.

Idag så begav vi oss till Stellenboch, ett område fem mil utanför Kapstaden som är välkänt för sina Wine routes. Det är några mil där vägarna kantas utav vingårdar - vi hade lite svårt att välja vilken vi skulle besöka men det fick bli en som heter Kanonkop. 7 vinsorter provades och två köptes med hem - kan ärligt säga att Emil har övertalat mig att rött pinotage vin är det godaste så hjärntvättad som jag är så blev jag såld på just deras variant av pinotage. Sedan gled vi vidare till en vingård som heter Spier, där fanns det lite promenadstråk och en god lunch med lokala råvaror imundigades framför en öppen eld (det var faktiskt lite kyligt idag till vårt försvar).

När vi skulle ta en fika på hemvägen så blev det intressant på ett annat sätt. Vi planerade att åka söderut, genom Stellenboch och följa kusten mot Camp's bay som man ändå kan åka genom påvägen till vårat hotell. Istället för att slå in GPS:en så följde vi en halvdan karta vi fått över området, och vips så befann vi oss i ett enormt område där bostäderna faller inom kategorin kåkstad. Överallt, små hus i plåt, ibland i tegel. Ibland höghus med slitna fasader; flagnande färg. Skräp på marken. Barn som leker brevid motorvägen. Trasiga staket. Ju längre vi åkte, desto värre blev det. Så bestämde oss för att åka upp på motorvägen till Cape Town, då vi inte vet vilka områden det är säkert att åka igenom. Jag är övertygad om att en stor majoritet av de som bor i dessa områden aldrig skulle göra någon förnär. Det är inte deras fel. Det är obekvämt att vända om och ta en annan väg. Det är obekvämt att låsa dörren vid övergångställen; jag känner mig som en bov. Men gång på gång så har jag också blivit varnad och tillsagd som särskilda säkerhetsåtgärder som bör tas, och dessa följer jag till stor del. 

När man närmar sig Kapstaden så är det ett par mil där liknande kåkstäder breddar ut sig. Vi passerade dessa för att ta oss till ena delen utav stan, den där man kommer till fantastiska kustremsor. Efter en kvart nådde vi Hout Bay, en underbar fiskeby i en vik under bergen. Sedan åkte vi hem via otroligt vackra bilvägar vid havet, vilade en stund och har precis kommit tillbaks till hotellet efter en makalös trevlig middag vid strandpromenaden. Allt detta känns helt bisarrt. Kontrasterna här. Hur kan människor bo så tätt ihop, så smått, så smutsigt på så kort avstånd ifrån platser som känns snudden på provocerande vackra?

Jag ställer mig verkligen frågandes till mycket i det här samhället. Det är för mig ganska obegripligt att man tycks kunna investera i köpcentrum på köpcentrum och massiva infrastrukturprojekt i vissa områden, men i andra finns det inte ens fungerande avlopp eller sophämtning? Är en fattig address så mycket mindre värd att man inte bryr sig om att hämta upp soporna? Vem bestämmer detta?

Här får ni lite bildbevis på dagens fantastiska upplevelser samt obegripliga kontraster.

Stellenboch: