.

Imorse när jag vaknade så skedde någonting ganska underligt. Det första jag gjorde var att plötsligt börja hålla ett tal i mitt huvud. Medan jag låg och slöade i värmen så började mitt huvud plötsligt förklara för någon vad feminism är och varför det är viktigt. Talet var alltså uppbyggt som om jag satt mitt emot någon som hade frågat mig "Men om det nu är jämställdhet som det handlar om, varför heter det feminism?" - en fråga som berättar att åhöraren oftast inte är påläst över huvud taget och kanske inte alls är intresserad utav vad det egentligen handlar om. Men så föreställde jag mig att jag svarade "Vill du verkligen veta? För i sådana fall, så kan jag förklara för dig". Och plötsligt skapads ett noggrannt, diplomatiskt men besämt tal om feminismen, baserat på den hyfsade kunskap jag besitter.

Detta låter förstås väldigt... pja, politiskt korrekt? Fisförnämnt? Löjligt? Alltså inte feminismen i sig utan att jag måste hålla ett tal i mitt huvud när jag vaknar till nån påhittad publik. Men det som jag tycker var så härligt är att i normala fall blir jag så upprörd att jag inte orkar argumentera/diskutera när jag upptäcker att en person mest är ute efter att pja, provocera eller ifrågasätta. Men nu var jag liksom sansad. I verkligheten är jag inte det när jag måste förklara för folk saker som för mig är helt uppenbara. Samtidigt vet jag att man inte kan veta allt, läsa på om allt eller vara införstådd med vissa saker; så ska man sprida ordet måste man ibland hålla sig lugn.

Aja, god morgon.