.

Taget för ca en timma sedan. Där står jag, ädel och fånleendes utanför kinakrogen som har erhållit mig med så fantastiskt goda vegetable chow main-rätter. Det här är en utav gatorna som jag passerar när jag promenerar kvickt till skolan på morgnarna.

Nu när jag har varit här i snart två månader så tänker jag mycket på att uppskatta det som är omkring mig. Jag måste påminna mig om att jag är här för att Sverige generöst nog ger CSN till utbytesterminer, att jag får vara i solen, att jag får läsa egenvalda ämnen som för det mesta är väldigt intressanta. Jag sitter i skuggan nu men går jag två meter till höger så är där sol och kvittrande fåglar.

Det är nog viktigt att påminna sig. Det är enkelt att bli gnällig när man är 1200 mil ifrån allt som är bekant och kärt. Samtidigt så är jag på ett underligt sätt gladare här än jag var hemma under förra året. Det är en bra tid i livet, men en tid i livet där jag enkelt glömmer bort att det finns en tid efter också. I slutet utav veckan ska många praktikansökningar vara inskickade, det är sista chansen. Jag har hittat ett par som jag verkligen suktar efter - men jag är rädd för ansökningsprocessen. För att inte tala om sommarjobb. Sådant känns inte aktuellt när jag är här borta, samtidigt så blir jag förbannat motiverad när jag påminner mig om vad jag skulle kunna göra i sommar och höst bara jag la manken till. Ansträngde mig på riktigt.

Ja, jag måste påminna mig om att anstränga mig på riktigt och att njuta utav resultaten.