.

Kunde verkligen inte sova inatt.
Vaknade yr, svag och det gjorde ont i hela kroppen.

Det gör fortfrande rätt ont. Intuti och utanpå.

Fuck min dagsform.

Det är väldigt konstigt just nu, alltsammans. Senaste tiden har jag lämnat efter mig mitt bankkort inte mindre än två gånger, glömt göra beställningar på jobbet för första gången, drömt massor utav stressdrömmar, ätit väldigt lite, fått riktigt obefogade humörssvängningar.

Det som stör mig allra mest i det här är hur oerhört okapabel jag känner mig att hantera nya saker, vilket jag ju är, men det är jävligt trist att vara det. Jag hade ju hellre tagit livet med en klackspark. Och inte varit en sån jävla tönt. Det är lite det här "buhu stackars mig som har fattat ett beslut helt själv och valt att göra någonting nytt och måste bli vuxen snyft". Jag fattar ju själv hur dumt det är. Ingen tvingar mig. Bara jag själv, kanske.

Dessutom har min lilla hej-då turné kört igång sig själv and I don't like it a bit. Vet ju verkligen inte när jag kommer hem igen. Så nu tröstar jag mig med pizzasallad och en fin kudde jag fått utav min kära syster.

Sitter här och söker kurslitteratur, skaffar studenkonton och låtsas att jag fattar vad jag håller på med! Detta gör jag ifrån sängen som om jag vore en lyxhustru som inväntar frukostbricka any minute now. Men det kommer ingen jävla bricka, så jag måste laga min frulle helt själv, men vi inväntar med den dramatiken tills jag åtminstone har nyktrat, förlåt vaknat, till ordentligt.

Nu är det såhär att folk frågar mig
" MEN GUD ANNIKA, MIN IDOL, Vad är det egentligen du ska läsa?"
Och jag bara tiltar mitt huvud i en ödmjuk vinkel, ler varmt som endast en moderlig figur skulle göra, och svarar "gode vän, jag ska läsa en global linje. Jag ska bli en Internationell samhällsvetare och en dag, en dag ska jag rädda den här världen ur ondo"

Och folket applåderar.
När folk frågar "Men, Annika, du allsmäktige, varför småland?"
Då svarar jag "blott ett storstadshjärta kan trängas ur sitt skal, blott en själ skall finna ro, i en stad där trafik vilar och nattklubbar aldrig stänger efter ett"

Vaddå uppblåst?
Okej, gameface on. Vad ska jag läsa egentligen då?

First things first:
Min första kurs som kräver bara ca 18 000 böcker är Global Issues I. Där läser man perspektiv på globalisering, demokratisering i världen, internationell rätt, och världsekonomins omvandling på engelska och på en överblickande invå.


Så nu ska jag finslipa hjärnan, språkbanken och framförallt min förmåga att fokusera eftersom att jag ibland misstänker mig själv inneha någon slags bokstavskombination eller alternativt en femårings kapacitet att koncentrera mig.

Tisdag, jag är ledig och viktig, god morgon!

det som skrämmer mig är kanske inte framförallt tanken på att lämna det som jag vet kommer att finnas kvar hur långt jag än flyttar, utan tanken på att vissa saker inte längre kommer att finnas när jag återvänder.

Det är lite äckligt ändå med en affär där saker är så otroligt billiga att man typ känner sig dum om man inte köper dem. Hur fan kan en dörrmatta kosta 4kr egentligen? Vart tillverkas den då, hur täcker det ens fraktkostnad? Hur har man ens råd med materialet till en mjölkskummare när man säljer den för 9kr?

Och alla dessa billiga köksredskap man köper nu för att man tycker det är så himla lägligt, fast man ändå vet att man inte kommer kunna ha dem mer än under en begränsad period förren de går sönder.

Samtidigt har man inte råd att köpa dem någon annanstans när prisskillnaderna är så massiva. Vad betalat jag helst; 69kr för fyra knivar eller över 100kr för en riktigt bra?

Min nota idag gick på snäppet över två tusen, ändå handlade jag tre proppfulla IKEA påsar och lite mer därtill. Det är ju faktiskt helt sjukt? Det är billigare att handla många grejor i förstahand i deras varuhus än på second hand där jag jobbar.

Tänker på min musikaliska ådra och inser att den inte sträcker sig bortom en rätt schysst sångröst. Jag har så himla svårt att lära mig spela instrument, vare sig det är någonting simpelt på gitarr eller ett kort stycke på pianot. Jag önskar att jag vore tillräckligt envis för att bli riktigt duktig på sistnämnda en dag.

Men, ett instrument kan jag ju!
Med detta har jag uppträtt med inför en by på Borneo, suttit vid en flod vid regnskogen och spelat samt försökt mig på att spela på risvinsfyllan. Jag talar självklart om: GONG!

Jag är "andra" gongspelare, vilket innebär att jag sitter och slår i takt på gong nummer två när det hänger sex stycken på rad. Det var min värdmamma i Penampang som fick för sig att jag och några andra i gruppen skulle lära oss, hon själv var förste gongspelare i en grupp som brukade spela på bland annat bröllop i närliggande städer.

På exakt denna plats stod jag i början utav min resa och fattade inte vilken absurt stor del utav festlivet på Borneo som består utav gongspel. Denna by är tydligen den största producenten utav handgjorda gongs i världen.

Hur ni vet att jag har börjat bli en kärring:

Igår så ville brush ta ett par öl på medborgarplatsen. Utmärkt!
Så jag dricker en öl här hemma, sedan åker jag in till stan och vi dricker två st fatöl var sedan ska jag ta pendeln hem eftersom att jag ska upp och jobba och så vidare.

På den korta promenadvägen till stationen noterar jag kanske lite generat för mig själv att den ändå väldigt blygsamma mängden alkohol har gjort mig lite trött och segögd, och jag bestämmer mig för att köpa någonting sött på hemvägen för att få mig en liten sockerkick.

Går in på affären, tar en Daimglass, klickar in kortkoden går.
Ja, alltså. Går därifrån utan att ta mitt VISA kort med mig.

När jag vandrar mot perrongen knackar därför någon mig på ryggen och denne någon är en räddare på skateboard som säger att "jag tror du glömde ditt kort". Får walk-of-shamea mig fram tilll kassan och tacka så mycket, men liksom,

TVÅ ÖL på stan och kontrollfreak-Annika glömmer kort i butiker.
Let's talk about fail baby..

Detta är alltså inget litet förresten som jag tänkte slänga in här, angående den akuta svälkatastrofen i Afrika just nu:

Hela mitt liv har jag växt upp i ett samhälle där motpolen till lyckan här har varit "tänk på barnen i Afrika". En hel kontinent har under hela mitt liv varit föreställningen om en stor öken, stäppar, små hyddor och vackra mörka män och kvinnor som bär alldeles för magra barn i sin famn.

Därför tror jag också att det är svårare att ta till sig vidden utav desa individers oerhörda fight och nuvarande levnadsvillkor, nu när det faktiskt sker någonting som är extra extremt. Jag tror, tyvärr, att i våra huvuden finns en bestämd bild av att det är för svårt att förändra och att sådant är Afrika. Och att den verkliga förändringen ligger inte hos oss utan i deras regeringar.

Men hela världekonomin pekar ut brister överallt, hål i systemet, och det är som en motsatt Robin Hood. Vi tar från de fattiga, ack så indirekt och ofta så omedvetet. Men det gör vi i länderna med pengar, när vi köper mark i Afrikanska länder som de själva sedan inte kan bruka. Det gör vi vi handlar med varor som för oss är en spottstyver, och för dom hade varit mat på bordet.

Jag tror inte att rika människor är onda, jag tror inte att alla i regeringarna vet allt; jag menar bara på att det är fel. Världens ekonomiska resurser är åt helvete, och det kan jag säga med den lilla kunskap jag faktiskt erhåller. Jag vet att det är torka som har orsakat det som nu sker, men jag vet också att alla dessa mediciner som kostar för mycket för att småbarn ska slippa dö i simpla sjukdomar inte finns tillgängliga för att någonstans har något företag bestämt att de helt enkelt inte ska få bli för billiga.

Det är fel, alltsammans. Det är fel att 440 000 människor trängs i ett läger avsett för 90 000, och det är fel att det här lägret behövde finnas till en början. Dessa länder borde någonstans på vägen ha fått hjälpen att kunna försörja den egna befolkningen med vatten, mat, och vård, även genom naturkatastrofiska förhållanden.

Så därför ber jag er.
Tänk på barnen i Afrika.

Att det är fel på den här världen, är inte deras. fel.

SMS:a KATASTROF till 72 910 så skänker ni 50 kronor till PLAN Sveriges hjälparbete.

Sitter här och dricker mig en mörk öl.
Vet ni varför?

För att jag don't need fucking microsoft support för 665kr (!) i timmen.
Jag fixar problemet själv, när min dator strular.

Det ni.

Nu ska jag ut på stan, det blir inte fekkefekke såvitt jag vet men jag tänker ändå lägga in det här inlägget under kategorin Party för att 1) jag känner mig så jävla cool då 2) man vet aldrig 3) öl innehåller ju ändå alkohol.