Mina tankar är så oerhört aktiva. Varför får jag inte ner dem i skrift?

Skog och skog, hagar det väl kanske. Det duger helt fantastiska bra att sätta sig i kohagen och känna dofterna och njuta utav att det inte finns varken hus eller människor, mest djur eller goda vänner som man ändå bara vill ha omkring sig mest hela tiden.

Sommar, sommar, sommar, sommar.

HUMOR

Optiker: Du studerar antar jag?
Jag: Jajjemen.
Optiker: Långt kvar?
Jag: Ett par år.
Optiker: Okej, så du ser ljuset i tunneln i alla fall.
Jag: Jag tycker det är jättekul så jag stannar gärna!
Optikern: Va?
Jag: Ja, jag kom hit från Stockholm i höstas och tycker det är jättekul att bo i Växjö.
Optikern (uppriktigt eftertänksamt): Men varför..?

Tänka sig att man kan faktiskt trivas i Småland också.
(Fastän man får sämre och sämre syn, bör tilläggas)

Bild från hyresbostaderivaxjo.se

Till hösten så lämnar jag denna lilla etta med kokvrå och flyttar in i en trea. Jag och Julia i en lägenhet med balkong = redan nu ser jag fram emot denna höst. Det kommer bli så fint och överjävla härligt!

Någon gång i livet bör man bo med en vän, och nu får jag möjligheten att göra detta. Denna lilla lägenhet har varit god mot mig, men det ska bli såååååååå skönt att slippa den trasiga dörren, hålen i väggen, fläckarna på tapeten, det kalla draget från fönstrena, de högljudda ljuden från kyl och frys när man försöker sova...

Underbart! Det kommer att bli GRYMT!

Så ser jag ut genom mina dammiga fönsterrutor och inser att de största komplimangerna här i livet är inte alltid menade att vara de största. De bara blir det för att de får en att känna av konsistensen i det som är ärlighet. Man får inte enbart en hint, en glimt, det är helheten i någonting som sagts ämnat till den man är.

Med dig så önskar jag inte att jag vore mer än vad jag redan är.

Bäst i fest just nu.

Nu har jag ju förbannat många fantastiska vänner, men så laddade jag upp bilder ifrån gårdagen och fastnade inte helt otippat på detta bedårande förevigande på mig och min Julia. Och så känner jag såhär: fan vad berikat mitt liv har blivit utav denna människa. Ibland säger det klick. Och sedan klicketiklicketicklick. Att man kan komplettera varandra så pass, det är ljuvligt.

Tack du, Bullisen.

Medan jag slängs totalt mellan olika sinnesstämningar och är sömnbrusten så är jag samtidigt ganska munter och funderar på om jag inte ska ta och erövra campus sommarfest ikväll. Det är festivalvecka, vilket mest märks eftersom att mängder med människor har på sig sådana där urfula studentoveraller med massa märken på. Aldrig varit så förjust i overaller. Fan vad jag är tråkig?

Världens absolut tristaste bloggare därtill. Vet inte vad jag ska svänga till med riktigt. Skulle vilja skriva något HELT JÄVLA GALEEET, men vafan.. Ni får lite arabisk musik istället. Samma sak.

Det finns många briljanta påhitt att syssla med i den stora vida världen. Ibland när man skojar till det är det ju också skönt om man lyckas pricka in någonting riktigt orginellt också.

Därför kände jag ett uns av genuin besvikelse då mina kära vänner inte skrattade hysteriskt när jag ritade en katt på ett papper, klippte ut, höll fram och sa "Paper katt".

SOM I PAPER CUT! FATTA VAD KUL?!
En vacker dag ska folk förstå...

"Kolla en balkong", var det Sara sa innan hon skuttade ut på takplattorna utanför fönstret. Det var liksom inget snack om att man skulle sitta just där, just då, och kika ut lite över Vesterbro medan dagens starka solljus började blekna.

Dagarna i Danmark bestod självklart utav kära återbesök med människor som jag delat mitt livs resa med, men det var också dagar där jag fick ta mina nya bästa med mig. Vi vandrade omkring i Köpenhamn, umgicks med Danskarna, gick på nått sjukt 80-tals disco och fikade längst kanalerna. Riktigt fina dygn med dessa underbara människor.

Här hemma är det dammigt. Jag är inte här så mycket just nu. Jag behöver inte vara det. Att sitta vid mitt vingliga bord och äta är det jag gör, innan jag åter beger mig i ut för att vara ute eller för att gå hem till någon jag håller av. Igår sprang jag hurtigt och slog mig sedan ned på en äng, här på campus där det är vitsippor överallt och studenterna flockas på varenda liten plätt dit solen når. Det är Maj, och Maj har redan erbjudit så mycket att kontot är tömt och framför mig är så mycket att jag undrar när jag faktiskt ska ha tid att damma av här inne.

Jag bryr mig inte så mycket om det som inte är viktigt. En skön känsla som andas nuet.

I solen igår.

Jag har bränt mina knän i solskenet som under två dagar fick hela campus att klä av sig och vara utanför klassrummen nästan i nästan ihärdig manér. Vilket har känts alldeles, alldeles ljuvligt.

Jag har dock skrivit om livets skiftningar förut. Hur allting går parallelt. Och det är väl precis så det är, att när solen skiner på ena hållet så är det molnigt någon annanstans. Man kan uppskatta och förakta livet på en och samma gång. Det är ibland som om vi faktiskt förväntar oss att den ram vi är inuti ska vara immun för allting utanför. Och varför skulle vi inte vilja vaggas i trygghet, egentligen?

Det är bara det att livet är helt fantastiskt och helt fantastiskt otryggt på samma gång.
Men jag kan må bra i det; ni vet när man är stimulerad i sinne och hjärta på samma gång? Man känner sig inte tom och aldrig likgiltlig. Man är aktiv inombords. Det är behagligt även om det man stöter på kan kännas obehagligt.

Hajar ni?
Herrejistanes, min buss går strax.
MOT KÖPENHAMN!

Konstanterande: Lund är en fantastiskt stämningfull stad att vara student i, Valborg var vackert och trots en otroligt trötthet i min sega kropp så var det mycket härligt!

Annars vet jag knappt vad jag ska blogga om, det är så mycket, LIVET!

Japp. Definitivt jättevackert.

NU kommer jag ihåg känslan när man har druckit en hel flaska mousserande och ska hem efter en festkväll, när man stannar upp och inser att "OJ fan! Ikväll har jag mest gått omkring och fnittrat och slängt ur mig struntsaker och jag har nog inte haft kvalitativa samtal med en endaste käft. godnatt!".

Hade det dock HÄRLIGT och det är ju det viktigaste... eller?

Tänkt på en sak: Ägg är ju för jävla underliga?