig upp och vandra in i vildmarken när bilen kommer åkandes.

Efter fyra timmar ute i området så satte vi oss i bilen och åkte till huset. Där njöt vi utav lite rödvin och smälte hela upplevelsen. Jag är så himla glad att jag fick se noshörningar!

Ett läskigt uppvaknande och Pretoria
Imorse vaknade jag utav någonting som dunsade högljutt utanför. Jag rationaliserade bort det hela med att det kanske var så att hotellägarna byggde om. Sedan slog det mig at 1) Klockan var 06.30 en söndags morgon 2) det lät precis utanför fönstret och där fanns ingen påbörjat byggprojekt dagen innan.
Jag låg kvar en stund och höll på att somna om när det kom igen. Dunk, dunk, dunk. Högljutt och upprepat. det lät som att gigantiska stenbumlingar rullade på taket. Jag kikade ut genom fönstret och såg ingenting. Efter en halvtimme smäller det till på ett sätt som skulle kunna vara en dörr som öppnades så jag går ut ur rummet och möter en nyvaken Ronja - vi båda säger "vad fan är det som låter?". Ädla och modiga som vi ju är bestämmer vi oss för att gå ut och undersöka saken. Ägarens hundar står på våran altan och verkar stressade och vi går förbi dem i förundran. Det visar sig att det är en flock apor som använder vårat hus som ansats för att komma upp i träden brevid. Aporna var ljusgråa, slanka i kroppen och hade svarta ansikten. Inte varje dag man har apor som väckarklocka!

Efter detta så gav vi motvilligt ifrån oss nycklarna till huset (jag hade lätt kunnat flytta in) och åkte mot Pretoria. Där besökte vi National Cultural History Museum vilket var katastrofalt dåligt så vi gav upp och gick till Pretoria Zoo istället, det har sagts att det är ett utav världens 10 bästa zooparker och den ska tydligen syssla primärt med att bevara arter. Jag ska vara ärlig - det är lite obekvämt att vara i Sydafrika och gå på zoo, särskilt dagen efter man har sett djur i det vilda. Men de verkade ha det bra.. och det bästa var inte djuren. Det bästa var faktiskt att man fick hyra en liten golfbil att åka runt i parken med. Det var kul. Vi åkte runt och flamsade, sedan avslutade vi med att åka linbana upp på en kulle med översikt över Pretoria. Vi hann se mycket lite utav denna hyfsat stora stad men det var inte särskilt vackert. Däremot kan en dag omöjligt vara misslyckad om den involverar att man får race:a upp för en backe i en golfbil. 

Nu sitter jag här i Potchefstroom, det spöregnar och jag har prov 08.15 imorgon i jämförande politik. Så kan det gå. Vill ni ser lite bilder från helgen? Klart ni vill!
 
Huset: 


Sun City (utsikt från skytrain)
 
Inomhus på den Italienska resturangen som var byggd för att se ut att var utomhus. Lite skumt. I den stora hallen bredvid fanns det giraffstatyer i guld som var flera meter höga. Jeeepp.


Lufthockey. Emil utklassade oss båda. 


Och så till safarit. White Rhinos. 

Så skumma djur, men så häftiga! Kändes overkliga på något vis.
 
 
En Impala, enslig stackare som enligt guiden hade mycket liten chans att överleva om den inte mötte upp med en ny flock.

I vattnet låg det två stora flodhästar.


Elefant! 


Wildbeasts kallas dessa ganska timida varelser.


Ser ni? Detta är en noshörningshona med en unge tätt intill. 


En ung lejonhane som vandrar iväg i natten..
 
Sitter och snofsar mig efter dagens eskapader (middag: dessertoliver. Varför? Åt crossaint i bilen. Hälsan på topp här borta. I bilen hem idag vräkte jag i mig ytterliggare en croissant, en cappucion och ett paket ostchips. Det är inte hälsosamt att vara på roadtrip när termen "bilgodis" är myntad)


Imorse utanför museet.


Åka linbana. 


Utiskt över Pretoria. 
 
Hur han vi med detta på två dagar? Ingen vet. Imorgon ska vi till en lejonfarm. Tydligen så föds lejonen upp och successivt så skickas de ut i vildmarken - jag hoppas att detta stämmer och att utflykten blir häftig. 

Tama djur och vilda djur

 

Igår var vi på middag hos Mardi och Jandrea och åt en god, klassisk Afrikaans rätt. Här är det för det mesta djur som vandrar fritt och igår var inget undantag; rätt som det var kom en gigantisk hund och krävde sin dos utav uppmärksamheten. Det är väldigt trevligt, får jag lov att säga.

Det stället vi ska till imorgon heter Pilansberg National Park. Vi har bokat hyrbil och hostel samt en eftermiddagssafari som pågår tills solen går ner, detta eftersom att många av de större djuren rör sig ute då. Det ska bli fantastistk kul, i Tanzania såg jag mest "vänliga djur" men här finns även rejäla kattdjur och det känns mycket spännande. Området har tydligen gott om vägar som man kan åka omkring på på egen hand så vi tar väl våran bil och hattar dit tidig förmiddag så har vi möjlighet att bege oss på upptäcksfärd. Det är jag, Ronja och Emil som åker. Dagen efter tror jag att vi far till Pretoria och lallar omkring lite, alltid kul att besöka stora städer när man har varit på ett ställe som lilla Potch i fem veckor... Denna helg blir en höjdare tror jag minsann!



Mer om fåglar



Ni kanske tror att jag inte går i skolan. Att jag bara vandrar runt, runt här i trädgården med avbrott för att vandra till restauranggatan för att äta en ostig varmrätt. Att min huvudsakliga syssla här är att titta på, fotografera samt skriva om fåglar... Det kanske stämmer också, vem vet? Inte ni, det kan jag lova. Och Emil har tystnadsplikt. I alla fall, fågeln på bilderna ovan är exakt som en mås, den låter som att den skrattar elakt.

Okej. Jag skriver detta för att skjuta på det faktum att jag har historiaprov vid 12.10. Det känns sådär. Men det kan ju förstås gå bra. Eller ej. Icke sa nice.

Ha en bra dag doggelitos!

Tidigare inlägg