den bedjande rösten



Jag har ringt två samtal nu under morgonen. Ett till Telia, och ett till Folktandvården. Och det står tydligt att man behöver absolut inte vara otrevlig för att få sin sak igenom. Knappt ens bestämd. Allt man behöver göra är att låta lite bedjande. Lite skör. Lite som om man har laddat för samtalet och inte vill vara till besvär i sitt ärande, men man behöver verkligen hjälp och det är lite synd om en.

Telia:

Jag: Jag vill ta bort Surf från mitt abonnemang, jag använder inte Internet med min telefon.
Kundtjänst: Ah, tyvärr du bunden på det.
Jag (med en röst så nedslagen att man kunde trott att jag skrapat säkerhetsrutan på en trislott värd minst en miljon): Jaha... för att när dom ringde mig förut sa dom att jag fick ångra mig om jag ville senare. Och då hade jag fast jobb.. Nu har jag inte det längre. Nu är jag student.. Och min nya telefon, den kan inte ens komma upp på Internet.
Kundtjänst: Eh. Jaha. *knappeliknapp* Nu har jag fixat det.
Jag: Åhhhh tack!!

Folktanvården

Jag: Hej, jag skulle vilja boka en tid så snart som möjligt.
Receptionist:  Är du ny kund?
Jag: Jajjemen, nyinflyttad.
Receptionist: Nya kunder bokar vi in ungefär två månader framåt.
Jag (byter röstläge helt och hållet. Som om jag precis har fått en ohanterlig chock, med en stum stämma stakar jag fram mitt budskap): Men jag tror att jag har en inflammation i munnen. Det känns jätteobehagligt.. Jag vet inte om jag kan vänta två månader.
Receptionist: Jaha. Ojdå.. *knappeliknapp* Halv elva imorgon!
Jag: Åååhh tack!!

Inte för att jag vill utnyttja välmening, men jag är nog hellre skör än otrevlig om något. Bara att ladda inför tandläkarbesöket imorgon. Yuck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback