.

 

Förra fredagen så spelade the Tallest man on Earth på Gröna Lunds stora scen. Det var succé, fastän jag missade nästan hela första halvan på grund utav lite tidsförvrring. Det förvånar mig att jag tycker om hans musik såpass. Egentligen förstår jag aldrig vad han vill med sina texter och hans person är en ganska enkel sådan. Kikade på en dokumentär i fyra delar som handla om honom och hans fru, som ju också är musiker under namnet Idiot Wind. Det var ganska så intetsägande, dom hade en hund och ett hus och fiskade ibland. No biggie. Det behöver det inte vara heller; men när jag lyssnar på hans musik föreställer jag mig att han ska vara så oerhört mystisk och djup. Snacka om att ha höga krav på en person.  Det räcker kanske med vad hans musik får mig att känna?

Ja, så är det. Här sjunger de Like the Wheel tillsammans, han och Idiot Wind. Inte min favoritversion alls men min favoritlåt på flera sätt. Det är faktiskt en av få låtar han har skrivit som jag kan relatera till enligt min egna tokning av vad han möjligtvs menar.

Det är så skönt att ha en artist man kan obsessa lite om; att kunna spela skivorna om och om igen utan att tröttna fort.