.

Idag är en så himla sorglig dag.
Det är helt enkelt så otroligt sorgligt att tänka att vi har varit utan dig ett år och ett år är förlängt till en livstid nu när du har försvunnit ifrån oss. Det är så otroligt sorgligt att påminnas om allting man älskade med dig, och veta att det har tagit slut nu.

Idag är det så svårt att se en sol skina, att planera livet, att höra fin musik. Att veta att jag har några få bilder på dig och mig tillsammans, tagna i tron om att det skulle bli ännu fler.

Vet inte när det här går över, det här mest påtagliga. Vet inte heller om det gör det. Men jag tänker att jag verkligen är rädd för den dagen då jag börjar glömma bort din röst och hur du pratade, när minnena om hur du rörde dig blir alltmer otydliga. Jag är så rädd för den dagen om den kommer och jag är så trött när jag väntar på att tiden ska gå-

hade vi inte träffats den där sista gången hade påtagligheten kanske suttit lösare. Men nu har den fäst sig. Och när sommar kommer över mig är det inte den obekymrade, och när student, fester, kvällar i soffor och några telefonsamtal mellan oss är framför mig i mitt huvud så känns det än så svårt att förstå.

Jag förstår inte livet men än mindre förstår jag döden, Anders.
Tragedier är orättvisa när de drabbar de som var sådär goda som du.

Livet är inte rättvist. Jag hoppas att döden är det, vartän du nu är. Att du aldrig behöver känna någonting ont. Och nu när också Rikard har lämnat jordelivet, så hoppas jag att ni återigen får spela musik tillsammans.

Anders Flemström,
ett år var förut bara ett år
nu känns det ännu längre

du har fått livet att kännas mer värdefullt
men också hundra gånger mer skört

det finns några rader, enkla och fina
som alltid får mig att tänka på dig

Somewhere over the rainbow skies are blue
and the dreams that you dare to dream
really do come true
If birds fly over the rainbow
then why
oh why
can't I?



Idag är en så otroligt sorglig dag.
Vi saknar dig.

Denna berättelse berörde extra mycket.

Jag tycker inte om att bada i det salta vattnet liggnades vid västusten, jag äter inte skaldjur och jag tycker inte om när det blåser mycket. Men Resö är liksom ändå ett paradis att växa upp på. Resten är struntsamma.

Det blev bara ett par-tre dagar denna vända men med tanke på att jag inte ens hann ner förra året så var detta välbehövt. Önskar att jag hade videofilmat när Christer Trygg körde gamla visor på sitt dragspel med sin klingande Bohusländska.. men samtidigt måste det kanske upplevas för att uppskattas.

Sen att Carro följde med var ju bara guld och gröna ängar.

Flaggorna lägger kontrasten rött mot gråa klippväggar och en havsyta som för det mesta skvallrar i mörkblåa, skvimpande vågor. Vindar som växlar och ibland avslöjar hela bilden, men annars mest tygstycken som hänger på baksidan utav båtarna i hamnen.

Förut hittade inte lika många hit. Om det berodde på att hamncafét ännu inte hade byggts, eller om det är så att besökande nu har tipsat varandra om billig mark och fina trähus som ibland ligger med en bakgrund som når så långt ut i skärgården att man bara ser en tom horisont och öppen himmel, det vet jag inte. Men nu är det gott om Norrmän på den lilla ön i Bohuslän där jag har spenderat somrar ända sedan barnsben.

Vi delar alla detta. Vi bor nära varandra, vi ligger på samma klippor och solar oss, och vi handlar i samma köpcentrum uppe vid gränsen.

Den största skillnaden mellan oss är nu att är du Norsk idag, kanske du precis har förlorat någon eller flera. Du har kanske bevittnat någonting som du aldrig kommer sluta spela upp i ditt huvud. Du har kanske gått bort, på ett sätt som är så onödigt och så grymt att dina närmsta aldrig kommer att kunna sluta föreställa sig hur det kan ha gått till. Du kanske är vän till en vän till någon som har upplevt en tragedi som skakar om på ett sätt som känns i kroppen även för oss som inte var där, även för oss som inte ens var i närheten. Du har kanske suttit i en båt och tvingats välja bland simmare som desperat vill ha plats i din båt allesammans eftersom att de är chockerade och snart inte orkar simma mer.

Allting på grund utav ett sjukt sinne.

Vi delar inte språk, och vi delar inte tillhörighet om man ska hålla efter gränser i kartböcker. Men idag delar vi sorg, igår gjorde vi det också, i fredags delade vi chocken och framöver tar vi varje steg framåt tillsammans.

Vila i frid alla offer, och styrka till alla anhöriga.

Imorgon är jag där igen!

Längtat.

Jag känner mig lite golvad.

Ingen som känner sig manad att fatta massa viktiga beslut i mitt ställe så kan jag se på TV sålänge?

argh.

'




Det är förstås fantastiskt på många sätt att Lina kom hit för att hänga med mig och mina peeps! Att träffa en person på Borneo, och att denne sedan håller det hon sagt och flyger sig hit från längre bort i Europa och passar in som en smäck, är much gutts.

Haft några väldigt bra dagar med allesamans.
Min tur att åka till Schweiz nudå. Bangar inte!

Det här är inte en helt vanlig torsdag inte.

Så förutom rådande livskriser som formar en känsla utav "ingen-kontroll-alls", så ser jag verkligen fram emot att sitta på Skinnvarviksberget för en ljummen kväll med härligt sällskap. Så enkelt får det lov att vara..

nu är jag ledig ända till början utav Augusti.

Detta är monumentalt av två anledningar

1) Jag trodde inte att jag var ledig i mer än tio dagar, jag hade glömt bort att jag faktiskt själv bestämt att ha såhär många dagar i följd. upptäckte detta idag.
2) Jag har så mycket frihet att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Schweisiska finbesöket ska med ut och segla imorgon, och det känns ju som en redigt bra start på en långledighet.



Summer of 2011, oh yeah

... och lagom till slutet på en lång arbetsdag ramlar min Schweisiska partybug Lina in på svensk mark och bor med mig! Jag och denna dam har spontantrekkat över hängbroar in i regnskogen med flipflops.

Jag må tycka rätt illa om Beyonces låtar med fart i eftersom att hon mest skriker och hoppar runt som en jävla tok, men, jag är en sucker för hennes lugna låtar. där skriker hon rätt, om ni är med på hur jag menar.

jag känner mig paralyserad

hah

som om jag vet hur det känns egentligen.

Hästarna. Alltid att lita på.

(och svar ja, min syster är skvatt galen som sitter i yogaställning på en häst mitt i sommarhagen helt utan utrustning)

Jag har väldigt tråkigt på min lunch och tyckte det skulle vara perfekt att slöläsa på perezhilton.com, ni vet, för lite moralfattigt kändisskvaller.

Men den hemsidan har listats som "pornography" på jobbdatorn.
Tror inte att jag håller med.

Men öööhh..
Jag är lite bitchig idag också, fine. Jag erkänner. Ena sekunden tycker jag att tiden ju går jättefort, andra jättesakta, tredje är jag fokuserad och glad och fjärde är jag first-class bitch och vill helst av allt.. jag vet inte, stänga och gå hem?

Jaa!! vi ger alla ledigt eftersom att killarna på Foody-Goody berättade att det skulle bli uppemot 28 grader idag. Istället för att sitta här och önska att perez inte klassades som porr.

Känt mig riktig bitchig de senaste dagarna.
Ni vet, när man biter ihop för att inte vara direkt otrevlig mot människor som förmodligen inte förtjänar det egentligen. Vet inte exakt vad detta beror på.

Sensmoralen; håll ett säkerhetsavstånd om ni tänker driva gäck med mig.

HAHA. driva gäck. blev genast på bättre humör nu.
Stabilt!

försökte bifoga en text härunder men vadän jag skrev blev det upplagt för misstolkningar.

Så här får in en riktigt fin låt istället

Varmt idag.
Now, I'm lovin it.

What sort of grinds my gear lite är att jag jobbar hela dagarna ända fram till torsdag nästa vecka. Det innebär i princip att jag får njuta av solen genom fönstrena brevid cafét, och att jag som mest kan smita ut på rasterna och drömma om att få ligga i solen med min dagsköpta bikini som är massivt snygg.

Ja, så ere när man jobbar på sommaren. Sommarlov är för den yngre generationen.. ACK ACK!

ACK OCH VE. Jag ska ut och jogga nu.

Svett svett!

Jag älskar kvällsdimman för att den är trollsk. Vill gå ur ur bilen eller bussen eller vadän det är för färdmedel jag oftast sitter i när jag kikar ut på ängar med daggsmidda grästoppar, och jag vill dra in några extra andetag av den där särskilt friska och svala luften som man omges utav. Jag leker med tanken att ta inte hindras av fuktkänsliga skor och vandra ända in, eller kanske låta fötterna leta sig barfota fram på mark som känns mer orörd för att jag inte kan se den tydligt.

Och det är så enkelt att få känna någonting annorlunda, man kan göra annorlunda genom att intressera sig för det som bara finns där. En dimmig äng, en len mule från ett djur med snälla ögon, en stund ensam på en sten i skogskanten. Att sitta och dofta, lyssna, känna, smaka. Att bara bry sig om det som finns där. Inte det som kommer sen eller det vi vill ändra på.

Att faktiskt bara existera och inte överanalysera existerandet.

För att jag vill att livet ska vara enkelt.
Det ska kunna vara det. Det ska inte behövas så ofantliga mängder mental stimulering för lyckan, den torde ligga oss närmast, närmre än om vi haft dess hand i vår om så vore möjligt.

Vi får inte underskatta det som inte är komplicerat.. vi behöver uppskatta det.

Mitt i livet är det otroligt värt att det finns de som känner en så otroligt väl.
Lite festival till er!

Hang in there och återkom, för under dagen kommer det läggas upp videos från gårdagens äventyr här. Hehe. Jag och Bella var och lekte på stan, så att säga.

Näsapa, 29/9 -10 Lok Kawi, Borneo

Att ha djur i bur är i sig sorgligt (som fågelägare sedan länge önskar jag mina nymfkakador frihet, men jag var barn när jag fick fåglar och jag tänkte inte så då. Det är självfallet igen möjlighet att släppa ut dem här då de härstammar från Australien).

Men en sak som är extra hjärteskärande är när ett djur i bur kan höra sina artfränder som lever fritt brevid. Den här näsapan bodde infångad i en park som låg i regnskogen, och jag kan bara tänka mig att den kände sig stressad och olycklig.

Kom att tänka på detta när jag kikade igenom mina bilder från Borneotiden. Det var knappast en rolig förstautflykt, att gå till en djurpark tillsammans; jag undrar vad arrangörerna fick den totalt obriljanta idén ifrån. Vi alla i gruppen kände mest; Vi är på Borneo för fan, släpp ut oss i regnskogen.

Och dit kom vi tll slut!
Här sitter ett gäng fria näsapor i Kinabatanga rivers regnskogsområde;


det var för övrigt en urmysig båttur...
Vi såg stora Hornbillfåglar, giftormar, krokodiler, kattdjur, kingfisherfåglar, macawapor och ett par andra djur under dagarna vid floden benägen på norra Borneo, södra Sabahområdet.





På nattvändan så satt vi tätt ihop i båten när vi såg ett par lysande krokodilögon sänka sig under vattnet, och under en eftermiddagstur blev vi så blöta att vi var tvugna att gå i fuktiga kläder länge. Den höga luftfuktigheten på ön gör det nästintill omöjligt för kläderna att torka helt om de inte ligger under stekande sol.

Ah.

På riktigt, hur kan jag tro varje morgon att jag ska hinna med allt när jag snoozar till tjugo min innan jag måste gå till bussen?

Oavsett hur många timmar jag har sovit så ligger jag där på morgonen, kollar på alarmet och tänker att "ähh jag har så mycket tid, jag ligger här tio min till".

Meddelande till mig själv: GET A GRIP WOMAN, du har inte tid!

Jag skyller på mitt ovanligt krävande sömnbehov som innefattar 8-10 timmar per natt om jag ska känna mig utvilad. That's right; ungefär som en femåring.

Have a good one.

SÅ VAD GÖR MAN AV SITT LIV?

*hyperventilerar*

Man tar några djupa andetag och går ned på nedervåningen och äter några kolaremmar.

Glad we cleared that out.

Övergångställe, vasagatan.

Random kille ca 25 år: Ni måste träffa John! Det här är min vän, han är ifrån Australien. Han har inte pratat så mycket svenska, men däremot stönar han som en Skandinavier. Så när han kommer-
Jag: Du är obehaglig *ler*
Han: Jag vet jag får höra det rätt ofta..

Typisk lördagskväll.

Ikväll ska jag in till stan, och nu jävlarnimig har det varit så varmt att det får bli barbent och magtisha. Det känns ohyggligt bra ska jag tala om, och jag är inte ens en liten andel så bitter som jag ser ut på bilden! Ser till och med lite ondskefull ut, skulle eventuellt tycka det vore lite överdrivet att kalla mig för det.. Olyckligt fotografi, helt enkelt.

Nu sitter jag här och svettas och tänker att det är så SKÖÖÖÖÖÖNT att jag är ledig imorgon.  Jag får göra vad jag vill natten ut, sova hur länge jag vill imorgon.. sällsynt.

öh. ja det var det.
stimulerande.

.. på att dansa loss i min nya, slimmade klänning!
Så grymt bra låt. Grymt bra.

Södra Bali, Indonesien.


Norra Borneo, Malaysia.

Jag stör mig väldigt mycket på gränser. En person som inte är kriminell, en person som kommer från ett land men vill besöka ett annat och måste ha visum för inträde; är en person som automatiskt inte är fri.

Vi är inte fria.
Det stör mig att naturen som bara finns i vissa delar utav världen enbart får avnjutas om det nu godkänns utav en ambassad, regering, whatever, andra personer som säkert själva vill känna sig fria i grund och botten. Det sitter personer bakom precis allt men ändå finns det spärrar som är som väggar, egna rum, stängda dörrar.

Säg att jag nu hade velat stanna kvar i Taiwan, eller på Borneo? Mina fötter på marken på en planet vi delar, och jag borde väl få stå hur länge jag vill. Så känner jag.

Men nej. Jag får helt enkelt inte åka vart jag vill, och jag får inte stanna hur länge jag vill. Så är det bestämt. Grr.

Drömt de sjukaste saerna inatt. sätter ribban för arbetsdagen.

Flum-deluxe.