.

En tjej kom fram till en stund innan studentpuben stängde. Hon frågade vad jag pluggar och attackerade ämnet direkt när jag sa att min linje heter samhällsvetare. "Får jag fråga vad du röstade?"

Ja, jag tycker knappast det är hemligt. Så jag berättade att jag hade röstat miljöpartiet, så att de skulle få behålla en medelstark position i riskdagen. Då börjas det. BAM!
"Om du röstar miljöpartiet, då tycker inte du att min mamma ska få sjukvård alltså?"

Det var ett jävla hallå. Hon var omöjlig att diskutera med, eftersom att hon verkade sikta efter att provocera och sedan strök över det med "att alla har rätt till sina åsikter" och därför borde jag inte döma henne.

Hon var extra ivrig att diskutera invandrarproblematik. Här nådde hon rock-bottom. Alla invandrare hon kände var ju skattelurare. I samhället hon bodde så kunde man inte promenera utomhus på kvällarna för då kom invandrare och jagade en med yxa och försökte stena ihjäl ens hund (det låter kanske som en parodi - men hon sa alltså båda de här exemplena).

Hennes starka förkärlek till hundexempel ledde till den del av diskussionen där jag höll på att tappa masken fullständigt. När jag sa att jag hellre ser att dessa invandrare får en möjlighet här, än att de ska behöva dö eller lida i hemländer (framförallt med flyktingar i åtanke) så frågade hon om hon fick lägga fram ett exempel. Exemplet löd som följer;

"Om jag köper tio valpar till min lägenhet, och de pissar och skiter ner hela lägenheten, varför skulle jag vilja köpa fler?"

Hon frågade mig kort därefter, förmodligen eftersom att mina ögon måste ha blixtrat och mitt ansikte antagit en sammanbiten form; "Du hatar mig väl inte nu?"

Nej, jag hatar inte henne.
Jag tycker bara hon verkar riktigt körd i huvudet. Och det är människor som henne som får mig att förstå varför jag vill läsa den här linjen. Hon sade stolt att hon röstade MUF - vilket inte är relevant för hennes personligt uttrycka åsikter och bara smutskastar de som vill ha en blå regering. Det är sånt blaj bara, som kommer ur vissa människors mun. Och hennes antydan till att vilja provocera mig fick mig att vägra gå därifrån i ilska - jag tror hon hade känt seger då.

Det blir inte hon som segrar.