Matvarutjuven

Häromdagen hände någonting väldigt konstigt när jag och Ronja var på pick'n'pay och storhandlade.

Vi hade plockat på oss två ganska fulla varukorgar, och precis innan vi skulle ställa oss i kö för att betala så insåg vi att vi hade glömt en viktig komponent i vår vardag; chokladkakorna som kostar 7 rand styck. Så vi ställde ifrån oss korgarna och gick iväg. Vi var borta i max fem minuter.

När vi kom tillbaks till våra korgar så hade korgarna;
I. Flyttats på.
II. Halv tömts på sitt innehåll
III. Samt produkter vi inte ville ha lagts till.

Det här kan man ju rätt enkelt se som en märklig sak att göra mot en annan person. Det var bara att gå och plocka på oss det som försvunnit och lägga undan det som lagts till; men nu ett par dagar efter så inser vi ju att en hel del utav det vi tog ifrån början fattas här hemma.

Jag tycker bara det är "lite underligt beteende".

Jaja.



Hur igår blev roligt istället för tråkigt


Jag och Meski igår.

När jag skriver att Potch är tråkigt, då menar jag staden .Alltså den är outhärdligt händelsefattig, så för att citera min nyfunne vän Clap "the only thing to do here in Potch is go out and get drunk" (och eftersom att jag inte gör det så har jag ännu färre alterantiv). 

Igårförmiddags rådde det alltså stor rastlöshet här i huset. Så vi bestämde oss för att promenera till campus och hänga med Tina, en vän till Ronja. Eftersom att vi hade så ypperligt trevligt så bestämde vi oss för att fira dagens högtid, Good Friday, på det sätt som hon och hennes familj brukar; nämligen genom att äta fisk (?). Kanske var det för att Jesus åt fisk på sin måltid denna dag, vad kan väl jag. Hon kommer i alla fall hit och visar oss hur det går till senare idag.

Efter campus besökte vi Mardi, och så  hämtade vi upp Meski, och väl hemms hos Mardi vällde det in en bunt underbara Namibier och vi hade väldigt kul ihop. Sedan åkte vi hem och mötte upp Joy, vår käre vän som var på utbyte i Sverige förra terminen, och hade en riktigt bra kväll.

Det är sällan dagar plötsligt blir så socialt fullsmäckade som igår men det var jäkligt gött och jag blev påmind om vilka härliga människor det finns här och att jag verkligen måste ta till vara på umgänget med dem. 

Så, allesammanas, glad påsk (happy good friday!). Här är det höstsol och svala vindar och vi ska äta en sen fisklunch och personligen ska jag nog avnjuta ett par öl i solen. Good stuff!

 

Jistanes

Potch är så tråkigt?

Livet på en pinne

Jag stod och diskade, när jag hörde ett skrik ifrån soffan. Vänder mig om. Noterar att på något sätt har en fladdermus kommit in i vårat hus, och nu cirkulerar den hejvilt omkring i rummet. Den kan nog ha suttit här inne ett tag, taket är högt i gräs och det är stora bruna träbalkar som håller upp det; bra kamouflage. 

Lösningen var att öppna köksdörren och stänga till sovrummet så att den inte flyger in dit. Sedan gick vi ut för att höra med husvärdarna om dom har något tips på hur man lockar ut fladdermös, men de var inte där. Så när vi återkommer efter bara någon minut så är fladdermusen (till synes) borta. Vi ser den ingenstans. Den kan ha flugit ut, men den kan lika gärna ha gömt sig någonstans i taket så att den kan ge oss en obehaglig överraskning någon gång snart.

Känns great.

En underhållande debatt från förra valet



Okej, det ÄR väl inte underhållande egentligen. Men jag njuter av att se Gudrun in action.


Det ska du veta

Idag tänker jag på min älskade syster som sörjer en förlust. Älskar dig och önskar att jag vore i Sverige för att stötta dig. 

Gårdagen & Hur det känns att vara här just nu


Igår så var vi bjudna till en väns pojkväns vän för en croque au vine eller vad det nu heter, i alla fall en kycklinggryta med rödvinssås och svamp som smakade helt underbart. Det bjöds på stora mängder vin och av väldigt oklara själ så sattes en konsertdvd med Elton John på, volymen var så hög att Yellow brick road dånade så vi fick sitta och skrika i sofforna. Men kvällen värd var ett stort fan av musik, kan man säga, så musiken byttes ut till Eric Clapton och Queen efter en längre stund med Eltons rosa kavaj i centrum.
Efter en musikstund tillsammans med de två gigantiska hundarna så tände vi en eld ute i trädgården och satt och filosofierade stillsamt i månljuset. Jag var ganska trött och satt väl mest och tog in atmosfären ka man säga. Det är skönt att träffa nya människor som är anspråkslösa och inte kräver att man hela tiden sitter och "levererar". Igår räckte det med att man höll med om att Elton John har gjort bra musik, sedan var man hemma. Lite udda nu när jag tänker till...

I övrigt är vardagen konstig. Jag har mycket tid nu när det inte är lektion på tre veckor i skolan. Fast jag ar studier att göra, så är det mer på mina egna villkor och jag behöver inte stressa. Detta innebär att jag har mycket tid att fundera.
 Det finns mycket som jag saknar när jag är här borta. Jag saknar mina vänner. Jag har inte träffat så mycket folk här helt enkelt. Plus att ingen här kan ersätta den relation som jag har till de där hemma, förstås. Jag saknar min Emil, såklart.
    Och när det gäller livsstilen här så erkänner jag att jag verkligen, verkligen hatar att inte ha tillgång till dusch. En så simpel sak som går så stor skillnad; det bästa jag vet efter en kväll utomhus när man kommer hem lite frusen är att ställa mig under vara vattenstrålar. Nu måste jag sätta mig i ett kallt badrum, på huk i ett jävla badkar och hälla hinkvatten över mig. Det är verkligen kallt medan man fyller på nytt vatten och det är helt omöjligt att inte blöta ner golvet eftersom att man tydligen inte fattar vad ett duschdraperi är här borta. Jag har varit på hardwarare-stores där man kan köpa duschandtag att fästa i badkaret, men tyvärr har leverentören problem med att slangarna läcker och det köps inte in mer..
     Jag vantrivs med vissa grejor här, andra väger upp, men det är verkligen så att jag flytta ibland. Huset vi bor i är ju ganska konstigt, det är kallt och det finns ingen direkt pluggyta man kan befinna sig på utan att få ont i rygg och nacke. Sådant bryr man sig inte om alls vissa dagar, medan det verkligen är påtagligt andra; som idag när jag sitter här på en pall vid köksbänken eftersom att det är för kallt för att studera ute. Dessutom antar jag att man har rätten att känna sig lite less när man har haft ont i magen varje dag i snart tre månader eftersom att maten här verkligen inte är att hurra för, men jag har faktiskt köpte receptfritt läkemedel för IBS som jag hoppas ska underlätta lite. 
   
Det har ju gått ganska bra för mig här i skolan, men igår fick jag tillbaks en salstenta i Sociologi som var underkänd. Det är helt sjukt, med tanke på att jag hade pluggat och kunde rubbet och kände mig så förbaskat nöjd när jag hade skrivit provet.
   När lärarna betygsätter här så har dom ett system där man kan få t.ex 100 marks på ett prov. De ger bara marks om man svarar exakt som det tänkt; så om frågan är öppen, och jag då svarar med information som finns helt och hållet i kurslitteraturen, så kan jag fortfarande få låga marks för att jag inte skrev exakt precis det läraren har tänkt sig. I det här systemet så blir det en gissningslek; om jag ska svara på en breed fråga om kvinnor och utveckling och vi har läst två artiklar med en stor mängd information och man inte hinner skriva allt, då kan jag få låga marks fast allt jag har skrivit är sådant vi ska ha studerat på. Så den kursen som har varit absolut enklast har jag alltså misslyckats fatalt i på första salstentan. Det känns ju skitkul. 


... Men så är det ju bra här på massa andra sätt. Förstås. Jag är bara väldigt halvtids-opeppad. Det är långt hem, jag har inget inplanerat som jag ser särskilt mycket fram emot och kroppen är trött. Så är det med det. Imorgon har vi planerat en filmdagmed Mardi och Meski där vi ska kolla på Moulin Rougeo och äta pizza, det ska bli väldigt mysigt så jag får helt enkelt låta den här dagen vara grå och se fram emot imorgon istället.

Laters.



Tankar om apartheid

Här sitter jag och yttrar mig om saker jag inte kan tillräckligt om.

Nu sitter jag här och är glad och go igen. Jag behövde en god natts sömn och en dag utan några obligatoriska studier, vilket idag alltså är. Det är typ 25 grader i solen och svala vindar, vilket är sommar hemma men rent utav en varm höstdag här borta. Great stuff. 

Jag och Ronja såg på Mandela: The long walk to freedom, igår. Det är en film om Mandelas liv, och efter att ha läst boken så kan jag lugnt säga att filmen inte berättar ett jädra skvatt. MEN, det är intressant att relektera lite över kommentarer som folk (de priviligerade if you know who I mean) kommer med. Det finns ett område påväg till Mall som är fullt med aktivitet och butiker, och där är medstadels utav människorna svarta. Inget konstigt med detta i ett land med svart majoritet som har en historia utav att separera folk. Detta områder har jag aldrig upplevt som obehagligt eller konstigt, det är liksom bara en stadsdel. Bortom denna stadsdel ligger Ikageng, det township med delar som är ganska typiskt vad man tänker sig att den kåkstad ser ut som. 

Och vi rekommenderas att inte röra oss i detta områden. Ojoj. Vi kommer bli rånade säger man, eller att det helt enkelt bara är ett "bad area". Det är som om man tror att den befolkning som man har som hemtjänst, trädgårdsmästare, vägarbetare och andra lågbetalda jobb här nere, att de människorna blir monster på sin fritid, i sina hemkvarter. Att plötsligt så ska man vara så himla rädd och försiktig. Ja, kanske ligger det en del sanning i att man kan råka ut för saker här. Men vad händer med ett samhälle när man fortsätter att polarisera? När man gång på gång sprider budskapet att ni ska vara rädda, ni ska akta er, där ska ni inte gå. Hade alla bara rört på sina arslen och faktiskt sett sig omkring i de fattigare områden så kanske en ökad förståelse hade varit möjlig?

Nu begriper jag ju följande:
I. Vem är jag att snacka när jag bara har varit här 3 månader och verkligen inte upplevde apartheid?
II. Vem är jag att generalisera som om alla vita är diskriminerande?
III. Vem är jag att uttala mig om den faktiskta säkerheten i landet?

Men sen är det också såhär; Jag kommer utifrån. Mitt perspektiv är inte hemmablint, och jag har inte för vana hemifrån att tillskriva särskilda hudfärger negativa beteenden. En person vi träffar här nere fällde kommentaren "apartheid was 20 years ago, get over it". Det är ju lätt att säga när städerskor har minimum lön på 1500R i månaden (800kr). Och det är ju lätt att säga när svarta fortfarande bor i egna, betydligt underprioriterade områden. Det är ju lätt att säga när man själv har större frihet. Jag begriper helt enkelt inte hur man kan missunna en majoritet utav befolkningen samma möjlighet att uppfylla sin kapacitet och sina mål. Hur man kan rycka på axlarna och säga "det är bara så det är här" (ett kommentar som har fällts upprepade gånger under min tid här i Sydafrika).

Jag hör om folk som åker till townships och volontärarbetar, folk som turistar i Johannesburg, som rör sig i svarta områden generellt. Vita människor som inte råkar ut för ett skvatt och som varmt berättar om sina upplevelser. Vet ni vad, jag kanske är naiv som attans men jag lyssnar hellre på dom. När jag tänker på allt Mandela berättade i sin bok, om hur överjävligt nedlåtande folk var mot honom ända in i det sista innan han blev frisläppt, då känner jag bara att de som kan förlåta ska ha all cred. Och de som är arga har all rätt, även om det inte löser särskilt mycket. Jag tror faktiskt att det är upp till vita människor i Sydafrika att vara ännu mer generösa. 
   Det finns många som klagar nu på att en ny lag ger svarta förtur på abetsmarkaden. Det är ju såklart jättetråkigt för de som har växt upp efter apartheid och inte gjorde sig skyldiga till att stötta den lagstadgade diskrimineringen. Men lösningen är knappast business as usual, och med perpektiv på historien så kan man inte förvänta sig att en befolkning som har levt under grovt förtryck ska kunna nå samma standard och möjligheter innan det ens har gått en generation. Det finns säkert de som tycker att man ska ha tålamod och låta saken ha sin gång, men jag kan tycka att det är grymt. Om jag hade levt som andrahandsmedborgare hela mitt liv och plötsligt fick rättigheter, så hade jag känt mig ganska deprimerad om någon kom till mig och sa "ta det lugnt nu bara, ni kommer säkert ha det lika bra som mig om ett par generationer". Tack för det liksom, jag har högre standard inom så lång tid jag skulle hunnit dö två gånger om. 

Det är förbannat komplicerat på sätt och vis. Jag är rädd ibland här, eftersom att Sydafrika är världsberömt för sitt våld. Går jag ensam i mörkret är jag inte kaxig, och blir jag bemött eller rent utav förföljd utav någon på min väg hem från skolan så är det klart att jag inte bränner av ett stort leende. Däremot så ser jag strukturen bakom saker och ting här och tror verkligen på att generellt så måste man vara öppen, förstående och generös med sina privilegier (inte mot de individer som beter sig illa specifikt, men alla de miljoner som inte gör det). Våldet finns bland annat på grund utav apartheid. Jag vill inte dyka upp här som nån liten helig personlighet som påstår sig ha en lösning, men jag är trött på att lyssna på kommentarer som utan tvekan hade ansetts rasistiska hemma, men som inte är konstiga alls här borta.

När Mandela dog så var det folk som kallade honom terrorist. Well, måhända att ANC sysslade med en del våld, men syftet var inte att döda folk och det gatuvåld som blev resultatet var rent och skär ilska hos befolkningen. Och jag kan verkligen förstå att när man passerar "endast vita tillåtna bakom denna linje" skyltar påväg till sitt uselt betalda jobb varje dag för att sedan komma hem till ett område som är mer som ett läger för att hålla folk på samma plats, då blir man till slut förbannad och tar till vara på möjligheten att ingripan är massiva reaktioner tar plats.

Det var lite generella tankar jag har om situationen här. 



Såhär bor miljontals människor längst motorvägarna utanför Kapstaden. Följande kommentarer har jag hört om de svartas situation i Sydafrika:

"Det var tjugo år sedan, dags att släppa det"
"Dom svarta här bara klagar på att det kommer folk från Zimbabwe och sänker medellönen. Men det är klart jag hellre anställer någon som arbetar en hel dag för låg lön än någon som ställer krav. Arbeterana här är lata"
"Det är bara så det är här"
"Det här är ett dåligt område"
"Jag skulle inte rekommendera att du går där"
"Svarta kommer tycka du är konstig om du som vit går fram och pratar med dem"
"Nu har ju minimumlönen höjts till hela 1500R, det är ju jättebra"

Mänskligt lika värde. Någon som hört talas om det..?


Lyckan har vänt!!

 


Jag vet inte om ni ser på bilden hur trött jag är? Jag har hasat omkring med ett bistert uttryck hela dagen då det verkligen inte har gått vägen för mig i ett par avseenden. Datorn krånglade och jag fick sitta i två hela timmar och stirra på skärmen medan den reparerade sig, vilket gjorde att min inlämning blev uppskjuten (skulle vara klar vid lunch och jag ska skriva ner den först nu). Sedan skulle jag på hjälplektion inför historiaprovet på onsdag och läraren dök inte upp. Och jag har varit trött, illamående och yr..

MEN! Hör och häpna: Jag fick just mail om att mid-term provet i Historia är INSTÄLLT! Det är nästan för lyckosamt för att jag ska tro det. Därtill hör att jag fick tillbaks mitt och Ronjas grupparbete i sociologi och vi fick ett riktigt jäkla bra resultat.

Jag må vara trött och sliten men nu slipper jag sitta med magsår framför historiaböckerna de kommande två dagarna och det känns helt, helt underbart.



Måndagsmorgon...

Vaknar 06. Har inte sovit mer än fem timmar. Det är kallt och har spögregnat hela natten. Har supermycket plugg. Läser en debattartikel nu när jag käkar frukost, en som Gudryn Schyman har skrivit. Blir deprimerad av folks kommentarer och inser hur otäckt patriarkatet faktiskt här. Det kryllar av män i kommentarsfältet som likställer feminism med religiöst fundementalism och hävdar att den Svenska feminismen inte har någon rätt att finnas till "för det finns andra länder där det är värre". Typ som när Blondinbella sa att feminister sitter och hittar på problem över ett glas rödvin - säg det till de som blir objektifiterade, misshandlade och våldtagna om ni törs, när ni inte sitter bakom era små skärmar.

Skön start på en måndag då, gott folk.

(not)

Såhär pigg ser ni mig idag.
 

Då var man alone in south africa again

Vi hittade de här oemotståndliga hattarna i turistshoppen i Botaniska trädgården och insåg med ens att dessa behövde införskaffas och bäras på Safari. Vi såg ut som fjantar och det anser vi var totalt rättfärdigat när man åker runt i en Jeep sex timmar och gapar åt elefanter.

Nu har mamma och pappa påbörjat sin långa resa tillbaks till Sverige. På sätt och vis känns det skönt att vara kvar här, på andra sätt hade jag gärna varit i Sverige en sväng. Men jag trivs ju här, och det har varit en fantastisk semester. Roligast av allt har inte varit aktiviteterna i sig, utan att jag faktiskt tillhör en familj med stor humor. Det har fnittrats och skojats om allt möjligt, och efter långa dagar på utflykt har vi suttit på middagarna med fåniga flin och bara tagit in atmosfären.

Lite utav det vi har hittat på i Cape var att åka till godahoppsudden & cape point, gå på vinprovning i Cederberg wilderness area, besökt Stellenboch med vinprovning på Kanonkop winery och promenerande i på Spier, varit på hamntur i Waterfront (faktiskt chillat i allmänhet i Waterfront), promenerat omkring i Sea point, åkt buss omkring Cape town, bilat österut och besökt boulder's bay med pingviner och vackra stränder, besökt Fish Hoek, varit på Botanical garden, besökt Constantia wineyard (förvånade?), sett vithajar.


Sea Point, vi bodde ett par kvarter ovanför strandpromenaden.


Information om "hajflaggor" vid stranden i Fish Hoek. 


En ganska unik skylt i Boulder's bay vid parkeringen. 

En trevlig liten vithaj :)

Chapman's peak drive.


Därefter åkte vi till Krugerparken i tre nätter, där hade vi turen att boka in en tur respektive dag där vi var ensamma i bilen med guiden. Där körde vi runt och fick se många fina, häftiga djur. Vi bodde på Protea Kruger Gate Hotel, med restaurang under stjärnorna på sandgolv och glada spelande musikanter. Det var en riktigt häftig upplevelse.


Protea Kruger Gate Hotel.

Några utav de underbara varelser vi fick se i Krugerparken (det är en park lika stor som Belgien, för övrigt).

Resan rundades av här i Potchefstroom där det gick väldigt fort att visa runt mamma och pappa i området där jag bor, en simpel sak som gjorde mig väldigt glad att få dela med mig utav efter att trots allt ha bott här 2½ månad. Att det har gått 2½ månad innebär också att halva min tid här har passerat - vilket i sin tur faktiskt betyder att mina milstolpar nu har passerat. Emil har varit här, mamma och pappa har varit här och för tillfället är inget mer kringresande planerat. Någonting blir det väl säkert, men pengarna börjar tryta så jag måste nog ta det lite lugnt och faktiskt acceptera att det blir mest fokus på studier och vännerna här i Potch nu framöver.

Och med tanke på allt vi hann klämma in på 12 dagars semester, så kan man lugnt säga att det är helt okej att ta det lite piano nu ett tag. Jag kommer dock att sakna sällskapet av familjen, och nu när det sakta skrider mot en Sydafrikansk höst så känns det som att mitt äventyr börjar nå ett nytt skede.

Avslutningsvis vill jag bara säga att resans ledord helt klart har varit "Springbock".

Mamma och pappa på campus igår.

/Nu ska jag plugga som en dåre, men utlovar mer regelbundna uppdateringar framöver.

Dagens djur

Southern ground hornbill:


Dessa stora (!) fåglar vandrade i flock under träden. Såg såg häftiga ut, men samtidigt ganska komiska. Som om de tog sig själva på stort allvar. Enligt guiden käkar dom ormar och sköldpaddor så kraft i näbben lär de ju ha i alla fall. 

I övrigt så såg i fish eagles, vårtsvin. en giraff på nära håll, läskigt många elefanter, flodhästar som stod ovanför vattnet och betade, pappa såg en leopard som rusade över vägen och det var även en del noshörningar ute och flexade. På tal om leoparder så var det en på hotellet som hade sett en precis nedanför baren - hur häfigt är inte det?

Och sist men inte minst; jag vill vänligt men bestämt förklara att hamna ivägen för en elefantflock som vill gå över vägen är inte det minsta lugnande för nerverna.

Imorgon åker vi till Potchefstroom!

Här får ni lite bilder:

 

Exotiskt, spännande & potentiellt livsfarligt

Idag har vi haft en FANTASTISK wildlifeupplevelse. Vi såg leoparder, geoparder, elefanter, noshörningar, antiloper, flodhästar, krokodiler, kameleont,  vildhundar, giraffer med mera. De två förstnämnda var allra mest exotiska för mig - vilka vackra djur!

Dessvärre finns det ju nackdelar med att bo i Krügerparken, såhär pass vilt. En utav dessa är ju exempelvis att jag fick byta rum ikväll pga en stor, identifierbar spindel i rummet. Det finns dödligt giftiga spindlar här i Sydafrika och den personal som är kunnig inom detta är helt enkelt inte här på kvällarna - så fastän de erbjöd sig att ta bort spindeln så bad jag istället om att byta rum. Jag har nitiskt gått igenom mina grejor så att inget följde med in i nya rummet och även detta rum har jag granskat - men självklart sitter jag här nu och känner hur det kryper över hela kroppen just för att jag är nojig. Såna här upplevelser gör att jag för stunden vill fly hem till Sverige - självklart är det värt det och denna resa är fantastisk, men nog fan blir man uppjagad när man inte vet om man varit i dödsfara eller ej? Spindlar och ormar är jag inte rädd för i sig, men när de är giftiga så blir jag riktigt rädd.

Det är intressant att se hur folk härifrån hanterar situationer. I receptionen lyfte de inte ens på ögonbrynen och verkade inte tycka det var relevant att ta reda på vad det var för slags spindel - var ju bara att ta bort den och gå vidare. Likadant idag på safarit så var det ett par grabbar i privatbil som stod typ fem meter från en geopard och tyckte det var en god idé att dra ner bilrutan och hänga ut ur bilen för att få en bra bild.  Folk här är generellt avslappnade till djur, är min poäng. Och jag måste erkänna att jag är förvånad över att det inte fler som hellre backar undan än åker tätt intill djuren. Om en elefant står vid vägkanten så åker folk upp brevid och glor - jag står gärna 20 m bort och har chauffören redo attbacka ifall djuret skulle promenera i min riktning. Detta beror dels på att jag faktiskt vill störa så lite som möjligt (hänsyn till djuren tycks somliga glömma av), dels på att det fakiskt inte är någon lek och att jag vill känna mig säker. Idag bad jag till och med föraren att stanna bilen när han ville åka efter en geopard i sakta mak, det kändes inte rätt och den var uppenbart irriterad på bilarna i närheten. 

Nåja. Nu ska jag väl försöka sova och hoppas att mitt rum är relativt djurfritt. 

Denna vackra geopard och hans polare såg vi idag. Och några tyckte väl att det var en bra idé att försöka komma så nära att en attack nästan vore logisk - man ska ha respekt för vilda djur.

Nu är vi i Krügerparken på Protea Krüger Gate lodge

Vi hade en fantastisk dag i Kapstaden igår med vithajar - jag var helt slut efter en dag i runt 30 grader värme och dåligt med mat, så bloggen blev försummad. Inlägg med foton och berättelser om denna spännande hajupplevelse utlovas dock inom en snar framtid.

Nu befinner vi oss i Krügerparken. Efter en jobbig flygresa (i egenskap av flygrädd) så känns det nu som om vi befinner oss i ett annat land. Det är ett annat Afrika än det man upplever i Kapstaden, den saken är säker, och vi är up for it! Vi bor på ett hotell/lodge som är uppbyggt som så att man vandrar omkring på bastanta träbroar (spångar) som är en bit ovan marken. Följer man dem en bit ifrån rummen så finns där en bar med utsikt över vattenhål, det finns även en underbar massagehydda där jag och mamma faktiskt tog oss en underbar massage nu i eftermiddags. Hyddan hade en liten veranda som vätte ut mot vattenhålet- hur läckert?

Lodgen ligger preciis vid Krüger gate men det har redan framgått att djurlivet här är oerhört rikt - vi har redan mött apor och två sorters antilooper bara genom att sitta här och se oss omkring. Imorgon åker vi på safari från 06 p morgonen till mitt på dagen och det ska bli riktigt kul! Vi är alla tre lite övervädligade av att befinna oss här tror jag, just nu sitter vi utomhus och lyssnar till alla ljud och varvar ner lite. Jag har studier som måste göras så det är bäst att sätta igång.

Har inte fotat något själv idag så jag bifogar ett par utav mammas bilder, den första på spa-hyddan och den nedre ifrån sofforna vid baren.
 

En harmonisk dag

Vi har haft en underbar dag. Varmt, vackert, lugnt. Imorgon så är det spännande - ska upp i ottan och åka ut på havet för att kika på vithajar (om de behagar synas)! 

Botanical garden



Constatia wineyard
 
 


Champ's bay: