.

I mitt liv så har jag genomlöpande fått bemöta kommentarer om att jag är alldeles för lättstött eller känslig. I många fall så har det kanske varit så att jag har överregerat eller flippat ur på grund utav att jag har misstolkat någons egentliga syfte och i de särskilda fallen så har min reaktion försvårat diskussionen.

Men. Jag har funderat lite kring detta med härskartekniker eftersom att jag får de vibbarna när jag diskuterar med någon och blir upprörd, och denna helt enkelt konstanterat att jag är helt enkelt för känslig/lättstött. Detta är problematiskt på flera sätt.

1) Personen i fråga tar sig rätten att bestämma att diskussionen ska utgå ifrån hens egna sätt på vad som är en normal reaktionsnivå. Kan det inte vara så att min reaktion är rimlig och att dennes är okänslig? Eller kan det rent utav vara så att bådas känslor inför ämnet är okej och att man inte ska använda detta emot varandra? Det för ju knappast diskussionen vidare.
2) Att konstantera att någon är för känslig är ett ganska effektivt sätt att tillåta sig själv att säga och provocera på den nivå man själv önskar. När jag känner mig hårt bemött, påhoppad eller utsatt för onödig provokation så kommer jag att reagera krafigt. Varför ska jag vara den part som finner mig i att bli behandlad på ett sätt som jag upplever som onödigt?
3) Om en person är medveten om ifrån början att vi har olika åsikter i ett ämne, som jag i detta exempel känner stark för, så är det ett ganska ondödigt påpekande. Ja, jag blir stött när du berättar för mig hur fel mina värdegrunder är. Vad är så konstigt med det?

Sedan finns det alltid ett alternativ, förstås, där personen i fråga inte menar något aktivt illa med konstanterandet utan helt enkelt tycker att jag är för känslig för mitt eget bästa. Det är förstås inte alltid utstuderad som försiggår retorik när man samtalar med vänner eller bekanta. 

Lite tankar ur huvudet mitt såhär på en ganska omotiverad plugg-onsdag.