.

Min favoritlåt ifrån First Aid Kits nya album Stay Gold ;  A Long time Ago. 

I örvigt har jag bara en positiv sak att säga om dagens tillstånd: Jag är i princip frisk nu! 

Allt annat kan kastas bort. De förberedde oss på mötena inför utlanddstudier på att man skulle känna sig deppig omgångar, jag var ganska kaxig på den punkten i början. Det var först efter halva tiden som jag hade ett par riktigt låga veckor där jag inte ville någonting. Men i övrigt vad det gäller hemlängtan har jag verkligen inte haft några större problem ; jag har saknat folk men inte på ett plågsamt sätt. I alla fall, tji fick jag för den senaste perioden har jag inte vaknat på bra humör en endaste morgon och jag har ingen motivation till saker. Jag har försökt men allt som allt är jag matt, färdig. Har nog tappat mitt perspektiv, så är det. Just nu förstår jag hur bra jag har det men jag känner det helt enkelt inte.

Imorgonbitti har jag sluttenta i Sociologi och jag måste verkligen anstränga mig nu för att hitta klarhet i huvudet att repetera all information.

Hem om 9 dagar.

Lana, Lana... Lana del Rey. Din musik alltså. Jag är besatt. 

Jag har faktiskt somnat till hennes musik i princip varje natt nu sedan jag landadei  Sydafrika. Jag sover dåligt när jag inte sover själv, så jag måste få isolera mig och dyka in i min egna värld. Det händer när jag lyssnar på hennes musik. Jag började varje natt med att sätta på Born to Die ifrån hennes första album, och innan jag vet ordet av så har jag somnat. Ibland tar det några låtar, men det är okej det med.

Den enda negativa effekten det har haft är väl att jag blir trött så fort jag lyssnar på det albumet. Förhoppningsvis kommer jag inte associera hennes nya Ultraviolence med sovdags, och jag längtar tills jag kommer hem till Sverige och hela albumet har släppts. Då kommer jag säkert ägna många långa stunder till att lyssna på hennes musik på spotify, och fundere på hur mycket eller lite jag älskar de olika låtarna. Det är få artister jag fastnar så brutalt för. Innan henne var det nog Tallest Man on Earth, men honom har jag tröttnat på, och det har inte hänt ännu med Lana.

Ja, jag är så besatt som jag låter.

En natt med galna hundar och underliga ljud ledde till att Ronja och jag drog på oss brallorna och gick ut i natten med ficklampa för att kolla läget. Sov ganska dåligt till ljudet utav hysteriska skall och morrningar precis utanför dörren, eftersom att hundarna inte lugnade ner sig och jag väcktes fyra imorse utav ylningar. Somnade i alla fall om och sedan släpade jag upp mig för att gå till gymmet och prova Zumba för första gången, bara för att få reda på att passet har ersatts med Aerobics. Ger det en chans i typ en kvart men känner mig svag och yr och ger upp. Inser sedan när jag kommer ut att fastän solen har gått upp ordentligt och det är förmiddag så har det inte blivit varmt; kylan ligger i luften även på dagstid och jag antar att hösten övergår i Vinter nu. Brr. 

När vi sedan kommer hem så är det en gästhund här som flippar ur totalt, rusar in i våran stuga och sätter sig med röven rätt på min huvudkudde. De som känner mig förstår att jag inte är överlycklig av hundröv på huvudkudden, eller smutsiga hundtassar på lakanen över huvud taget..

Inte en jättebra natt eller morgon, kan man säga. Såatte... Bara att sätta igång med studierna!

Ni som inte har något att göra kan ju kolla på den skummaste ungen jag har sett. 14 år gammal vid detta tillfälle så ställer han sig och sjunger sin egna diva-låt på X-factor Australia med den sjukaste rösten? Vem anade att kalles kaviar kunde sjunga så fantastiskt..

Jag saknar att sjunga. Oerhört mycket faktiskt. Vill gärna ha talang på nivå som damen ovan, Ella Henderson. Men drömma kan man. Här nedan kan ni dock se mig och Ellinor i action, inte helt illa det heller. Tycker definitivt att Ellinor är en sån där supertalang. Det får mig att längta mycket till denna sommar där jag i alla fall får träffa denna dam, vare sig vi sjunger tillsammans eller ej (vilket vi dock lär göra). Har faktiskt tänkt en hel del på svensk sommar idag. Kanske inte i allmänhet, utan mycket på det jag hoppas den här sommaren ska medföra. Jag ser faktiskt fram emot den, till skillnad från förra året som var värsta sommaren än så länge.

Framsteg med skolan idag? INGA. 

Ha en bättre helg än jag, för guds skull. 

♦ Jag och Ronja har blivit tillfrågade att vara med i en musikvideo som förhoppningvis ska spelas in innan vi lämnar Sydafrika. En vän här nere gör elektronisk musik och tänkte spela in en video, han är en kreativ person och här hittar ni hans musik. 

♦  ANC vann valet. De är fortfarande ledande i North West Province, dessutom.

♦  Det är svårt att hitta infromation inför uppsatser man ska skriva här. De nya böckerna är för det mesta på Afrikaans, så jag får nöja med mig böcker som faller isär från 70-talet. Det här försvårar processen rejält när man ska skriva, samt att många utav de böcker jag skulle kunna låna enbart får användas på biblioteket vilket är makalöst osmidigt. 

♦  Vår tvättmaskin gör fortfarande att kläderna får små kletiga smutsklumpar på sig. Det börjar bli lite svårt att klara sig utav att tvätta... men jag orkar inte ens bry mig? 

♦ Igår på Antropologilektionen berättade våran lärare att en anledning till att vita inte vill att svarta ska bo innerstäderna är för att det skulle dra ner värdet på deras bostäder. Medmänskligt va? Bättre att dom åker från townships lång utanför stan, när hela orten är anpassad efter personer med bil fastän de som har bil allt som oftast är vita som redan bor närmre stadskärnan..

Så hur känner jag mig idag kontra igår? Fortfarande ganska håglös. Kunde dessutom inte sova inatt och sitter med min förbannade historia och hittar helt enkelt inte informationen som behövs. Vår lärare är dessutom mer fokuserad på kvantitet än kvalité, så han har krav på att man ska referera till minst fem böcker samt två akademiska artiklar. Det finns inte ens fem relevanta böcker på engelska att tillgå i biblioteket, så det känns ju rimligt.

Å andra sidan skiner solen, jag ska äta middag ute med Mardi, Meski och Ronja ikväll och sedan blir det fest hos Wouter om vi lyckas fixa skjuts hem. Jag har ju absolut inte tid med något utav det egentligen men produktiviteten brukar ändå vara oerhört låg på fredagskvällar hemma i hyddan.

Hoppas ni får en skön helg!

Lana del Rey släpper en ny skiva om typ en månad, och jag sittar ju och tjuvlyssnar på youtube eftersom att folk på något bisarrt sätt får tag på allting nu för tiden?

Jag är hur som helst i sorg, eftersom att hon spelar på kvällen den 26e på Bråvallafestvialen i Norrköping. Jag åker ifrån Sydafrika dagen innan och landar den 26e, 09 på morgonen åp Arlanda. Men jag funderar starkt på att dra till Norrköping ändå, det tar bara drygt en timme med SJ tåget och jag har längtat efter att få se henne live. 

Så om någon jag känner ska dit så hojta, jag kanske får ett infall.

Borde dock inte lyssna på henne en solig dag som denna, blir så förbaskat melankonisk. Måste ju peppa mig själv, tänkte gå till gymmet och få ur mig all frustration som trots allt gror inombords när man är 1200 mil ifrån alla man bryr sig om.

Jag mår bättre idag. Och skolen sken i princip hela dagen för första gången på länge. Och jag har fått tillbaks prover och inlämningar som i överlag har gått bra. Är lite bitter då jag har magkatarrsliknande symtom och därför måste undvika kaffe, socker, vete, alkohol och annat som är roligt - men annars går det bättre och bättre för mig. Just nu sitter jag och läser om kvinnlig omskärelse eftersom att jag ska skriva en uppsats om det ur antropologiskt perspektiv. Intressant men krävande. 

Därför blir jag inte långdragen. Jag insisterar istället på att dela med mig utav min studiemusik:

Jag kollar även på detta:

Och alltid är det samma sak. Någon kliver in, någon som inte passar in idealet för vad skönhet är. Simon Cowell frågar skeptiskt ut personen lite. Folk i publiken höjer på ögonbrynen och fnissar. Sedan gör personen ett fantastiskt jobb och DÅ blir Simon så förvånad! Oj vad spännande att någon som inte är vältränad kan sjunga?! Alla jublar, rättfärdigar sin initiella, ytliga skepsism. Herrejistanes va, att folk aldrig lär sig...

En gammal favorit i repris. Som inte har någon musikvideo. Men den är fin ändå och texten är meningsfull, får jag lov att säga, om man tänker djupsinnigt och värdsligt en stund. 

Själv sitter jag just nu lite i klistret med en omfattande uppsats som ska vara färdig till midnatt. Dock så är det helt okej, jag är mest orolig för hur jag ska kunna fylla ut alla ord som behövs och det brukar ju vara det minsta problemet när man väl är igång och skriver.

Jag tror att jag kommer sova gott som fan inatt.

Jag har alltid tyckt mycket om John Legend's sångröst, men hans musik har inte riktigt varit mitt stuk. Men så hittade jag denna av en slump i förrgår och det innehåller mina två favoritmoment; lugnt pianoskling och fin röst. Det är alles för mig. Dock; jag är inte jättehypad på texten "all your curves and all your edges,all your perfect imperfections" osv, känns lite återanvänt, men det är inget att haka upp sig på. Det kanske är jag som är svårflörtad.

Alltså, förmodligen är jag väldig svårflörtad nu när jag tänker på det. När jag var singel här på campus vad jag ute och röjde 1-2 gånger i veckan och jag kan inte komma på en enda gång någon har flörtat med mig på ett sätt som gjort mig intresserad på mer än ett samtal. Inte för att jag är drottning på teppan och dessa män mina undersåtar, jag fattar bara inte hur man ska hantera flörteri. Komplimanger är snällt men inte lockande, samtalsämnen som är för ytliga blir obekväma, uppenbar fylla är störande, djupa samtal på krogen kan kännas väldigt krystat. Hur ska man ha det avslappnat och trevligt, undrar jag? 

Lite off-topic men det är nog den röda tråden i den är bloggen:)

4. Utan tvekan den låt som jag har lyssnat mest på

Det är inte helt lätt men jag har lyssnat väldigt mycket på Lana del Rey. Jag blev stormförälskad i både Ride och Young & Beautiful så fort de släpptes (vilket påminner mig om att jag ännu inte har tittat på the Great Gatsby, som den sistnämnda är soundtrack till). 

Ride har varit förtrollande för mig och jag vet att det blev en hel del repeat på både spotify och youtube. Min besatthet med Lana kan inte riktigt hjälpas, jag tycker helt enkelt inte att det finns någon annan som liknar henne och hon prickar rätt med sin melakoniska stämning och lena röst. Plus att jag är en sucker för hennes bild- och videometerial, illusionen om en missförstådd stark kvinna som gör vad fan hon vill men faller för fel personer. Inte för att jag kan relatera. Tycker bara hennes karaktär är så bra med musiken. 

På youtube finns snuttar från hennes nästa album och Black Beauty är en sådan låt som jag kommer att ta med mig i min ipod (jag är lite old fashion och har inte spotify på min mobil, den är nämligen inte en smartphone) och gå och lyssna på längst grusiga vägar i Sydafrika. Och texten kommer egentligen inte alls passa in med miljön men jag kommer säkert ändå bli känslosam och se mig omkring, uppfylld av någon form utav sorg/lycka mix.  Om jag träffade henne är hon den sortens person som skulle göra mig knäsvag av starstruckness. Just eftersom att hon känns overklig. Inte på ett övermänskligt sett utan mest för att hon har skapat en illusion.

Där ser ni. Så gör hon med mig. 

 

Och som andra (muntra) låtval så sjöng vi en cover å Laleh's Some die young. Eftersom att det var första gången någonsin jag sjöng inför andra på det sättet så vågade jag kanske inte sjunga ut riktigt men det gick bra tyckte jag ändå. Jag längtar till att öva in lite nya låtar och köra igen, en liten kick var det minsann.

Hela mitt syfte med inlägget är att ställa ett par frågor.

1) Varför kan inte jag sjunga sådär bra, när det är min yttersta dröm?

2) Varför är det aldrig framträdanden på svenska idol som spelar i samma liga?

Jag följer faktiskt Idol, amerikanska och svenska. Föredrar amerikanska rent nivåmässigt men det är lite tröttsamt med alla gamla pampiga ballader som sjungs sänong efter säsong efters säsong...

jaja, jag är bara avis. Min helg har varit soft. That's thät.

Det är svårt nog att plugga just nu, så när jag upptäcker att allt som ska läsas inför tentorna inte ens står på schemat så blir jag fan helt förstörd. Det här är lätt det sämsta jag har presterat i hela min akademiska karriär.

Men! Jag har en överlevnadsmetod. På youtube finns mängder med osläppta singlar med Lana del Rey, de flesta underbara att lyssna på. Hon är en redig talang om hon har skrivit allt det här helt själv. Dessa två är ett par favoriter i mängden och de får rulla på i bakgrunden medan jag plöjer igenom ytterligare en artikels om jag inte visste att jag skulle ha läst. Heehee.

 

Förra fredagen så spelade the Tallest man on Earth på Gröna Lunds stora scen. Det var succé, fastän jag missade nästan hela första halvan på grund utav lite tidsförvrring. Det förvånar mig att jag tycker om hans musik såpass. Egentligen förstår jag aldrig vad han vill med sina texter och hans person är en ganska enkel sådan. Kikade på en dokumentär i fyra delar som handla om honom och hans fru, som ju också är musiker under namnet Idiot Wind. Det var ganska så intetsägande, dom hade en hund och ett hus och fiskade ibland. No biggie. Det behöver det inte vara heller; men när jag lyssnar på hans musik föreställer jag mig att han ska vara så oerhört mystisk och djup. Snacka om att ha höga krav på en person.  Det räcker kanske med vad hans musik får mig att känna?

Ja, så är det. Här sjunger de Like the Wheel tillsammans, han och Idiot Wind. Inte min favoritversion alls men min favoritlåt på flera sätt. Det är faktiskt en av få låtar han har skrivit som jag kan relatera till enligt min egna tokning av vad han möjligtvs menar.

Det är så skönt att ha en artist man kan obsessa lite om; att kunna spela skivorna om och om igen utan att tröttna fort. 

Johnossi skulle nog enkelt kunna klassas som ett utav Sveriges absolut bästa liveband, när de inte spelar på festival. Jag har nämligen hört att de mest är fulla och ofokuserade då. HURSOMHELST. Jag har sett dem live en gång på Debaser medis i Stockholm. Det var brutalt jävla äckelbra. Hans röst är fantastiskt, jag får nog lov att säg att jag blev betagen. Förvisso blev jag även betagen då jag såg Florence and the Machine där, så det kanske är debaser medis som är fantastiskt och inte artisterna?

Tål ej att tänkas på.
Nu ska jag fortsätta med min älskade lilla hemtenta i Ekonomisk Teori. Det känns som att tiden rinner ut i takt med att jag inser att den känns rätt svår ändå.

Ciao.

Nu blir det den här låten som spelar på repeat här hemma då. Julia - det är lika bra att du förbereder dig mentalt.

Det har hänt mycket på sistone. Inte omkring mig kanske, egentligen, men inom mig. Plötsligt har jag gjort ett djupdyk. Seriöst engagemang för första gången, känns det som. Jag vill inte bara för att leva mer hållbart och hälsosamt, jag känner för det. Jag läser husmanstips och studerar när det är säsong för grönsaker och jag läser på om alternativa metoder till schampoo (ska testa att tvätta håret med honung under en period), jag har börjat använda en tandkräm som inte innehåller kemikalier (vilket vanlig tandkräm gör tillsammans med massor av andra produkter) och jag ska testa att använda olivhandtvål istället för duschkräm ett tag framöver.

Så, varför?
Jag har tänkt på mina värderingar, de mest genuina som jag försöker ha under ständig utveckling, och... Det bara slog mig. En vacker dag. En stereotyp jävla sommardag så satt jag ute på min balkong och brände mig på näsan. Och det slog mig att det första jag tänkte var att jag nu för helvete måste fara in till stan och köpa en mineralfoundation, min har ju varit slut ett tag. Och nu hade jag precis fått pengarna från CSN. 

Jag hade njutit i solen och min första tanke var att detta hade gjort mig oattraktiv. Så jag reflekterade över huruvida det egentligen kändes bra att köpa en foundation för 200kr - för vems skull egentligen? Tilläggas bör att jag inte hade någon brutal brännskada. Jag hade fått en mild rodnad på näsan. 

Jag utvecklade tanken. Det som slog mig var att det som upprepades i mitt huvud var att det skulle kännas så mycket bättre att köpa den så att jag äntligen kunde ha råd att vara snygg när jag gick till skolan. Ja, det skulle kännas så förbannat mycket lättare bara jag inte var lite röd om näsan när jag satt i skolan och studerade internationell utvecklingspolitik. Jag skulle ta min begränsade summa pengar och investera i min rädsla för att se naturlig ut. Jag stod länge i butiken och tittade på den lilla förpackningen. För vems skull?

Jag gick ut. Det handlade plötsligt inte bara om ytligheten i relation till mitt självförtroende. Det blev den stora bilden, perspektiven där jag såg framför mig hur denna lilla burk med obekant innehåll skulle smetas ut i mitt ansikte dag ut och dag in och sedan skulle jag köpa dyra krämer för att smeta bort den på kvällen, när jag var säker ifrån andras ögon. Miljön skulle påverkas; jag skulle inte veta hur. Mängder med obekanta ämnen som rinner ner i handfatet, mängder mer bomullstussar som slängs i soporna när jag febrilt har försökt gnugga bort mascaran ur mina ögon varje kväll. Mina ögon som för övrigt är väldigt känsliga, som skaver när linserna är i om jag bär smink.

Det ska alltså klia i mina ögon, och min tid och mina pengar och mitt självförtoende ska investeras i en produkt som jag inte ens om den innehåller någonting som är skadligt för mig, eller för miljön.  Tillverkad av ett företag som jag dessutom vet testar på djur.  Jag började undra. Läste på lite om ämnen som finns omkring mig varje dag. Det är inte som att allting var nytt - jag läser gärna på om diverse miljö och hälsorelaterade ämnen men jag brukar inte göra mycket utav det i praktiken, även om jag ofta går bekymrad. 

Och jag kan säga att den tillfredställelse det har givit mig efter bara några dagar, detta djupdyk, och att lägga ned pengar på att testa nya miljövänligare alternativ till vardagsprodukter - denna känsla är så behaglig. Jag sa kika efter en foundation som inte innehåller några dåliga ämnen. Nån dag. Just nu njuter jag bara av att jag håller på att vänja mig av vid behovet att använda det. Jag säger inte att allting har förändrats, att jag tänker försöka vara perfekt, att jag kommer att hålla fast vid allting jag testar. Men tro fan att jag ska bygga vidare på den här underbara motivationen, och jag ska aldrig sluta påminna mig själv om att den börda som läggs på kvinnors utseende aldrig har varit eller kommer att vara rimlig.

Förresten. Det första jag gjorde när jag valt bort min foundation var att gå och köpa ett solstift till ansiktet. Snäppet sundare.

I flera veckor har jag lyssnat på denna låt om och om och om igen. Jag längtar till flygeln och min vän så kan vi spela och sjunga och jag kan få låtsas i några minuter att jag gör det lika dramatiskt som Rihanna. Det är tur att jag inte är hjärtekrossad just nu för då hade jag nog varit ohälsosamt fäst vid denna låt.

Oh, there reason I hold on
Oh, cause I need this hole gone

För övrigt är hon nog den sexigaste personen jag sett. Kvinnan passar ju i allt. 

Min käre mor ringde precis och meddelade att hon sett i metro att The Killers dyker upp i både Malmö och Stockholm lagom till vårterminen. Detta gör mig glad; då var det fyra år sedan jag och pappa tog vårat pick och pack och flög till London över en helg för att se dem uppträda på the O2 arena då deras album Day and Age var aktuellt.

Det är ett kärt minne jag har med min far, och kanske är det därför det ligger mig så varmt om hjärtat när jag överväger att gå på konsert med dem en gång till. Jag har insett att det är ett band som inte ligger alla i smaken, väldigt indierockigt, men jag älskar ofta känslan och jag är förlovad med Brandon Flowers stämma. Det kan inte hjälpas. Dessutom är deras Read my mind, med raderna "I don't mind if you don't mind, cause I don't shine if you don't shine" en av de i sin enkelhet vackraste meddelandena som har nått fram till mig.

Nu när jag dessutom är väl medveten om att jag skulle få höra Be still från det nya albumet så är det oerhört svårt att inte boka en biljett.