Böh

Blir lite trist uppdatering nu ett tag. Huvudet fungerar inte, kroppen gör ont och mitt internet pajade igår. Låter lite melodramatisk nu kanske men jag måste vara alert och ha tillgång till saker om jag ska lyckas med mina exams den här veckan, och än så länge går det inte bra...

Såna här dagar längtar jag till att packa och fara hem. Ska bara klura ut hur jag ska gå med mig allt hem, eheh. Hoppas ni där hemma har det superbra, nu när det blir Juni och sommaren officiellt kickas igång. Här är det så galet varmt, Org kom idag och sa att vintern här inte verkar vilja börja. Ja, det tackar jag för när jag sitter i shorts och käkar mintglass vill jag lova.



Rättelse

Insåg att min inlägg igår om att det var fyra veckor till flighten hem var fel, det var fyra veckor från i onsdags. Jag har inte så bra koll, kommer hem på en torsdag, inte en fredag. Så, var tvungen att säga det för jag hade ju stört ihjäl mig på felet annars:)

Annars?  Mår sämre per minut, är helt röd i ansiktet och varm och trött och huvuvärk = jag skulle tippa på att det är feberkänningar jag njuter av, så jag går hem om några minuter och det blir pluggpaus resten utav kvällen. Ska dricka vatten, äta frukt och sova.

Phu!


Lite menlös update


Alltså, ni måste hålla med mig om att jag ser ut som en annan, lite galen person, med glasögon? Mina ögon ser så små ut, skulle lätt kunna tänka mig att spela en ondskefull skurk i ett drama på SVT med glasögonen på.

OKEJ, jag är i alla fall sjuk, har ont i ögonen och huvudet och pga att det är minst 25 grader ute idag och jag tog på mig jeggings och skjorta så är jag också behagligt lökig. Det är näst sista helgen i Potch och jag kommer nog studera mer än någonting annat. Ack och ve.

Jag har funderat lite på vad som har hunnits med här i Sydafrika och det enda jag ångrar är nog att vi aldrig hyrde en bild för en vecka eller så när vi hade det lugnt i skolan och bara körde runt till närliggande städer och såg oss omkring. Potch i sig känner jag mig ju rätt färdig med, men det finns nog en hel del inom några mil som man kan hitta på. Bara att se hur andra småstäder ser ut. Men, det blir i alla fall Johannesburg och Soweto nästa helg.

Det har var ju intressant.
Aja, tyck synd om mig för att jag är sjuk och ha en ljuvlig helg.



Fyra veckor

Lesoto highland circular route.

Om fyra veckor så sitter jag på OR Tambo och väntar på att boarda långflyget som tar mig på det 10:40 timmar långa flyget mot Frankrurt först, och sedan hem till Stockholm (jag har köpt sömntabletter, tänkte sova mig igenom flygskräcken). Mitt Sydafrikanska äventyr känns så märkligt. Det är som att jag har varit här mycket längre än fyra månader, och första halvan kändes mycket längre än den andra. Jag hade inte så mycket förväntningar - det jag såg mest fram emot när jag åkte var faktiskt att mina föräldrar och min pojkvän skulle komma hit och resa med mig vid olika tillfällen. Jag visste inte vad jag skulle tänka om Universitetet, vännerna, staden.  

Nu känner jag verkligen att jag har lärt mig otroligt mycket, klyschigt så jag nästan mår dåligt utav att skriva det. Men jäklarns, vilket uppvaknande att komma hit. Jag har försökt att bortse ifrån samhällets klyftor och ha det lättsamt ibland, men jag ramlar hela tiden in i tankar om hur olyckligt det är att somliga aldrig kommer att ta sig ur fördomar och fattigdom. De lever här, hela sina liv, de som står och tigger på restauranggatan eller arbetar som parkeringsvakter för småslantar. De som är trädgårdsarbetare och knappt hälsas på, de som måste ha sina lunchbestick under diskhon för att det inte ska beblandas med husägaren som ger så lite betalt att man inte kan försörja sig utan minst en till inkomst i hushållet. Och den ständiga närvaron utan en inte sällan fördomande konservatism som genomsyrar den här staden - man får alltid passa sig för hur man uttrycker sig och beter sig.

Samtidigt så har jag haft det roligt, härligt, har utvecklats rent akademiskt och kommer alltid att bära med mig vyerna ifrån Lesotho, närheten till djuren i Krügerparken, känslan utav att vakna upp i  Sea point i Kapstaden under strålande sol, vardagen här i Potch där jag kan slå mig när vart jag vill och ta en fika för nästan inga pengar alls och se på alla studenter som går förbi; jag kommer alltid vara glad över alla de gånger Mardi dånat upp i kvarteret med sin Landrover för att ta med oss på äventyr, alla gånger jag har fått vara dåraktig tillsammans med Meski... Alla de där mötena i vardagen. Och vanorna som jag har börjat med; såsom min fullkomliga besatthet av torkad frukt, möjligheten att gå i linne oavsett årstid, att kunna köpa vilken mat man vill för att det är så billigt här, att bokstavligen promenera igenom olika kulturer och samhällen bara påvägen till köpcentrumet. För att inte glömma det faktum att om jag åker bil en kvart härifrån så har folk zebror i en hage, och att jag faktiskt har hållit en lejonunge i min famn.
 
Det är underligt att det bara är fyra veckor kvar. Det är väl det jag försöker säga...

 




Konversation med ny bekantskap häromdagen

Vi promenerar brevid en bilväg. Någon utav bilarna gör någonting som noteras som dåligt (jag märkte inte detta för jag var inte uppmärksam på hur folk körde). Varpå sällskapet börjar kommentera och följande konversation äger rum.

"Oh It was a woman. Women can't drive".
"That's rude and sexist"
"Okay, they can drive, but not as good as men"

Och nej, det här var inte samma person som sa att kvinnor inte kan hantera pengar.



För FAEN då

Jaha. Känner för varje minut att jag börjar bli sjuk. Det började igårkväll med att det sved i ögonen och sedan halsen, men imorse var halsonten borta så jag gissade att det var lugnt. Meeen nu sitter jag här med röda ögon, nyser och huvudet blir tyngre. 

Med andra ord: Inget gym för mig i eftermiddag och hem direkt efter lektionen.

Undrar om sjukan beror på att det är så KALLT inomhus? Möjligtvis...

BORING.

En höjdarkväll




Man skulle kunna tro att jag sitter och myser i en fjällstuga när man ser bilden ovan, men igår så var det middag hos Marid med det vanliga crewet och Meski varo erhört bestämt inställd på att vi måste ha värmeljus och mysbelysning, så då blev det så. Mardi hade sen måleriklass (kreativ jenta) så vi andra förberedde middag lagom till hon kom hem. Ronja gjorde både eget foccacia bröd med oliv, festaost och salt samt en kladdkaka, sedan förberedde vi en citron och ört-kycklingsallad och drack lite pinotagevin. Därefter mös vi ihop oss i soffan samt på en madrass tillsammans med Mardis galna border collie, Whiskey, och kollade på Moulin Rouge. Tycker om den filmen väldigt mycket men den är verkligen inte särskilt fint romantisk som jag tror den ämnar vara, tycker nog mest den är ganska tragisk. I alla fall.

Vi hade det precis så mysigt som det lät, och det var som alltid glada skratt och sköna konversationer. Som Meski sa igår så känns den här gruppens vänskap som att det inte spelar någon roll om vi inte ses på några år, det kommer vara lika härligt och naturligt ändå när vi väl ses. Dessa människor är jag tacksam för. Är ledsen att det är dyrt och långt att åka till Sverige dock, för jag tror inte att jag kommer sätta min fot i Sydafrika än på många år (lät dramatiskt, men ni får får guds skull komma ihåg att jag aldrig har varit i varken Nord- eller Sydamerika och det står näst på önskelistan av resemål).

Klockan två idag har jag min sista lektion här, och om en vecka har jag min allra första sluttenta. Det känns märkligt att skriva. Försöker väcka mig själv till liv för att kicka igång plugget ordentligt, men det går långsamt i skallen efter den här intensiva terminen; ska kämpa på! Blir gymmet i eftermiddag så får jag ur mig lite av min seghet. 

 

En höstdag i Potch

       Här ligger mitt gym, på ett torg väldigt nära skolan.

         Här kan man se att jag numer är röd i ansiktet istället för solbrun - läckert! Käkar lite pasta marinara på Fine things.
    
På promenad mot Konservatoriumet där musikeleverna hänger. Vi såg Joy spela fiol, mycket begåvad är hon. Det var andra musikstycken som framfördes också, bland annat en tjej som sjöng fantastisk opera. Jag kanske inte är mycket för musiken som spelades, men jäkla duktiga musiker ändå.

Framför konservatriumet.  Lite käck med min Take Away kaffe eftersom att min pressobryggare gick sönder i söndags. Förfärligt tragiskt, ska köpa en liten billig idag tänkte jag.

Idag har varit en riktigt fin dag. Trots att det är senhöst så går man i klänning och svettas, ibland är det för varmt för koftan men vindarna är kyliga så strumpbyxor är ett måste. Det har varit trevligt idag och ikväll ska vi hem till Mardi och laga mat och mysa, men det är ganska idiotiskt egentligen att inte prioritera studierna just en dag som denna så det får bli intensivt restan av veckan. Man måste ju ändå passa på när man väl har möjlighet att umgås med vännerna här nere. Mitt största bekymmer idag är nog att jag inte vet om jag tycker om min nya klänning eller inte så att... ja, mig är det väl knappast synd om.

Hoppas er tisdag är bra där hemma i sommarvärmen. 
 

Botmedel mot tjurighet

 
FRIEEEENDS

Snackade just med Bullis i telefon. Blir solklart peppad inför sommaren och att komma hem. Eftersom att jag var negativ tidigare idag så bröt jag detta genom att gå ut i solen, träna, dricka en gigantisk smoothie samt ringa Julia. Det var faktiskt väldigt effektivt. Jag har underbara vänner. Måste försöka få mitt huvud att komma in i studie-tankar igen nu bara, ett sista krafttag innan hemresan. 

Ska spendera kvällen med att lära mig om det politiska system i Iran och dricka slaskiga cappuccinos, min pressomaskin gick sönder igår, tragiskt nog, så nu blir det bara portionskaffe. Hemskt nyttigt har jag hört...

Känner att jag borde skriva något tänkvärt om EU-valet men jag har nog ingenting att komma med som inte redan har sagts på er newsfeed på facebook; det är i alla fall väldigt häftigt att se det enorma engagemang som mina vänner och bekanta och deras vänner visar för att visa solidaritet till de som drabbas under extremismens framfart. Heja heja. Personligen så är jag både nyfiken och skraj inför det nationella valet i höst. Tänk om SD växer ännu mer där också? Asch.


I valet och kvalet


Segt idag. Försov mig från politiklektionen, hetsade till sista antropologin och fick reda på att vi ska förbereda 13(!) uppsatsfrågor till sluttentan. Det är i särklass dessa förberedelser som kommer att ta mest tid av alla ämnen, och det hade väl varit ok om det inte vore för att jag inte kan trolla fram mera tid. 

Håller mig uppdaterad om valet där hemma i Europa. Jag har inte röstat i EU eftersom att ambassaden i Pretoria ligger 2-3 timmar bort och vi hade inte möjlighet att ta oss dit innan röstningen avslutades.  Jag ser mycket negativt men också mycket positivt; en rödgrön och rosa framfart ska man inte glömma bort bara för att SD lallar fram stadigt. Opponeringen är fortfarande större än vad de är. Jag undrar nog vilka det är som röstar SD, eftersom att jag inte känner någon (vad jag vet) då jag antar att det inte är så kul att erkänna att man röstar just SD. Så jag undrar vart dessa knallhattar gömmer sig och vad tanken bakom är. Jag har ju sett renodlade rasistiska uttalanden ifrån folk som erkänner att de röstar SD, men jag tror nog att många inte ser sig själv som rasister eller ens uttalar sig så; de verkar bara inte se mönstret i SD's politik. Det är enkelt att fokusera på "Ja, men om invandringspolitiken har varit ansvarslös kan vi ju lägga mer pengar på pensionärer om vi lägger av med det" utan att tro att det ligger mycket ont i det... Samtidigt undrar jag om dessa människor någonsin är inne på Internet eller läser i tidningarna om det kraftiga moståndet partiet möter? Och om de reflekterar över varför det ser ut så, när de går och röstar?

Ja, många tankar små. Jag är inte glad idag, jag är stressad och irriterad. Det märks att jag inte har studerat inför sluttentor tidigare i mitt liv för min reaktion är inte att bli effektiv, det är att bli tjurig och ofokuserad. Väldigt praktiskt, heeehee...

Ha en redig måndag.





Söndag

I mitt huvud är det söndagstempo men dagen i sig har varit ganska aktiv. Tina var här på lunch och häng fram till eftermiddagen, sedan kom Mardi och vi planerade lite inför de kommande veckorna. Det blir en helg i Johannesburg hos hennes gudföräldrar om ett par veckor, sedan lutar det fortfarande åt Namibia sista veckan innan vi far hem. Jag provpackade precis min väska och det verkar som att jag klarar mig med ett incheckat bagage även på hemvägen, vilket känns sjukt skickligt om jag får säga det själv. Måste i värsta fall resa i stövletter men man kan ju lura ner ett par ballerinaskor i handbagaget och byta när man kommer på planet... hehe.

Ja, tänka sig att man redan går i de tankarna? Tiden rusar. Det har i alla fall varit en skön dag men jag är väldigt trött och har dessutom inga foton att bjuda på så roligare än såhär blev det inte idag. Jag antar att ni får skylla er själva, eftersom att besökarantalet är så lågt på helgerna, mwaha:)

Imorgon blir det upp 06 och den här veckan blir busy med sluttentaplugg, administrativt tjaffs med Linneuniversitetet och aktiviteter med vännerna så det är sovdags snart.

Hörs laters!

Visste ni att...

 

Tänkte köra en liten "Visste ni att" från mitt liv här i Sydafrika.

Visste ni att...
♦ Idag åkte jag kommunaltrafik för första gången sedan jag kom hit. Istället för att promenera 40min från Mall så tog det ca 5-10min med s.k minibussar som kostar 10R och kallas för "taxis" här. Vi har inte åkt med dessa tidigare för att vi har blivit avrådda, men det var ingen fara. Det enda struliga är att det inte finns några skyltar om vart bussarna åker..

♦ Mitt mål på gymmet är att bygga armmuskler. Jag kommer fortsatt köra på ganska hårt och helst varannan dag; tycker det är jäkligt roligt och nu har jag betydligt färre lektioner inför slutexaminationerna så med eget schema finns utrymme. Måste passa på, gymmet här är fantastiskt och jag kommer aldrig hitta liknande i samma prisklass där hemma.

♦ Nästa helg ska vi besöka Elisabeth i Ikageng, hon jobbar hos våra hyresvärdar och har blivit en vän till mig och Ronja. Ikageng är ett township utanför Potch och när hon frågade oss varför vi aldrig varit där så visste vi nog själv inte varför så det är på tiden!

♦ En av våra vänner här har aldrig sett havet. Det vore otroligt fint att ta en tur till kusten och vissa hen havet, men det är tyvärr väldigt stora avstånd så då blir ett två-dagars projekt. Vet inte om det är realistiskt just nu.. Men det vore häftigt. 

♦ Sydafrikaner är makalösa tidsoptimister. Och de hör inte gärna av sig för att meddela att de blir sena. Igår skulle vi på en rugbymatch som var 45 minuter lång och personen vi skulle dit med strax före matchen blev 50 minuter sen så när vi kom fram var det alltså i princip slut. Och personen vi skulle umgås med ikväll sa för tre timmar sedan att hon skulle komma hit snart? Nu vet jag inte om hon dyker upp alls.

♦ Trots att jag har varit här i fyra månader så har jag fortfarande inte blivit inbjuden till hyrsvärdarnas hus. Vilket är lite awkward, för vi bor liksom i en del av deras hus med egen ingång och delar samma uteplats, tvättrum och så vidare. Men relationen är inte särskilt god och det har blivit värre på sistone... 

♦ En utav mina närmsta vänner här nere kommer antagligen att spendera hela hösten på ett Universitet i Sverige - håller tummarna!

♦ Varje lördag (om vi är hemma) kl 20 så är det tradition att titta på X-factor. Det enda roliga programmet som går på SABC kanalerna, de enda vi har. Det är inte en ny säsong men det fungerar fint, problemet är bara att dom kör enbart repris av resultatshowen varannan vecka så när vi åker härifrån kommer vi ha hunnit sett typ halva säsongen. Och då har vi varit här i fem månder. 

♦ Imorgon är det en månad kvar här. 


 

Saturday with Thlap



Idag så var det lunch på Primi Piatti tillsammans med Thlap som gällde. Väldigt härlig person som vi precis har lärt känna; var även på rugbymatch en sväng med honom igår. Det är rätt trist när man lär känna människor så tätt inpå att man ska åka hem, men samtidigt så förgyller han tiden som är kvar så det är bara att njuta av tiden som är kvar. 

Dagarna går så jäkla fort, känns som att jag vaknde nyss och nu går solen ner. Har handlat saker idag som jag ska ta med hem eftersom att de kostar mycket mer i Sverige, så nu är det bara packning som måste redas ut... Imorgon är det en månad kvar här.

Ikväll kommer Tina eventuellt med en vän, så det blir väl X factor och ladies för hela slanten. Jag ska börja mitt sluttenteplug 

I feel real proud right now

 
Joy och jag efter lunch idag. Linnet hänger skönt i verkligheten men ser mest jävligt ut på bild. Det får ni leva med, ädla betraktare..

Håll i hatten Svenskar, här ska skrytas!

Nu har jag varit här i fyra månader och de senaste två veckorna har varit tuffa skolmässigt; slutarbeten har lämnats in i samtliga ämnen och jag har kämpat för att få ihop det i jämförande politik, skrivit min första riktiga historiauppsats, gjort min första kvalitativa undersökning samt skrivit en sociologiuppsats om gangsterism med miminal tid för förberedelse då läraren ändrade ämne i sista stund (sistnämda skrevs tillsammans med Ronja). Det har varit sömnlösa nätter, högar utav böcker och ont om tid att prestera inom samtliga områden.

Och idag lades resultaten ut för samtliga slutarbeten, och vet ni vad?
Jag fick distinction i ALLA FYRA ÄMNEN!!! 
På NWU innebär det att man får över 75% på uppsatserna utefter särskilda kritierier per kurs. Average är 50-59%. Jag är väldigt stolt över att jag lyckades prestera så bra i ett annat land där studiemetoderna skiljer sig så avsevärt ifrån hur vi gör hemma i Sverige. Om vi dessutom tillägger praktikerbjudandet så bäddar det ju verkligen för att tillåta mig själv vara glad och stolt. 

Jag skäms ju lite för det här skrytinlägget... men.. ja, alltså. Skitsamma?

Nu är det helg, jag måste förvisso plugga lite men imorgon blir det käk med Clap och sen vet man inte vad som händer övriga helgen. Nu ska jag till gymmet och ösa ur mig lite av den här överskottsenergin jag har byggt upp under dagen. Nu jäklar!

Ha en bra fredag!!
 

Haha När man fotar sig själv och ser ut som en DIVA utan att mena det..

 
Haha, vilken diva jag ser ut som på bilden. Verkligen alltså, det var inte meningen. Jag kunde inte se skärmen pga solen. 

Det var inte meningen, men det kanske är passade för idag känner jag mig riktigt on top! Än så länge i alla fall. Det verkar som att Universitetet där hemma i Sverige kan bekräfta min praktikplats som OK, har bara lite pappersifyllande att göra. Jag tänker ge er lite härlig info om vad det är jag ska syssla med så snart alles är bekräftat annars blir det lite pinsamt, så att säga.

Fick också tillbaks Antropologiarbetet som jag slet med i helgen och som verkligen kändes tungt, och jag fick distinction. Vilket är förbannat bra. Det är varmt, det är helg, saker och ting ordnar upp sig verkar det som och det är bara att njuta. Ska nu gå och hämta resultaten i mina andra tre slutuppgifter och vi får hoppas att glädjebeskeden håller i sig - oavsett kan jag ärligt säga att jag är väldigt stolt över mig själv.

Ikväll ska jag fira!

Sicken dag...

 


Den här dagen inleddes med lite förberedelser inför redovisning, sedan så hade vi lite picknick i solen. När antropologin-kvällen inleddes (vi  har haft redovisnignar från 15.50-21) så var jag först på tur, och även om det kändes väldigt bra så var det trist att läraren var sen och hade sin assistent som ersättare i början, så läraren missade just min. 

... för övrigt har jag blivit erbjuden en praktikplats! Se där. Det känns faktiskt makalöst, jag fick sms om detta och måste bekräfta lite grejor med Universitetet där hemma sedan lovar jag att berätta mer. 

Med andra ord har dagen varit rätt nice. Om ni tycker att jag verkar föga exalterad så beror det på att jag är trött, och ska upp 07 imorgon vilket känns "sådär", jag är ju en redig sömntuta. Men annars ser jag fram emot imorgon. Dock avslutas tyvärr antropologikursen imorgon, det har varit en av de intressantaste jag har läst någonsin och jag tar med mig mycket nya perspektiv därifrån. Därefter så kommer resultaaten ifrån slutinlämningarna offentliggöras i samtliga ämnen (SPÄNNANDE för mitt ego), sen är det bara att hoppa upp i sadeln och börja studera inför Final Exams som börjar 4e Juni för mig. Systemet här nere är verkligen galet krångligt, har ingen koll alls på hur dom gör med alla "marks" som dom delar ut för allt möjligt. Jag kör på och hoppas på det bästa. Har prov 4e, 6e, 17e och 19e Juni så det finns i alla fall tid att förbereda sig.

G'night!
 

It's a very nice wednesay



Jag ser lite sammanbiten ut på fotot men så var inte fallet. Jag har haft en väldigt skön dag, det har varit praktikintervju på förmiddagen (får svar senast måndag) och därefter ett par lättsamma lektionen, varav den i Sydafrikansk historia faktiskt var den sista för hela terminen. Även om jag inte har gjort särskilt bra ifrån mig i den kursen så har det var jätteintressant verkligen! 

Jag provade sedan Zumba för första gången. De som känner mig vet att jag kan ändra humör rätt fort och jag gick ifrån att älska denna träningsform till att hata den på ca 45 minuter. Det var helt enkelt för snabba rörelser och jag kände mig som ett fån med mina stela viftanden så jag gick faktiskt ut och lyfte lite skrot istället, så att säga. Men det var skönt som fanken.

Det är lite underligt här hemma nu då det har uppstått en ganska konstig situation med hyresvärdarna. Blev på riktigt ilsket humör i förmiddags, man blir förvånad över hur fånigt vuxet folk kan bete sig. Eller nej, förvånad blir man kanske inte egentligen, mest förbannad. 

Nåja, Luften är kall och kripsig och det är dags att förbereda morgondagens redovisning i Antropologi. God onsdag! 

 

Det är nog inte så kul att diskutera vissa ämnen med mig


Här på studentcafeterian så är det rugby på skärmarna när man äter. Jag vänder ryggen till, vilket antagligen ses som en stor synd här i Potch. Det är verkligen rugby som gäller här, och jag begriper NIET (ja, även om jag köpt en collegetröja med lagets namn på).

Idag är det kallt ute. Det innebär att grottan (mitt boende) är olidlig. Det är kallt, inte mysigt alls och det enda men gör är att sitta på Internet. Eftersom att det kostar med internet här och jag inte kan låta bli att streama tv-play klipp ifrån nyhetsmorgon eller att gå in på youtube och kollar på X-factor auditions, så är det bäst att jag stannar här i skolan idag och bedriver mina inressen för här är ju internet gratis serrni...

Jag har funderat lite på en sak om hur diskussionvänlig jag är.
Förra året diskuterade jag med en vän om hur en person vi känner är väldigt envis att diskutera med eftersom att hen helt enkelt tycker som hen tycker och argumenterar sig gärna blodig istället för att ta åt sig utav vad andra säger. Då sa min vän med glimten i ögat att jag också kan vara rätt så envis ibland i diskussioner... Och jag tog inte illa upp, för att jag håller med. Däremot så är det inte jättekul att erkänna alla gånger att jag är en sådan person som man kanske inte orkar diskutera saker med eftersom att jag är så pass bestämd och genuint tycker att andra människor kan ha fel, oavsett om jag förstår bakgrunden eller orsaken till deras resonemang. Jag är inte sådan att jag måste har rätt när det handlar om ämnen jag har inte har koll på och jag lär mig gärna nytt utav andra människor, men när det handlar om kvinnorätt, rasism, homofobi, vissa utvecklingsfrågor och medmänsklighet så är jag ruskigt trist att prata med om ma inte håller med mig. Jag blir ytterst upprörd om folk slänger ur sig dumheter eller argumenterar emot sådant som jag anser vara alldeles självklart. Ibland är det ju dessutom så att den andra parten verkligen inte har någon koll men ändå ska argumentera för motsatsen och det köper jag inte..
Meeen jag inser ju förstås att jag skulle behöva arbeta lite på detta. Det skulle vara bra för både mig och de omkring mig. Jag förbehåller mig all rätt i världen att bli upprörd om någon säger nedvärderande saker om kvinnor, men när man diskuterar olika sätt att se på och hantera ämnen så skulle jag nog kunna vara lite mer lyhörd.

Det jag DOCK känner är frusterande är att jag också är medveten om att vissa utav de människor som jag kan debattera ganska hetsigt med aldrig skulle ta den här hänsynen till mig. De skulle inte ändra sitt uttryck eller öppna upp för att vara mer mottagliga. Så varför ska jag? Är det för att jag är kvinna som jag har lärt mig att tänka att jag är hysterisk och jobbig? Jag tror faktiskt att det kan vara bidragande, eftersom att det ofta är i diskussioner med vissa män som det blir tenderar bli ord-mot-ord i ganska upprörd manér. Så kanske är det snarare så att jag ska välja mina fighter och anpassa mig om jag känner att även den andra parten kan tänka sig att ha lite självinsikt. 


Tankar en tisdag. Nu ska jag och Ronja ta den här ganska kyliga dagen och gå till Mooirivier mall, jag ska hitta ett par sneakers att ersätta mina sopiga gympaskor med tänkte jag, och eftersom att jag råkade riva sönder min jeansskjorta imorse så kanske det vore lämpligt mer en ersättare..

Ha det gott!

Lägesuppdatering



Morgonens isande vindar byts ut mot en sval bris som kompletterar värmen som smyger sig på efter lunch. Hundarna ligger utslagna på gräset och Ronja gör dem sällskap. Vi befinner oss i trädgården och skrattar i övertrötthet. Känslan av lättnad av att det värsta nu är över... en bra måndagseftermiddag.
 

I made it

Ja, hörrni. Uppsatsen som jag skrev igår i Antropologin blev 36 sidor inklusive transkriberingarna. Sociologiuppsatsen blev också gjorde och imorse lyckades jag prestera riktigt fint på politikprovet.

Så nu sitter jag här och har haft mina sista inlämningarna i kurserna här i Sydafrika. De flesta kurser kommer att hålla väldigt låg takt den restrerade lektionstiden, och om två veckor så börjar examenveckorna. Nu ska jag ta ett par dagar att slappna av och låta hjärnan varva ner lite. Jag ska redovis mitt projekt i antropologin på torsdag, men det känns inte särskilt krävande att förbereda och blir nog mest skoj.

Dagen i all ära bjussar jag på en bild. Detta föreställer alltså en flingförpackning Ronja köpte igår. Trots en stor förpackning så är flingorna fyllda upp till knappa hälften. Snacka om kapitalistiskt lurendrejeri. Skandal. Ack och ve. 

 

Nedräkning

Sitter och filar på min Antropologi. På sätt och vis är jag stolt över att jag kommer att bli klar trots begränsad tid, å andra sidan är jag missnöjd med att jag vaknade sent idag på grund utav för lite sömn dagarna innan och därför sitter jag uppe nu och skriver. Om sex timmar har jag prov i politik - sedan har jag bara en timme till inlämningen i antropologi, och därefter en timme till inlämningen i sociologi. Alltså bör jag se till att vara klar när jag går till sängs ikväll. 

Det sköna är ju att efter 12 under måndagen så är jag klar. Så alltså, om tio timmar så har jag inga mer uppsatser på hela min tid här. Detta får bli min motivation. Önska mig lycka till, jag är så otroligt trött.

Mardi la upp lite bilder på vårat crew



Ja, vad hade Potch varit för oss om vi inte hade Mardi (till höger på översta bilden) och Meski (vänster)? Det är verkligen våra lokala bästisar, vi har alltid kul och jag kommer att sakna dem båda väldigt mycket. Mardi insisterar alltid på att ta bilder på oss med sin telefon, vilket resulterar i charmig fokus och så som på bilderna ovan. Men jag gillar't!

Det är faktiskt direkt deprimerande att Meski inte kan åka med oss ifall vi åker till Namibia, hon har tenta mitt i den planerade veckan. Vi får klara oss som trio utan henne men det är verkligen skillnad, Meski är en sån där person som jag alltid skrattar med och som verkligen är en kontrast till många här nere. Nu menar jag inte att folk här är tråkiga, även fast det lät så, jag menar bara att hon i sig själv är en jävligt skön dåre och hon slänger ur sig tokigheter jämt. Mardi är en sådan person som vill upptäcka allt, hon kan seriöst läsa hela böcker om hur man konserverar döda djur eller typ myntets historia (exempel tagna ur verkligenheten), hon säger att kunskap är extremt viktigt och drömmer om att jobba med valar en vacker dag. Mycket gött. Hon har alltid ett leende på läpparna, precis som Meski, så jag tror att deras glädje smittar av sig på mig och Ronja. Det var länge sedan vi tre hade en helkväll på grund utav allt plugg och nu när det bara är drygt en månad kvar så hoppas jag på att vi ska ta till vara på tiden.

Vänskap är bra fint det. Det är nästan skönt att bara ha några få som man är nära här nere - det kommer bli så trist att säga hej då. Sydafrika är knappast ett sådant avstånd att man kan garantera att man möts igen. Meski har bott i Sverige en gång i tiden och saknar det, så kanske kan man lura henne overseas... 

Nej, usch, nu ska jag inte tänka på detta utan fortsätta med studierna.
 

Ja, alltså...



... man får ju hoppas att det finns intelligent liv på en annan planet.
 

"Ett folkhälsoproblem som inte tas på allvar"

Jag tycker att krönikan "Inför fittkunskap i skolan" av Frida Holmqvist är väl värd att uppmärksammas. Den kan läsas om ni klickar här. Som en liten notis kan ju nämnas att jag tyckte att det kändes grovt att skriva rubriken, men jag hävdar ändå att man måste kunna tala om det kvinnliga (och manliga) könsorganet för att komma någonstans med problemen som finns.

Hon skriver helt enkelt om de många problem som kvinnor vanligen upplever, att dessa ofta är kopplade till heterosexuellt sex, ,men att det ändå ses som ett "kvinnoproblem" och att det därmed inte riktigt tas på allvar. Faktum är att jag vet många vänninor som har sökt vård för diverse besvär och att detta allt som oftast resulterar i att man kommer hem med någon kräm som inte hjälper mer än tillfälligt och så var det med det. Frida går in på diskussionen om att kvinnliga problem ofta anses ofräscha och någonting att skämmas över.

Jag själv kopplar detta till forskningen kring hormonella preventivmedel, som ju i princip enhälligt används utav just kvinnor, som är underminerad till den grad att man inte vet vilka långsiktiga konsekvenser dessa har på kvinnokroppen. Sällan får man raka svar när man undrar någonting om dess bieffekter, lösa beskrivningar om "att det är olika från person till person" kombineras med en angelägenhet att både rekommendera och skriva ut receptbelagda piller till sexuellt aktiva tjejer. Tjejer dör på grund utav dessa piller, som följd av depressioner men också på grund utav blodproppar. Och de som inte dör (vilket ju är extremfallen men ändock sådana som bör ha kunnat undvikas) utan helt enkelt tar pillrena regelbundet lider ofta utav minst en biverkning som är besvärlig; ojämt humör, minskad sexlust, dålig hy... Men det som är obehagligt enligt mig är att pillrena är såpass normaliserade att det är social accepterat att kvinnor ska ta dem, och att män inte behöver engagera sig i det. Det är helt enkelt kvinnan som får lida för att sexlivet ska fungera, altenativt för att undvika barn utan att kompromissa med njutningen som kan försvinna vid användandet av kondom. Jag har heller inte hört talas om någon pojkvän till en vän som har läst på och satt sig in i hälsoeffekterna dessa prevetivmedel har på deras flickvänner kroppar, även om jag ju gissar att män som är på lästa finns därute. 

Kvinnans kroppsliga och mentala hälsa äventyras till fördel för någonting annat. Detta tycker jag är inte bara oacceptabelt, men också såpass normativt att det bäddar för en hel del obekväma insikter och diskussioner. Nu vet jag att det finns de som tänker "men skit i att ta pillrena då/men jag är glad att dessa preventivmedel finns/men jag har blivit välbemött utav vården" och javisst, det är klart att ALLA inte lider, då tvivlar jag ju på att man skulle använda dem i så stor utsträckning. Men jag tror också att många är såpass lättade att de inte behöver bli gravida, att mensen  att de slipper ha dåligt samvete inför sin pojkvän, som kan anses positiva och därför så anser de att det är värt det. Men mer och mer undrar jag varför man ens ska behöva göra den övervägningen, att behöva tänka att "det är värt att jag är ledsen ofta" "det är värt att jag får besvär med underlivet", när det skulle kunna läggas ned resurser på att faktiskt forska om dessa alternativ i större utsträckning. 

God söndag.


Jag har optimerat Campus-känslan


EXLUSIVT foto på mig för någon timme sedan.

Känner mig så "down" i min hoodtröja som jag köpte häromdagen. En äkta collegetröja, med skolan tryck och allt.  När jag tar den på mig blir campuskänslan optimal, så som jag föreställer mig att det känns när man går på college i USA och alla har toffs och hoodie, går på amerikansk fotboll och skvallrar om folk på campuset hela dagarna. Och det stämmer ju bra in på North-West, fast sporten är rugby. Pukke är faktiskt namnet på deras rugbylag så jag gör nu reklam för denna FANTASTISKA (... ) sport där man ligger i hög på varandra, dessutom så har den sporten gjort sig skyldig till att man ser minst en person med kryckor, gips eller bandage varje dag på campus, som resultatet av en match eller träning.

Den här dagen har varit makalöst oproduktiv i studierna, var så trött och frusen imorse att jag slog mig ned på en stol på gräsmattan med långärmat och huttrade i solskenet. Men nu börjar göra comeback, många timmar senare...

Nedan: en skön fågel vi såg på vägen hem från mataffären.
 



De senaste tolv timmarna alltså...

En natt med galna hundar och underliga ljud ledde till att Ronja och jag drog på oss brallorna och gick ut i natten med ficklampa för att kolla läget. Sov ganska dåligt till ljudet utav hysteriska skall och morrningar precis utanför dörren, eftersom att hundarna inte lugnade ner sig och jag väcktes fyra imorse utav ylningar. Somnade i alla fall om och sedan släpade jag upp mig för att gå till gymmet och prova Zumba för första gången, bara för att få reda på att passet har ersatts med Aerobics. Ger det en chans i typ en kvart men känner mig svag och yr och ger upp. Inser sedan när jag kommer ut att fastän solen har gått upp ordentligt och det är förmiddag så har det inte blivit varmt; kylan ligger i luften även på dagstid och jag antar att hösten övergår i Vinter nu. Brr. 

När vi sedan kommer hem så är det en gästhund här som flippar ur totalt, rusar in i våran stuga och sätter sig med röven rätt på min huvudkudde. De som känner mig förstår att jag inte är överlycklig av hundröv på huvudkudden, eller smutsiga hundtassar på lakanen över huvud taget..

Inte en jättebra natt eller morgon, kan man säga. Såatte... Bara att sätta igång med studierna!

Ni som inte har något att göra kan ju kolla på den skummaste ungen jag har sett. 14 år gammal vid detta tillfälle så ställer han sig och sjunger sin egna diva-låt på X-factor Australia med den sjukaste rösten? Vem anade att kalles kaviar kunde sjunga så fantastiskt..



Torkad frukt blir min räddning


Jag är trött och passar på att utnyttja skolans Wifi. Har suttit ett par timmar nu under eftermiddagen och kollat på youtubeklipp, försöker streama lite från svensk TV också för att hänga med i de aktuella politiska debatterna. När blev jag så förbaskat seriös..?

Käkar torkad frukt som en dåre. Den är godare här än hemma, jag gissar att socker är orsaken... HEHE. I alla fall, ska ha tre intervjuer om en timme och sedan måste jag transkribera totalt 5 stycken denna kväll. Det är minst sagt en alldeles för stor arbetsbelastning en kväll när man har varit i skolan hela dagen, men nu är det bara den här helgen som gäller den är det två veckor tills slutexaminationerna börjar och man kan studera i hysad lugn och ro.

Vad kan jag ge er för spännande information så att ni ska känna att det var värt att läsa mitt ANDRA inlägg för dagen om min studiebelastning? Pja... Kanske ska till Namibia en sväng i Juni om allt går väl? Det är ju spännande, om än fortfarande i planeringsstadiet. Det kan ni ju glädjas över..

Jaha, vad ska ni göra i helgen? Något trevligt, hoppas jag.
Min plan blir att börja lördagen med ett Zumbapass (mitt första någonsin, exalterande) för att få liten energikick till resten utav helgens skriverier och analyser. Ska analysera mitt HIV projekt där jag försöker undersöka om kvinnor utsätter sig i högre risk pga patriarkatet (complext), skriva ett sociologiarbete om gangsterism och sedan bli expert på nya demokratier, underutvecklade stater och Mexico. På måndag ska jag bli professionel odräglig latmask.,




"Ta dagen med storm"

Idag så har jag först antropologilektion, därefter ska jag sammanfatta och förebreda inför politikprovet, läsa 80 sidor om gangsterism och börja på grupparbetet som ska in på måndag (fick veta i tisdags att vi skulle skriva om gangsterism så hittills har jag bara hunnit läsa i materialet) och sedan vid fem ska jag intervjua tre personer till. Sen måste hela fredagskvällen spenderas med att transkribera fem(!) intervjuer. Lyckligtvis är det korta, bara ca 5 min var. Annars hade det inte varit realistiskt.

Lördagen och söndagen blir sedan ett vaccum av diverse studier.

Så för att piffa till det här ointressanta inlägget så kan jag ju berätta om någonting som skedde på campus igår. Det finns ju ett stort antal hostel här där hundratals tjejer och killar bor (separata hostel efter kön dock - vad trodde ni?), och det finns många aktiviteter där representatner tävlar i sport, sång och så vidare. Igår när Ronja satt och chillade utanför caféterian var det någon form utav prisutdelning där hon förstod det som att det var skönhetstävling (!) samt att ett pris delades ut för det hostel som har gått ner mest i vikt.

...:) God morgon Sverige!
 

Att få ögonkontakt med en mördare & våldäktsman


"I stood next to men raping women right before me, and I had to do it too, because I was a leader"

Idag så hade vi en gästföreläsare, för närvarande pastor, som en gång i tiden var ledare över ett gäng på ca 30 personer. Jag har för mig att han benämnde gänget som "the corrupt ones" men jag hittar ingen information om något specifikt gäng när jag söker på det. I sociologin läser vi för närvarande om Gangsterism. Här i Sydafrika tillhör gäng vanligheterna i vissa områden, och jag har fått känslan utav att många av de mest brutala brott som sker är just gängrelaterade. 

I alla fall. Pastorn kom välklädd till sin gästföreläsning och slösade ingen tid på att berätta om sitt förflutna. Han berättadet om de brott som han och hans gäng gjort sig skyldiga till; mord, våldtäkt, knivattacker, beväpnade rån. Han berättade om att i princip hela hans familj hade varit inblandade i gängkulturen, men att det var många utav dem som hann mördas innan de tog sig ur; bland annat en utav hans söner. 

Han var intensiv och hans karisma och berättarmetod fick många att skratta (inte mig). När han inte berättade om de saker han själv varit inblandad i, så var det någon han kände; en släkting som låst in en tjej i ett skjul och våldtagit henne under två dagar, folk som huggit händerna av varandra, folk som fick gräva sina egna gravar. Då och då så fick vi ögonkontakt. Han berättade genomgående att gud var den som möjliggjorde hans förändring; att fängelser bara gör saker värre och att det enda som kan rädda gängmedlemmar ut ur det mörka livet är att tro. När en elev frågade om det skulle vara värdefullt med förebyggande arbete i gängtäta områden så svarade han att det enda är just gud och ingenting annat. Men jag tänker; ska han tvinga dessa unga män att tro då, eller hur ser planen ut?

Jag sitter fem meter ifrån en mördare. En våldtäksman. En man som pratar om att han har förändrats nu. Men det jag tänker är att istället för att predika för universitetselever så borde han sitta inlåst för alla de skador han har orsakat. Han berättade utan att vara märkbart berörd om hur han huggit ihjäl oskyldiga människor påväg hem från jobbet, och nu ska han stå och berätta för mig att livet är kort och ska ta till varas på? 

Fastän jag tycker att han sona sitt straff så inser jag att mina tankebanor är bakåtsträvannde; som en klasskamrat påpekade så är det människor som honom som kanske kan påverka de unga män som står med ena foten i den här organiserade brottsligheten. Studier visar att det är personer inifrån som tenderar kunna nå ut. Så det är väl bra att istället för att sitta inne så är han ute och gör nytta. Men när jag såg hans blick idag så kunde jag inte känna av någon ånger. Jag kunde bara märka av konstanteranden och förklaringar. När han berättade om varför han genomgick sin förändring sa han som exempel att det var så svårt för honom att leva normalt, det var så tröttsamt det livet. Han kunde ju inte ens åka med lokala bussar och jobba som vem som helst eftersom att han har mördat människor på den transportsträckan. Men med stöd från sina vänner och sin familj lyckades han lämna gänget utan att bli straffad och det verkar som om folk i kommunen har förlåtit honom. Det är ganska fantastiskt, att man har den förmågan till förlåtelse. 

Det var en ytterst spännande dag idag. Jag får verkligen utmana min förmåga att försöka se objektivt på saker och ting när jag är här borta. Denna gång lyckades jag inte med det, men det berodde på att jag helt enkelt inte kände några ånger-vibbar ifrån den förre detta gängledaren med slips, som berättade att man får betala 8000 rand om man vill anställa en lönnmördare för att skjuta ihäl en polis. 

Over and out. 

Livet på en pinne

 
När jag skrev rubriken "livet på en pinne" så såg jag att jag har använt den förut. skön rubrik är det ju inte men den får stå kvar för att symbolisera denna dag! Jag har nämligen känt mig mycket positiv trots att jag inte kunde somna förren sex imorse och är ganska, så att säga, sömnberövad (sovit runt fyra timmar per natt nu tre nätter i rad, min kropp tycker inte att den hårda madrassen och kudden är så kul längre..).
Men idag har varit toppen. Det  har varit varmt och skönt, jag har träffat vänner, genomfört två av fyra intervjuer till mitt HIV projekt och dessutom är en resa i planeringsstadiet som förmodligen blir av sista veckan innan jag åker hem. Inser nu att dessa drygt sex veckor som kvarstår kommer att RUSA förbi och jag vet ju att det är mycket hemma som kommer göra att jag längtar tillbaks hit så jag ska nu gå in i min "njuta av var dag" fas. Får se hur konsekvent jag blir med det, kan ju hända att jag får någre mindre utbrott om jag känner mig själv.. heh.

Måhända att jag har mycket att göra men idag känner jag mig inte stressad över detta. Bara.. ja, jag vet inte, som att allt ordnar sig ändå. Arbetet kommer ju att bli gjort. Och efter måndag så får jag ta ett par sovmorgnar och starta om med ny energi inför sista månaden. Jag tror att mitt lugn ligger i det faktum att jag skrev två stora uppsatser på väldigt kort tid, fast det kändes som ett oöverkomligt mål när jag skulle sätta igång. Jag blir så stolt över mig själv när jag lyckas bryta igenom mina koncentrationssvårigheter och bara sätter igång.

Notera för övrigt att jag har börjat använda örhängen nu! Jag har ju gått omkring med det paret som jag fick samma dag piercade mig och dessa har jag väl tyckt varit rätt fula, men nu har öronen läkt såpass att jag kan börja byta. Detta är jag opropertionerligt glad över. 

Nu ska jag transkribera två intervjuer, sammanfatta tre kapitel i politiken samt läsa 80 sidor om Gangsterkulturen här i Sydafrika. En redig studieonsdag med andra ord. 

Random Observationer



Ser ni det jag ser? En utav böckerna jag lånade på biblioteket blev lånad sist för SJUTTON år sedan.
Tydligen är det inte mågna som bryr sig om titeln "South Africa: A world challenged"-

Den var förvånadsvärt dammfritt inuti boken i alla fall...
 

När man trodde att man var säker..

 
Det krävdes att jag satt upp till sex imorse, men jag blev klar med mitt historiaarbete till slut. När jag lämnade in det så kändes det så förbannat skönt och jag såg framför mig hur jag ska spendera resten av dagen med att sova, äta och ta det lugnt. Jag inledde mitt firande med att slå mig ner för en god lunch, öppnade datorn och det dokument där jag kryssar av mina prov och inlämningar i samtliga kurser.

Stryker Historiauppsatsen. Sänker blicken till vad som återstår. Upptäcker att jag har prov i Politik på måndag. Det är ju kul, eftersom att jag redan har två uppsatser som ska in på måndag varav en kräver framförallt tid för att intervju och transkribera, varav den andra är på ett helt nytt ämne inom Sociologin som läraren introducerade först idag.

Jag har alltså 6 dagar på mig att genomföra arbete som normalt sett skulle ha varit på kanske fem veckor i Sverige, om ens det eftersom att man sällan har både salstenta och inlämningar under samma vecka där. Jahaja. Dessutom så väntar besked om en mindre inlämning i Historia som läraren har skjutit på och i allra värsta fall sker även den inlämningen i början utav nästa vecka.

Jättesmidigt rent tidsmässigt, känner jag spontant. Nu ska jag dränka mina sorger i eftermiddagssömn och ladda om därefter. Ni kan ju få njuta av att beskåda de ädla träden jag passerar varje dag till och från skolan:

 




Min glamorösa livsstil


Ni kanske tror att det ni skådar är öl i ett vinglas. Eller kanske lite aptitretande äppeljuice? Eller varför inte en klassisk dos Pommac, som man ju drack så flitigt under 90-talet (vilket får mig att fundera på VEM som köper den läskedrycken i dagens samhälle, rent krasst är det ju fler än ett dussin personer eftersom att den fortfarande köps in utav bastanta matbutiker såsom Willys och ICA MAXI)?

Ni har i alla fel. Det i glaset är Red Bull, elegant placerat i ett glas för att ta bort känslan av att jag beter mig som en pubertal, femtonårig grabb som sitter och vickar på stolen under lektionerna och köper just Red Bull på rasterna så att han blir ÄNNU mer okontrollerbar i klassrummet. Jag tycker att jag undviker den känslan rätt bra för tillfället, men det kanske har mer att göra med att jag skriver en uppsats om apartheid än att jag har Red Bull i ett vinglas...

Så många stora gåtor här i livet. Jag sitter här med 11 böcker som på ett djupt eller ytligt plan berör hemlandspolicyn som infördes under apartheid; det var då man tvångsflyttade folk i enlighet med vad man tyckte att de tillhörde för stam, oavsett vad de nu ansedde om den saken, för att separera svart befolkning ifrån vit. Man tilldelade helt enkelt "svarta grupper" små förtjustande hemländer där de fick trängas och hade både begränsade resurser och politisk makt. Men till deras stora ära fick de ju faktiskt arbeta i de vita delarna av länderna - om de bar ett pass där deras arbetsgivare godkände detta. Förstå vilken ynnest! Så nu sitter jag här med massor utav information om det här gemytliga systemet av höjden på institutionell rasism och måste försöka få ut någon slags begriplig, kronologisk analys på 4000 ord. Jag är nu halvvägs i antal ord men ser positivt på att jag kommer att få sova kanske 2 timmar i alla fall innan jag måste förbereda mig inför skolan imorgon - jippie!

Tillägg kl. 04:29: Jag sa till Ronja att målet var att vara i säng till klockan fem. Det innebär att jag har en halvtimme på mig att skriva ca 700 ord. Jag medger, det blir nog svårt eftersom att jag är på den segaste delen i uppsatsen och jag är (föga förvånande) ganska seg i huvudet vid det här laget. Men snart, snart har jag nått mitt mål och då ska jag sova hela eftermiddagen när jag kommer hem från inlämningen.


Tankar om kyla och fattigdom


Jag sitter med inomhus, med halsduk, tofflor och dubbla tröjor. Mina händer har börjat spricka av det iskalla vattnet man tvättar händerna med. Jag funderar på att hämta min skinnjacka, eftersom min kropp är alldeles spänd och musklerna värker. Imorse när jag skulle gå upp så frös jag så mycket att jag blev, helt okonstruktivt, förbannad. Jag mumlade någonting dramatiskt om att det borde vara mot mänskliga rättigheter att ha hus som inte är uppvärmda i länder där temperaturen går ner mot noll grader under vintern.

Trots att jag hatar att frysa inomhus, och jag inser ju att det börjar bli kallt även under dagarna i solskenet nu, så kom jag tidigare idag att tänka på att inte så långt härifrån finns ett township. Där bor vissa i plåtskjul. Föreställ er då den kylan. Ännu värre, föreställ er den kylan när ni måste gå upp före soluppgången för att hinna till jobbet (om ni har ett) som oftast ligger åt andra hållet av stan (eller i utkanten åt fel håll) och i värsta fall måste ni promenera (förutsatt att ni inte har råd att lägga ner ofta mer än 10% av dagslönen på transport, vilket lär gnaga på samvetet när ni har en familj att försörja). De berättelser jag har hört om livet för exempelvis hushållsarbetare gör att jag försöker se lite mindre dramatiskt på min egen situation. I Juni åker jag hem till Svensk sommar, och när den löper till vintern så är det inomhus man sitter för att mysa. Här väntar fyra månaders kyla för de som inte har råd med värmefläktar, varma kläder och transport till arbetsplatsen.

Jag ska försöka ha det i åtanke när jag sitter i badkaret sedan och tycker synd om mig själv för att dusch upplevelsen är så förbaskat kall om kvällarna.

Check, check!

Imorse lämnade jag in min slutuppsats i Politiken.
Nyss avslutade jag min praktikantintervju med Fair Trade som jag får besked om på onsdag senast.

Dagens sista uppdrag kvarstår nu: Att skriva färdigt min uppsats i Historia. 

Wish me luck!

 

Random upplevelser

Idag var jag och Ronja tvugna att vandra till Mall för att fylla på Internet. Det var olägligt att lägga ner förmiddagen på detta med tanke på mitt plugg, men med tanke på att min praktikintervju via Skype är imorgon så vore det ju "lite" dåligt utav mig att inte ha tillgång till Internet. I alla fall, det var skönt att ha en ursäkt att vara ute i solen. 

När vi promenerade längst en bilväg så stannad en utav de lokala "Taxis". Det är som en kommunal buss som kallas det. De finns lite varstans i Potch och kostar 10R (6kr) per åk, dock finns varken tidtabeller, busskurer eller vad jag vet någonstans att kolla upp reserutterna så jag har inte riktigt lyckats nyttja systemet. I alla fall, en utav dessa Taxi's stannar brevid oss. I sätet brevid föraren sitter en snubbe och dricker öl och följande konversation utspelar sig: 
"Hello, where are you going?"
"Hi, we're going home".
"Give me your number, I will call you later" (till Ronja). 

Nu vill jag att ni översätter detta scenario till ett Svenskt kontext för att få ett tydligar grepp om hur lustig jag fann hela situationen. Tänk er att ni promenerar hem, och en lokal buss kommer åkande. Brevid föraren sitter någon och dricker alkohol, ber chauffören att stanna och börjar sedan ragga ogenerat. Man måste ju dessutom påpeka hur sjukt dålig han var på att få det naturligt - vad skulle man få för glädje utav att ge sitt nummer till en komplett främling? Jag tror personligen att han hade vunnit på att samtala lite och sedan be om numret. Nu hade han väl inte fått det ändå kanske men hela hans stuk var, så att säga, lite taget ur luften. 

Nu återgår jag till skolarbetet! Har ungefär fem sidor och arbetet ska ha minimum åtta. Det känns faktiskt väldigt bra, eftersom att jag antagligen kommer vara klar med rubbet före midnatt och då kan få mig en hyfsad natts sömn innan morgondagen som kommer vara helvetet x3 i studiebelastning.

Ha en bra Söndagskväll!

To sing or not to sing



Jag saknar att sjunga. Oerhört mycket faktiskt. Vill gärna ha talang på nivå som damen ovan, Ella Henderson. Men drömma kan man. Här nedan kan ni dock se mig och Ellinor i action, inte helt illa det heller. Tycker definitivt att Ellinor är en sån där supertalang. Det får mig att längta mycket till denna sommar där jag i alla fall får träffa denna dam, vare sig vi sjunger tillsammans eller ej (vilket vi dock lär göra). Har faktiskt tänkt en hel del på svensk sommar idag. Kanske inte i allmänhet, utan mycket på det jag hoppas den här sommaren ska medföra. Jag ser faktiskt fram emot den, till skillnad från förra året som var värsta sommaren än så länge.

Framsteg med skolan idag? INGA. 

Ha en bättre helg än jag, för guds skull. 


Valkompassen EU på Aftonbladets hemsida

Jag gjorde just aftonbladets valkompass inför EU. Även om det finns anledning att ifrågasätta dessa kompasser så är det ganska kul ändå.  Speciellt eftersom att jag utan att försöka passa in i någon särskild ram fick just F! som det parti som överenstämmer mest med vad jag tycker. Jag kan bara anta att de nio frågor där jag svarade samma som SD är relaterade till att i allmänhet inte är helt EU-såld, vilket de ju inte heller är, men jag känner ett behov att påpeka att jag sannerligen inte svarade i enlighet med någonting uteslutande eller kulturfientligt.

Känner mig dock väldigt lost som inte visste vad Junilistan är för parti? Kollade precis upp det och undrar om jag borde haft koll sedan innan, men debatterna kring dem har nog varit väldigt lågmälda..

Här kan ni göra testet om ni tycker det är kul såhär i valtider. 

 

En lördag med sköna vibbar


Sitter i bibliotekscafét. Tyvärr stänger de redan vid två här idag, men jag gör vad som helst för att inte sitta hemma en hel dag i grottan. Dessutom har hyresvärdarna en babyshower i trädgården idag, och det är rejält med folk så jag och Ronja kan inte direkt sitta ute i solen och studera som vi brukar under helgerna. Ett kul sidospår är att de har typ sex anställda på ett café som har hur lite kunder som helst..

Idag är det en sån där Öppet Hus dag på skolan, mängder med människor och stånd där folk som representerar alltifrån hostel, program och företag står och jiddrar med ivriga besökare. Jag har alltid tyckt om såna här dagar väldigt mycket, det är lite smörgåsbordskänsla när man vandrar runt och ser vad skolan har att erbjuda. Det är knappast så att jag tänker engegera mig i någonting men jag bara gillar stämningen. Mängder med folk går omkring och överväger om de ska börja studera just här och jag har lust att brista ut och säga "jag studerar redan här, tjiho!!". För någonstans så är jag stolt över att just jag är just här och får studera på ett Universitet i detta land. Jag begriper att jag ofta är negativ och kritisk här i bloggen, men den är ju en reflektion av mina tankar och jag blir sådan när jag befinner mig i en miljö som känns delsvis otrygg och främmande. Men jag hade inte velat ha det annorlunda, det är här jag ska befinna mig just nu och jag kommer alltid vara glad att jag åkte hit och att jag gjorde vad jag kunde för att begripa mig på det här samhället. 

I ALLA FALL, min poäng är den här dagen har så att säga "sköna vibbar". Det behövs efter igår, då jag fick höra helt absurda kommentarer gällande rasfrågan här nere. Idag försöker jag koppla bort detta och fokusera på studierna och det som är fint. T.ex att solen skiner, att snart är skolhelvetet över, ikväll är det X-factor på TV och jag ska träna senare.

Nu ska jag lyssna på James Arthur och skriva makalöst mycket om valsystemet i USA, Ryssland och Indien..

Lite bilder ifrån skolan idag: 

Lite slumpartad information

 
♦ Jag och Ronja har blivit tillfrågade att vara med i en musikvideo som förhoppningvis ska spelas in innan vi lämnar Sydafrika. En vän här nere gör elektronisk musik och tänkte spela in en video, han är en kreativ person och här hittar ni hans musik

♦  ANC vann valet. De är fortfarande ledande i North West Province, dessutom.

♦  Det är svårt att hitta infromation inför uppsatser man ska skriva här. De nya böckerna är för det mesta på Afrikaans, så jag får nöja med mig böcker som faller isär från 70-talet. Det här försvårar processen rejält när man ska skriva, samt att många utav de böcker jag skulle kunna låna enbart får användas biblioteket vilket är makalöst osmidigt. 

♦  Vår tvättmaskin gör fortfarande att kläderna får små kletiga smutsklumpar på sig. Det börjar bli lite svårt att klara sig utav att tvätta... men jag orkar inte ens bry mig? 

♦ Igår på Antropologilektionen berättade våran lärare att en anledning till att vita inte vill att svarta ska bo innerstäderna är för att det skulle dra ner värdet på deras bostäder. Medmänskligt va? Bättre att dom åker från townships lång utanför stan, när hela orten är anpassad efter personer med bil fastän de som har bil allt som oftast är vita som redan bor närmre stadskärnan..

Så hur känner jag mig idag kontra igår? Fortfarande ganska håglös. Kunde dessutom inte sova inatt och sitter med min förbannade historia och hittar helt enkelt inte informationen som behövs. Vår lärare är dessutom mer fokuserad på kvantitet än kvalité, så han har krav på att man ska referera till minst fem böcker samt två akademiska artiklar. Det finns inte ens fem relevanta böcker på engelska att tillgå i biblioteket, så det känns ju rimligt.

Å andra sidan skiner solen, jag ska äta middag ute med Mardi, Meski och Ronja ikväll och sedan blir det fest hos Wouter om vi lyckas fixa skjuts hem. Jag har ju absolut inte tid med något utav det egentligen men produktiviteten brukar ändå vara oerhört låg på fredagskvällar hemma i hyddan.

Hoppas ni får en skön helg!



Så kontraproduktiv att det inte är sant

 
Såhär glamorös är jag när jag sitter här i hyddan.

När jag är stressad så har jag märkt att jag släpper på beteenden jag har annars. Helt plötsligt börjar jag t.ex dricka mer kaffe, köpe red bull vilket jag aldrig gör annars, äta mer godis, chips och glass. Känner inte att jag har tid att gå till gymmet, samtidigt som jag lägger ner timmar på att göra allt annat än att just studera. Jag märker att jag känner hjärtslagen mer än jag gör annars, blir seg och yr i huvudet och får ont i musklerna. Dessutom krävs betydligt mer sömn för att jag ska känna mig utvilad. 

Stress för mig handlar inte om en oförmåga att ha många bollar i luften, som det så fint heter. Det handlar om att inte kunna hantera när det är såpass mycket att göra att man känner att det inte är rimligt. Jag har fyra slutarbeten att färdigställa till nästa måndag. Det är även mindre övningar som tillkommer på löpande band, som jag därför inte kunde undanröja innan den här hektiska perioden satte igång. 

Och här sitter jag; och känner mig helt oförmögen att producera. Jag vet att jag borde kunna, men det värsta med stress är den övertalar dig om att "du KAN inte bli klar, även om du börjar nu så vet du ändå inte hur du ska göra. Så du borde helt enkelt ge upp". Jag antar att det här tankestättet är starkt kopplat till att jag inte geomförde min c-uppsats i höstas. Hade jag gjort det så hade jag kunnat ta ut en examen efter den här terminen, men nu ligger ju slutuppsatsen och lurar när jag kommer hem. Det har väl helt enkelt satt press på mig.

Så jag ber er, heja på mig där hemifrån. Jag känner mig alldeles lost, men jag vet att fokusen finns att plocka fram någonstans inom mig och att det inte är så farligt trots allt. Jag behöver bara göra vad jag kan med den tid jag har. 

Det dåraktiga samhället: Dresscodes

 
Sitter i kafeterian och låtsas att jag är världsvan och obrydd.
 
Idag är det alltså som mest 25 grader, även om temperaturen kommer att gå ner avsevärt framåt eftermiddagen. I alla fall. Hemma är ju detta superväder på sommaren, man vandrar runt i klädersplagg som knappt täcker någonting. Överallt hemma i Sverige ser man bara ben och axlar och magar och bh-band och ibland bikintoppar. Här i Sydafrika då? Well, idag har ALLA långbyxor, och de flesta har inte bara långärmat utan också med sig någon form utav jacka. Jag ser folk i tjocka fleecejackor, långa höstkappor, höga stövlar, fodrade stövletter...

Min poäng är ju inte att dessa människor inte får klä sig alldeles för varmt  om de nu känner för det. Min poäng är att de kollar på mig som om jag är helt störd. Dom är inte särskilt diskreta, heller. Jag känner mig som den där klassiska drömmen man kan ha om att man är i skolan och upptäcker att man är naken. Det finns ingenting så störande som när man går förbi ett gäng personer och de liksom upphöra prata en liten stund, följer en fördömmande med blicken och sedan börjar det tisslas och tasslas så fort man har passerat. Nu fattar jag ju inte exakt vad de säger, min Afrikaans är rätt kass och jag kan inget utav de Afrikanska språken, men tur är väl det på sätt och vis.

Dom skulle vän antagligen dö om de kom närmre och såg att jag har orakade ben och att mina fötter har massakerats efter obekväma skor häromdagen så kvarlevor av före detta blåsor hänger liksom kvar som röda, slamsiga områden. Men jag tänker ha short och sandaler i den här värmen. So sue me.

Förresten, på tal om utseende, ser ni hur sjukt brun jag har blivit? Om jag lyfter håret lite åt sidan och kollar precis vid hårfästet är jag helt VIT därunder. Har bytt hudfärg -.tänka sig va. 

Nu återgår jag till det här förtryckarsamhället, hejs!

Homeland Policy & Reflektioner kring detta land



Jag håller på att skriva ett arbete om ett arbete som sattes igång under apartheid, nämligen tvångsförflyttningar utav svarta till små s.k "Homelands", vilket var menat att bli självförsörjande områden för olika grupper utav svarta och färgade. Det är såklart jätteintressant att läsa om, men man blir bestört om hur svarta beskrevs som boskap som skulle användas för att generera vinst, och när det inte gick ville man inte slösa mer resurser på dessa människor. Som var en majoritet i landet, för den delen.

Jag måste säga att jag fick lite information från en städerska igår som gjorde mig extremt upprörd. Man kan inte föreställa sig hur folk lever här. De arbetar heltid men kan inte ens äta sig mätta vissa kvällar, och då behöver man hjälp ifrån samhället. Men det polariserade samhället bär på en enorm fattigdom parallelt med den rika över och medelklassen, och det är allt tydligare att strukturen är buren av att denna medelklass/överklass kan nyttja lågbetalda arbetare. Lönerna behöver inte ens täcka ett leverna där man har råd att låta sina barn gå i skolan, eller ens äta ordentligt. Nu menar jag inte att de som har hushållsarbetare själva tycker att det ska vara såhär, men det är ett system som upprätthålls och det gör mig upprörd att det fortfarande lever kvar en bild här utav att vissa faktiskt förtjänar att ha det lite bättre. Det är komplicerat, jag begriper det.. Men fan så frustrerande det är att uppleva detta och inse att det är deras verklighet, jag kan ju åka hem sedan och fortsätta gotta mig den Svenska välfärden. 

Idag är ju dagen efter valet och resultatet är inte offentliggjort ännu, då alla röster inte har räknats. Men ANC leder alla provincer förutom Western Cape, så det lär fortsätta som vanligt här borta.

Jag ska möta upp en tutor i Historia för att få hjälp med uppsatsen och har inte så mycket att komma med så det är lika bra jag sätter igång. Men klippet ovanför är väldigt härligt att kika på, på slutet kommer Mandela och klagar på att folk inte dansar tillräckligt mycket i publiken. Han var en söt herre! Inte för att förminska allt han åstakom, jag menar seriöst bara att han såg så förbaskat rar ut.

Ja, ha en bra torsdag!


Cantus

Här står vi upp och sjunger något om studentfester.

Igår hörde Wouter av sig och påminde mig om att det skulle hållas en traditionsenlig "Cantus" på Campus. Detta är en tradition som delas utav Holländare, Belgare, Tyskar, Afrikanders och Fransmän om jag har förstått det rätt. Igår var det dock helt och hållet på Afrikaans. Det man gör är att man hyr ett ölglass, kommer ditt i hatt och helst slips, sedan sätter man sig runt ett bord och får ett sånghäfte. Det är en toastmaster i grön uniform och läderhosens som tillsammans med några skolkamrater från olika hostel berättar historier, sedan sjunger man sånger med en dragspelare som står för melodierna. Man bankar i bordet om något är bra och gör "sssss" ljud om något är dåligt. Hänger ni med? Det gjorde knappt vi eftersom att ingenting var på Engelska. Men massor av sång blev det verkligen, främst på Afrikaans så det blev några uttalsmissar skulle man kunna säga.

Syftet var nog mest att dricka öl eftersom att man skålade för allt, men jag tog det rätt lugnt eftersom att jag måste plugga så himla mycket idag. Det var i alla fall en kul upplevlse med sköna människor och även om jag inte kom därifrån klokare så kan jag i alla fall säga att jag har upplevt en äkta Cantus!



Ronja rengör det hyrda glaset som var i lite halvdassigt skick. 

Jag och en fokuserad Wouter. 
 

Inför valet imorgon

Val i Sydafrika imorgon alltså. Jag tänkte ge er en liten översikt i det jag har läst samt hört och det kan vara så att jag har missuppfattat något, men det bör stämma bra alltsammans.

 En utav årets valaffischer.


ANC (African National Congress) styr och har gjort detta sedan 1994. Detta parti var Nelson Mandela president för efter sin frisläppning och apartheids upplösning. Vissa valaffischer säger helt enkelt "Do it for Mandela". För närvarande är Jacob Zuma president, och det har inte varit till partiets fördel. Typiska saker man får höra när han kommer på tal är att han är korrupt, har varit med i en våldtäktsrättegång (där han dömdes oskyldig), han har sagt att man kan duscha efter sex för att undvika AIDS, samt att många är kritiska till han inte eks har gått ut grundskolant. Ideologiskt sätt så är partiet enligt dem själva socialdemokratiskt,  specifict benämnt som National democratic revoultion party, med stor fokus på lika möjlighet för alla. Dock verkar det råda stort missnöje gällande partiets förmåga att styra landets ekonomi och arbetslösheten tyckts öka i landet.

Det är främst den svarta befolkningen som röstar på ANC då de har fokuserat mycket utav sin politik på att underlätta för denna förtryckta majoritet; bland annat har programmet B.E.E implementerats vilket innebär att när man söker jobb så prioriteras svarta samt kvinnor före de som är vita. Detta är förstås oerhört kontroversiellt och har skapat missnöje (folk verkar ha glömt bort hur lagarna såg ut under apartheid). Årets valmanifest fokuserar på job, lika för alla, utbildning och hälsa. 

 Helen Zilla, DA.

DA (DemocraticAlliance) är den största oppositionen. Det är det partiet som styr i Western Cape Province, där Kapstaden ligger. Man är oerhört nöjd med deras styre i Cape och en rolig parantes är att det är en kvinna som är partiledare, Helen Zille. Det är ett liberaldemokratiskt parti som kom till som ett anti-apartheid parti och både vita och svarta röstar. Deras grundpelare är lika för alla och en god relation mellan stat och medborgare; detta års valkampanj fokuserar på jobbfrågan. Man tror inte att de kommer att kunna vinna över ANC i detta val, dock. 

 

Det finns ett dussin till partier som är med i spelet, men ett utav dem sticker ut: EFF (Economic Freedom Fighters). En tidigare ungdomsledare inom ANC har startat detta party och de beskriver sig själva som mycket radikala i sin kamp för starka åtgärder för rättvisa i landet genom en vänsterpolitik med starkt antiimperialistiska värderingar. Somliga säger att de kan vara lite besvärliga och partiledaren är just nu under någon slags utredning för skattebrott – vilket han hävdar är löjligt med tanke på hur president Zuma själv hanterar landets ekonomiska resurser (han spenderade några miljoner på att bygga ett hus för skattepengarna).

Det ska bli mycket intressant att följa vad som händer i valet.
Här i North-West province så styr för närvarande ANC. Om det skulle bli så att detta ändras vet jag inte om jag kommer att märka av några spänningar i närsamhället, men det kommer garanterat att bli rörigt ifall ANC skulle förlora styret i landet. Det har redan bränts ner åtminstone en vallokal men myndigheterna säger att man kan känna sig säker under valet.

Vad de gäller valdeltagandet är det inte ens en tredjedel utav de unga som har rätten att rösta för första gången som har valt att registrera sig. Jag är inte helt på det klara med vad det beror på, men när man talar med folk tycker jag nog att det råder en allmän uppgivenhet vad det gäller möjligheten till positiv förändring med detta val.

Ja, vi får väl se vad som händer. 


Diskussioner på Sociologilektionen

Idag var ämnet Sociala problem. Lärarinnan inledde med att visa ett ämne på tavlan och be oss räcka upp handen om vi ansåg att det var ett socialt problem. I ett klassrum med 150 pers var det typ.. ett tiotal som tyckte våldtäckt var det. Fast det sker en våldtäckt var 6:e sekund i Sydafrika.

Sedan var det intressant hur förskräckt lärarinnan brev när en kille påstod att skilsmässa inte var ett problem, eftersom att det är ett eget val. Lärarinnan själv argumenterade för vikten utav en "family unit" och tyckte det var helt aburt att en kristen elev kunde sitta där och argumentera för valet att göra det som känns bäst själv. Dessutom hävdade hon bestämt att incest bara sker i lägre klasser, inte överklassen. Undrar hur hon vet det.. Är man rik kan man ju inte göra sjuka saker, det vet ju alla:)

Intressanta diskussioner men man tappar liksom hatten lite?
Idag fick jag veta att vi har ännu mer till provet nästa vecka än vad jag trott innan så jag vet fan inte hur detta ska gå till? Sitter med Historian nu och känner mig bara.. extremt omotiverad och har låg energi. Wouter smsade just och bjöd in mig till en Belgisk högtid ikväll, kanske man muntra upp mitt i denna hets?

Imorgon är det val här förresten. Skriver ett inlägg om det senare eller imorgon, tänkte det kanske kan vara intressant att uppdatera er och mig själv om det politiska läget här. Det är verkligen ingen picknick och jag tror att det kan bli rörigt. 

an inte




Ni kanske undrar vart jag tog vägen idag?

Jo, såhär är det. Skolan är igång igen. Gick upp strax efter sex imorse. Vandrade till skolan med höstjacka, mössa och halsduk, men lagom tills klockan slog ni så var det varmt nog att ta av jackan och sitta ute i linne. Det är svårt att motivera timmar inne i det kala biblioteket när det är 20-25 grader på dagarna, men nu är det baskemig allvar.

Såhär ser det ut med mina deadlines framöver:

Torsdag 8e:
♦ Quiz i sociologi baserat på fyra artiklar.

Måndag 12:e:
♦ Inlämning i jämförande politik; 10 sidor om Ryssland, Indiens och USA's valsystem och politiska partier, där för- och nackdelar ska jämföras och analyseras.
♦ Intervju inför praktik.

Tisdag 13:e:
Inlämning i Historia. Ska skriva en kritisk uppsats om ett ämne (ej valt än), baserat på minst fem lästa böcker. 6000 ord. 
♦ Prov i Sociologi. 

Måndag 19:e
♦ Inlämning i Antropoligin. HIV/AIDS projekt. Dessförinnan ska intervjuer genomföras, transkriberas och sammanfattas i förhållande till en frågeställning. Fick grönt kort att börja idag (5e maj) eftersom att projektet måste vara etiskt godtagbart, så tiden är mycket knapp med tanke på de övriga arbetena som ska skrivas.
♦ Redovisning och presentation utav arbetet inför klassen samt folk från fakulteten. 

Tisdag 20:e:
♦ Inlämning i HIST. Uppgiften brukar motsvara ca en heldagsarete. 
 
Med andra ord; fyra inlämningar varav ett är ett stort projekt (dylik B-uppsats), ett quiz samt en salstenta. Och allt detta på typ två veckor. Efter det är så är det en inlämning till i Historia, därefter är det slutexaminationer i Juni.

Jag skulle nog kunna dra hem nu.. 





Trevlig syn på människor

Kikar lite på valdebatten (älskar unlimited wifi på skolan). Det talas om tiggare. Tycker det är ganska intressant ur ett humanistiskt perspektiv när folk säger att "det är så jobbigt med tiggare på gatorna. Stockholm ser inte ut som det en gång brukade". Jaha? Det är väl för fan inte jobbigt för mig som åskådare eller föbipasserande, det är väl jobbigt att folk ska behöva tigga? Eller när folk pratar om ondskefulla ligor. Ja, det kanske är så att dina fem kronor hamnar i fel händer, men varför hakar man upp sig på det och inte det faktum att människor utsätts för trafficking när de sitter och tigger för att någon annan tvingar in dem i den situationen?

Skärp er för helvete.

Tack för mig. 

Va där väl en brai på fortet?


Den enda bilden från dagen fick bli, inte helt oväntat, på fortet.

Igår var jag på grilfest på fortet. Ja, som ni ser ovan så var det faktiskt ett fort. Christopher och Inger, ett Norskt par som har bott här i i några år har jag köpt ett gammalt hus och byggt om och det var här deras Brai (grillfest) ägde rum. De två, jag, en Nigeriansk rygbyspelare, Wouter och en Sydafrikansk sköning satt ute i värmen med deras hundar och drack öl, käkade god mat och roade oss. Det var verkligen en samling riktigt härliga människor och jag måste säga att huset med sina torn och med alla möjliga sorters säkerthetsanläggningar gjorde det hela mycket intressant. 

När det precis mörknat så var det skottlossning någonstans i buskarna bakom huset. Efter en ganska spänd stund så kom de i kontakt med grannarna och det visade sig att det bara var några som roade sig (varför inte skjuta lite på en lördagskväll liksom?). Anledningen till att man blir orolig här är ju för att attacker på hus som ligger i farmområden är oerhört vanligt. Fick berättat för mig att en utav deras grannar på andra sidan fältet blev ihjälförgiftad för ett par veckor sedan, och det är sannerligen inget unikt fall.

Och med den muntra informationen tar vi oss vidare in i festträsket! Efter grillat och några öl för mycket så gick vi in och tände en brasa - mycket mysigt. Tycker det är så härligt att befinna sig i ett annat land och lyssna på vad konversationerna handlar om, här kan det liksom vara berättelser om den gången man råkade köra på en grön mamba (världens giftigaste orm) , eller varför inte prata om zebrorna som står i hage på granngården? Det kommer ofta upp allvarliga saker i samtalsämnena, men fakiskt så kan humor vara ett ganska skönt sätt att bearbeta saker som händer i detta land. 

Efter en dag hemma hos dem så åkte vi in till Mystique bar och tog ett par öl till, men for hem lagom tills några i sällskapet beställde in Tequilashots..

Riktigt bra lördag hade jag, helt enkelt.




It's a beautiful day

Ser lite "off" ut, det beror på att jag har stark sol i ögonen. 

Den här lördagen har faktiskt varit väldigt mysig. Mötte upp Meski för en frukost vid nio, sedan slog vi sällskap med hennes kille och promenerade hem hit. Det är riktigt varmt och fint och jag ska på Braai (grillfest) hos folk jag känner lite löst. I äkta Sydafrikansk anda så är de rätt sena och man vet liksom inte om de dyker upp om en minut eller en timma, vilket kanske gör att man inte riktigt får något vettigt gjort.. men att äta glass i solen är ju inte illa det heller! Behöver den här dagen känner jag, för det ska ske mirakel med studierna den kommande veckan.

Köpt nån slags rumpstek förresten. Är soklart skeptisk. Ha en trevlig lördag!

 



Vad besvikna ni ska bli

Har plötsligt dubbelt besökarantal. Ingen aning om varför. Vad besvikna ni ska bli, eftersom att jag inte har skrivit något särskilt på sistone. Jag har en stark blogglusta, men jag är inne i en samhällskritisk fas och då kommer jag inte skriva någonting som är roligt eller lättsamt. Så jag skippar väl det, för denna gång.

Livet, alltså. 

"I love you!"

Idag sitter jag på Fine Things, käkar pasta och studerar lite. Det är säkert 25 grader ute, hur skönt som helst, och jag ska till skolan och fortsätta sedan. När jag promenerade hit så hälsade jag på en kvinna som jag passerade, och efter en kort stund hörde jag någon ropa bakom mig, "I want to walk with you!". Visst, sa jag, och tyckte väl att det var en trevlig överraskning.

Hon presenterade sig och berättade skrattande att hon var Sotho, eftersom att jag hade uppenbara problem att uttala hennes namn. Sedan förklarade hon att hon kommer ifrån Lesotho, och mitt svar var att jag tycker Lesotho är underbart och så vackert. "I love you!", sa hon leendes. Och egentligen blev väl det resten av konversationen. Vi pratade om Lesotho och hon brast ut i kärleksyttringar över detta. Sedan skiljdes vi åt och lär aldrig ses igen.

Riktigt soft möte med en främling måste jag ändå säga. 



 

Jag kopierar mig själv

Det här skrev jag för ett år sedan i min blogg.

"Jag tror, att om någon hade frågat mig om mittt tålamod, så hade jag fått svara; det är oändligt. Jag skjuter det framför mig en kärra, ständigt med hjulet rullandes tungt mot marken. Ibland skrapar knäna mot kanten eftersom att jag inte var tillräckligt förberedd på ett tillfälle då jag måste knuffa med lite extra kraft för att fortsätta framåt.


Kanske borde jag ställa ifrån mig kärran, luta det lite nonchalant mot en husvägg och vandra med mindre tyngd i mina steg. Kanske borde jag; kanske. "

Det är nog så att jag skulle kunna stämma in på det nu, ett år senare. Konstigt nog minns jag inte vad det var jag syftade på specifikt med mitt tålamod den gången, men idag vet jag ju. Faktiskt skulle man kunna säga att jag har ett jäkla tålamod eftersom att mina problem är sådana som kan dyka upp exakt när som helst, och förstöra precis vad som helst.

Diffust? Måhända. Jag har haft en riktigt dålig dag. Må imorgon bli bra. Nu ska jag åtegå till att studera Rysslands politiska system, bara en liten bråkdel utav vad jag måste bli kunnig inom under de närmsta två veckorna. 

God natt.

Dagens gymobservation

Idag satt en man på träningcykeln och spelade kort på sin surfplatta samtidigt som han trampade på. Se där.

Ge mig likvärdig talang, tack