Jaha, så går det


Vid tre (försenade som alltid i Sydafrika) så bar det av på nya äventyr. Vi hann peppa upp oss, börja käka på de enorma mängderna vägsnacks och komma in på härliga roadtrip-samtal och det var en i allmänhet insjunkande skön känsla. Sen, efter några timmar, så brakade det till rejält. Och bilen gick sönder. 

När man står vid vägkanten i Sydafrika handlar det ju om säkerhet först. Det skulle bli mörkt efter en timme ungefär så Mardi börjad ringa runt som en dåre och lyckligtvis är hon och hennes familj sociala för vips hade vi en person som bodde i nämrmsta stad som kunde hämta oss och låta oss vänta i deras hem, någon hade fixat bärgning till bilen och en tredje person kunde åka från Potch, hämta oss och köra hem oss hit..

Så nu sitter vi här i grottan igen. Men saker och ting är ibland väldigt mycket enklare än de först kan verka. Jag trodde verkligen att jag skulle bli utan min Namibia upplevelse nu, men efter diverse snabba diskussioner och samtal så har vi nu flygbiljetter och kommer att gå upp tidigt imorgon och landa i Windhoek (huvudstaden) vid ett-tiden. Vi går miste om Botswana och en hel del vackra bilvägar genom Namibia, men vi hade ändå inte varit hemma hos hennes familj förren sent imorgon om bilen inte pajat. Så här ska inte klagas, det är bara att ladda om. Jag behöver sömn och lite lugn. Dessutom är jag lyckligtvis helt slut och känner inte av min totala flygrädsla.

Alltså: Namiba imorgon fast på annat vis! Vi landar i Windhoek sen är det några timmar till Swakopmund där hon har sitt hem. I nuläget tycker jag mest synd om Mardi som nu varken får med sin hund hem just nu som tänkt, samt har problem med bilen. Det lossnade alltså en tio kilo tung del under bilen som bilen studsade på och växellådan verkar ha pajat på köpet. Fast jag antar att vi bara ska vara glada att vi är säkra och att det löste sig otroligt smidigt i omständigheterna; hade detta hänt i Botswana (1-2 timmar bort) så hade vi inte haft mottagning på mobilerna och natten hade blivit mindre behaglig...

Men jag måste medge att jag inte var särskilt glad där ett tag. Phu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback