.

2012 alltså.

Det sjukaste med det gågna året är väl ändå att det känns så kort. Det känns nästan helt löjligt kort. Vad har jag hunnit med? Vad har jag egentligen gjort? Självfallet har jag haft det väldigt SKOJSIGT för att uttrycka det milt och barnsligt men jag har också haft det rätt tradigt. Detta är direktkopplat till att jag stod i ett köpcentrum i princip hela sommaren. Butiksjobb är det inget fel på, men när det inte är några kunder och man har ryggen mot alla fönster så känns det på sätt och vis som att den här sommaren försvann ifrån mig. 

Kontrasten till det tradiga är istället att jag vid något tillfälle, på en fest under sena vintern, fick upp ögonen för en person. Och att vi började träffas. Och att jag plötsligt fann mig själv... kär. Och tänka sig att det fick lov att vara ömsesidigt! Och att den 20e Juli blev det officiellt jag och Emil. Ett halvår utav djup, spännande vänskap och kärlek. Sedan kan man knappast underskatta det enorma nöjet i att flytta ihop med den av sina närmsta vänner, lämna sitt lilla kyffe med kokvrå och bo i en redig lägenhet med balkong (som jag stått på typ två gånger i mitt liv - men det hör inte hit). Ensamhet var knappast en del utav det här året. Mycket skratt har det fått bli, under vardagliga luncher och kvällar med vänner. Gänget. Vi har faktiskt blivit ett gäng nu, lite töntigt kanske... Men det är såunderbart att begrunna att det finns en grupp människor som man helt enkelt inte vill vara utan, och att vi alla bor 5 minuter ifrån varandra. 

Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv. Paralellt med det har jag också tappat massor vid tillfällen då målmedvetenheten har förlorat under det där otrygga. Att fatta beslut. Att hitta sin magkänsla. Ibland vet jag inte vad folk talar om, den känns påhittad, men ibland är den oerhört närvarande. Jag har förstått att jag går emot en period som i klyschig manér kommer att få handla om mig själv i förstahand. Det här året har jag varit så oerhört förvirrad mellan stunder i extas och stunder i kraftig oro. Det vore skönt med lite stabilitet, och det ska vi nog kunna ordna fram. Jag ska njuta nu. Njuta av det jag har och det jag skaffar. I möjligheter, upplevelser och i mina vänner. Inte i resultat eller planer. Jag ska njuta av det mått trygghet jag har tillgängligt hela tiden i mig själv, egentligen. Ta till vara på det. Det är inget nyårslöfte. Det är bara det jag behöver i allmänhet. 

Nåja, blabla. Här har ni mitt 2012 kortfattat!

Lite godbitar...
Åkt till Danmark ett par gånger. Varit på efterlängtade konsertupplevelser med Avicii, David Guetta, Coldplay. Jag har (i allra högsta grad) fått uppleva Skövde. Studerat redigt. Köpt en hatt. Festat. Lyssnat oerhört mycket på the Tallest man on earth (numer förbud att spela det hemma). Gått med i Amnestygruppens styrelse. Varit på sjukan. Börjat inse allvaret i att studera. Haft regelbundna livskriser. Bokat biljetter till Tanzania. Stressat som ett pucko. Lärt mig laga mat. Våldgästat Vimmerby. Varit värdinna på en lyckad nyårsfest med vänner som jag saknat. Fått mitt allra första blombud. Åkt till Mariefred. Fått finbesök. Varit andrahandshundägare i ett dygn. Varit med i en bilolycka. Bott granne med två av mina favoriter. Druckit överdrivet mycket te. Släppt min stora rädsla att sjunga inför andra och spenderat välgörande eftermiddagar i IKEA-salen med Ellinor och flygeln. 


Bilder i icke-kronologisk ordning.