.

Nu har mamma och pappa påbörjat sin långa resa tillbaks till Sverige. På sätt och vis känns det skönt att vara kvar här, på andra sätt hade jag gärna varit i Sverige en sväng. Men jag trivs ju här, och det har varit en fantastisk semester. Roligast av allt har inte varit aktiviteterna i sig, utan att jag faktiskt tillhör en familj med stor humor. Det har fnittrats och skojats om allt möjligt, och efter långa dagar på utflykt har vi suttit på middagarna med fåniga flin och bara tagit in atmosfären.

Lite utav det vi har hittat på i Cape var att åka till godahoppsudden & cape point, gå på vinprovning i Cederberg wilderness area, besökt Stellenboch med vinprovning på Kanonkop winery och promenerande i på Spier, varit på hamntur i Waterfront (faktiskt chillat i allmänhet i Waterfront), promenerat omkring i Sea point, åkt buss omkring Cape town, bilat österut och besökt boulder's bay med pingviner och vackra stränder, besökt Fish Hoek, varit på Botanical garden, besökt Constantia wineyard (förvånade?), sett vithajar.




Därefter åkte vi till Krugerparken i tre nätter, där hade vi turen att boka in en tur respektive dag där vi var ensamma i bilen med guiden. Där körde vi runt och fick se många fina, häftiga djur. Vi bodde på Protea Kruger Gate Hotel, med restaurang under stjärnorna på sandgolv och glada spelande musikanter. Det var en riktigt häftig upplevelse.


Resan rundades av här i Potchefstroom där det gick väldigt fort att visa runt mamma och pappa i området där jag bor, en simpel sak som gjorde mig väldigt glad att få dela med mig utav efter att trots allt ha bott här 2½ månad. Att det har gått 2½ månad innebär också att halva min tid här har passerat - vilket i sin tur faktiskt betyder att mina milstolpar nu har passerat. Emil har varit här, mamma och pappa har varit här och för tillfället är inget mer kringresande planerat. Någonting blir det väl säkert, men pengarna börjar tryta så jag måste nog ta det lite lugnt och faktiskt acceptera att det blir mest fokus på studier och vännerna här i Potch nu framöver.

Och med tanke på allt vi hann klämma in på 12 dagars semester, så kan man lugnt säga att det är helt okej att ta det lite piano nu ett tag. Jag kommer dock att sakna sällskapet av familjen, och nu när det sakta skrider mot en Sydafrikansk höst så känns det som att mitt äventyr börjar nå ett nytt skede.

Avslutningsvis vill jag bara säga att resans ledord helt klart har varit "Springbock".

Idag är hjärnan på halvfart efter gårdagens prov. Men grejen är den att jag måste skriva en uppsats, har 1250 ord kvar och den är egentligen intressant. Det är bara så himla tråkig när man vet att man kan göra bra ifrån sig, men man är helt enkelt i behov utav att vila. Dessutom var dagens lektioner väldigt menlösa, den första gick ut på att prata om President Jacob Zuma's husbygge på 250 miljoner rand (vilket vi diskuterade i över en timme istället för kommunismen som stod på schemat) och den andra lektionen fick vi se på DVD om "The Boer War" vilket inte var fängslande alls.

Men frukta intet.Jag har diverse metoder för att försöka få igång hjärnan.

I. Skriva på måfå för att komma igång
II. Lyssna på Barbados
III. Lova mig själv ett glas vin efter ett visst antal ord
IIII. Lyssna på Bryan Adams
IIII. Gå djupt in i mig själv och fundera på vad jag genuint känner om ämnet jag skriver om.
IIIII. Diskutera med (störa) Ronja som skriver samma uppsats
IIIII. Lyssna på Roxette
IIIIII. Vänta på att cheesecaken ska tina.
IIIIII. Påminna mig själv om att om jag inte fortsätter göra bra ifrån mig så gör jag de svenska folkhemmen djupt besvikna.

Där har ni de åtta mest skottsäkra metoderna till ett effektivt uppsatsskrivande! Varsågoda, jag bjussar på den. 

Taget för ca en timma sedan. Där står jag, ädel och fånleendes utanför kinakrogen som har erhållit mig med så fantastiskt goda vegetable chow main-rätter. Det här är en utav gatorna som jag passerar när jag promenerar kvickt till skolan på morgnarna.

Nu när jag har varit här i snart två månader så tänker jag mycket på att uppskatta det som är omkring mig. Jag måste påminna mig om att jag är här för att Sverige generöst nog ger CSN till utbytesterminer, att jag får vara i solen, att jag får läsa egenvalda ämnen som för det mesta är väldigt intressanta. Jag sitter i skuggan nu men går jag två meter till höger så är där sol och kvittrande fåglar.

Det är nog viktigt att påminna sig. Det är enkelt att bli gnällig när man är 1200 mil ifrån allt som är bekant och kärt. Samtidigt så är jag på ett underligt sätt gladare här än jag var hemma under förra året. Det är en bra tid i livet, men en tid i livet där jag enkelt glömmer bort att det finns en tid efter också. I slutet utav veckan ska många praktikansökningar vara inskickade, det är sista chansen. Jag har hittat ett par som jag verkligen suktar efter - men jag är rädd för ansökningsprocessen. För att inte tala om sommarjobb. Sådant känns inte aktuellt när jag är här borta, samtidigt så blir jag förbannat motiverad när jag påminner mig om vad jag skulle kunna göra i sommar och höst bara jag la manken till. Ansträngde mig på riktigt.

Ja, jag måste påminna mig om att anstränga mig på riktigt och att njuta utav resultaten. 

 

 

Det är dags att skriva om lite allvarliga saker nu. Igår var en utav de absolut mest utmanande hittills vad det gäller kulturkrockar. Jag inser ju att samhällen ser olika ut, att olika frågor är mer eller mindre prioriterade och så vidare. Men trots detta så har jag faktiskt noll tolerans för att det är socialt accepterat att tala nedlåtande om kvinnor. Denna ständiga röra; att varje gång man stöter på diskussioner om kvinnorätt behöva lyssna till åsikter från dem som inte är kvinnor, åsikter som gärna argumenterar ifrågasättande eller rent utav emot kvinnorättsarbete. Vissa verkar ha en total oförmåga att sätta sig in andras situation och agera intuitivt med stöd och intresse. 

Vi hade sociologilektion igår, temat var "Women and Development". Inför lektionen hade vi fått två artiklar varav en beskrev på vilket sätt kvinnor är utsatta och diverse olika orsaker till vad som upprätterhåller detta, och den ena berättade om olika sätt utvecklingsprojekt har verkat för att motarbeta detta. So far so good - intressant ämne tycker ju jag. Vi är över 100 personer i klassen, kanske 150, och läraren ställer frågan

"What makes women more vulnerable?"
Syftet är ju att påvisa ekonomiska, sociala, kulturella, lokala och globala normer, policies historiska faktorer och strukturer som bland annat bidrar till att kvinnor är utsatta globalt. Vad händer? Jo, män räcker upp handen. Och deras argument är slående. 

"Kvinnor saknar ambition. Om ni vill ha förändring varför gör ni inget åt eran situation då?"
"Men det är fler kvinnor på jorden än män, eller hur? Och i krig till exempel så vinner ju de som har störst antal, så om ni är lika starka som män borde ni ju ha vunnit"
"Det är inte meningen att män ska göra hushållsarbete"
"Kvinnor borde börja i andra änden och ändra på småsaker. Varför till exempel ska män betala när man är ute på bio?"
"Men om kvinnor är så missnöjda varför stannar dom kvar i beroendeförhållanden då?"
"Bibeln säger att kvinnor är ämnade att genomföra vissa sysslor"
"Kvinnor vill till och med spela rugby nu, det har gått för långt! Det är en sport för män. Vi män bryr oss inte om era sporter"
"Men låt förändringen ta sin tid, förvänta er inte att saker och ting ska ske övernatt"
"Jag tycker att nuförtiden är det ju kvinnor som får fördelar i allt och det är ju knappast jämställt!"
"En lärare sa till mig en gång att kvinnor är ju helt enkelt för känslosamma för att ha vissa jobb"

Eller min favorit som gick ungefär såhär: 
Kille: Jag förstår inte varför vi ska diskutera detta. Det är inte relevant. Saker och ting fungerar ju som de är. Ni kvinnor har ju era kläder och hårprylar så ni borde vara glada.
Läraren: tror du på fullaste allvar att det är vad som gör kvinnor lyckliga?
Kille: Men alla kan väl inte vara glada?

Jag har hört en del hjärndöda, ogenomtänka argument förut. Jag har blivit anklagad för att jag ser mig själv som offer eftersom att jag är feminist; ungefär som att det vore konstigt att utsatta grupper ju faktiskt är offer. Men igår tog priset. Och det stannar inte där. Vänner jag tycker om här nere har inga problem med att benämnda sexuellt aktiva tjejer som riktiga slampor som har dålig karaktär. I samma mening säger de ingenting negativt om killarnas sexuella vanor, det är ingenting man bryr sig om här tilläggs krasst. Och feminismen, den är så himla orättvis mot männen, argumenteras det. Vi behöver inte feminismen i Sydafrika, det är bra här, säger man.

500 000 våldtäkter om året. Tjejer som säger att deras mål i livet är att hitta en man. Kvinnor som inte har rätten att ha sex med vilka de vill, hur de vill, utan att stämplas. Killar som inte orkar lyssna på tjatet, tjejer blir ju försörjda så varför klagar de? 

En så totalt ignorant inställning mot strukturer och verkligheten har jag aldrig sett på maken. Jag räckte upp min hand på lektionen idag efter att ha samlat mig en lång stund och förklarade hur nedlåtande argument de använts under dagens lektion, specifikt han med klädkommentaren, samt berättade att det är historia, strukturer, sociala normer samt könsroller som gör att det ser ut som det gör idag. Att inte ens Sverige är jämställt. Att det inte är bara upp till kvinnan att genomföra förändringar, utan att männen måste släppa fram och underlätta. Beskrev hur absurt det kändes att man kan anse att halva jordens befolkning helt enkelt är ämnade att ha det lite sämre. Sedan råkade jag visst säga "norms tell women that they are too emotional, so if anyone tells me that I am too emotional or too angry when talk about how I feel about these things, I tell them; shut up".

De övriga studentnera lyssnade nog, faktiskt. Ett par utav dem sa att de höll med, någon kom fram och tackade för argumentet, läraren verkade lite underlättad eftersom att hon själv var tvungen att lyssna på och bemöta extremt sexistiska kommentarer i klassrummet.

I och med allt detta, så utvecklas jag enormt mycket här borta. I antropologin diskuterar vi feminismen och skönhetsideal aktivt i relation till skönhetsoperationer, våran syn på kroppen, omskärelser och organhandel. Det är tydligt att kvinnliga feminister från "västvärlden" har mycket att lära när de (jag) har förutfattade meningar om vad utsatta kvinnor i andra samhällen vill åstakomma, samtidigt är det oerhört tydligt att det är debatter som måste hållas. Det här absolut någonting jag kan tänka mig att syssla med i framtiden, jag har fastnat särskilt för antropologi och känner att jag får utlopp för otroligt mycket samtidigt som jag lär mig.  

Jag mår bättre idag. Och skolen sken i princip hela dagen för första gången på länge. Och jag har fått tillbaks prover och inlämningar som i överlag har gått bra. Är lite bitter då jag har magkatarrsliknande symtom och därför måste undvika kaffe, socker, vete, alkohol och annat som är roligt - men annars går det bättre och bättre för mig. Just nu sitter jag och läser om kvinnlig omskärelse eftersom att jag ska skriva en uppsats om det ur antropologiskt perspektiv. Intressant men krävande. 

Därför blir jag inte långdragen. Jag insisterar istället på att dela med mig utav min studiemusik:

Jag kollar även på detta:

Och alltid är det samma sak. Någon kliver in, någon som inte passar in idealet för vad skönhet är. Simon Cowell frågar skeptiskt ut personen lite. Folk i publiken höjer på ögonbrynen och fnissar. Sedan gör personen ett fantastiskt jobb och DÅ blir Simon så förvånad! Oj vad spännande att någon som inte är vältränad kan sjunga?! Alla jublar, rättfärdigar sin initiella, ytliga skepsism. Herrejistanes va, att folk aldrig lär sig...

Jag är fan inte friskare idag än igår. Det kan jag lova er. Jag missar dagens lektion och skippar diverse ärenden i utbyte mot att sitta inomhus och ha huvudvärk och skriva uppsats fast det är vackert ute idag. Bitter? Ja, ganska så. Arbetet läggs på hög. Det är kallt som fan i vårat hus och jag är trött. Gnäll, gnäll, gnäll. En måndag som jag tidigt ska glömma, detta.

Tycker ni jag överdriver lite? Här ska ni få se vad jag ska hinna fram till nästa fredag. 

Medicinsk antropologi:
- Läsa två artiklar om reproduktiv forskning
- Läsa två artiklar om kloning
- Läsa två artiklar om virusspridning i fattiga länder
- Läsa två artiklar samt skriva uppsats om kvinnlig omskärelse
- Förbereda frågeställningar inför ett projekt om HIV/AIDS 

Sydafrikas historia: 
- Skriva historiauppsats om Shaka Zulu
- Läsa ca 250 sidor i kursboken i historia
- Göra två inlämningar med svar på på 20 frågor vardera baserat på kursboken

I jämförande politiken:
- Lära mig Japas politiska system
- Lära mig hur kommunistiska och post-kommunistiska stater styrs
- Skriva hemmaprov på ännu okänt tema
- Lära om nya demokratier och hur de styrs

I utvecklingssociologi:
- Skriva prov i hur situationen kan vara för kvinnor i utvecklingsländer
- Skiva sociologiuppsats om 5 problem som kan följa med utveckling (grupparbete med Ronja tack och lov)
- Läsa minst 2 artiklar som ännu ej har offentliggjorts
- Ha prov på allt vi gjort hittills i sociologin

JAG BEGIPER INTE HUR JAG SKA HINNA ALLT. Några utav dessa saker måste jag ju göra för att jag är bortrest en hel vecka efter lovet som börjar nästa lördag. Så allt från veckan därefter behöver jag ligga före i då jag, mamma och pappa kommer att befinna oss i Krügerparken då. Men realistiskt sätt får väl litteraturen från politiken, historian samt utskrivna artiklar följa med på och avnjutas sena kvällar.

MVH/ Ganska stressad tjej

 

Häromdagen kom jag och Ronja fram till att det har gått ungefär en tredjdel utav vår tid här - redan!

Det märks att tiden går. Skolan blir allt mer seriös och tidkrävande. Vädret blir kyligare. Överraskningarna färre - man är inte lika chockerad längre utav hur folk talar om det här samhällets interna problem. Och på sätt och vis är det ju skönt att vänja sig vid en plats. På andra sätt är tanken lite skrämmande; jag är rädd att jag ska glömma bort att ta tillvara på dagarna i Potch eftersom att de börjar kännas lite mer rutinmässiga nu. 

Idag så har jag i alla fall trotsat det faktum att jag är sjuk och borde ligga och kolla på film hela dagen, precis som igår, eftersom att på tisdag förmiddag ska min historiska uppsats lämnas in. Jag sitter här med fem gamla, innehållsrika böcker om Zulu kungen Shaka's framfart i början utav 1800-talet. Det är honom jag ska skriva om, måste komma på en essäfråga som har någonting att göra med hans historiska påverkan i Sydafrika. Jag kan inte påstå att det är ointressant, men däremot är jag ganska så seg och har också 40 andra grejor att göra på typ två veckor så jag ser fram emot att på något mirakulöst sett genomföra detta - det är ju så det är, varje gång man tror att "denna gång blir jag inte klar/denna gång förstår jag inte vad läraren menar" så lyckas man ändå lämna in sitt arbete innan deadline.

Jag önskar att jag hade något engagerande att dela med mig utav, men i nuläget så blir det inte bättre än såhär. Jag avslutar med lite nonsens i punktform.

♦ Jag har lyckats föräta mig på GB glassen magnum mint. Under en period här på ca två veckor åt jag i princip en om dagen så det tappade sin charm lite.
♦  Om två veckor landar mamma och pappa i Sydafrika
♦ Idag noterade jag att en utav hundarna, Charlie, gjorde konstiga ljud och tuggade fragda. Så jag frågade Org om det var någon fara med hunden, varpå han svarade "he ate a poisonous frog, that is why he is like that". Okej, då är allt lugnt eller? Tänkte jag med skepsism.
♦ Igår så såg jag äntigen the Great Gatsby . Tyvärr är jag mer imponerad av soundtracket än själva filmen.
♦ När läkaren igår fick reda på att jag är svensk så var hans första fråga ifall jag har läst Stig Larsson. Det har jag inte, men jag sa att jag hade det. Undrar varför jag kände pressen att ljuga om något så banalt?

Ha det gott, nu är jag på sida 255 i E.A Ritter's bok "Shaka Zulu". Efter denna är det bara fyra böcker kvar att sålla igenom. Glädjen är total, och medan jag låtsas att det är sant så glider kvällssolen sakta nedåt.

 

Jag tänker återigen neglegera bloggen. Idag blir det politikstudier för imorgon bär det av till Pilansberg national reserve för att åka på safari, och på söndag blir det antagligen en tripp till Pretoria för skojs skull. På måndag är det lejonfarm på schemat. En lejonfarm kan betyda olika saker men här är det i alla fall en med syftet att bevara dessa ädla kattdjur, så no worries.

Jag är på gott humör efter en rolig diskussion om feminism på min enda lektion idag, nämligen antropologi. Läraren blev eld och lågor när hon förstod att det fanns engagemang i klassen och det ska bli kul att för diskussionen vidare. Bara tre utav ca 20-30 personer ville kalla sig feminister i ett klassrum som bestod utav endast tjejer med undantag för två killar. Det ska bli intressant att se varför det är så i ett land där en kvinna våldtas var 17:e sekund, vilket innebär 500 000 om året, och att en av två kvinnor våldtas under sin livstid. 

Extrema siffror som jag inte trodde på först. Men så är det här och det är strukturella problem i det här samhället som orsakar den här typen utav beteenden. Våran lärare gav en hel del skräckexempel och förklarade att ämnet är tabu här. Tydligen så är date-rape skrämmande normaliserat på North West University, hon själv hade intervjuat en person som iskallt erkände att sa tjejen nej var det bara att ta för sig ändå. Såna här debatter är verkligen någonting som jag känner väldigt starkt för så jag hoppas att diskussionen fortsätter under nästa veckas lektioner så att jag kan få en djupare förståelse för det här snevridna samhället.

Over and out, ha en go helg.

Det har förstås varit traumatiskt för oss alla att jag var frånvarande från bloggen i ungefär fyra dagar. Ni undrar, vad gör hon? Hur mår hon? Vad har hon egentligen på sig? Är hon lycklig..? Ja, jag vet ju att ni tänker på mig.

I Lesöthö.

Situationen just när en ganska urladdad en. Hjärnan är seg efter helgens eskapader men mycket finns att göra. Till imorgon eftermiddag ska jag ha skrivit en diskuterande uppsats om de moraliska dilemman som finns kring organtransplantationer, ur ett antropologiskt perspektiv. Det är dessutom första gången som en uppsats kräver att man skriver i jag-form (någonting som har varit strikt förbjudet under mina tidigare studier). Sedan ska jag förbereda mig intensivt inför mitt första prov i jämförande politik, på temat Liberala demokratier; specifikt USA och UK, vars politiska system jag ska kunna såpass väl att jag kan applicera jämförande metoder på dem på måndag. 

Saken är den att det roliga är ju inte över -  i helgen siktar vi mot Safari och det innebär att vi återigen hyr en bil, beger oss iväg och lägger allt vad studier heter åt sidan. Med andra ord så behöver jag vara oerhört effektiv och kvicktänkt... vilket jag alltså inte är just nu. Men så tänker jag såhär:
1. Det ordnar sig alltid
2. Jorden går inte under ifall jag skulle misslyckas med en uppgift.

Nu ska jag, Emil och Ronja möta upp Nomsa med vänner för att äta middag på River Cafe. Jag tänker att äta måste jag ju göra oavsett, så jag kan lika väl göra det i gott sällskap. Sedan blir det sena studier på vårat nya hostel, ett B&B som ligger ca 5 meter från skolan. Jag ska återkomma och  berätta varför vi bytte hostel fast vi inte fick en spänn tillbaks från det förra, det involverar meningar som "I would KILL FOR YOU!" från förra hostelägaren (jag vet att ni blir förvirrade nu men jag återkommer. kanske redan imorgon..)

 Här får ni en roadmovie från i måndags då vi hade besökt grottmålningarna och begav oss vidare upp i bergen. Enjoy pleaaase. 

Må väl.
/Annika som idag hade följande konversation på historialektionen
Tjej: Excuse me
Jag; yes
Tjej: Can I ask you a question?
Jag: yeah sure
Tjej: Back at home, what stars have you seen?
Jag: What do you mean?
Tjej: What stars? Name a few.
Jag: I don't understand what you mean.. heheee...
Tjej: Stars. like Beyonce.
Jag: Oh. I like her.

Jag sitter bibblan och utbildar mig för fullt till en Sydafrikansk raketforskare, men jag tänkte  att ni kanske är lite intresserade i alla fall av hur mitt schema ser ut här nere när jag inte sitter och käkar (det är det jag gör när jag inte är i skolan), så jag avbryter mina studier kortfattat för att dela med mig. 

Monday
8.15 Comparative politics
Tuesday
08.00 Sociology of development
11. 10 South African History
Wednesday
14.00 x2 Comparative politics
15.50 x2 South African history
Thursday:
14.00 Sociology of Development
15.50 Medial Anthropolgy
Friday:
9.10 Medical Anthropolgy

♦ Samtliga kurser är på A och B level, vilket motsvarar år 1 och 2.
♦ Samtliga kurser är 12 eller 16 credits, vilket innebär 120 respektive 160 studietimmar per kurs. 
♦ Till varje kurs medföljer en Study guide. Där i finns information om kursen innehåll indelat i Units som representerar varje veckas innehåll. Till varje unit finns angivet läsmaterial, vilket ofta även finns bifogat redan i slutet utav study guiden eller på våran webportal efundi, samt övningsuppgifter och eventuella instruktioner till tillhörande prov eller inlämning. 
♦ I Study guiden finns Assessment angivet. Det är hur många procent diverse delmoment i kursen bidrar till slutbetyget. Efter terminen med klasstester, quiz:er, inlämningar, presentationer och grupparbeten så har vi även tentaveckor i Juni. 
♦ Lektionerna går ofta ut på att läraren antar att man har läst sitt material, vilket också innebär att i vilket delmoment som helst så kan läraren peka ut dig och ställa en specifik frga. 

Jag tyker att det är ett ganska smidigt system även om det är mycket att hålla reda på såhär i början när man är ovan. Idag har jag delat upp det så att jag ägnar mig helhjärtat till politik, och i helgen avser jag att läsa hela nästa veckas antropologi. Jag vill ligga före i studierna när Emil anländer nästa lördag. 

Jag återkommer med information om vad kurserna handlar om mer specifikt.
(Inte för att jag tror att ni bryr er. Jag vet att ni bryr er. Ni törstar efter att få reda på vilken kunskap jag kommer ta med mig hem till Sverige. Jag ska bil en colonialist i mitt eget land och skörda samhället med exotiskt och främmande information. Nu vet ni vad ni har att vänta er. Hejs)

Dagens ansikte!! Skoja, det är mitt ansikte varje dag. Ny klänning, dock. 

Idag hade jag lektion i Comparative Politics. Det är ett utav de ämnen jag har valt och kursen lär ut metoder för att jämföra politiska system med syftet att få en tydlig bild utav vad särskilda system har för påverkan på sin befolknings livskvalité.

Här på North-West University så har man antingen 50 min lektion eller 50 x 2. Min politiklektion idag var dubbel och på schemat så står det vad som ska hinnas med under vardera lektion. Idag stod det en hel del på schemat och jag satt med pennan i högsta hugg för att anteckna diverse viktiga ting som kanske kommer på klasstestet om ett par veckor.

Jag vill nu berätta för er några utav de saker som min lärare, Pieter, delade med sig utav idag.

"All the doctors are playing golf this afternoon"
"I was watching the Graham Norton show last night, because Kiera Knightley was a guest. I am a big fan of Kiery Knightley, I never miss anything she's in"
"Sweden! ABBA is from there, right? And Roxette. I used to like Roxette when I was young"
"So Friday is valentine's day? All the boys in here seem to think it is not a tradition but a money-making day, and the girls say ooooh I want my teddybear, heheh"
"You are becoming too smart"

Jag sitter här nu och kikar på dagens anteckningar och noterar att på 100 minuter spenderade i klassrummet så hann vi med 2 power points som endast bestod utav begrepp i punktform. Som han kappt förklarade eftersom att han var upptagen med att diskutera helt irrelevanta saker. Bättre då på min historialektion strax efter där vi fick se en video på en ursprungsbefolkning som gör eld och sedan röker på. 

Min akademiska hjärna är helt mosad efter att ha skrivit historiauppsats under förmiddagen men jag tänkte att jag ska återkomma hit en vacker dag och berätta för er lite kortfattat om de övriga kurserna jag läser. Skämt å sido så är tre av fyra hittills väldigt intressanta.

Dagens bästa: Telefonsamtal med syster.
Dagens sämsta: Möjligtvis min lunch. 

 

Jag sitter med Ronja på De Jonge Akker, ett kafé som jag är på en gång varje dag typ. Det är så varmt att svetten rinner längst in rygg och ljudnivån är ganska rejäl, aktiviteten kring lunchtid här är inte att leka med. Men det är trevligt. Ronja sitter och bråkar med sin dator och jag sitter och absorberar livet.

Vi ska börja på våran poster om utveckling till sociologikursen nu. Exalterande grejer.

Status: Nu är det varma vattnet inte brunt över huvud taget (!) vilket är fascinerande för igår var det värst. Dock är det kalla vattnet värre idag. Men det är ju positivt att någon verkar vara igång och mecka med rören.

På grund utav att jag har fått ett väldigt jobbigt besked samt är sjuk så vill jag helst låsa in mig hela dagen. Jag är yr i huvudet och tror att fokusen kommer vara svår att upprätthålla. Meeeen idag måste jag lägga manken till för att imorgon ska jag lämna in min första essay här. Det är en historisk essay där jag ska sammanfatta en del utav en bok som handlar om Sydafrika på den tiden då människan utvecklades till homo sapiens. Det knepiga är att jag har ingen aning om hur lång den ska vara eller vart den ska lämnas in samt att några sidor fattas i mitten utav boken. Jag har en känsla utav att dessa sidor spelar roll, så jag hoppas att ingen hinner före mig att låna upplagan på biblioteket för att läsa dessa. 

Det andra arbetet denna vecka är lite mer low key men faktiskt väldigt fånigt; vi ska som en del utav vår sociologikurs om utveckling måla en poster om vad utveckling innebär för oss. Vi ska alltså klippa och klistra som obligatorisk uppgift i en universitetskurs, sedan ska vi presentera denna för hela klassen på torsdag. Det innebär att hela första veckan i den här kursen ägnas till just denna poster - jag vet inte om min kreativa ådra är vaken men å andra sidan så tror jag att idéerna ska rulla fram när vi väl kommer igång.

Det är en sak jag inte minns om jag har berättat, en sak som är ganska relevant när det gäller studierna här. Jag tänkte väl såsmåningom berätta lite kortfattat vad mina kurser handlar om, men först kommer detta spännande fakta: vid 3 av 4 lektioner så sitter en översättare längst fram i klassrummet.

Det man gör när man kommer in är att gå fram till översättaren, ge denne ens studenkort och i utbyte får man hörlurar som hänger i öronen. Inte sitter på huvudet bekvämt, utan bokstavligen hänger ner så själva dosan som tar emot radiosignalen dinglar under hakan. Ytterst obekvämt, speciellt för mig som har dumbo-öron. I alla fall, sedan så sitter överättaren och.. ja, ni fattar, översätter löpande under lektionen eftersom att läraren pratar Afrikaans. Men hör och häpna det är inte bara ensliga utbytesstudenter som har lurarna, många talar inte Afrikaans från de andra folkgrupperna Xhosa, Zulu och så vidare, så det är alltid 5-10 personer minst som får ha en tolk.

Det är ganska svårt att koncentrera sig ibland och man känner sig lite busig, som om man gör något förbjudet, eftersom att tolken ofta viskar fram det. Det känns lite hemligt liksom. Det är dock inte helt optimalt för det blir en fördröjning så diverse frågor till klassen och skämt blir lite platta. Igår var det glada skratt under min lektion i jämförande politik, och översättaren sa typ "The teacher is joking". NO SHIT?! Tänkte jag ironiskt och undrade vad som var så roligt. 

Nåväl, nu vet ni.
Inatt så hade hundarna för övrigt massakerfest på utegården. Dom hade dessutom släpat ut kudden på gräsmattan så imorse gick jag runt och plockade upp bomullsklumpar (dom som bor här är bortresta en vecka så vi håller ställning här hemma). Se så vackert:

Eftersom att jag har upplevt en mild skrivkramp under detta uppsats... ja, det är ju knappast ett uppsatsskrivande ännu men uppsatsfunderande, så har jag sökt lite på internet för att hitta bra tips för att komma över krampen. Jag har provat lite olika; öppna ett dokument och skriva på måfå om helt andra saker för att komma igång, göra mind maps (vilket jag ogillar skarpt för dom blir bara kladdiga) samt att läsa litteratur om uppsatsskrivande för att sätta igång inspirationen.

Det har gått sådär  - alltså genomförde jag en googlesökning för att hitta tips. Och det var inte mycket utav värde som dök upp till att börja med. Sedan så så jag det. Det bästa tipset utav dem alla.

"Skärp dig och skriv"

Så det är vad jag sysslar med nu, skärper mig. Nu är det bara skrivandet som återstår men det känns som att jag har konkret innehåll nu så det är ju bara att tåga på. 

Har för övrigt ingenting för mig denna fredag och börjar tro att livet här i Växjö faktiskt lider mot sitt slut av en anledning. Det sagt utan bitterhet, jag antar att det finns något annat för mig på en annan plats även fast det finns mycket här som jag kommer att sakna. 

...
250 ord in, 13 250 ord kvar.

Det är ju... bra. Speciellt eftersom att det som skrivits kommer behöva skrivas om kanske 10 gånger. Men frukta inte, nu har jag börjat och jag har gett mig fan på det. Det är "ge mig fan på det" känslan som har tagit mig dit jag är idag *känner mig heroisk utan att ha förtjänat det*.

Det som är lite speciellt med min studieteknik är att jag läser på och bestämmer vad jag ska skriva i mitt huvud under många dagar innan jag börja skriva ner. Så även om dokumentet är tomt så kan jag ha arbete mostvarande 3-4 sidor som bara måste skrivas ned. Jag är inte bekväm med att skriva ner innan jag har stukturen klart för mig, men nu när man har en handledare att skicka in arbetet till under gång så tror jag inte att han köper min "mentalt arbete"-förklaring hur sann den är.

Over and out.

 

Jag hatar verkligen att befinna mig där jag gör just nu i mina studier. När man har kommit till sista året och känner att inspirationen helt dör ut och att man inte fattar någonting när man står inför sin C-uppsats är beklämmande eftersom att jag måste bli klar. Tiden rinner iväg, rejält, och jag sitter här som ett frågetecken och har inte ens ett färdigutvecklat ämne - jag trodde det men det gick åt pipen.

Inställning spelar roll, MEN jag fattar ju för helvete ingenting.

Jag är rätt bitter. Jag vill så gärna. Men det faller inte på plats denna gång, riktigt. 

Tro't eller ej, men jag verkar ha ett ämne till min uppsats nu.
Ämnet känns inte för svårt, är intressant och kan förmodligen genomföras ganska smidigt inom tisdramen jag har. Nu börjar det redigaste arbetet, nämligen problemformulering, undersökningsfrågor (eh, låter inte rätt på svenska men reserach quesions då) samt teori och conceptuellt ramverk. Sådant blir alltid en liten kulle att ta sig upp för, men nu vet jag vad jag har att arbeta med så det är bara att greppa i verktygen! 

GIMME A HAAAALLELUJA!!

 

I fredags kunde jag och min hanledare konstatera att jag borde byta ämne inför min C-uppsats. Imorgon ska vi mötas igen och jag har inte kommit på ett ämne. Skulle jag mot all förmodan sätta igång imorgon har jag knappt två månader på mig. Hyfsat stressigt, men genomförbart.

Det blir en bisarr press när jag tänker på denna uppsats utifrån vad jag har hört under mina snart fem terminer här på Universitetet, nämligen:

♦ C-uppsatsen ska du bevis allt du har lärt dig!
♦ C-uppsatsen måste handla om någonting du vill jobba med!
♦ C-uppsatsens betyg är jätteviktigtom du vill komma in på ett masterprogram!
♦ Om du inte blir klar i tid så kommer det vara hundra gånger svårare sedan så var effektiv och planerad, känn ingen press!
♦ Man möter allid massor utav svåra hinder på vägen som gör att man måste tänka om helt!
♦ Det är bäst att skriva den själv!
♦ Det är bäst att skriva den med någon!

Men dessa punkter kan sammanfatta min frustration fullt ut. Det finns nämligen en punkt till som rör om i grytan, en som ingen annan har sagt men som verkar vara aktuell för mig. 

♦ Om du inte blir klar med din C-uppsats i tid så får du ingen CSN och då måste du ställa in din studietermin i Sydafrika och har ingen plan B som lockar. 

SÅATTEH. Jag är faktiskt inte orolig för att jag ska klara av det när jag väl är igång. Men stress är någonting som påverkar mig överallt, huvudet mentalt, nacken gör ont, magen gör ont, bröstkorgen darrar, jag sover dåligt, jag blir extremt ofokuserad. Att vara kreativ i det här skicket är helt enkelt svårt.

That being said, man ska ju inte vara negativ.