Paparazzin stod runt hörnet idag när vi gick ut för att äta middag

 
 

Mer om fåglar



Ni kanske tror att jag inte går i skolan. Att jag bara vandrar runt, runt här i trädgården med avbrott för att vandra till restauranggatan för att äta en ostig varmrätt. Att min huvudsakliga syssla här är att titta på, fotografera samt skriva om fåglar... Det kanske stämmer också, vem vet? Inte ni, det kan jag lova. Och Emil har tystnadsplikt. I alla fall, fågeln på bilderna ovan är exakt som en mås, den låter som att den skrattar elakt.

Okej. Jag skriver detta för att skjuta på det faktum att jag har historiaprov vid 12.10. Det känns sådär. Men det kan ju förstås gå bra. Eller ej. Icke sa nice.

Ha en bra dag doggelitos!

Mannen som talar med djur


Emil forsätter sin kommunikation med djuren. Den gråa Jakon är särsklit förtjust och dom två verkar ha blivit goda vänner. Problemet är ju att desto mer uppmärksamhet fågeln får, desto mer spatt får den av att man inte umgås med den. Så när den är i buren och ropar på en så får man dåligt samvete och går och ger den en bit äpple, sedan börjar allting om. Och hundarna ska vi inte ens tala om. Ger man Benji en hand så tar han hela armen (dvs han vill kela och han ger sig inte).

Nåväl. 

 
Ni får för guds skull kommentera lite. Jag är ensamseglare på andra sidan jorden. 

Random observationer: 4



Det är bara att gå på denna konferens så får ni veta hur man blir frisk från ALLA sjukdomar.

Vad bra.
 

Då blire till att åka utomlands i helgen

Det finns många fördelar med Emil men en utav de främsta är ju hur handlingskraftig han är. Senast imorse diskuterade vi hurvida vi kan åka till Lesotho i helgen eller inte. Vi pusslade med våra pluggscheman lite kortfattat och så snart vi var hemma från våran dagsutflykt så kikade vi på boenden, la upp en reserutt och bokade. Fort gick det och helt plötsligt har vi bokat en gemensam utflykt till ett land som är helt annorlunda från Sydafrika - trots det inbäddade läget. 

Vi åker på lördag och planerar första natten i Clarens, en stad i Sydafrika ca 3½ timme ifrån Potchefstroom men bara någon mil ifrån våran väg in i Lesotho. Vi har bokat ett väldigt mysigt B&B och kommer fram strax efter lunch, så det blir till att vandra i den mysiga staden, se den bergsbenägna naturen och avsluta med ett besök till det lokala bryggeriet innan det blir dags för sömn. På söndagen åker vi in i Lesotho och följer en av väldigt få vägar till boendet. Boendet har fått toppbetyg på resesidor - Aloes Guesthouse, och är det enda i områden så det är ju tur det. Där stannar vi två nätter och åker hem tisdagmorgon, så att vi har större delen utav söndagen samt hela måndagen att åka på äventyr inom landet. Vi ska besöka ett ställe som heter Katse Dam som ser fantastiskt fint ut, och min förhoppning är att någon form utav vandringsled eller typ river rafting är möjligt under måndagen. 

Kingdom of Lesotho, som det så ädelt heter, har en egen valuta och huserar en befolkning på två miljoner människor. Det blev självständigt ifrån England 1966 och består mest utav berg. Vill man så kan man åka skidor eftersom att bergstopparna sträcker sig så högt, och eftersom att över 80% av befolkningen sysslar med självförsörjande odling så är landet oerhört ruralt och till stor del så sker förflyttning med häst, inte bil.

Det ska bli så himla häfigt!!

(Vi ska hyra bil med GPS och det finns särkilt försäkringstillägg för bordercrossing till Lesotho. No worries).

Här är en bild från google maps. Den gula pilen visar vart vårat guesthouse är benäget.


Här är en bild på typiska huts som man bor i, lånad från tripadvisor.com
 
 

Örnen har landat

Nu är Emil äntligen här. Han och Kitte (som nu har åkt hem) kom med tåget igår förmiddags och det kändes nästan lite surrealistiskt att visa dem runt i den Sydafrikanska värld som känns som min egen. 

Precis som jag misstänkte så har han och djuren här hemma redan byggt upp en god relation till varandra. Igår så visade det sig att fågeln "dansar" när man kastar upp en tennisboll i luften upprepade gånger, så vi satt i trädgården en lång stund och bara roades av dels fågeln, men också hundarna som flockades kring oss. Det är en ganska idylliskt miljö här bakom murarna, en som jag uppskattar (obs, ej när fåglarna skriker).

Det har blivit en lugn start på Emils äventyr här i Potch. Har tagit en liten promenad runt kvarteren, på campus samt varit ute och ätit och konstaterat att maten här sklijer sig oerhört ifrån den i Kapstaden. Allting här är ju exepmelvis dränkt i ost och vill man inte ha köttig mat finns typ ett enda alternativ. Potch brukar jämföras med Amerianska Södern av de som bor här, eftersom att det är ett område där farmar är vanligt i omnejden, folk är konservativa och maten är fet. 

Idag så är det regn, regn, regn. Och faktiskt - kyla. Så det blir till att sitta inne samt att försöka hitta någon restaurang som är trevlig. Jag hänger inte gärna på vårat hostel - det smattrar ganska rejält där i regnet eftersom att dom av någon anledning har gjort taket i delvis genomskinlig plast. Emil hävdar att det läckte ifrån taket inatt. Jag orkar inte ens ta reda på det själv.

Så nu börjar äventyret i alla fall! Jag ska plugga intensivt som attans när tid finns och sedan ska vi fara omkring. Vi ska även äta en jävla massa, skulle jag tippa på.

Ha en wünderbar söndagskväll, jag ska skriva klart min artikelanalys nu medan Emil kollar på hockeyn på hostelet. 


Leker med bollen.


Om Benji får tag på bollen så bli Charlie helt galen. Avslappnat.


Tog grabbarna till café Fiori för att äta frukost. Jag beställde en macka (närmast i bild) och de beställde omelett. Det var obehagligt mycket ost och det var inte nådigt med socker i dryckerna. Blev deppig. Vill bara ha en normal frukost. 
 

En läcka hit, och en läcka dit...

Idag har det läckt i vårat kökstak igen. Regnet här är ganska rejält och taket är trots allt gjort utav någon slags gräs. Men det har också läckt i skobutiken. Skulle pröva sandaler och det började bokstavligen regna ner på mig. Sedan läckte det även i matbutiken. 

Sydafrikanska tak => Läckert. HAHA. Förlåt. Okej.

Det ska regna hela nästa vecka. Kul för Emil som nyanländ. Vi får hoppas att vädergöbbar och vädergummor har fel, det står "60% risk of raining" på varje dag vilket trots allt inte är någon garanti. Lyckan ler mot den som är entusiastisk.

Fick för övrig feedback från Therese att hon uppskattade mitt städinlägg. Då kan jag säga såhär till dig Therese, jag har köpt en mopp med avtagbar rengöringsduk för den ULTIMATA städupplevelsen and I couldn't be happier.

Det här inlägget är random eftersom att jag sitter uppe och studerar och kommer att göra det ett tag till, är jättetrött men också väldigt speedad så det är inga optimala förutsättningar för en harmonisk sömn. Sitter därför och studerar politik och historia med hysteriska internetavbrott där jag bläddrar febrilt mellan bloggar.

Här får ni en suddig bild på en person som tränar GÅNG. Extremt onödig bild för er eftersom att det ser ut som att hon joggar som vilken normal människa som helst (obs, du är inte onormal om du inte joggar). Men på grund utav den här usla bilden kompenserar jag nedan med en bild på ett illgrönt hus. Förlåt.


 
 

Dresscode efterlyses

När jag blev antagen till North-West Uni så snurrade många frågor i huvudet mitt. En utav de mest centrala var detta med dresscode, skulle jag behöva köpa en helt ny, lite proprare garderob? Var jag tvungen att gå runt i pennkjol och blusar med snäva små steg? Av någon anledning kändes det så, men jag hörde mig för och det var väldigt långt ifrån sanningen. Förvisso bor många på campus (ca 5000 personer), men jag tycker mig ändå ana en väldigt avslappnad inställning till kläder under lektion. Det är alltifrån uppklätt till mjuksbrallor, till kort, till en oändlig variant hattar. 

Så idag gick jag förbi en kille med följande text på sin lysande orangea t-shirt:

 


Och självklart, nu ska vi inte vara sådana, får man klä sig hur man vill så är det förstås så att man passar på att bära plagg med lite djupare budskap. Sådant som får en att tänka till. Stora frågot väcks, såsom "Innebär threefold att jag ska dricka tre stycken t.ex öl, eller att jag normalt sett brukar dricka tre och därför bör dricka nio?" och "Hur beter sig egentligen en singel? Och om t-shirt bäraren är singel borde det knappast vara svårt att bete sig som en, för då beter han sig ju som sig själv, så har han alltså en lycklig flickvän någonstans? Har hon en likadan t-shirt i dam-modell? Är den månne rosa?" 

Jani. Någonstans på jorden sitter en väldigt intellektuel t-shirtdesigner. 

moodkiller

Uppenbarligen var det katastrofalt utav mig att posta ett inlägg om städredskap igår för läsarantalet är rätt så patetiskt idag. MEN jag måste erkänna att jag inte alltid kan leverera briljanta inlägg, eftersom att min hjärna är som en ökenblomma. HAH, nej, vad betyder det ens? Jag vill bara säga att jag önskar att jag var skitrolig, jämt.  

Idag på lunchen så beställde jag en patetiskt wrap med någon slags anti-ketchup (läs: ketchup som lyser klarrött och smakar som jag förställer mig att färgen man har i drinkarna på halloween smakar) samt lite minced meat vilket är på ett ungefär som köttfärssås. Damen bakom kassan var inte glad på livet. När jag bad om en smoothies också (man beställer wraps och smoothies från samma disk i studentcafét) så gav hon mig en min som signalerade "I mitt huvud har jag tagit samtliga matredskap och kastat häftigt mot ditt huvud", men hon gjorde en smoothie. Och räckte över den med en förlängning utav minen som signalerade "och nu har matredskapen penetrerat din pannlob på så vis att du är lobotoberad för resten utav ditt liv:)".

God lunch..

men trevligt hade vi med våran newfound friends Nomsa! Hon pluggar accounting på sitt femte år här och verkar sjukt peppad på att hitta på saker med oss - och vi med henne. Först på agendan kan komma att bli en grillfest i helgen, annars så ska vi kela med lejon inom en snar framtid och det känns ju jättenaturligt. Förstås.

Nu ska jag på middag, vet hut kära läsare.

 

 
 

Wednesday Wine


Alltså, ibland så träffar man människor som man väldigt snabbt känner sig bekväm med. Ikväll var en sådan kväll. Jag tänkte att"yes, det här är bra, såhär ska det va" och så gled jagvidare på det bananskalet och hade det gött. 

Direkt efter skolan var det nämligen rödvin på Steakhouse, sedan for vi vidare till campus där vi upptäckte ett ställe som heter Drakens.. någonting. Där var det massor av människor och kanske, framförallt, alkohol. Men aftonen var lugn, trevlig och många människor följde upp. Det sociala nätverkandet ledde till lunchträff redan imorgon och jag är helt enkelt förbannat glad att jag bestämde mig för att följa med och möta upp folk idag eftersom att jag egentligen var lite trött efter skolan. Det är så kul när man möter folk som helt enkelt är skojfriska, öppna, sociala och gästvänliga. Jag blir inspirerad att ta med mig den attityden hem sedan. Oavsett bakgrund och riktning i livet. Det är den här sortens människor som gör min vistelse trevlig, och jag vill vara sådan gentemot andra när jag är hemma. 

Jaja, ska inte bli för vis och djupsinning efter ett par glas vin. Jag vill bara meddela att jag är i goda händer. Nu blir det rejält intensivt plugg ett par dygn innan Emil ankommer till Potch så vi får se hur bloggen behandlas. Med tanke på mitt tidigare inlägg om städning så märker ni kanske av att ökade krav i studierna leder till tarvligare inlägg på bloggen. 

En grej jag kom att tänka på om säkerheten, förresten:
I början tyckte jag att folk var löjliga som tog bilen överallt här. Förvisso är det fortfarande lite udda att görá det om man vet med att man ska hem dagstid för det är korta avstånd överallt, men igår blev jag påmind återigen av hur otroligt beroende man är av att någon har bil. Jag har utvecklat någon slags "Sydafrikansk säkerhetsklocka" där jag hela tiden har koll på vad klockan är, när det blir mörkt, om vi kommer hinna ta oss hem innan mörkret när vi går och äter och om inte, hur sent blir det? Det blir alltmer tydligt att man ska inte gå hem själv, så det är ju lugnt när vi är ute båda två. Men man ska helst inte gå hem senare än typ åttatiden heller. Så igår sa en utav tjejerna som skjutsade hem oss att vi är välkomna att ringa när vi vill om vi är ute och inte kan ta oss hem, för det är helt enkelt inte läge att promenera. Det gör mig både frustrerad och glad, förstnämnda för att det är så sjukt, sistnämnda för att människor är så himla goa som erbjuder sig att hjälpa någon dom bara har träffat en enda gång. Man håller av varandra här. Historierna vi har hört skippar jag nog att dela med mig utav. Brr.

Ny dag!



Vardagliga skillnader

Jag är ju ett renlighetsfreak, på sätt och vis. Inte så att det måste vara dammfritt och skinande dygnet runt, men jag tycker att när det väl städas ska det ju bli ordentligt. Därför är det lite grejor här som förvånar mig.

1. Det finns inga skurhinkar. Man köpet en golvmopp, sen måste man krama ur den med händerna verkar det som. Hittills har jag inte ens sett några hinkar i särskilt vettig storlek så man kommer behöva byta vatten onödigt många gånger.

2. Här går man med skor inomhus vilket gör att golvet alltid är rejält smutsigt (lyckligtvis är det i brun sten så man ser det inte, det märks mest när man kollar undersidan av foten när man är barfota.. heh). Men trots detta så verkar inte dammsugare vara någon het potatis här utan det är sopkvast som gäller. Detta är galet ineffektivt.

3. Man verkar föredra handtvål före flytande här. Bara en sån sak. 

4. Det är alltså inget konstigt att bara bada och inte duscha. Vilket kan förklara värdparets reaktion när jag frågade vart man kan köpa duschslangar och dom sa förskräckt "are you sure? It would be permanent!". Jag tänkte, ja, jag är säker på att jag inte vill blanda varmt och kallt vatten i en hink och hälla över mig. Jag har dock inte hittat dessa duschslangar som enligt folket ska finnas lite överallt.

5. Det finns knappt disktrasor här. Man använder tygtrasor istället. Det är dock ganska logiskt eftersom att man kan tvätta dem i maskin, så när jag tänker efter borde vi kanske skaffa det istället för att desperat leta fram de sista paketet disktrasor i hyllan på den enda butiken som säljer dem.

6. Här säljer man alltså rengöringsprodukter som skydd. Ser man en reklam med en nobel husfru som ska sälja rengöringsmedel så är huvudargumentet alltid "The importance of protecting your family". Detta har säkert i sina rötter i sjukdomsspridning. På förpackningarna står det oftast "Kills 99,9% of the germs in 10 seconds!"

7. Här kan man inte tvätta kläder i olika grader (i alla fall inte i vårat hus) utan alternativen är Hot och Cold. Det varma vattnet är brutalt varmt och det kalla iskallt. Så jag brukar göra en blandning med handdukar och sådant annars blir det Cold. Får mig att undra om våran tvättfascism där hemma är lite överdriven. Detta funkar ju rätt smidigt och sliter säkert mindre på kläderna. 

8. OCH SIST..men inte minst. Vad i helsike är det här för konstrution?
Denna golvmopp har stått i vårat badrum sedan vi kom hit och är en stor orsak till huvudbry hos mig. Jag menar, vem kom på att bygga en golvmopp med fötter (syns ej på bild) och hyllplan? Jag och Ronja resonerade att man måste ju kunna skruva loss själva moppen på något vis, men jag har prövat och det går ej. Det verkar alltså som att man ska lyfta upp den här tunga träfoten och släpa runt på moppen med hyllplanen som slår i alla kanter och hörn samtidigt. Jag är inte bara extremt skeptisk till att den står i vårat badrum, jag är också 100% säker på att jag aldrig kommer att använda den:) Helst skulle jag ju vilja ta ut den men jag vet inte, dom kanske tycker att den fyller någon form utav möbelfunktion som är helt ovärderlig. Handdukarna hänger ju rätt fint där att ha en smutsig golvmopp i ögonhöjd när man borstar tänderna är nytt för mig. 

 

Brief update

Mår bättre i hövvet idag. Tänkte det var bra för er att veta. Men lite mör är jag, det känns som att jag har ett silkespapper i på insidan av skall skallbenet som sätter lite skynke över omvärlden. Är inte 100% kopplad, så att säga.

Meeen likförbannat sitter jag här med min artikelanalys och har redan skrivit nästan en hel sida utav fyra. Så på sätt och vis kan man väl resonera att det var en smäll i skallen jag behövde för att sätta igång? Livets mysterier.. Eller så är min effekivitet tack vare att roten till all ondska (papegojorna mittemot sovrummet) hade på sig sitt skynke över buren i morse och att jag alltså inte väcktes utav panikartade skrik från en papegoja som härmar en hund. 

Tänker inte fota mig själv i det här fullsatta biblioteksrummet så ni får en bild på ondskan själv istället. Tillsvidare. Nu skriker magen på lunch och sådär så.. .jag får väl ställa upp antar jag. 

 

NWU-Pukke Rugbyteam

Ikväll spelade Universitetets rugbylag, NWU-Pukke, här på hemmaplan mot Universitetet i Stellenboch. Rugbyarenan ligger bara fem minuters promenad från där vi bor så självklart var det läge att ta sig en liten titt på vad det är för stojeri man brukar höra om kvällarna. 

Stämningen var på topp med hög musik, maskotar, rugbyspelare som massakerade varandra till den grad att matchen avbröts säkert fem gånger av att sjukvårdare fick springa ut på spelplanen, cheerleaders.. Det kändes ganska exakt som jag föreställer mig att det känns att vara med i en Amerikansk highschool film. Fast i Afrika.


När vi skulle gå därifrån så slog jag huvudet i en uppfälld vägbom. Det var mycket folk samt mörkt så jag såg mig inte för och det dängde till rejält. Till min förvåning så var det några Afrikaans som skrattade hysteriskt åt det här. Det var hyfsat förnedrande med tanke på att jag just nu inte mår särskilt bra. Är yr, ser suddigt och huvudet dunkar. Faktum är att det inte skulle förvåna mig ett skit om jag har fått en lättare hjärnskakning såsom jag mår nu. Jag lovar på heder och samvete att om det känns såhär imorgon så rådfrågar jag nån läkarmänniska.

Godernatter.
 

Random observationer: 3



Här skyddar man sig mot värmen med hjälp utav paraplyer (solhattar i all ära men det här ger väl ett lite mer effektivt skydd, kan tänkas). 
 

Maandag weer (Måndag igen på Afrikaans serrni)

 
 
Idag tar vi en återblick till dagen då jag gick runt och kände mig som drottningen av Sabah. Tiden går fort här borta, eftersom att det här var två veckor sedan om jag inte tänker fel. Syftet med att återpublicera de här bilderna är att dölja dagskicket, som har präglats utav att jag vaknade i magont och nu sitter hukad vid datorn med ungefär samma elegans som jag tänker mig att neandertalare hade när de gjorde upp eld. Inte för att vara nedlåtande dock, jag skulle inte kunna göra upp eld i naturen om jag så ficke en miljon för besväret. 

Jag kunde inte gå till min lektion i politik imorse på grund utav smärtan i magen och jag roar mig nu med att vara inomhus och fantisera om att vara pigg och kry nog att vara ute i värmen. Tänka sig va, hur idylliskt det vore att sitta på ett café och anteckna filosofiskt istället för att sitta här och snegla på köksväggen som har börjat falla isär (okej, lite väl dramatiskt, men en platta föll ner från väggen när jag diskade häromdagen. Sedan brände vi sönder vattenkokaren också). 

Vill ni ser en bild?? Klart ni vill:
 
Asså.. det är ju inte heeelt uppenbart om man kollar snabbt?

Nu ska jag studera vidare. Ska skriva en fyrasidig uppsats om informella institutioners påverkan på formella instiutioner. Det känns ballt eftersom att jag förstår allting i artikeln till skillnad från i vissa andra ämnen *host* antropologi *host*,

Ha eder en god maandag nu!
/Annika, sjuk. 


 

På förfrågan: En grå Jako på promenad


Min kamera ska alltså "filma i HD" men antingen är jag dum i huvudet rent inställningsmässigt eller så var det en fet lögn. Story of my life.

När jag berättade för mamma och pappa på skype igår att den ena fågeln faktiskt tar sig friheten att promenera fritt i trädgården så efterfrågades genast en video. Praktiskt nog så bestämde fågeln sig för att ikväll var en fin kväll för att ta en liten vända i trädgården så han vandrade förbi oss, poolen, över gräsmattan och klättrade upp på en utav stolarna i trädgården. Där satt hen en stund (jag vet inte könet, fattar ni hen-motståndare nu att det finns en praktiskt logik anvädning utav ordet? Tackar) innan hen blev rastlös och stal Ronjas bläckpenna som blev brutaliserad. 

Det är faktiskt väldigt mycket som händer här på dagarna. Imorse fick hundarna spjuck och badade vilt i poolen, den enda stal bollen, den andra slängde sig efter och morgonen fick helt enkelt lov att påbörjas till ljudet ut av plask, skall och diverse grymtanden. Benji (labradoren) brukar efter sitt bad gnida sig mot utsidan av vårat hus, ska fota någon dag för man ser en tjock, smustig rand längst hela väggen där han brukar torka sig. 

Jag mår så bra av djur. När Benji kommer och dregglar i mitt knä och jag säger "förhelvete Benji, flytta på dig" så roas jag ju mest egentligen och tycker det är helt förtjusande att djuren hela tiden vill vara nära och mysa. 

 

Min söndag hittills - i bildform

Ny morgonrutin: Mata fåglarna med äppelbit samt försöka få dem att härma särskilda ord.


Denna skylt ser man alltså vid sidan utav vägen när man promenerar till köpcentrumet. Den syftar tydligen på att det är farligt att gå in i buskarna där bredvid, något som jag ändå inte har planerat att göra inom närmsta tiden.


Lite trevlig information för den som är missbrukare.


Fantastiska weeping willows som växer lite varstans här i längst floden i Potch. 


Ett lite hysteriskt hus i kvaretet. 


Jag är varm men glad för jag har äntligen köpt en tvättkorg. Ronja kan intyga att jag har tjatat om att göra det räääätt så länge nu. Det skönaste som finns när man promenerat fram och tillbaks till Mooi Rivier är att ta av sig gympaskorna och släppa fötterna fria i världen. 


Köpte ett par nya sandaler. Behövde ett par med lägre klack. 60kr. Wtf. 

Den här helgen var faktiskt ingenting särskilt planerat. Njuta av vädret och studera samt genomföra ett par ärenden har varit den stressiga agendan. Så något storslaget sker nog inte resten utav dagen heller. Dock, så bor vi precis bakom ett stort cricket field. Cricket är nationalsporten här borta och just nu är det match så det vrålas och stojas. Kanske svänger vi förbi om en stund.

Ha en mysig afton,
/Annika den förnuftige

Vad var det egentligen som hände mig igår?

 Jag skrev igår att jag tänkte berätta för er om någonting som har hänt. Och det kommer jag att göra, men jag vet inte exakt hur man ska lägga fram saker när det gäller sådana ämnen som hudfärg, eller som dom säger här "ras". Det är ett otroligt udda samhälle detta, där folk lever sida vid sida tätt inpå men har förutfattade meningar om varandra som jag inte kan säga hurvida de är korrekta till viss del eller ej. Det enda jag vet är att jag har fått berättat för mig gång på gång "That's the culture here, that's just how it is here", folk vill att vi ska acceptera att s.k black och colored (t.ex Indier) areas är dåliga. Dit ska man inte gå. Den väg vi passerar varje dag är dock väldigt trygg, och det är hem får skolan. 

Igår var jag på väg hem från skolan runt fyra på eftermiddagen.
Plötsligt så går en man emot mig, han är svart, och säger "Hello". Han ser lite sliten ut, och det finns en del tiggare här i Potch. Omedelbart efter att han har hälsat så kommer en vit, medelåldersman fram. Han har kakifärgade kläder från topp till tå, safarihatt och runt halsen hänger kedjor fulla med elfenben. Han skriker, vrålar åt den här mannen. Han viftar med armarna och kollar på mig för att få någon form utav bekräftelse, jag säger "I don't understand". Allting har gått väldigt fort då han har vrålat på Afrikaans och killen som om fram till mig går därifrån. 

Jag står ensam kvar med herren som är en Afrikaans, dvs bor här i Sydafrika och är härifrån. 
Jag: "What's wrong?"
Han :"He's A BUM!"
Jag. "Uhm okay..."
Han: "This area is not good where you people study, do you know why it's is no good? Because there are whites AND blacks in this area. If he ever approaches you again I will FUCK, excuse my language, HIM UP! DO you understand? These people, they will rape, MURDER you! You should not walk alone!"

Jag stirrar på mannen. Han är högröd i ansiktet. Jag undrar vad han är för en typ som går klädd som en kolonialist i sitt eget hemland, med illegalt elfeben kring halsen. Längst ner har han ett helt noshörningshorn som dinglar. Jag hatar allt med honom, hans budskap, hans agressiva framtoning, hans behov att skrämma någon som han inte känner. Han sätt att behandla hemlösa som om de vore smutsiga hundar. Att han tvingar in mig i rollen som "den tafatta tjejen vita som måste skyddas mitt på ljusa dagen". 

Mitt svar blir "I am not used to this" och jag syftar inte på att jag inte är van vid svarta, jag menar att jag inte är van vid människor som honom. Han frågar varifrån jag kommer, jag svarar Sweden och han önskar mig en trevlig dag och ber mig vara aktsam. 

Det vilade en väldigt obehaglig känsla i min kropp efter detta. Ska jag hädanefter ta för givet att svarta mördar och våldtar? Vad är det för ett samhälle där man ska acceptera sådana "sanningar"? Det här var helt klart det grövsta jag har hört sedan jag kom hit. Men det har varit små kommentarer insmugna i vardagliga samtal, om hur svarta gör si och så och hur man ska skrämma bort dom från sina hem och hur man ska förstå att ingen här är rasist utan det är bara "så det är".

Det finns problem här i Sydafrika, enorma, och även här i Potch förstås. De har problem med fattiga ungdomar som sniffar lim och tigger på gatorna. Inbrott sker lite då och då. Även våldsbrott. Det är underförstått när man pratar om problemen att det är just de svarta som är boven i dramat, och det är just det som jag har oerhört stora problem med att ta till mig. Jag begriper att jag inte kan svepa in och säga "det är inte sant", för det är kanske sant att de brott som sker begås av svarta i tydlig majoritet. Men det jag inte tänker anamma är antagandet att därför är alla kriminella, att jag inte ska lita på "dom". Självklart tänker jag inte gå omkring och bete mig som en importerad rasist i ett land som jag gästar, ett land som tillhör alla i det här landet

Jag kommer att skriva mer om detta samhälle men jag vet bara inte hur. Det känns fel att skriva om "svarta" och "vita" på det här viset men jag återspeglar bara hur man pratar i detta samhälle och det hoppas jag att ni förstår.

Det är en helt annan värld här borta, det kan jag lova er. 
 

Ruttet fårfett


Såhär ser jag ut idag. Jag måste medge att jag är rätt glad över min topp - när vi var i Johannesburg så fanns där en butik som hade unga designers plagg till salu så att de skulle få en chans att komma in i markanden. Och denna fall jag pladdeplask för, cool och cool. 

Jag har brutala humörsväningar just nu vilket beror på att jag är en hysterisk kvinna. Nej, skoja, det beror på att det är omtumlande att vara utbytesstudent. Skolans WIFI slutade fungera idag och jag reagerade kraftigt, satt och svor högt på svenska, ensam i binliotekskafeterian och jag lovar att hade ni sett mig där och då hade mina ögon varit mörka av ilska. Det är ena sidan, man är känslig och lättstressad. Å andra sidan är det så oerhört vackert väder här, vi börjar få en riktigt trevlig relation till värdparet, plugget går bra och igår hade vi gäster över på middag, Mardi tog med sin vän Marishka hit. Vi åt Indisk Korma, gjorde eget naan bröd och avslutade med en fantastisk bananefterrätt. Det var en av de bästa kvällarna hittills.

Så jag har det bra. Jag är pendlar bara mellan olika känslotillstånd. Jag är så oerhört glad att Emil kommer hit om drygt en vecka - känns overkligt - och nu ikväll ska jag och Ronja ut och äta för det är Valentine's så det är mycket folk och livemusik. Jag peppar med ostchips och hör och häpna, en Sydafrikansk öl som heter Black Label som rekommenderades till mig i spritbutiken (där dom såklart absolut aldrig kollar leg). På ölen står det att "Champion men deserves champion beer" så jag antar att när jag frågade damen i butiken trodde hon att jag var en atletisk herre som skulle dricka öl under min pension efter en lång karriär inom sporten. 

Till er som tycker om inlägg som väcker tankar så får ni gärna gå in här under morgondagen. På väg hem från skolan idag hände en sak som jag tyckte var väldigt olustigt (observera att jag inte var i fara) och som är relaterad till Rasfrågan, som är ett väldigt känsligt men samtidigt ultraaktuellt ämne i just detta samhälle. Ni anar inte vad man får höra alltså..

Hoppas nu ni har en bra kväll. En särskild hälsning till farmor, farfar och mormor som jag har fått höra på ryktesvägen är här inne och läser. Det gör mig väldigt glad! Kram på er.


 







Mitt schema och North-West's skolsystem

 
Jag sitter bibblan och utbildar mig för fullt till en Sydafrikansk raketforskare, men jag tänkte  att ni kanske är lite intresserade i alla fall av hur mitt schema ser ut här nere när jag inte sitter och käkar (det är det jag gör när jag inte är i skolan), så jag avbryter mina studier kortfattat för att dela med mig. 

Monday
8.15 Comparative politics
Tuesday
08.00 Sociology of development
11. 10 South African History
Wednesday
14.00 x2 Comparative politics
15.50 x2 South African history
Thursday:
14.00 Sociology of Development
15.50 Medial Anthropolgy
Friday:
9.10 Medical Anthropolgy

♦ Samtliga kurser är på A och B level, vilket motsvarar år 1 och 2.
♦ Samtliga kurser är 12 eller 16 credits, vilket innebär 120 respektive 160 studietimmar per kurs. 
♦ Till varje kurs medföljer en Study guide. Där i finns information om kursen innehåll indelat i Units som representerar varje veckas innehåll. Till varje unit finns angivet läsmaterial, vilket ofta även finns bifogat redan i slutet utav study guiden eller på våran webportal efundi, samt övningsuppgifter och eventuella instruktioner till tillhörande prov eller inlämning. 
♦ I Study guiden finns Assessment angivet. Det är hur många procent diverse delmoment i kursen bidrar till slutbetyget. Efter terminen med klasstester, quiz:er, inlämningar, presentationer och grupparbeten så har vi även tentaveckor i Juni. 
♦ Lektionerna går ofta ut på att läraren antar att man har läst sitt material, vilket också innebär att i vilket delmoment som helst så kan läraren peka ut dig och ställa en specifik frga. 

Jag tyker att det är ett ganska smidigt system även om det är mycket att hålla reda på såhär i början när man är ovan. Idag har jag delat upp det så att jag ägnar mig helhjärtat till politik, och i helgen avser jag att läsa hela nästa veckas antropologi. Jag vill ligga före i studierna när Emil anländer nästa lördag. 

Jag återkommer med information om vad kurserna handlar om mer specifikt.
(Inte för att jag tror att ni bryr er. Jag vet att ni bryr er. Ni törstar efter att få reda på vilken kunskap jag kommer ta med mig hem till Sverige. Jag ska bil en colonialist i mitt eget land och skörda samhället med exotiskt och främmande information. Nu vet ni vad ni har att vänta er. Hejs)
 

Harmonin

Vill bara förklara att det här är ett dårhus. Jag vaknar minst en gång per natt av att hundarna får tuppjuck. Dom börjar skälla hysteriskt och ibland så flyttar dom runt saker här utanför. Jag har inte vant mig vid att sova här ännu så jag slits ur min sömn och vaknar förvirrad. 
Varje morgon, runt 06, börjar fåglarna. Och papegojorna. Duvorna och liknande svensson-fåglar sitter i träden kring huset och göra samma melodi om och om och om och om igen. Det går "dudu - dudu- dudu" oavbrutet hela dagarna. Papegojorna mittemot, typ 10m från min säng med bara en tunn trädörr mellan, skriker. Alltså den gröna försöker härma hundarna som skäller så tänk er ett hundskall men extremt gällt och högt, helt hysteriskt under en lång stund. Den gråa är också aktiv. Just nu sitter den och kuttrar gulligt en sekund sen brister den ut i att låta som en ringsignal och börjar därfter prata. Ibland ropar den på hundarnra "Charlie, come!".

Imorse fick jag hejda min impuls att ta buren och springa in i värdparets hus, med fjärdrar flygandes och panik i fågelns ögo och bara vråla "I CAN'T TAKE IT ANYMORE PLEASE!". Jag föreställer mig att jag skulle spika fast buren i golvet i deras sovrum eller något annat överdrivet och dramatiskt...

Ja. Sådana här morgonar där man har varit uppe sent efter en trevlig kväll med vänner så vill man ju vakna harmonisk. Men jag somnar med hörlurarna i för att stänga ute alla ljud och jag vaknar förbannad.

Här får ni bilder på källan till ren ondska:
 
 
 Psst.. Visste ni att? Idag flyger Emil till Sydafrika!!! 
Han ska vara i Kapstaden en vecka med en vän innan han kommer till Potch och jag försöker verkligen intala mig själv att det är bättre att jag stannar här och kommer före i plugget så att vi har mer fritid när han anländer. Plus att det är kostsamt att flyta till Kapstaden för bara några dygn och dom pengarna kanske kan användas när han och jag t.ex hyr bil här. Lyllo er som får höra hur jag resonerar. Måste vara fascinerande. Ha en bra fredag. 

Sydafrikas mest populära delikatess


Biltong är torkat kött i tjocka skivor som har skurits längst muskeln på djuret. Det kan köpas vart som helst här borta. Jag provade lite förra veckan och fick kväljningar då konsistensen+köttkänslan helt enkelt inte var min grej, men tydligen så är det fantastiskt gott och särskilt till en kall öl.

På vägen till skolan passerar man en glassbar. Där står det "ICE CREAM, SMOOTHIES, CAPPUCCINO, BILTONG" och jag kan omöjligen tänka mig något mer osmakligt till glass som just torkat kött meeeeeen varför inte, kanske kan man doppa lite antilop i sin jordgubbssorbet. Det finns en första gång till allt!

Idag har jag en presentation i min sociologiklass, det är den där postern jag har raljerat om. Jag ska presentera kortfattat varför equality between the genders is important to achieve longlived development. Hehe. Enkelt, för mig som har pluggat i tre år TÄNKTE JAG imorse men huvudet jobbar inte idag. Ingenting vettigt kommer ur. Känns som att jag kommer stamma samt sluddra när jag står där framme "womenscscshhh r-r-rajjt...".

Jaja, om det nu finns en första gång för allt så ska väl kategorin "göra bort mig på en lektion i Sydafrika" invigas någon gång.

Ciaopaow!

Jag tror att min lärare tror att eleverna är hans kompisar

Dagens ansikte!! Skoja, det är mitt ansikte varje dag. Ny klänning, dock. 

Idag hade jag lektion i Comparative Politics. Det är ett utav de ämnen jag har valt och kursen lär ut metoder för att jämföra politiska system med syftet att få en tydlig bild utav vad särskilda system har för påverkan på sin befolknings livskvalité.

Här på North-West University så har man antingen 50 min lektion eller 50 x 2. Min politiklektion idag var dubbel och på schemat så står det vad som ska hinnas med under vardera lektion. Idag stod det en hel del på schemat och jag satt med pennan i högsta hugg för att anteckna diverse viktiga ting som kanske kommer på klasstestet om ett par veckor.

Jag vill nu berätta för er några utav de saker som min lärare, Pieter, delade med sig utav idag.

"All the doctors are playing golf this afternoon"
"I was watching the Graham Norton show last night, because Kiera Knightley was a guest. I am a big fan of Kiery Knightley, I never miss anything she's in"
"Sweden! ABBA is from there, right? And Roxette. I used to like Roxette when I was young"
"So Friday is valentine's day? All the boys in here seem to think it is not a tradition but a money-making day, and the girls say ooooh I want my teddybear, heheh"
"You are becoming too smart"

Jag sitter här nu och kikar på dagens anteckningar och noterar att på 100 minuter spenderade i klassrummet så hann vi med 2 power points som endast bestod utav begrepp i punktform. Som han kappt förklarade eftersom att han var upptagen med att diskutera helt irrelevanta saker. Bättre då på min historialektion strax efter där vi fick se en video på en ursprungsbefolkning som gör eld och sedan röker på. 

Min akademiska hjärna är helt mosad efter att ha skrivit historiauppsats under förmiddagen men jag tänkte att jag ska återkomma hit en vacker dag och berätta för er lite kortfattat om de övriga kurserna jag läser. Skämt å sido så är tre av fyra hittills väldigt intressanta.

Dagens bästa: Telefonsamtal med syster.
Dagens sämsta: Möjligtvis min lunch. 
 

Frukost

Den här killen älskar också frukt, speciellt äpplen!

Min frukost idag består av Smoothie gjord på:
- 2 bananer
- 2 gröna äpplen
- 1 selleri
- 1 bit ingefära
- 2 dadlar
- Ett halvt glas tropisk juice utan tillsatser

Väldigt ofta har jag mango som bas också men nu är det inte tillräckligt mogna.
Och då kanske ni tänker "öhh vaddå ere här nån snå dära hälso-skryt blogg eller för jag är inte up for it". NEJ, svarar jag då. Jag vill bara berätta att jag börjar extremt nyttigt på dagarna. Sedan direkt efter att jag har vräkt i mig min enorma smoothie så tar jag en pulverpåse med "White chocolat coffe" eller "vanilla latte" som innehåller fler tillsatser än vad som borde få plats i den lilla pulverpåsen egentligen. Sedan smuttar jag på detta. Tills det är dags för att äta lunch ute vilket alltid innebär att det är typ 100 sorter olika varma bröd med ost överallt som allternativ, ELLER en paj med festost och spenatsmak. Eller nudlar. 

Jag älskar min frukost men trodde ej att jag skulle ledsna på att äta ute efter bara två veckor. Man förstår efter en liten stund att oops, maten är faktiskt densamma typ överallt här. Och den ger inte direkt någåon energiboost, den lägger sig mest som en klump i magen. Jag är ALL for ost alltså men inte varje dag. 

Jaja, GOD MORGON. Just nu tacklas jag med att jag vill tvätta men för att komma till tvättrummet måste jag gå in i värdparets hus och genom deras kök och pja, där sitter de i pyjamas och äter frukost så det är inte för inte som jag känner mig väldigt obekväm och så att säga "lite ivägen." 



Dagens huvudsakliga budskap

Denna morgon. Man vaknar upp till en vacker, solklar himmel. När man promenerar mot Universitetet i solen så är det inte helt oväntat om ett leende bildas på läpparna där man går i munter takt. Efter att ha dragit passerkortet genom gaten så är man på skolområdet och möts utav en vägg utav elever och aktivitet; man är vandrandes bland främlingar som allihop har gemensam en akademisk törst. En tro på att livet kan erbjuda mer om man arbetar hårt men har roligt på vägen.

Så avbryts man plötsligt utav någon delar ut ett informationsblad.
Vad kul, tänker man kanske under en halv sekund när man tar det i sin hand. Man undrar om det är någon festlighet eller kanske ett erbjudande som man har mottagit.

Men så ser man detta:

 
 
Jag citerar:

"The only way to pay for your sins is death, and in the Bible

there are two deaths; your body will go to the grave (first death)
and your sould will be cast into the lake of fire (second death)

You can pray now and ask Him to save your sould from hell"

Pjae... alltså, det tar väl udden utav stämningen lite kanske. Sådär på morgonkvisten.


(OBS! Jag fattar att inte allt kristendom ser ut såhär).

 

här får ni en meningslös video som tog tjugo minuter att ladda upp med skolans wifi



Jag sitter med Ronja på De Jonge Akker, ett kafé som jag är på en gång varje dag typ. Det är så varmt att svetten rinner längst in rygg och ljudnivån är ganska rejäl, aktiviteten kring lunchtid här är inte att leka med. Men det är trevligt. Ronja sitter och bråkar med sin dator och jag sitter och absorberar livet.

Vi ska börja på våran poster om utveckling till sociologikursen nu. Exalterande grejer.

Random observationer, del 2

Det är tisdagsmorgon, solen håller på att värma upp det fuktiga gräset efter natten och jag vill att ni ska ta er en funderare på hur fräsch fåtöljen på bilden nedan egentligen kan tänkas vara (jag skulle nog inte sitta i den om jag så fick betalt). 

Bilden tagen på Café Fiori

We're in different places now

Igår fick jag beskedet att han har gått bort. Personen som en gång hade en så stor roll i mitt liv. När jag tänker på åren som barn, när man hade en bästis som man satt ihop med, då är det honom jag ser framför mig. 

Minnena utav honom är många, en hel del tydliga, men också sådana som bara vilar i bakhuvudet som positiva påminnelser om en tid där vi hade mycket roligt ihop. Det som jag allra först kommer att tänka på är att han var en jäkel på att klättra i träd och att jag aldrig riktigt lyckades hålla samma nivå som honom. 

Alla de gånger vi lekte mittemot klassrummet när vi gick i ettan. Hur vi sa att vi var ihop, såsom man gjorde på lågstadiet utan begripa vad det var. Den gången hans pappa skojade med oss och lyfte upp honom i öronen i kapprummet. Hans kritvita hår. Den gången i trean då han lurade i mig att han skulle få en kanin som var blå, och hur lång tid det tog för mig att förstå att blue bara var namnet på en särskild kaninras. Jag kommer till och med ihåg bilden jag fick i huvudet utav hur den blåa kaninen skulle se ut; den finns kvar fastän det var snart 15 år sedan konversationen ägde rum. Men jag kommer inte ihåg ifall han någonsin fick sin kanin. Simhallen, skolgården, klassutflykter, hemma hos honom, hemma hos mig, som goda vänner, som klasskamrater.

Alla de gånger vi någonsin har umgåtts utan att veta om att en utav oss skulle dö ung. 

Jag har tänkt tillbaks på honom otaliga gånger sedan vi skiljdes åt. Det var i sjuan, vi stod bredvid bänkarna utanför skåprummet. Han sa hej då till mig, exakt hur är bortglömt, sedan vände han sig om och gick iväg för att påbörja ett nytt liv på en annan skola. Jag stod kvar och undrade om vi någonsin skulle se varandra igen. En sorglig stund där jag stod under träden och tänkte att han nog inte förstod vad han betytt för mig. 

Min underbara vän. 
Jag har tänkt på dig, undrat vad du sysslar med. När vi sprang in i varandra på en klubb i Stockholm och jag frågade om du kom ihåg mig, och du sa ja och vi dansade en stund tillsammans med några vänner innan du försvann; du var dig lik. Alltid lika snäll. Jag har tänkt på dig och undrat varför du har varit så anonym, sökt på facebook lite då och då utan resultat. Min avsikt var inte att ta upp kontakten med dig, men jag har aldrig slutat bry mig om dig. Jag ville bara veta att allting var bra. 

Jag vet inte vad du och dina vänner brukade göra ihop, om du har rest, vilken musiksmak du hade, vad du tyckte allra bäst om att göra när du var som mest harmonisk, ifall du någonsin tänkte tillbaks på våran tid i grundskolan, vad du brukade göra när du var ledsen. Jag känner inte dig. Men jag känner väldigt mycket nu när du är borta. Det är med stor sorg jag försöker förstå att du är borta, att du skulle försvinna tidigare än mig. Att allting vi har delat plötsligt är del utav någonting som tillhör det förflutna inte bara i tid, utan också i själ och sinne. 

Vila i Frid, Rickard. Dig glömmer jag aldrig. 

Måndag: 2 veckor i Sydafrika nu

Status: Nu är det varma vattnet inte brunt över huvud taget (!) vilket är fascinerande för igår var det värst. Dock är det kalla vattnet värre idag. Men det är ju positivt att någon verkar vara igång och mecka med rören.

På grund utav att jag har fått ett väldigt jobbigt besked samt är sjuk så vill jag helst låsa in mig hela dagen. Jag är yr i huvudet och tror att fokusen kommer vara svår att upprätthålla. Meeeen idag måste jag lägga manken till för att imorgon ska jag lämna in min första essay här. Det är en historisk essay där jag ska sammanfatta en del utav en bok som handlar om Sydafrika på den tiden då människan utvecklades till homo sapiens. Det knepiga är att jag har ingen aning om hur lång den ska vara eller vart den ska lämnas in samt att några sidor fattas i mitten utav boken. Jag har en känsla utav att dessa sidor spelar roll, så jag hoppas att ingen hinner före mig att låna upplagan på biblioteket för att läsa dessa. 

Det andra arbetet denna vecka är lite mer low key men faktiskt väldigt fånigt; vi ska som en del utav vår sociologikurs om utveckling måla en poster om vad utveckling innebär för oss. Vi ska alltså klippa och klistra som obligatorisk uppgift i en universitetskurs, sedan ska vi presentera denna för hela klassen på torsdag. Det innebär att hela första veckan i den här kursen ägnas till just denna poster - jag vet inte om min kreativa ådra är vaken men å andra sidan så tror jag att idéerna ska rulla fram när vi väl kommer igång.


Livet som utbytesstudent är alltså inte bara glamour (vilket jag inte tror att ni trott någonsin förvisso) utan också faktiskta studier. Jag tycker om att lära mig, men jag tycker inte om vägen dit. Opraktisk egenskap är jag först att erkänna.

Hoppas ni känner er mera piggelin denna måndag än jag gör och ha det så underbart. Jag ska gräva ner mig i the new history of south africa och skriva en essay som gör att min lärare Charl fullkomligen häpnar.

Ciao!




Random observationer: Del ett

Nu presenterara jag ett nytt inslag här på bloggen som innebär ett foto med någonting som jag eller Ronja har noterat här i Sydafrika som vi tycker är lite smått, alternativt rejält, värt att observera och dela med sig utav.

Denna observation är från tidigare i veckan då vi var påväg hem från skolan en väldigt varm eftermiddag. På parkeringen utanför bokaffären så stod en pannkaksminibuss. Dom hade slitit ur sätena i bak och placerat ett stormkök där istället för att sälja pannkakor med kanel för 4 Rand. Jag skulle bara vilja ta en stund och reflektera över brandrisken i detta projekt.

Så. Jag köpte konstigt nog ingen pannkaka denna gång:)
 
 
 

Utgång igår



Igår så var det utgång på tapeten. Mardi har pratat varmt om ett ställe som heter Mystique, ett elaxat uteställe där man kan möta ntressanta människor och ha det bra. Jag och Ronja är ju inte direkt den storts utbytesstudent som (än så länge) festar som besatt för att träffa så mycket människor som möjligt, vi hakar på när tillfället erbjuds men vi har inte varit ute själva och röjt. Igår var så extremt varmt och vi båda satt och studerade fram till halv tio på kvällen; med andra ord var det väl VERKLIGEN bra att Mardi peppade oss och tog med oss ut.

Först var det drinkar på en bar vid skolan. Vi drack en shot som hade pepparmint och chokladsmak, farligt god, och även en mojito slank ner. Därefter rullade vi till Mystique som visade sig ha en väldig trevlig atmosfär a la rock, ni vet biljardbord och svarta väggar på damtoan. Jag spenderade kvällen med att sitta och ha intressanta samtal om livet. Men en sak som alla konversationer har gemensamt är att de inhemska Sydafrikanerna blir helt till sig när man nämner Kapsataden. "You have to go to Cape town" "you need to stay there for AT LEAST a month" "oh my god, there is no place like cape town..". Dom är faktiskt väldigt kära i hela sitt land i allmänhet, många har bara rest runt i Sydafrika och aldrig utanför men verkar nöjda med det och berättar med vildsint blick om alla olika landskap och platser som man bara måste uppleva.

Det kan alltså konstanteras redan nu att jag måste tillbaks hit senare i livet. För jag är här för att plugga nu, vilket dessa goa själar inte verkar tycka är så viktigt för dom rekommenderar månadslånga utflykter. Men det är charmigt! En sak som vi verkar satsa på att göra är att åka iväg någon helg snart och åka linbana (canopy) över vildmarken, sen var det även tal om kajaker och bungy jump men jag satsar 5000Rand på att ni aldrig ser mig hoppa ner från någon höjd med bara en lina om fötterna.

All in all en väldigt trevlig, bra lördagskväll! Snart ska vi åka hem till Mardi och laga indisk gryta.
Med inspiration av gårdagens parkeringsvakt så bjuder jag på några avrundande ord: "may the devil be gone" (han ville att bilen skulle vara säker, snällt).


 
 

Några korta stycken till er som vill läsa

Idyllen.

♦ Idag är vattnet ännu brunare, och det är även brunt i husägarens byggnad. Och hos grannen. Ingen verkar bry sig här riktigt utan duschar och tvättar som vanligt, men husägaren (ska nog kalla honom Org framöver för det är hans namn) sa att vi får köpa dricksvatten ett tag. Jag passade på att tvätta håret hos frisören när jag ändå klippte mig för att fördriva tid då Ronja var på nagelsalongen och damen som arbetade där tog okristligt lång tid på sig. Det visade sig att det skulle ta 1½ timme att tvätta mitt hår samt klippa mina toppar, jag hade tre olika frisörer samt fick håret tvättat i hela tjugo minuter av oklara skäl. 

♦ Jag tog min första egna promenad till Mooi River Mall idag. Det är 2-3km enligt google maps, en bit att gå i värmen som idag steg upp till 30 grader. Men av någon sjuk anledning så behövde jag fylla på mitt Internet efter endast 5 dagar. Någonting gör att min data dras väldigt fort och det betyder också att jag kommer att sitta mindre vid datorn här hemma och utnyttja skolans wifi istället; jag hade hoppats på att slippa släpa runt laptopen för mycket men det blir för dyrt att ha internet här hemma. 

På vägen till Mooi River finns följande texter på skyltar:

"Drugs = Death" 
Illustrerat med en bild på ett ansikte som är hälften människa hälften skelett.

"WARNING. You are now entering a high crime area" 
Vilket innebär att man inte ska gå hem längst den vägen på kvällen. Don't worry dock, shoppingcentret stänger innan mörkret faller.

"Child in distress?" 
Illustreras med glada barn som leker men det står ett telefonnummer som jag antar att man ringer för att anmäla att något barn far illa. Det är ju bra. 

♦ Det här kvarteret är extremt idylliskt och en sak roar mig lite extra. När man går hem en eftermiddag, precis då hettan har lagt sig och eftermiddagssolen skiner, så är det många här som tränar. Men det är inte vilken träningsform som helst, utan.. GÅNG!  På något vis så är det höjden utav medelklassens hurtighet med rosa och persikofärgade träningskläder och skärmkepsar, gåendes med kvicka små steg längst med vältrimmade gräsmattor som vattnas till synes dygnet runt. När barnen är ute och cyklar så cyklar föräldrarna brevid, tätt in till, en påminnelse om att vi är i en skyddad zon i ett osäkert land. 

Det var dagens. Jag har tyvärr inga bilder att bjuda på idag men ikväll blir det ut och klubba och kanske smyger småkameran med för att dokumentera det som förhoppningsvis blir ett litet äventyr. 

En, för det mesta, jobbig dag

Denna morgon började med att jag, av skäl som jag inte vet själv, gick in i badrummet och vred på kranarna i badkaret. Det måste ha varit någon form utav intuition, för något bad var inte planerat, men jag fick se till min stora förfäran att vattnet helt enkelt var gulbrunt. Så jag ringde, med något ansträngd stämma, och frågade husägaren vad detta kan bero på och ifall det händer ibland? Och svaret var att de bygger om i kvarteret och då kan jord och liknande ibland komma in i rören. 

Jaha, tänkte jag och satte mig med google för att se ifall det hade skrivits något på de lokala nyheterna om att vattnet var dåligt. När man googlar på potchefstroom och water så dyker det dock upp helt andra bananer. Det är nämligen så att förgiftningar från de nedlagda gruvorna följer med dricksvattnet här i staden. Det är en flod som rinner här som möter den flod vars vatten som renas, eller något, poängen är som följer; det är för höga halter av uranium i vattnet här. Så jag dricker uranium på dagarna! Måste vara bra för skolarbetet, lite förgiftning sådär vid sidan av. Det är alltid kul när man söker efter en sak som är åt helvete, men så hittar man en annan! Internet är en liten skattkista.

I alla fall.
Husägaren kom hem och undersökte vattnet och såg väldigt brydd ut, vattnet i deras hus är helt rent medan det i vårat är smutsigt vilket alltså bör innebära att något rör har en läcka eller är rostigt eller liknande. Han skulle låta någon ta en titt imorgon, tillsvidare så får disken läggas på hög och vi har köpt vattendunkar att dricka ur samt erbjöds att låna ett utav deras badrum tillsvidare. Jag kan inte nog understryka hur mycket jag hatar sådant här, jag vet inte, det tycks vara så att det alltid händer mig nämligen och jag är en utav få människor som är komplett inkapabel att hantera det mentalt. När han först var skeptisk till att det faktiskt var något fel på vattnet, och föreslog att det kanske bara var badkaret som fick det att se ut så, föreställde jag mig hur jag packade min väska och flyttade in på ett hostel och sov i en äkta dusch, med rent vatten, utan tvivel. En perfekt värld... 

HUR SOM HAVER.
Sammanbitet gick jag till min enda lektion i förmiddags. Jag tyckte väl att det kändes lite som att skon skavde. När jag kom fram såg jag att plasten baki gympaskon hade piercat tyget och stack alltså rakt in i min häl så mina vita strumpor var nog vackert blodröda, och så även insidan av min sko. Jag tänkte direkt "jag får väl gå hem och duscha av foten.. NEJ JUSTE FÖR DET VATTNET ÄR SMUTSIGT:)". Med sänkt huvud klampade jag in i klassrummet och efter fem minuter kom nån fredags-glad tjej in och sa att lektionen var inställd. 

Jahopp. Där satt jag alltså, med piercad häl helt i onödan. Trots en trevlig promenad och diverse fikastunder därefter så känner jag att den här fredagen hemskt gärna får försvinna, och jag ber till rörmockarguden att problemet är enkelt att fixa. Det är helg, vi är bjudna på fester imorgon, men jag känner mest för att gå ut i skogen och leva som en eremit.

För att balansera upp bitterheten i detta inlägg bjuder jag på ett konstverk ifrån gårdagens andra uställning. Varsågoda. Ett strykjärn som.. ja. 

 


/Eran lokala, dramatiska, reporter. På plats i Gautengprovincen.



en fullspäckad dag



Idag har varit en solig, fullspäckad dag. Ronja var i skolan före mig idag så jag tog det lugnt hemma förvisso, men sen var det långklänning på och plugg som gällde. Det är mycket att hålla reda på i de fyra kurserna men jag tror det börja klarna lite hur man ska gå tillväga, trots allt. Sedan var det lunch på skolkafeterian, nån biffröra med ris som jag helst aldrig äter igen. Faktum är att jag återhämtade mig ifrån den måltiden genom att gå och köpa ham and cheese toast. Oops.

Nåja, ska inte bli detaljerad, såhär var det: Efter skolan så mötte vi upp Mardi på botanical garden för att gå på konstutsällning. Det skulle serveras skumpa och vara bra så vi hakade på. Konst är ju inte så mycket för mig. Eller, man kan inte generalisera så men just konstutsällningar blir jag väldigt fort rastlös på så jag vandrade runt i den botaniska trädgården och fotograferade större delen av tiden. Sedan satt vi på gräset en stund och därefter var det en till utsällning på campus gallery som ligger i biblioteksbyggnaden, det var en kvinna som hade byggt saker med städredskap. Oklart vad jag ska säga alltså... det serverades rödvin och jag spatserade runt och försökte förstå sambandet i utställningen. Å ena sidan var det fyra sopkvastar som representereade en familj, å andra sidan var det en formation utav strykjärn som formade en lotusblomma. Efter denna tvetydliga upplevelse avrundade jag och Ronja med middag ute innan vi vandrade hem. Italienskt - gott. 

Jag tycker verkligen om dagar som är såhär varierade. Det är ju alltid kul att prova nya saker och sällskapet är gott och vädret var perfekt idag så jag njöt verkligen. Jag har i övrigt insett att det blir en jäkla massa studier nu framöver, och även i helgen. Min första inlämning är på tisdag i Historia och jag har inte ens fått tillgång till något material ännu för det är slut på skolan. Yadda yadda, det blir bra. NU KOMMER BILDER - med text!:D

I förmiddags så fotograferade jag dessa skönheter, papegojblomma som de kallas i svensk folkmun. Den har varit en favorit länge och det är inte illa att plötsligt ha den i trädgården. 


Ronja at campus efter lunch.

Tropikerna? Bahamas måhända? Neeej, campus.


Vi fotade lite innan utställningen.


Analyserar någonting i fotona. Konstnären heter Johann du Plessis. 


En härlig samling entusiaster. 


En färgrann växt. 


Ladies.

Detta är Lovers lane, en passage mitt på campus som man garanterat passerar minst en gång om dagen. Tydligen så ska man gå och hålla hand med den man älskar här, och ifall ett löv faller ner på handen ska man gifta sig. Ja ni ser vad härligt.


Ska slå oss ned en stund innan den andra utställningen. Bilden är missvisande för det var jättemycket folk ute vid denna tidspunkt men jag lyckades undvika allesammans på fotot.

Konst. Ja, dessa golvmoppar representerade olika frisyrer. På tjejer. Där nere. Om ni ni förstår. 


 

Förresten, har jag berättat?

Det är en sak jag inte minns om jag har berättat, en sak som är ganska relevant när det gäller studierna här. Jag tänkte väl såsmåningom berätta lite kortfattat vad mina kurser handlar om, men först kommer detta spännande fakta: vid 3 av 4 lektioner så sitter en översättare längst fram i klassrummet.

Det man gör när man kommer in är att gå fram till översättaren, ge denne ens studenkort och i utbyte får man hörlurar som hänger i öronen. Inte sitter på huvudet bekvämt, utan bokstavligen hänger ner så själva dosan som tar emot radiosignalen dinglar under hakan. Ytterst obekvämt, speciellt för mig som har dumbo-öron. I alla fall, sedan så sitter överättaren och.. ja, ni fattar, översätter löpande under lektionen eftersom att läraren pratar Afrikaans. Men hör och häpna det är inte bara ensliga utbytesstudenter som har lurarna, många talar inte Afrikaans från de andra folkgrupperna Xhosa, Zulu och så vidare, så det är alltid 5-10 personer minst som får ha en tolk.

Det är ganska svårt att koncentrera sig ibland och man känner sig lite busig, som om man gör något förbjudet, eftersom att tolken ofta viskar fram det. Det känns lite hemligt liksom. Det är dock inte helt optimalt för det blir en fördröjning så diverse frågor till klassen och skämt blir lite platta. Igår var det glada skratt under min lektion i jämförande politik, och översättaren sa typ "The teacher is joking". NO SHIT?! Tänkte jag ironiskt och undrade vad som var så roligt. 

Nåväl, nu vet ni.
Inatt så hade hundarna för övrigt massakerfest på utegården. Dom hade dessutom släpat ut kudden på gräsmattan så imorse gick jag runt och plockade upp bomullsklumpar (dom som bor här är bortresta en vecka så vi håller ställning här hemma). Se så vackert:

 

 
 

Besökare på bloggen: ATTENTION PLEASE

Det har nått mig att det är många nya som har besökt min blogg på sistone. Tro mig, jag vet att det inte beror på att jag helt plötsligt slår igenom i bloggsfären tack vare min otroliga förmåga att beröra i text samt visuellt (ELLER..?). Det beror nog på länkningar på facebook från mig själv och min roomie Ronja. 

Jag ville bara säga
♦ VÄLKOMNA
♦ Jag hoppas att ni har överseende med min humor samt mitt sätt att blanda in versaler och paranteser i för många meningar.
Jag hoppas att ni inte blir besvikna på min rapportering från den här delen av jorden. Jag är bara människa, trots allt. Sluta ställa sådana sjuka krav på någon som är simpel som mig, vad är det för FEL på er? Okej, skojar igen, men jag ska försöka göra mitt bästa för att rapportera enkelt och roligt och involvera bilder från denna vistelse. Jag tänker bita i lite seriösa, samhällsorienterade ämnen också men inte ännu för jag är inne i den där delen av resan där jag mest lallar runt och känner mig cool. Tro mig, det kommer att gå över. 
 Ni får jättegärna kommentera! Det är väldigt uppskattat.

Nu avrundar jag med en liten bekännelse: Jag är sugen på att streama paradise hotel finalen men igår använde jag upp 1GB av de två 2GB jag köpt för att jag var inne på tv3play. Och för att fylla på måste jag gå en halvtimme längst bilvägar till köpcentret så är det värt det? IS IT?! 

Godnatter önskar jag och gårdagens Lime/Mynta/Ingefära dryck. Ta hand om er (tänk er rösten som dom har i L'oreal reklamen när dom säger "Ta hand om dig". Eller är det Garnier? Nåväl.)

 

Our little cottage

Nu tänkte jag ge er en liten mini-tour om hur vi bor här borta.

Först vandrar man i dessa villakvarter med perfekta klippta gräsmattor och alla enorma villor som har både grind i dubbla lager samt vakthundar (som oftast är snälla, dock).


Sedan kommer man innanför våran grind och går till baksidan. Då hittar man Charlie och Benji. Och i detta fall även Ronja som var "sjuk hemma och la sig i bikini i solen" när jag gick till skolan och slet. Hmm.. Skoja, hon mådde inge bra på morgonen men blev bättre. Och jag slet inte i skolan.


Såhär ser det ut vid våran ingång, till vänster i bild. Vi tvättar i deras tvättstuga som ligger rakt över. Där finns även två papegojor, en grå Jako samt en grön. Båda väldigt fina. de kan härma han som äger huset som han låter när han svarar i telefon, de kan låta som rinnande vatten, gnisslande dörrar, ringande telefoner med mera. Jättekul när dom sätter igång runt sex på morgonen.


Såhär ser köket ut. Jättemysigt att vi har Tv också faktiskt. Många program här är på engelska eller textade och de tar upp aktuella inrikesämnen. Mycket om rasism. Just nu är det en dramaserie som handlar om landsägande, 1913 så genomförde man en lag där alla svarta i landet bara fick 7% av markerna medan de vita fick dela de övriga 93%. Ni förstår, det är intressant!


Hela rummet i övrigt består mest utav den här gigantiska soffgruppen.


Taket är gjort i gräs samt högt. Lite konstig belysning för att plugga i men annars ballt.


Går man igenom valvet kommer man till sovrummet. 


Och såhär ser det ut. Min säng är den till höger. Mittemot sängen till vänster ligger badrummet, och bakom mig finns ingången som ni såg i början av bildspelet samt några stora garderober. Bra med utrymmet här faktiskt, skönt att röja undan resväskor och sånt så man slipper bo i röran.


Badrummet är inte så lätt att fota, var tvungen att höja kameran för att få med något över huvudet taget men här har ni det iaf. Det är rent och så, men dusch vore kul. Fönstrena vätter ut mot innegården.


Ja, där här ni det! Våran mysiga cottage. Det finns gott om filtar till vintern och det ligger 15 min från campus, vad mer kan man begära. Nu sitter jag här och har druckit en enorm smoothie på mango, banan, äpple, selleri, dadlar och färsk juice. Köket hade jättelite grejor när vi flyttade in så vi har fått köpa en del redskap och då passade vi på att slänga med en mixer. Eheh. Ska bara börja gå till det där jädra gymmet nu också...

Här ser ni bildbevis på min hälsosamma lifestyle (äter toast och våfflor övriga timmar på dygnet):
 

denna dag är jag ännu i Afrika.. osv


Jag och Benji.

Lite "Lana del rey" feeling.

Ja, det må jag medge att jag känner mig lite glamorös idag. Vandrade hem efter morgonlektionen för att byta om - grå himmel och kyla hade blivit sol och ljummen skugga. Väldigt skönt här idag och det slog mig när jag aktade den efter gårdagens regn blöta röda jord vid vägkanten, att jag är i Afrika? Jag bor i Afrika. Allra längst ner där någonstans. Och det är spännande. Det är sjukt lugnt startempo i skolan, jag har introduktion på min fjärde och sista kurs om en kvart sedan är jag ledig resten av dagen.


Angående första bilden så är Benji en väldigt sällskapssjuk hund så det är svårt att få hänga tvätt, fota, sola eller i allmänhet existera utanför huset utan att han ska hoppa upp på en. Men det är väldigt mysigt så jag klagar inte. Charlie är lika social men mindre klängig, ska ha med honom på bild nästa gång. Här i kvarteret är det standard att ha en eller flera hundar men istället för att promenera med dem är det många som bara släpper ut dem så de får ränna fritt. 

Förresten så har jag haft lektion 07.30 två dagar i rad och går därför upp 06. Helt sjukt vad långa dagarna blir. Nu har jag hela dagen på mig att typ.. handla mat. Jag förstår morgonmänniskor bättre nu, I do.

Ciao!su


ett kort meddelande

En sak som är bra här är att man kan dricka kranvattnet. Inget släpande på gigantiska vattenflaskor. Och det är ju bra på så många sätt, MEN det finns en "liten" hake. Vattnet smakar klor. Seriöst, det är som att du är på Vilundabadet i väsby och får en kallsup och då omedelbart kastar upp huvudet över vattenytan bara för att möta blicken hos nån tjurig 8-åring i badhatt. Så är det varje gång jag dricker hederligt kranvatten.

Over and out.

ett kort meddelande

En sak som är bra här är att man kan dricka kranvattnet. Inget släpande på gigantiska vattenflaskor. Och det är ju bra på så många sätt, MEN det finns en "liten" hake. Vattnet smakar klor. Seriöst, det är som att du är på Vilundabadet i väsby och får en kallsup och då omedelbart kastar upp huvudet över vattenytan bara för att möta blicken hos nån tjurig 8-åring i badhatt. Så är det varje gång jag dricker hederligt kranvatten.

Over and out.

Marknad och shopping i Johannesburg - den första helgen


På parkeringen i Johannesburg.

Där står hon. Mardi, den ädla kvinnan som verkar uppskatta vårat sällskap lika mycket som vi hennes för hon bjuder med oss på alla hennes små upptåg. Det är hennes underbara Landrover, en bilmodells om jag föll pladask för efter alla eskapader i Tanzania eftersom att motorn klarar ALLT och dom brummar så härligt, man somnarn nästan. Förvisso ett udda skäl till att tycka om en bil... men WHO CARES. 

Jo, denna helg stod ett par saker på tapeten. Det var marknad i en gammal övergiven byggnad i lördags (okej, den var inte övergiven för det var marknad där men jag hoppas ni får en bild i huvudet). Medan vi väntade på Mardi som ju har bilen, så hamnade vi mitt i nollornas parad. Den går ut på att man bygger gigantiska figurer på ett flak och sedan kör man runt dem i stan och samlar pengar till olika studenthus och hej och hå - jag kan inte begrpa hur studentenra kunde göra allt detta själva i regnet. Fantastiskt coolt - se bilder nedan!
Markanden var trevlig, mycket typisk mat och diverse prylar. Köpte en present till brushan, så jag hoppas hon läser detta och tänker "jävlar måste jag vänta till juni neeej". Köpte även ett retro-fodral till min dator för det är ju såklart helt nödvändigt. Träffade lite andra vänner till Mardi och åkte och badade i hennes pool efterråt. En av hennes vänner var geolog och ville arbeta med att återhämta marker vid övergivna gruvor, han hade växt upp på en farm och kunde prata Zulu. Det är jävligt förvirrande med alla olika grupper och språk här men fascinerande att prata om och försöka förstå vad som är språk, folkgrupp, kultur.. Vad är identiteterna? Klassiska tankar hos en elev på internationella samhällsvetarprogrammet. 

Igår var det roadtrip till Johannesburg. Senast en vecka sedan när vi kom hit tänkte jag, kanske sa "hit kommer jag ju inte komma tillbaks" men tji fick jag för Mardi hade ärenden i ett köpcentrum och vi hakade såklart på. Det tar knappt två timmar till Johannesburg och man passerar massor med intressant på vägen, kåkstäderna utanför Soweto väckte en del tankar. Hon berättade att här bor man i "black areas" och "colored areas", sistnämnda syftande på mixed race. Vi pratade en del politik eftersom att det är val här framåt sommaren. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var orolig, ärligt talat verkar de olika partierna komma med absurda förslag som verkligen kan orsaka uppståndelse. Mardi är från Namibia men har koll på det mesta så stackarn blev förhörd av mig och Ronja under bilresan för vi är så himla nyfikna. Mer om detta i mer genomtänkta inlägg - det är en del mord och våld som diskuteras. 

Johannesburg har 4.4 miljoner invånare. Det är som jag föreställer mig att L.A ser ut till storleken; när man är i ena änden av stan tycks den sträcka sig oändligt då man kikar bort mot kulle efter kulle med höghus och aktivitet. Shoppingcentret var bortom fantastiskt, jag förstod direkt när jag kom hit att mina urtvättade linnen inte riktigt skulle kännas bekväma att ha till skolan så jag köpte lite klänningar och toppar. Jag tror det var Emil som sa att utländska sedlar ibland känns som monopolvaluta och jag håller med, det känns inte som att man spenderar när man handlar. MEN konsumtion är dumt så jag ska hålla i tyglarna när jag har en bra garderob. Uppenbarligen skulle ett par gummistövlar vara bra, men jag tog i alla fall med mig regnjacka (tack Erika för tipset!)

Och med denna vackert återberättade helg så tackar jag för mig. Internet är segt så bilduppladdningen vill sig inte riktigt. Later.
 
 Jag vet att jag ser lite posessed ut. Inte meningen. Eller...?

min första lektionsdag

 Vaknar av att det är regn som aldrig förr. Det har läckt igenom kökstaket där hemma, lyckligtvis bara på diskbänken av sten men det var ändå lite irriterande att gå upp 06 på morgonen bara för att inse att rengperioden ännu ej är över. Sen får man ju inte glömma att taket är av typ, gräs. Fast inte vanligt luffargräs utan tjocka rediga pinniga grässtrån, behandlade till perfektion för ändamålet och så vidare. 
 
Morgonen fortskrider. Sneglar på klänningen som jag köpte igår, den hänger framme sådär första-skoldagen-redo. Den har inte torkat på de tio timmar som har varit sedan tvättmaskinen, eftersom att även luften är fuktig. Det blir jeans, skjorta och gympaskor. Jag tror de flesta som bor här skulle anse att mitt val av skor är ett rookie-misstag, eftersom att skolan basically är översvämmad med en halv decimeter vatten vart man än går. Jag försökte vara smidig först men sedan suckade jag och gav upp, nu har jag rejält blöta fötter och skor. Hur gör dom andra? Barfota såklart! 

Min lektion i comparative politics skulle börja 07.30 och det sjuka är att den är på Afrikaans, men de som inte kan språket (jag och ett gäng till som förmodligen är Sydafrikaner från en annan folkgrupp, typ Zulu eller Zutu) får gå fram och lämna sitt studentkort till en översättare som räcker över ett par hörlurar som är sjukt obekväma, de liksom hänger från örat istället för att sitta på huvudet [nu kom min Café Mocha in, YES].
I alla fall, lektionssalen var fuktskadad så en utav bänkraderna fick åtnjuta regndroppar ifrån taket. Jag observerade detta förskräckt och satte mig en rad bakom. När läraren kom in satte jag i mina lurar och möts av en viskande kvinnoröst som börjar prata om social work, och jag inser då att jag har fått fel "kanal" eller vad man ska säga. Efter typ 30 min reser sig alla och går så jag är ju tvungen att fråga vad fan som pågår (fast trevligt) och tydligen så var lektionen bara rent informativ och vi ses igen vid nästa tillfälle. 

Så jag sprang i regnet och försökte göra lite ärenden på campus men tänkte sedan ungefär "äh, vafan, går nog in och surfar och käkar lite toasts istället" vilket tar oss till NUETdär ag sitter på De Jonge Akker, billigt och gott studentcafé där blöta människor sitter och surrar och jag ser ensam och poetisk ut vid ett vingligt bord med min dator och mitt kaffe.

 
Salut.