.

Igår hörde Wouter av sig och påminde mig om att det skulle hållas en traditionsenlig "Cantus" på Campus. Detta är en tradition som delas utav Holländare, Belgare, Tyskar, Afrikanders och Fransmän om jag har förstått det rätt. Igår var det dock helt och hållet på Afrikaans. Det man gör är att man hyr ett ölglass, kommer ditt i hatt och helst slips, sedan sätter man sig runt ett bord och får ett sånghäfte. Det är en toastmaster i grön uniform och läderhosens som tillsammans med några skolkamrater från olika hostel berättar historier, sedan sjunger man sånger med en dragspelare som står för melodierna. Man bankar i bordet om något är bra och gör "sssss" ljud om något är dåligt. Hänger ni med? Det gjorde knappt vi eftersom att ingenting var på Engelska. Men massor av sång blev det verkligen, främst på Afrikaans så det blev några uttalsmissar skulle man kunna säga.

Syftet var nog mest att dricka öl eftersom att man skålade för allt, men jag tog det rätt lugnt eftersom att jag måste plugga så himla mycket idag. Det var i alla fall en kul upplevlse med sköna människor och även om jag inte kom därifrån klokare så kan jag i alla fall säga att jag har upplevt en äkta Cantus!



Ronja rengör det hyrda glaset som var i lite halvdassigt skick. 

Jag har verkligen haft det besvärligt med koncentrationen på sistone. Följande saker har jag gjort medan jag har vräkt i mig en liter spenat- och mintmoothie och en kopp kaffe den senaste halvtimmen:

♦  Påbörjat men ej avslutat ca 3 blogginlägg på olika teman
♦ Kollat min mail säkert 5 gånger
♦ Läst en halv artikel om post-development theories
♦ Läst 10 sidor om fördelarna med Fair-trade
♦ Börjat läsa faritrades verksamhetsberättelse
♦ Chattat med diverse olika personer på facebook om olika ämnen
♦ Kollat min mobil flera gånger
♦ Bytt musik i omgångar
♦ Avbrutit för att diska i omgångar
♦ Planerat inför framtiden
♦ Mailat en lärare

Jag måste börja göra EN sak i taget. Men det är så extremt svårt, jag vet inte vad det är för energi jag har eller om det bara är brist på disciplin, men nyss när jag försökte fokusera på en och samma text kom jag på mig själv med att sitta här och studsa på pallen.

Där hemma är det ju Valborg.
Jag minns att 2008, kring gymnasietiden, då hade vi en fantastisk valborgsfest hemma hos mig. Vi var ett gäng goda vänner och fler och fler bara dök upp, det dansades och skrattades och roades och det är bland mina käraste minnen ifrån den perioden i mitt liv. Ingen Valborg i Växjö lyckades leva upp till den kvällen riktigt, men ibland är det ju bara kul att få ha såna toppenkvällar i minnet. Bilden nedan är ifrån Valborg 2009, det var också en riktigt fin kväll och jag inser ju att det aldrig blir så igen. Folk har hittat nya liv, vänner, vägar och det är lite sorgligt men också så det fungerar.

Hoppas i alla fall att ni där hemma får en toppenvalborg. Jag tänkte införa traditionen här och tända en stor brasa i trädgården, men sedan insåg jag att bananträden kanske tar eld då och det vore ju trist..

Igår så var det utgång på tapeten. Mardi har pratat varmt om ett ställe som heter Mystique, ett elaxat uteställe där man kan möta ntressanta människor och ha det bra. Jag och Ronja är ju inte direkt den storts utbytesstudent som (än så länge) festar som besatt för att träffa så mycket människor som möjligt, vi hakar på när tillfället erbjuds men vi har inte varit ute själva och röjt. Igår var så extremt varmt och vi båda satt och studerade fram till halv tio på kvällen; med andra ord var det väl VERKLIGEN bra att Mardi peppade oss och tog med oss ut.

Först var det drinkar på en bar vid skolan. Vi drack en shot som hade pepparmint och chokladsmak, farligt god, och även en mojito slank ner. Därefter rullade vi till Mystique som visade sig ha en väldig trevlig atmosfär a la rock, ni vet biljardbord och svarta väggar på damtoan. Jag spenderade kvällen med att sitta och ha intressanta samtal om livet. Men en sak som alla konversationer har gemensamt är att de inhemska Sydafrikanerna blir helt till sig när man nämner Kapsataden. "You have to go to Cape town" "you need to stay there for AT LEAST a month" "oh my god, there is no place like cape town..". Dom är faktiskt väldigt kära i hela sitt land i allmänhet, många har bara rest runt i Sydafrika och aldrig utanför men verkar nöjda med det och berättar med vildsint blick om alla olika landskap och platser som man bara måste uppleva.

Det kan alltså konstanteras redan nu att jag måste tillbaks hit senare i livet. För jag är här för att plugga nu, vilket dessa goa själar inte verkar tycka är så viktigt för dom rekommenderar månadslånga utflykter. Men det är charmigt! En sak som vi verkar satsa på att göra är att åka iväg någon helg snart och åka linbana (canopy) över vildmarken, sen var det även tal om kajaker och bungy jump men jag satsar 5000Rand på att ni aldrig ser mig hoppa ner från någon höjd med bara en lina om fötterna.

All in all en väldigt trevlig, bra lördagskväll! Snart ska vi åka hem till Mardi och laga indisk gryta.
Med inspiration av gårdagens parkeringsvakt så bjuder jag på några avrundande ord: "may the devil be gone" (han ville att bilen skulle vara säker, snällt).

Dansandes till detta spektakel. 

Min valborg slutade upp i en dansant och spontan glädjestund framför en scen på en skräpig äng, med tunt publikhav och mycket skratt. Därefter tog slumpen gänget vidare mot en liten trevlig fest och det var nog allt jag behövde, för jag kände verkligen att jag var nöjd när jag gick hem sedan.

Och idag skiner solen. Vilket jag försöker ignorera. Jag har ekonomitenta på fredag. I say no more.

Jag sitter här, och jag tror att jag försöker förstå mer och mer hur oerhört starkt mitt behov är att inte tänka varken bakåt eller framåt. För några veckor sedan så var livet plöstligt slussat in i vad jag trodde skulle bli en ren katastrof - men det är stilje på den fronten nu, och kanske blir saker egentligen bara bättre. Min olycka då var väldigt uttömande och det hade förmodligen varit precis lika uttömande om jag försökte föreställa mig hur det skulle kunna bli framöver. Så jag gör nog inte det. Jag sitter nog här vid mitt lilla skrivbord och hoppas på sol även i helgen istället.

2012 alltså.

Det sjukaste med det gågna året är väl ändå att det känns så kort. Det känns nästan helt löjligt kort. Vad har jag hunnit med? Vad har jag egentligen gjort? Självfallet har jag haft det väldigt SKOJSIGT för att uttrycka det milt och barnsligt men jag har också haft det rätt tradigt. Detta är direktkopplat till att jag stod i ett köpcentrum i princip hela sommaren. Butiksjobb är det inget fel på, men när det inte är några kunder och man har ryggen mot alla fönster så känns det på sätt och vis som att den här sommaren försvann ifrån mig. 

Kontrasten till det tradiga är istället att jag vid något tillfälle, på en fest under sena vintern, fick upp ögonen för en person. Och att vi började träffas. Och att jag plötsligt fann mig själv... kär. Och tänka sig att det fick lov att vara ömsesidigt! Och att den 20e Juli blev det officiellt jag och Emil. Ett halvår utav djup, spännande vänskap och kärlek. Sedan kan man knappast underskatta det enorma nöjet i att flytta ihop med den av sina närmsta vänner, lämna sitt lilla kyffe med kokvrå och bo i en redig lägenhet med balkong (som jag stått på typ två gånger i mitt liv - men det hör inte hit). Ensamhet var knappast en del utav det här året. Mycket skratt har det fått bli, under vardagliga luncher och kvällar med vänner. Gänget. Vi har faktiskt blivit ett gäng nu, lite töntigt kanske... Men det är såunderbart att begrunna att det finns en grupp människor som man helt enkelt inte vill vara utan, och att vi alla bor 5 minuter ifrån varandra. 

Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv. Paralellt med det har jag också tappat massor vid tillfällen då målmedvetenheten har förlorat under det där otrygga. Att fatta beslut. Att hitta sin magkänsla. Ibland vet jag inte vad folk talar om, den känns påhittad, men ibland är den oerhört närvarande. Jag har förstått att jag går emot en period som i klyschig manér kommer att få handla om mig själv i förstahand. Det här året har jag varit så oerhört förvirrad mellan stunder i extas och stunder i kraftig oro. Det vore skönt med lite stabilitet, och det ska vi nog kunna ordna fram. Jag ska njuta nu. Njuta av det jag har och det jag skaffar. I möjligheter, upplevelser och i mina vänner. Inte i resultat eller planer. Jag ska njuta av det mått trygghet jag har tillgängligt hela tiden i mig själv, egentligen. Ta till vara på det. Det är inget nyårslöfte. Det är bara det jag behöver i allmänhet. 

Nåja, blabla. Här har ni mitt 2012 kortfattat!

Lite godbitar...
Åkt till Danmark ett par gånger. Varit på efterlängtade konsertupplevelser med Avicii, David Guetta, Coldplay. Jag har (i allra högsta grad) fått uppleva Skövde. Studerat redigt. Köpt en hatt. Festat. Lyssnat oerhört mycket på the Tallest man on earth (numer förbud att spela det hemma). Gått med i Amnestygruppens styrelse. Varit på sjukan. Börjat inse allvaret i att studera. Haft regelbundna livskriser. Bokat biljetter till Tanzania. Stressat som ett pucko. Lärt mig laga mat. Våldgästat Vimmerby. Varit värdinna på en lyckad nyårsfest med vänner som jag saknat. Fått mitt allra första blombud. Åkt till Mariefred. Fått finbesök. Varit andrahandshundägare i ett dygn. Varit med i en bilolycka. Bott granne med två av mina favoriter. Druckit överdrivet mycket te. Släppt min stora rädsla att sjunga inför andra och spenderat välgörande eftermiddagar i IKEA-salen med Ellinor och flygeln. 


Bilder i icke-kronologisk ordning.

Konstanterande: Lund är en fantastiskt stämningfull stad att vara student i, Valborg var vackert och trots en otroligt trötthet i min sega kropp så var det mycket härligt!

Annars vet jag knappt vad jag ska blogga om, det är så mycket, LIVET!