.

 

I fredags kunde jag och min hanledare konstatera att jag borde byta ämne inför min C-uppsats. Imorgon ska vi mötas igen och jag har inte kommit på ett ämne. Skulle jag mot all förmodan sätta igång imorgon har jag knappt två månader på mig. Hyfsat stressigt, men genomförbart.

Det blir en bisarr press när jag tänker på denna uppsats utifrån vad jag har hört under mina snart fem terminer här på Universitetet, nämligen:

♦ C-uppsatsen ska du bevis allt du har lärt dig!
♦ C-uppsatsen måste handla om någonting du vill jobba med!
♦ C-uppsatsens betyg är jätteviktigtom du vill komma in på ett masterprogram!
♦ Om du inte blir klar i tid så kommer det vara hundra gånger svårare sedan så var effektiv och planerad, känn ingen press!
♦ Man möter allid massor utav svåra hinder på vägen som gör att man måste tänka om helt!
♦ Det är bäst att skriva den själv!
♦ Det är bäst att skriva den med någon!

Men dessa punkter kan sammanfatta min frustration fullt ut. Det finns nämligen en punkt till som rör om i grytan, en som ingen annan har sagt men som verkar vara aktuell för mig. 

♦ Om du inte blir klar med din C-uppsats i tid så får du ingen CSN och då måste du ställa in din studietermin i Sydafrika och har ingen plan B som lockar. 

SÅATTEH. Jag är faktiskt inte orolig för att jag ska klara av det när jag väl är igång. Men stress är någonting som påverkar mig överallt, huvudet mentalt, nacken gör ont, magen gör ont, bröstkorgen darrar, jag sover dåligt, jag blir extremt ofokuserad. Att vara kreativ i det här skicket är helt enkelt svårt.

That being said, man ska ju inte vara negativ.