.

Här hemma har en del förändrats. Mitt rum känns väldigt annorlunda. Och det finns nya soffkuddar i vardagsrummet...

eh. Nu ska jag ut och aktivera mig i STORA CENTRUMET!

Senaste veckorna har jag observerat några rätt så hätska kommentarer från mina skolpolare angående deras tågersor med SJ till hemstäder. Jag vet inte varför jag antog att det skulle vara annorlunda för mig.

Jag tänkte bokstavligen "Stackare, som har haft sådana problem med förseningar. Som tur är så kommer ju jag inte ha det när jag åker till Stockholm på torsdag".

Vad kommer det här självförtoendet, nästan arrogansen ifrån, kanske ni undrar.
Det undrar i vilket fall jag.

Kvällens resa har varit en buffé av uppskjutna avgångstider och otåliga medresenärer som kanske också ville hem innan midnatt. Men istället tyckte SJ att vad fan, 70 minuter hit och dit. Kan väl inte göra så mycket? Medan de väntar så kan de köpa någon utan de billiga delikatesserna på Pressbyrån (vitt bröd med ost, ser det ut som, men det står så många ingridienser och E:nummer på innehållsförteckningen att jag inte förstår hur det är möjligt. Ett kemiskt experiment för 37:-, slå till!). Och när tåget väl har anlänt erbjuds givetvis gratis åtkomst till Internet under resan, eller någon annan kul förmån (S-K-O-J-A! Det vi däremot kan göra för våra resenärer idag är att hoppa över en station och få fel på toaletterna i 3 av 5 vagnarna).

Jag tycker bestämt att en sådan här lite halvtraumatisk resa skulle ha drabbat människor som exempelvis hon i inlägget nedan, inte lilla jag som är så försynt och välmenande.

Sitter på tåget nu och drömmer om att inte sitta på tåget nu.
Over and out.

En tjej kom fram till en stund innan studentpuben stängde. Hon frågade vad jag pluggar och attackerade ämnet direkt när jag sa att min linje heter samhällsvetare. "Får jag fråga vad du röstade?"

Ja, jag tycker knappast det är hemligt. Så jag berättade att jag hade röstat miljöpartiet, så att de skulle få behålla en medelstark position i riskdagen. Då börjas det. BAM!
"Om du röstar miljöpartiet, då tycker inte du att min mamma ska få sjukvård alltså?"

Det var ett jävla hallå. Hon var omöjlig att diskutera med, eftersom att hon verkade sikta efter att provocera och sedan strök över det med "att alla har rätt till sina åsikter" och därför borde jag inte döma henne.

Hon var extra ivrig att diskutera invandrarproblematik. Här nådde hon rock-bottom. Alla invandrare hon kände var ju skattelurare. I samhället hon bodde så kunde man inte promenera utomhus på kvällarna för då kom invandrare och jagade en med yxa och försökte stena ihjäl ens hund (det låter kanske som en parodi - men hon sa alltså båda de här exemplena).

Hennes starka förkärlek till hundexempel ledde till den del av diskussionen där jag höll på att tappa masken fullständigt. När jag sa att jag hellre ser att dessa invandrare får en möjlighet här, än att de ska behöva dö eller lida i hemländer (framförallt med flyktingar i åtanke) så frågade hon om hon fick lägga fram ett exempel. Exemplet löd som följer;

"Om jag köper tio valpar till min lägenhet, och de pissar och skiter ner hela lägenheten, varför skulle jag vilja köpa fler?"

Hon frågade mig kort därefter, förmodligen eftersom att mina ögon måste ha blixtrat och mitt ansikte antagit en sammanbiten form; "Du hatar mig väl inte nu?"

Nej, jag hatar inte henne.
Jag tycker bara hon verkar riktigt körd i huvudet. Och det är människor som henne som får mig att förstå varför jag vill läsa den här linjen. Hon sade stolt att hon röstade MUF - vilket inte är relevant för hennes personligt uttrycka åsikter och bara smutskastar de som vill ha en blå regering. Det är sånt blaj bara, som kommer ur vissa människors mun. Och hennes antydan till att vilja provocera mig fick mig att vägra gå därifrån i ilska - jag tror hon hade känt seger då.

Det blir inte hon som segrar.

Dinerat med min Kajsutt på sushiställe i stan och nu är det peppelito som gäller för kvällen. Jag är lite kär i den hysteriska layouten på min nya klänning. Och skumpan kanske egentligen är mousserande, å kanske Chapel Hill... men det är ändå BUBBEL för här ska firas avklarad tenta!

WOOO!!

Kajsa är en ängel och lät mig sova i hennes säng inatt så tog hon madrassen på golvet istället. Därför kunde jag utvilad klampa upp och gå till min första salstenta imorse - som gick jättebra! Det är en sådan lättnad!!

Därefter klampar jag hem för att mötas av mitt paket från nelly.se som innehåller min något korta (det löser jag med svarta strumpbyxor så slipper ni att jag flashar mig), men helt fantastiskt härliga paljettklänning. Nu är det bara astt peppa för en utflyttningsmiddag på stan med Kajsa, och sedan är det tentafest för hela slantjäkeln.

Sorry, jag måste bara spatta lite mer... WEHOOOOOOO!!!!



Förresten har jag väl inte visat någon bild på Kajsa ännu?
Hon har rätt behaglig stil...


..faktum är att jag blev inspirerad att anamma den.

Situationen här i Biblioteket är stabil. Jag kan stolt säga att jag överlevde seminariet, det gick till och med rätt bra, och de senaste timmarna har jag förhört mig själv och insett att det satt bättre än jag trodde.
Nu börjar det segna till och jag har fortfarande en del repetering kvar, men allt som allt; klart över förväntan med tanke på mitt tillstånd imorse!

Och grabbarna jag sitter med är sjukt bra att sitta med, för igår hämtade de McDonald's och idag asia cuisine. boo-yaah!!

Nu köttar vi på tre timmar till.

Idag är sista dagen jag kan studera innan tentan. Jag har givetvis mycket att göra (för tydligen är ingen planering bra nog man hinner ändå inte allt man ska), så jag ska sitta på biblioteket till tio ikväll. Och jag börjar min dag med en gruppredovisning så det vore ju UNDERBART att ha haft en god natts sömn såhär natten innan.

Men istället tyckte min kropp att äsch, vafan, vi håller oss vakna till tre-fyra på morgonen och har ont i hela kroppen och mår illa istället! YAY!!!!!

Jag är på jääävligt tight humör och vet inte hur jag ska fixa idag på så lite sömn och dessutom få ordentligt med sömn innan tentan. FML!

Jag vet att ingenting blir bättre av det.. men lite rätt har jag att klaga va? Jag ska droppa attityden så fort jag kommer till skolan och vara behaglig resten av dagen (stackars Kajsa som bor med mig och inte kommer undan).

Nu är det bara jag kvar. Och nån snubbe längre bort här på gamla balkogen i bibliotekets äldre del. Jag har suttit här sedan lunch. Jag har anat ljusskiftningar där utanför genom att snegla upp mot fönstrena högt upp på väggarna i den här stora salen, men medan årstiden har fortsatt i sin höstliga framfart så har jag stirrat mig sneögd på datorskärmen.

Det jag studerar idag är övergripande för hela kursen, en slags helhetsrepetition. Det är mycket intressant och jag känner att det mesta ändå sitter, även om lite detaljer ska finslipas på under morgondagen. Det enda som gör mig väldigt frustrerad är att även om "hela" dagarna ägnas till studier så hinner jag inte med att läsa allting jag vill, repetera så mycket som jag vill. När jag tror att någonting ska ta en timme så tar det istället tre. Blir lite småtokig på det.

Ah well. Grabbarna mittemot skulle ta bilen in till stan och de kommer tillbaks hit med krubb från McDonald's om en stund. Det är lyx det, för jag hade tänkt skippa middagpaus och nöja med mig frukterna och mackorna jag har käkat under mina timmar här.

På återseende.

Jag har försökt gå upp klockan 10 många dagar i rad nu, men misslyckats varenda gång. Jag skulle kunna ha varit i Biblioteket ett par timmar redan. Men jag ska ju ändå sitta där till 22 ikväll så ÄSCHP.

Jag orkar inte vara stressad, jag är för lat för det.
Tänka sig.

Nu ska jag tvinga i mig min kopp med ljummen, svinstark Indonesisk mörkrost sen blir det en heldag på bibblan. Är jag underlig om jag säger att jag ser fram emot det? Jag älskar vårat bibliotek. Känner mig sjukt ambitös när jag sitter där mellan bokrader med min laptop och antecknar och har mig. Det är det bästa med att plugga på Universitetet, nästan. eheh.

Jag brukar inte beställa på Internet, det blir så lätt fel, men alltså... Ja.
Välkommen till min garderob!



Kom igen. Kunde inte låta bli. Nelly.se har faktiskt studenrabatt.

Skovärldens fullblod; Bli mina.

Over and out.

Varit rätt tömd på annat än plugg, så det kändes självklart bra att det var inflyttningsfest ikväll. Tvekade in i sista minut på att gå med ut efterråt men valde sedan att satsa och som vanligt så var det skönt att bara för ett par timmar vara omgiven av massa glada människor och tung musik. Plus att mina klasskamrater bara fortsätter överraska mig. Helt grymt bra är dom, allesammans.

Nu har jag en behaglig smärta i fotsulorna och har lovat mig själv att vara i säng senast 02 så att jag kan vara uppe 10 imorgon för en intensiv dagstur på biblioteket.

Vet inte om jag ser fram emot att lägga mig i sängen dock. De senaste nätterna har varit jobbiga. Fyfan vad min kropp är trött på att sova på madrass på golvet nu. AHHH. Tänk, att få sova i en riktig säng om bara några dagar...

Finns tur-retur till och från Taipei nu över jullovet för bara 6000.
Någon som vill hänga med? Vore väl rätt soft va?
SUGEN!!!

Vet inte varför jag vill tillbaks så gärna. Fick nyss något ryck när jag drack kaffe och det var någonting i kaffesaken kombinerat med godiset jag äter som påminde mig om Taiwan sådär hysteriskt starkt. Jävligt underligt.

Skitsamma. Jag skaaaa inte åka.. lovar.

Oj vad mycket jag har emot den lättköpta machohumorn i merparten av alla äckliga halvtimmeskomedier vi köper in till svenska kanaler. Framför allt "According to Jim", som är helt enormt sexistisk och ocharmig.

Men den här nya "S*it my dad says" verkar också vara ett praktexemplariskt bottenskrap.

Scen. Fadern i serien har precis berättat om hur sonens frus bröst bara kommer att se sämre ut med åren och en dag kommer han önska att de såg ut som de gjorde nu(fejkskratt i bakgrunden), vilket sonen dock hade lite problem med redan som det var nu. Sedan sitter fadern och äter men sin andra son och går med på att kompromissa nu när de ska leva tillsammans. Konversation.

Dad: So I have understood that I have to make some compromises If we are going to live together.
Son: Thank you... I love you too.
Dad: I didn't say that. Geez, you're like a woman (fejkskratt). Spoiling a perfectly fine moment by saying I love you(fejkskratt).

Jag spyr i munnen.
Det är inte enhälligt sexistiskt och stereotypiskt mot kvinnor, det framställer också män som helt jävla dumma i huvudet. Två flugor i en dum smäll alltså, weho!

Min roomie Kajsa kom in och frågade "ska du med ut ikväll?"
"Nej", svarade jag och sneglade ner på min studielitteratur,

vill sammanfatta det jag känner.

Att det är fredag har inte särskilt hög relevans en helg som den här.
Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig inför den här första tentan, å ena sidan känner jag mig lugn och säker på att det kommer gå finemang. Samtidigt så har jag mycket att göra och våran ädle lärare har haft den goda smaken att placera ett grupparbete med redovisning och diskussion till dagen innan tentan. Känns sådär.

Sover apdåligt stora delar av nätterna och är fortfarande störd av yrsel som kommer och går lite som den vill. En fet böööhh!!! till min yrsel. Nu ska pluggas. Och pluggas. Har massor att utveckla under helgen, och satsar på att få sova ordentligt åtminstone inatt.

Börjar få rätt ont om mat också..
Ah well.

Fuck it right? Allting faller på sin plats.

Haft en dag med väldigt mycket intensiva diskussioner relaterade till studier. En produktiv, bra dag på det stora hela. Men det är så fascinerande hur jag plötsligt inte kan hålla ute det som rör sig inombords.

Det finns ingenting jag kan säga för att du ska komma tillbaks.

Ingenting som kan förvandla föreställning till verklighet, ändra på det som har känts så fel, förvandla sagda ord till andra mer hjälpsamma ord. Det som är definitivt. Jag kan inte ändra på det som är definitivt. Den frustrationen är så tom. Saknar konsistens. Det som finns är sanningen, that's it, sen får man hantera den bäst man vill.

Jag kan se världen i helt andra nyanser nu.
Det är så enkelt att tänka att man förstår nog vad andra går igenom, men när man sedan får uppleva det själv så blir det så tydligt att det förstådde man inte. Ibland försöker jag föreställa mig den dagen där nyanserna blir som de var tidigare; lite naiva i sitt ovetande. Fast man kan inte sudda ut en erfarenhet, den har redan gjort sitt med mig, och min värld har målats om.

Jag skulle vilja vakna i en värld där du kunde levt vidare.
Av själviska skäl, och av större skäl, skäl så som du ju brydde dig om i ditt sinne på många sätt. Vilken fantastisk värld det hade varit. Och jag lovar att jag försöker fixa den här världen så gott det går.

Lovar du att du hejar på mig därifrån?

Nu har jag bott här borta i en månad!

Jag förväntade mig att livet här utan eget boende, med nya ständigt nya ansikten, akademiska studier och småstad skulle vara tufft för mig till en början. Jag var väldigt nervös.

EEEEEEEP - Wrong!
Klart det har känts konstigt stundtals, och det gör det fortfarande, men det har ju gått så galant så det inte är klokt i övrigt. Jag menar, bara alla nya vänner - hade middag här igår med fyra tjejpolare och sedan trillade rommie-Kajsa in efter några dagar i Stockholm. Så sitter man uppe och pratar och har sig inpå natten. Det känns bara så chill och naturligt. Dessutom hoppar jag mellan olika grupper i klassen under föreläsningarna för att få lära känna så många som möjligt, och tamejfan, det finns nog ingen som inte är trevlig och go.

Ska hem till Stockholm några dagar nästa vecka och kommer på mig själv med att redan ha separationsångest. Hur gulligt är inte det? Nu återstår en vecka med enbart pluggaktiviteter inför tentan, sen när jag far till Stockholm och tillbaks så blir det för att flytta in i min egna lya här på campus. Tänka sig va.

Bör nämnas också att innehållet i min utbildning är så givande i sin relevans så att jag tror jag kommer känna mig som en supermänniska när jag gått här ett tag.

Någonting säger jag mig att jag har hamnat rätt... rätt.

Sitter här med den här förbannade globalization boken och ska sammanställa kapitel propfulla med helt onödigt krångligt förklarade situationer. Tack för det, Scholte. Du hade inte kunnat skippa att ha en motpol på ALLA exempel alternativt att inte ge 20 olika exempel för att förklara en term som du väldigt ofta dessutom har hittat på helt själv?



Fast NÄEE vet ni vad, så kan man väl inte säga om en så innehållsrik och givande bok?! Jag tar tillbaks precis allt. Jag ser fram emot den kommande vecka! Vi är vänner jag och författar-Scholte.


Det är ju tack vare böcker som denna som jag ska samla medel för att rädda den här världen ifrån total nedsumpning. Kolla vad sjukt intellektuell jag ser ut när jag sitter här och sniffar på den.


Hade för övrigt en intressant föreläsning om hurvida globalisering bryter ner, framhäver särskillnader eller för samman världens olika kulturer. Vi pratade om amerikaniseringen i världen och någon sa att vi bär mer "amerikanska kläder". När läraren frågade vad det innebar svarade en person "Jeans" och våran lärare spårade. Jeans skapades för arbetarklassen! Bomull är från Egypten! AAAAHHH!!!!!

osvosv Welcome to my life. Ikväll ska jag dock bjuda fyra kamrater på middag för sådan är jag.

Hahaha de kommer undan med så mycket, de där grabbarna.

Mina pedagogiska webcambilder alltså. Wow.

På väldigt många sätt är jag studentstereotypisk.
Se bara min termosmugg. I <3 Kaffe. Störlöjligt att bära runt på en sån till varenda föreläsning, speciellt när jag redan har druckit det till frukosten innan och inte känner att jag blir piggare alls. Jag har blivit lite kaffe-immun tror jag.

Men det är lite mysigt, ändå.
Det är nog den där tillhörighetskänslan. Vi dricker kaffe. Äter onaturligt mycket nudlar fastän det egentligen är dyrare än pasta och ju inte är varken nyttigt eller mättande. Skämtar om att man veckan innan en tenta är sunkig och priorterar bort sömnen. Storkokar mat (förlåt, men jag har faktiskt inte förstått hur detta är mer ekonomiskt. Man lagar bara flera rätter på samma gång istället för en portion i taget? Fast tid sparar man ju).

En sak jag dock inte tänker göra är att skjuta upp tentaplugget. Känner mig lite übermänchen när jag sitter här med böckerna och studerar. Wiho! Nästa ondag gäller det och det ska gå galant.

Jag diggar att Barack Obama sitter i Oprah's soffa och berättar att amerikanerna måste lära sig att inte sudda ut linjen mellan politik och nöje. De är två skilda ting.

Hehehe.

När WTO (World trade organization) lade fram en plan om att införa stadgar gällandes arbetsförhållanden för anställda så var det NIC's som protesterade. Dvs New Industrialized Countries. Dvs rika länder. Dvs rika länder som inte riktigt vågar ge människor rätten till vettiga arbetsförhållanden för att det vore ju ohållbart. Som om de själva inte har suttit i en knepig sits förut, heller.

Istället för att försöka bemöta förslagen med hållbara upplägg så skiter vi i att lägga fram stadgar. Fuck it, right? Kvinnorna i Bangladesh kan väl få jobba 20-timmars pass med obetald övertid så att vi får billiga produkter! YAY!!!

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!!!
(Det här var 1996. Tilläggas bör att det inte har skett en världsomvälvande förbättring ännu).

Jag kan knappt vänta tills jag får tassarna på min systemkamera. Jag har massa bildidéer, enkelt utförda och jag tror väldigt häftiga i sin slutgiltliga form. Ser fram emot att ha en egen lägenhet där jag kan syssla med mina projekt också. Det blir asballt. Jag kommer bildbomba er som en vilde ska ni veta.

Igår hade jag en diskussion med en vän och han undrade om jag har tänkt på vad jag vill göra utav min utbildning sedan. Om jag har klurat på detta ännu. Vill ni veta vad jag klurar på? Det får ni alla fall.

♦ Oftast så får människor i flyktingläger inte jobb, även om de är utbildade i områden som "värdlandet" skulle kunna dra nytta utav. Det är svårt att organisera. Vore det inte häftigt om det fanns en grupp som jobbade med att sätta upp mobila specialist-arbetsförmrdlingar på flyktingläger, där man kunde samla statistik om vilka yrkesgrupper värdlandet behöver samt sedan ge möjligheten till utbildade flyktingar att få lära sig språket i nya landet och sedan rekryteras ut. De skulle då få medborgarskap i landet med sina familjer och det blir en win-win för familjer, värdland och mågna utav flyktingarna.

♦ Utbildning, utbildning. Får man inte lära sig läsa och skriva så har man ingen stor chans alls. Jag vill inte bli lärare. Men det vore givande och fantastiskt att hjälpa till att finna nya vägar till utbildning för fler. Skulle man kunna ordna gratis grundskolor på distans, där lektionerna sker via inspelningar på stora filmdukar, dit barn får gå gratis på visningarna? Och lektionerna vore förinspelade, så att internet inte skulle vara ett krav. Man skulle kunna försöka ordna donatorer att skänka utrustningen och betala en person att rigga den i någon lokal i byn det gäller. Jag vet inte, ni hajar; hitta nya alternativa sätt för barn att lära sig ha en röst i omvärlden, och lära sig att de har ett värde som är lika stort som alla andras.

Söndagseftermiddag och jag måste studera nu.

Försöker inte se allvarlig ut. Jag är bara precis så trött som jag ser ut.

Har haft en spontan och väldigt rolig kväll med nya vänner!
Känns lite onödigt att skriva 'nya' förvisso, alla här nere är väl det..

Anyway, en sak var inte så kul.
Det har skett lite otäcka scenarion på campusområdet förut, bland annat tjejer som har blivit förföljda utav en man på vägen hem, men tyvärr också några ännu allvarligare händelser. Jag har fått en ungefärlig beskrivning hur denna man ska se ut, dessutom har det nämnts specifikt vilken färg hans jacka har då den sticker ut.

Så nu när jag gick hem nyss, och trots mina försök att vara lugn och säker, vänder mig om bara för att vara säker och då ser en man som passar in på beskrivningen och har just den färgen på jackan.. Jag blev så rädd. Och det är så sjukt. För vad säger egentligen en färg på en jacka? Om det nu inte var den okände mannen, och det var det ju antagligen inte; Då har någon stackars kille på campus fått se att tjejen en bit framför är rädd och ökar stegen. Han måste känna sig rätt utsatt när han bara går där som vem som helst.

Det man tänker är ju "Men om jag inte tar den här omvägen/springer/ökar stegen och något händer då? Är det värt att ta en eventuell risk?".

Men det är bara så tröttsamt att känna sig osäker.

Ibland ser man saker som man bara inte kan bergripa sig på. Total grymhet. Den yttersta formen av vidrigt beteende. Människor som kan uttrycka saker, och faktiskt inte ta någon hänsyn till någon annan när de gör det.

Ren ondska. Det är det fan. Det finns inget annat än ondska i det som jag precis har läst, och jag är så arg för att det finns en säkerhet bakom datorskärmen. Jag får inte veta vem det är. Jag önskar att jag visste. Jag skulle personligen åka till den här lilla psykopatjäveln och trampa på honom eller henne. Alltså jag är så jävla arg just nu. Jag ser typ inte rakt, och det bultar i bröstkorgen.

Nej alltså jag vet inte vart jag ska ta vägen jag blir galen.
Jag hatar vissa människor så grundligt.

Varför finns ondska, någon som kan besvara det åt mig?

Kollar lite på mina youtubeuppladdningar!

Ägaren till det här hostelet var verkligen världens raraste.
Jag har aldrig varit med om dess like. Kan ni förstå att jag fick ha hans privata dator i två dagar? Hans egna cykel? Att ett par morgnar när jag vaknade sent så hade han lämnat frukost till mig och nån liten lapp om att jag fick ha en underbar dag?

Om ni någon gång får för er att hey, jag vill no åka till Tainan i södra Taiwan. Då ska ni fankenemej bo på Dodoro Backpacker hostel. Bryant var en ängel! Och han skjutsade mig till stationen när jag skulle hem. Och jag fick en kram! Det är inte alltid man får kramar av nybekanta i Taiwan.

Sweet times!

Höstluft.

Jag har alltid tyckt om den friska känslan i hösten. Den mörka himlen i kontrast till gatulampor med små löv om foten, som glänser lite i duggregn. Att man känna kylan, men man fryser inte. Det är mest ett uppvaknande ur sommardvalan, den där man nästan alltid hinner lura sig själv att värmen är någonting man har tid att ta för given innan den smyger iväg.

Det är liv och rörelse här, som vanligt.
På min korta promenad hem från en vän så gick basgångar i otakt med varandra och skratt klingade i trapphus och längst trottoarer. Ett universitet stod i mitten av kvarteren, för en stund bortglömt, för att här finns annat än studier att tänka på varenda kväll om man så önskar.

Här inne är det ganska tyst, ingen antydan till att det är fest inte många meter ifrån mig. Jag antar att hyresvärdarna har insett vikten av bra ljudisolering i studenlägenheter. Här kluckar det bara lite besvärligt från kylskåpet, och fläktens brummande har jag för länge sedan accepterat som en naturlig bakgrundsstämma.

Sätter på lite musik och tänker att hösten är välkomnen.
God natt.

Studierna går så otroligt långsamt och inlärningsprocessen är så extremt utdragen när man är såhär som jag är. Vad är jag? Jag har inte förkylningssymptom och jag har inte feber, men jag är yr och svag och känner mig off. Det är som att ha ett lock på huvudet. Fan.

FAN.
Jag har inte tid med det här.

Vad viktigt det låter
"I don't have time for this right now! AAAAAAAAH!"

But seriuolsy I DON'T. Jag tänker briljera på den där tentajäveln så då får jag inte ligga efter. Sickness, be gone, direkt. Nu. Omedelbart.

Åh och ni läsare kan bara fortsätta tycka synd om mig. Buhu osv.



Fun fact: En av mina grannar hänger ut genom sitt fönster med en joint. Åh, det ljuva livet.

Jag saknar min systemkamera, och ångrar att jag inte tog med den ner. Jag saknar också den stora mängd bilder som finns på det externa minnet på hyllan hemma i Stockholm.

Med tanke på hur lite planerat jag har för de närmaste fyra dagarna (nästa föreläsning är tisdagmorgon) så kollade jag på tågbiljetter. Men bite me, jag har inte råd att åka upp. Inte ens med studentrabatt+kampanjkod. Det känns lite synd, det hade kanske varit soft att ordna stuff jag inte tog tag i innan jag flyttade.

Eller inte.
Känner mig lite torn inombords.
Och förlåt, vissa uttryck gör sig så himla mycket bättre på engelska.

Sovdags nu för bövelen.

Idag mår jag verkligen inte bra. Vilket kanske också förklarar varför jag mådde så ovanligt dåligt igår; det var inte enbart bakfylla, det var en bakfylla+ sjuk. Underligt har jag det inte så farligt med vanliga förkylsningssymptom som typ snuva, utan jag har en konsigt yrsel och svaghet i kroppen.

Totalt övertygad om att det går över snarast så känns det ändå lite bittert. Jag hade tänkt plugga idag, helsike, jag vill plugga idag. Men jag har inte föreläsning förren på tisdag nu så tiden finns ju.

Min poäng är: Det är synd om mig, jag förtjänar minst en massage, jag skulle verkligen uppskatta om någon människa skulle vilja laga ett mål mat till mig. Och min rommie Kajsa-Rut lämnar mig ända fram till tisdag. Någon som känner sig manad att åka hit till den här omvälvande staden och bo med mig lite? Kanske? Eller?

Jaaaaa, jag vet man ska inte tycka synd om sig själv. Speciellt inte när man har fått höra hela dagen om människor som det faktiskt är synd om på riktigt. Men jag är sällskapssjuk.

Jag mår inte så bra (sjuk), så jag kan inte påstå att jag var den mest uppmärksamme studenten i salen. Men våran föreläsare Frank berättade koncist och tydligt om flykting-statistik, orsaker till att de måste fly samt deras rättigheter. Och för att vi ytterligare skulle förstå deras situation visade han bland annat videon ovan.

Ja. Ni behöver ju inte se den förstås. Ni kanske redan har hajat att den inte är så rolig. Men.. jag skulle nog ändå rekommendera att ni ser den om ni ibland glömmer. För man glömmer. Och nu tror jag inte att jag kommer att göra det på länge, eftersom att hela jag är här i Växjö av just det här skälet. Någonting måste jag kunna göra för människor på något sätt. Jag har bestämt mig att det är därför jag finns.

Imorse var det föreläsning om arbetsförhållanden för kvinnor som jobbar på textilfabriker i Bangladesh. En inte särskilt uppmuntrande dag, men den har ändå inspirerat, eftersom att trots alla grymheter så sitter en full föreläsningssal med människor och tycker att det här kan vi ändra på.

Vi måste nämligen vara medmänniskor.
På måndag får jag tillbaks pengar på försäkringen för min stulna plånbok. Jag tycker att 1000 spänn får gå till läkare utan gränser, en ny mobiltelefon känns extremt inaktuellt. Så får det bli.

Ni som har sett Nikon reklamen och blivit lite berörda av den kommer älska den hela versionen.

Jag och Carro pre-partey moment!


MYSIGT!!


Jag, Jiske och Julia!


Fräschingar


Jag fick och en fantastisk skylt och godis. Och så bjöds folk på muffin!


Det fick bli ståplatser för de som dök upp härefter.


eh ja, nu får ni alla fall en idé om hur jag var klädd för aftonen.


Jag fick en ISP-mus! Den klår inte Ralf (råttan jag fick av Berta) men den är ändå görgo.


Katarina, ISP-musen och jag


Peeeeps!

Igår var helt fantastiskt gemytligt.
Bjöd in till lite födelsedagspartaj. Jag trodde väl inte att det skulle dyka upp mer än 15 pers. Jag var så kolossalt fel ute - det gick knappt att röra sig i lägenheten. Vi måste varit 30 pers minst. Finingarna sjöng för mig och jag fick vin, godis och ballonger. Sen var det bara att fiesta runt, vi sprang in på stallarnas och hade en riktigt bra kväll all-in-all.

Jag älskar det här stället.
Idag mår jag inte så bra (jag sitter fortfarande i sängen), men det var det väl värt. Min roomie Kajsa och två andra faddrar, Johannes och Carro, är här och vi har käkat Billys panpizza och kollar på Sunes sommar. Det jag skulle göra egentligen var ju sitta i biblioteket precis hela dagen. Men med tanke på mina icke planer både imorgon och fredag så finns tid för det också.

Åh. Så bra jag har det.

Nu har man genmodifierat katter så att de självlyser i mörkret.

Vad totalt sinnessjukt!

Vad var det jag sa till mig själv?
"Inga mer magtröjor nu Annika. Det är inte säsong".

Sen såg jag en tröja på Monki med native-print och vips, så var det med den saken. Den är svinsnygg. Och oerhört opraktisk.

I alla fall, skumpan är ämnad ikväll. It's on för fest och utekväll.
Förvånad någon?

GILLA LIVET!

Min förvåning var stor imorse när min kära Roomie Kajsa och våran granne och gode kamrat Carro kom insjungandes med en hemmagjord chokladmoussetårta. Vilken fantastiskt fin födelsedagsmorgon jag fick, och vilken galet god tårta de bakade ihop!

Ikväll blir jag dessutom bjuden på middag! Vilken lyx!
Förvisso inte var dag man fyller 22.

Tack mina söt-faddrar för uppvaktandet!!

Hur fin är inte min systers häst?
Och hur underbart är det inte att hon klarade slutprovet på sin utbildning igår? Fantastiskt! Grattis Elin!!

Weeeell så att ni kan få en uppfattning om hur jag roar mig en söndagskväll.
Animationer när de är som mest meningslösa.

Ni kan ju föreställa er att jag säger "ehmm" ungefär som att jag precis ska dissa någon, men inte vet exakt hur jag ska linda in det. Så jag funderar lite, liksom smakar på orden...

Innesittarhelg deluxe. Bara lämnat lägenheten för att gå till soprummet.

Yaaay...

Igår när jag dansade kom det fram en tjej till mig.

Tjej: Vad är du ifrån?
Jag: Vad menar du, vilket program? Stad?
Tjej: Stad!
Jag: Ahh okej, jag är från Stockholm.

Varpå tjejen går fram till sin kompis en meter bort och säger "Jag sa ju det!" varefter de båda skrattar högt och indiskret.

Tack!
Älskar att bli hånad. Tack så mycket.

*Currently Mentally Offline*

När Kajsa ringde på eftermiddagen och sa "Ska vi ut ikväll eller?" var min första spontana tanke helt logisk. ETt rungande NEJ! Eftersom att jag är typ sjuk, har känt mig trött och lite notsofresh hela dagen.. Men sen var min andra tanke ett klartydligt JA! Ofta jag tänker sitta hemma själv en fredagskväll när jag är bjuden på förfest hos sociologerna?? Så det var förfiesta, och sen var det puben Stallarnas som ju är min favorit.

Helskön kväll. Jag jobbade på att inte vara hämmad.
Här är i alla fall ett par sköna citat från ett par oblyga utbytare.

Utbytesstudent på dansgolvet:
"I'm from Serbia. Pochahontas, let me show you my bow"

Utbytesstudent från Litauen:
"So... do you like animals?
Do you have a dog?
No? You probably had a very unhappy childhood.*
...
You must at least have had a cat?"

ahahahahHahaaha.

DAGENS INSPIRATION:

Det finns andra liv, det finns andra sätt att leva och det finns massor av möjligheter.

→Idag fikade vi med Jiske. Hon är en dos av inspiration, tror nästan jag ser lite kär ut när hon pratar med mig. Den här tjejen är i min ålder, och jag nämnde tidigare med anledning att hon har hus i Brasilien med sin kille. Hon berättar om livet där. De har liksom en usel atenn-TV med två kanaler, för vad ska de sitta inne och se på TV för, när de kan sitta utomhus i sin soffa och plocka färsk frukt ifrån träd? När de kan gå några meter och prata med en granne eller bjuda över lite vänner istället? Hon berättar om fester där alla sjunger och grillar och skrattar och det är så varmt i hjärtat, hela hon utstrålar det när hon berättar och låter blicken försvinna bort.

Jag avundas det enormt. Just att prata med någon som inte räds att ta sig precis dit hon vill, som talar om att öppna ett hostel i en liten kuststad och forma sitt liv så. Det är bara så läckert att höra det från en person som har växt upp i ett land som Nederländerna.

Det kliar inte i mina fingrar. Det kliar i hela min kropp. Jag vill börja mitt nya liv nu. Det har jag väl gjort, Universitetet här är ett trappsteg. Ett extremt relevant sådant. Jag menar inte att jag vill allt det hon berättar. Jag vet bara att jag inte är hemma här i den här kulturen.

Det är här jag har formats. Det är här jag har lärt mig 'lagom' - vet ni att utbytesstudenter skrattar när jag berättar om det begreppet? Och att idag på seminariet så tyckte min lärare (som har bott i latinamerika under en lång period) att vi var helt löjligt lugna och resonliga här, om man jämför med många andra platser där diskussionen hade varit eldig och aktiv.

Skulle jag få för mig att nynna en trudelutt på öppen gata skulle folk tycka att jag var knäpp. Varför? Jag menar inte att jag ska åma mig och skrika och vara högljudd och jobbig, men att bara uttrycka sig och vara och känna och explodera lite, jag tror att det skulle passa mig att få göra det. Folk kan kolla konstigt på mig bara om jag ler stort för mig själv - till synes utan anledning .Jag vågar inte sjunga när någon drar fram en gitarr - istället blir jag tyst och nervös för att jag räds att folk inte ska tycka att jag är tillräckligt duktig. I Malaysia ville de att jag skulle sjunga på ett bröllop, jag blåvägrade. Jag ångrar det ända in i märgen idag. De sa själva att det spelar ingen roll vad jag sjunger eller hur jag sjunger, det var gesten, att sjunga för brudparet som var det relevanta.

Och; en bekant på campus försöker alltid dansa med mig. Jag blir urgenerad. Säger att jag inte vill dansa med folk som verkligen dansar. För tro mig, han bara KÖR allt han har och bryr sig inte om vad någon tycker och han har vääärldens leende på läpparna när han gör det. Men jag vågar alltså inte dansa med honom för att då kommer väl folk kolla snett på oss? Det är ju skrattretande!

Jag, och jag menar på att detta är ett skandinaviskt/europeiskt fenomen, är hämmad. HÄMMAD! Jag vill våga vara som de som bjuder på sig själva. De verkar ha roligare.

Och jag vet att jag har det i mig. Tänker tillbaks på resan till Grekland 2009. Då var det minsann jag som dansade på baren, på dansgolvsborden, ute på torg. Helt vilt var det. Och jag var så sjukt glad och brydde mig så sjukt lite om vad folk hade för åsikter om mitt beteende.

Visst är meningen med livet att ha roligt medan man lever det?
Annars har jag missuppfattat någonting.




Jistanes. Om två veckor här nere har den här effekten på mig, så är det bara att se fram emot vad de kommande tre åren kommer att ha med sig. Dags att leva ut.

'
snäppet uttåkad

First thing's first: Seminariet gick bra!
Det var alltså så att jag skulle diskutera, med en grupp på tre till, emot de effekter globaliseringen har på samhället. Gruppen mittemot var rätt hårt motstånd, men i höll ändå nivån på diskussion och inget tjaffs.

Sköj.
Nu efter en mycket gemytlig fika med ett gäng kamrater så är jag återigen fast i sitsen, vad gör man i helgen?

Viktigare: GRATTIS BRUSHAN PÅ DIN DAG!!!

Antony & The Johnsons spelar i Norge i oktober.
Varenda del utav mig vill gå, lovar jag.

Men det är dyrt med biljetten, det är dyrt att åka dit och det är dyrt att leva där. Det funkar inte just nu. Så jag får glädja mig åt att den här musiken kan erhålla en alldeles särskild känsla, och den kan jag plocka fram när jag vill ha den. Vet inte vad man gjorde innan spotify, men det här är ju helt underbart.

Fast visst. Hope there's someone, live, det vore någonting det.

Tydligen har jag inte alls tillgång till min lägenhet den dagen som står på kontraktet, för det är en lördag. Vilket automatiskt göra att jag får lägenheten först på måndag. Visste inte att man skulle veta detta utan att någon sagt det till en samt när det inte ens står på kontraktet. Kul, det där med mindreading i fastighetsbranschen...

Det kan eventuellt bli lite problematiskt att mina föräldrar åker från Stockholm med ett flyttlass den helgen.

Vid tillfällen som detta kan jag önska att jag var lite coolare, typ som min klasskamrat som är från Nederländerna men som numer är bofast med sin pojkvän i ett hus i Brasilien brevid bananodlingar och berg. Tycker det låter rätt soft liksom. Hon kan självklart flytande portugisiska. Och har arbetat med projekt i slumområden. Andra kommer bo ur kartonger i en etta som ligger i en fastighet som på hemsidan beskrivs med "strömmen kan slås ut ibland".

ÄSCH. Jag är bitter idag.
Inga pluspoäng till mig.

fan.
Okej. Jag har blivit världens segaste morgonmänniska.
Ni fattar inte hur lite lärarledd tid vi har schemalagd. Fem timmar skola den här veckan, sen är resten upp till en själv. Jag blir helt rastlös, men vet inte vad jag ska göra. Pengarna börjar sina, och fast jag storhandlar  storkokar hyfsat bra i min mening så är det tydligen inte tillräckligt ändå för jag måste handla nånting nytt typ varje dag.

Sjukt stjärtigt är det.

men ok ok enough nu ska jag faktiskt in till stan med lite folk om en kvart. Nu måste jag sluta dela med mig av struntsaker till er. FÖRLÅT.

AHHHH
bara råkade beställa från stylebytyra.
Egentligen känner jag inget behov utav dem just nu, men jag har fått den underliga inställningen att bunkra upp på saker som 1) fjädersmycken för håret 2) kläder som ser lite 70's ut. Detta för att jag vet att det är inne just nu, men sen är det inte det längre. Och det råkar ju vara min stil. Så då vill jag passa på nu när det finns..

Makes sense?
Har i alla fall rotat lite och det verkar som att fjädrarna är ETISKA. Väldigt viktigt. Annars föredrar jag att köpa fejk/syntet fjädrar, vill inte ha plågade djur i mitt hår... ew.

Aja, fiesta (älskar den sjukt naturliga konversationen i början. 'Ajm on maj wej to pikkju app'. Okke grreat I be wajting forju") på er! Nu ska jag in till le city.

Sitter och kollar på ett program om miljonärer på kanal 5.
Det görs en del lalliga saker.

1. En brud hoppar upp på sin häst iförd klänning, ingen hjälm och galopperar iväg på asfalt på en ouppvärmd häst. Kanske ett trick inför kameror men det hela såg ju bara väldigt.. onödigt ut. Inga pluspoäng till henne.
2. En man gör en film om sig själv baserad på en bok om sig själv som är skriven av honom själv
3. En man har sex bilar. Samtliga mercedes. Om man ska ha flera bilar, varför köper man sex silverfärgade bilar från samma märke?
4. En av dem klipper sig nog aldrig..
5. En kille bor i ett slott som programrösten hela tiden uttalar så det låter som "Ollonets slott". Jag hoppas att personen som bor i slottet uppskattar denna detalj.

Hur som helst.
-> Tycker det är skoj med människor som bara kör sitt race. Fan vad soft att bara göra det DU vill för att du tycker det är kul, och du har möjligheten att göra det. Njuuuut! Pengar kan vara lycka. Varför förneka det, egentligen. Jag vill också bli rik. LÄTT! Jag medger att jag skulle vara extremt PK och skänka/investera och engagera mig i välgörande globala projekt men det finns inget som säger att man inte kan göra det OCH GO NUTS!!! Jag skulle bygga ett palats med såna där ryska marängtopps-tak, sen skulle jag inreda det orientaliskt med mosaikportar och smälla svinstora pelare längst väggarna i min festsal, där skulle David Guetta spela på min födelsedag och vi skulle seriöst ha ett riktigt godisregn. Det skulle regna karamellkungen över oss medan "sexy bitch" spelades och mojitos skulle serveras helt sjukt kopiöst. Jag skulle hyra hela tåg med mina vänner och åka igenom europa. Jag skulle ha en egen kock på helgerna.

Aight. fuck it. FUCK IT I say, nu ska jag dricka mitt smaklösa jävla vaniljte. Ååååh.

Jag är sjuk.
Framförallt på så vis att huvudet är tungt, halsen gör lite ont men det är mest en molande värk från skalpen och neråt som är irriterande och gör att jag har lite svårt att fokusera och att jag inte känner mig speciellt pigg och peppad.

Dock har jag lyckats fokusera åtminstone en timme med min grupp som ska tala mot globalisering i ett seminarie på fredag. Min första bedömda uppgift här på universitetet! Är inte nervös ännu. Mest taggad. Det känns som att det kan gå vägen detta, och jag inser hur mycket jag har lärt mig på bara en vecka som aktivit studerande.

Awesomtastic.
Fast justja, nu återgår vi till the intital idea of this post: Jag är sjuk, tyck synd om mig, buhu, jag har inte fått mitt csn och därför har jag bara råd med mat inte massa mer godsaker och det vill jag ju ha för att jag är sjuk och då är det synd om mig. OSV OSV.

Ni får gärna fylla i lite åt mig om ni vill, vi gör så här:
Det är synd om Annika för att _____
Annika förtjänar allmosor för att ______

Annars så får ni jättegärna komma hit och laga mat.

Jeans UTSVÄNGDA som satan, för 199:-! På H&M!
HIPPIEDREAM!!!

Har fått en ökad läsarkrets.
Oklart varför!

Förmodligen för att jag är så jävla sexig.





eeeenyway, hej på er små vänner!
Nu ska lilla jag in till storstan och spendera mina rikedomar på ett par skor. Det är nämligen så att hur snyggt det än är med rosa gympadojjor till alla outfits, så är det ju egentligen också oerhört anti-snyggt. Plus att min fotdoktor har sagt att man ska byta skor regelbundet när man har de problemen jag har (true story).

HEEEEEEEJS!

Vet ni vad Chiquita tyckte var rimligt att göra när deras arbetare protesterade mot oacceptabla arbetsförhållande i Honduras?

Skjuta ihjäl ett gäng demostranter och tvinga resten tillbaks till arbete.
Halleluja, varken Dole eller Chiquita är etiska bananföretag och eftersom att detta är en rätt oligopolisk bransch så verkar det som att jag får jobba med min förkärlek för just bananer och börja käka äpplen.

Illa dolt - jag är så jävla arg på världen idag.

Globalizations and it's discontents är en för jävla fantastiskt bra bok.
Den är inte bara informativ, det är också enkelt att lita på författaren Joseph Stiglitz för att han har varit bakom kulisserna som ekonomianställd för vita huset.

Han berättar koncist och med skrämmande sanningar om hur Världsbanken och IMF (International Montary Fund) arbetar, vad som ligger bakom beslut. Visste ni till exempel att USA faktiskt har veto på Världsbankens många beslut? Att endast 4% av beslutsfattarna i IMF är från Afrika, fast merparten utav lånen och arbetena äger rum i utvecklingsländerna? Att det är i förväg bestämt att ledaren för Världsbanken ska vara från amerika, och IMF's ska vara Europe, det är helt enkelt bara så det ska vara.

Så med andra ord är världens två viktigaste utdelare utav lån till fattiga nationer inte bara grundade på utvecklade länders idéer, det är också så att många utav de krav som ställs på utvecklingsländerna för att de ska få lånen är både riskfyllda och innebär uppoffringar för dem; medan vi i dessa rika länder med stor sannolikhet inte kommer att drabbas ett dyft. Vi skyddas på deras beskostnad.

Någonting är jävligt fel i maskineriet.
Det visste vi ju redan. Men jag tycker att det är obehagligt att inse hur illa dolt detta är, hur faktan finns framför oss. Det är inte det att människorna på IMF och VB är ondskefulla, men de är till merparten utbildade i ekonomi och företagsamhet, inte utveckling och hållbara samhällen.

Dags att läsa vidare!

Om man är ensam i en etta, lägger sig med stängd garderobsdörr, och sedan vaknar sju på morgonen för att inse att den står vidöppen. Då får man väl ändå känna att det är liiite obehagligt?

Sunday (the day before my birthday)


18


why does my heart feel so bad?

Fantastisk fantastisk fantastisk musik.

Kollar på A Cinderella story. Amerikansk kärlekssmör. Smör som smälter in i små vråer för det är så otroligt smörigt. Och huvudrollerna? Hillary Duff och Chad Michael Murray.

SHIT.
Vilken total uttråkning!!

Jag och min vän Haris!


Fadder-Sara, fest-Ayan och spindelRonja


Årets nolla Carlos med sina broads


Hahah, våran Joker.

Foton: Csongor Konya, vaxjonytt.se

Vårat djungelgäng (+en joker) lyckades sprida wildlifekänslan på stallarna igår, for sure. Jag träffade mina härliga vänner på maskinteknik, including Haris, och dessutom som vanligt så hälsade jag på ett gäng människor som jag känner igen men verkligen inte kommer ihåg varför vi hälsar eller exakt när/hur vi träffades.

Detta är verkligen en liten bubbla på sätt och vis, Campuslivet. Jag sitter här nu och vet inte alls vad man gör av sin helg, förutom att festa vilket jag tro det eller ej inte vill göra idag. Kollar på TV3, ska storkoka.. Well. Jippey?

Första roomiefria natten sedan jag flyttade hit.
Det känns..

tomt.

Kvällen var åtminstone lovely.

Idag säger jag det med en VIDEO! WOHO!

ÅÅÅÅÅÅÅÅ solen skiner men jag och Sholte har timtal med intimt sällskap!
Måste handla mat men känner inte jag hinner! Har flätor också! Jistanes! Det är alla tiders detta!

Edit: Pluggat mer eller mindre sju timmar idag? Njae? Någonting i det stuket. Eftersom att jag ändå inte är klar kan vi konstantera att jag inte är särskilt snabbpluggad än så länge... men det är intressant och imorgon är det vår andra föreläsning!