Neighbor-goods market, Soweto & Johannesburg

Igår så började vi vår dag med att besöka Neighbor-goods market, en stor industrilokal proppfull med goda maträtter och godsaker, musik, dofter. Det fanns även en våning med lite kreativa smycken, kläder och trendiga människor; detta låg i ett område utav Johannesburg som kändes väldigt ballt. Det bröt nidbilden utav den här staden ganska rejält. Jag åt en REDIGT onyttig våffla med karamellsås till lunch, ingen direkt energikick men det kändes rätt att sitta ute i kylan under den blåa himlen och blicka ut över de fula höghusen med en mumsig våffla.



Därefter tog vi oss vidare till ett gigantiskt casino för att köpa biljett till en tur till Soweto. Däcket på minibussen gick sönder påvägen för att hämta upp oss och vi hamnade efter i schemat, vilket antagligen var en orsak till att alla stopp var ganska stressiga. Men att besöka Soweto var väldigt intressant. Det är ett stort område i Johannesburg utkant med 8 miljoner invånare, det är indelat i 52 områden och standarden varierar ifrån hög-, medel- och lägre klass. I somliga områden rinner avloppsvatten längst gatorna, människor bor i plåtskjul och har ingen el; medan andra områden har god infrastruktur med folk som bor i hus som regeringen har skänkt, och i andra är det egenköpta lite lyxigare bostäder. Gemensamt för alla områden vi åkte igenom samt stannade i var en rejäl blandning utav människor, små handelsbodar överallt och en stämning som faktiskt kändes hoppfull. Svårt såklart för mig att komma och säga detta efter en dags besök, men bilden utav Soweto rent medialt är oerhört negativ och fokuserar stort på brottslighet och fattigdom. Men med så många människor så är det långt ifrån alla som lever så. 

Vår guide berättade att lever man i Soweto så lär man sig sådant som andra människor inte får uppleva; hur man skapar livskvalité och försörjning ur ingenting. Hur man tar hand om varandra, sin granne och sina med människor är avgörande för att ha ett gott liv. Han var en positiv och härlig person som verkade stolt över att komma ifrån den här delen av världen. Vi blev visade ett minnesmonument för unga rättvisekämpar, Nelson Mandelas hus, Desmons Tutus hus, fattigare området Kliptown, området där Freedom Charter befästes efter apartheids upplösning samt fick en insikt i de olika kulturyttringarna som finns i Soweto, som till större del består utav Zulu. 

Jag ger er lite mer information under bilderna. Enjoy!


Casino.


Arenan byggd för fotbolls VM 2010, där sista matchen spelades. 95 000 människor kan sitta där.


I Sowetos utkant bor lite rikare människor.


En inblick i ett enormt område.


Två prydliga torn som numer används till bungygump på 160 meter.


På bilden ser ni en ung kille som bär på en yngre kille som har skjutits ihjäl under de stora studentdemonstrationerna i Soweto 1976. Det var 15-20 000 svarta och färgade studenter som protesterade mot att Nationalistiska Parti-regeringen ville införa utbildning helt på Afrikaans- vilket skulle innebära att alla som inte var vita Afrikandr skulle ha väldigt svårt att ta sig igenom högre utbildningar. Under två år hölls demonstrationer i missnöje och totalt över 600 människor blev dödade. Nästa vecka, 16e Juni, så hålls en Youth Day för att hedra minnet utav de som gick bort och påminna om vikten av utbildning.



I detta hus bodde Nelson Mandela under 40-talet med sin första fru och deras barn. Han bodde till och från i Soweto under 14 år, men spenderade 3 år i fängelse under denna period och var även frånvarande eftersom att han var en stor figur inom ANC som skötte mycket utav sin organisation underground då regeringen vaktade dem med hökögon.

En oerhört vacker målning tillägnad de 200 flickor som har kidnappats i Nigeria av Boko Haram.



Johannesburg city-center. 

Ett typiskt gatuhörn i denna storstad, som beräknas 4 gånger större än London.

Det var en lärorik dag och verkligen bra att se Johannesburg, bilden utav staden ändras totalt när man är där och ser sig omkring. Det är en stad full med symbolik riktad åt att komma vidare ifrån en bister historia. Vi missade apartheidmuseet pga tidsbrist och jag är faktiskt inte särskilt deppig över det eftersom att jag bär på en hemlighet: jag tycker det är så otroligt trist att gå på museer. Ja, jag kanske låter obildad och lat nu men jag sitter 100 gånger hellre och letar fram informationen jag vill ha på internet eller ute i "verkligheten", än att gå runt och läsa på tavlor om saker som har hänt. Jag blir som ett rastlöst barn som sätter mig på en bänk och pillar med min mobil eller tänker på kaffe och godis. Rätt fånigt. Jag sitter faktiskt hemma just nu och pillar med detta, ensam, medan de andra är på ett museum som ställer ut Da Vinci grejor. Hehe. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback