.
med en touch utav countdown...
Igår var det på datumet tre månader tills jag landar på Borneo.
Med tanke på att det var sisådär fem månader sedan jag bokade resan så känns det nu att det faktiskt närmar sig, och allting knyts samman i ett gyllene läge. Jag har tre månader kvar av det bästa i Sverige. Sommartider med vänner, ridturer, fester, lugn och ro. Sedan får jag en preview av höst och frisk luft med spröda löv innan jag vänder ryggen till allt och flyger iväg i luften med förväntan och nervositet i kroppen.
Jag tänker knappt på att jag ska jobba väldigt mycket, för i efterhand är det inte det jag kommer komma ihåg från den här sommaren när jag sitter rengskogen och har lite hemlängtan. Jag kommer komma ihåg känslan av den här helgen, av dagar fullsmäckade med aktivitet och väl utnyttjade timmar.
Jag kanske inte tänker ropa ut någon officiell countdown, men jävlar hörrni. Snart.
nu räcker vi upp våra händer
Bland ett stort flöde vänner och bekantskaper har helgen fått en del minnesvärda samtal att associeras med. Prat om hur livet bör vara kul och soft har avbytts med det om en värld som slår splitter i sig själv. För det är ju så att allting människan har satt ord på och skapat, oavsett avsikt, är det vi själva som har hittat på. Måhända att pengar finns eftersom att vi använder dem, men låt oss nu reflektera över en sak.
Vi har bestämt värde. Vi har skapat börsen. Vi har hittat på procentenheten. Vi hade lika gärna kunnat säga att ekonomin är en omgång monopol, och ingenting utöver människan kommer någonsin se skillnad på papperspengarna i det spelet eller de som vi kallar legitima.
Det som finns på riktigt är en jord med generösa förutsättningar för vi människor att få liv i sällskap utav djuren. En planet där resurser, de av naturen, omger folket på så vis att vi alla hade kunnat få mat, rent vatten och fräscha boenden med hjälp utav vår förmåga att lösa problem. Det har sagts många gånger; men vi skickade faktiskt en människa till månen. Vi kan och vi kan så det räcker.
Så nu när vi sitter på olika håll och för aktiva debatter om hur ekonomin rasar, hur folk svälter dagligen, hur naturen tvättas ur på ekologiska nödvändigheter... Varför räcker ingen upp handen och säger; är det inte dags att överge den samhällsstruktur varpå destruktiviteten kan luta sig? Varför inte ta och uppmärksamma orimiligheten i att det råder misär och undernäring för att vi inte vill dela med oss utav våra papperspengar? Ska vi inte ta oss en stund och fokusera på vad som finns på riktigt och vad vi väljer att tro på?
Jag tänker på diskussioner där ateiser framför frustrerade åsikter om att det helt enkelt inte är gångbart att följa religiösa skrifter vars budskap är kantnötta och omoderna. Detsamma torde gälla samhället i sin helhet. Vi utger oss för att inte längre vara feodalherrar och slavar, vi skakar på huvudet åt forna samhällstrukturer och tycker att det ändå är bättre nu. Vi är ju så progressiva!
Det är kanske snarare som så att det finns mer redskap att stadga globala kriser med idag. Vi är bara alldeles för upptagna med att spela ett parti monopol och sortera papperslappar för att upptäcka vad vi hade kunnat göra om vi bara hade levt i verkligheten. Om vi bara hade förstått att det inte behövs mer än mat, vatten och kunskap för att vi ska kunna bygga hus och lägga vattenledningar.
Det är sant att tjugofemtusen barn dog på grund utav svält idag.
Det är sant åttahundra miljoner människor går hungriga.
Det är sant att det finns hemlösa i städer världen över.
Är det verkligen sant att vi inte kan hjälpa dem för att de inte vann det här partiet?
Det är sommar och vi leeever
Midsommarfirande med en stor bunt vänner, nya bekantskaper, ligga på gräsmatta, spela kubb, promenera med goda vänner, hänga i en park, sitta i flera timmar på en uteservering, dricka snaps och öl, upptäcka nya maträtter, våga.
I rather like this weekend, yes.
Jag är glad.
Peace♥
Äkta kärlek
Jag och Cadillac.
Foto: Syster
en världsomfattande skam och vi gud eller ickegud vad vi ska skämmas
Flyktingar. En såpass utsatt grupp att jag får lust att dra paralleller till mobbing. Vi rika länder mot de fattiga som trängs för att komma in på vår mark, vi rika som sätter upp stängsel och hånler från andra sidan.
Det är något så oerhört ofattbart hur man kan neka människor vid liv, att faktiskt få leva. De nekas en normal vardag, i många fall får de vara hemlösa i läger där de inte får de förnödhenheter som krävs för ett grundläggande gott liv, och varför? Så vitt jag har uppfattat det efter många artiklar och reportage lästa så finns det ganska fattiga ursäkter. Personerna bär inte på rätt papper, har inte pengar, kommer från fel land, de kostar pengar.
Människor som tvingas fly ifrån allt vad vi här hemma håller fast vid, då syftar jag på familj och en tillhörighet, eftersom att de riskerar att dö om de stannar. Anledningarna är givetvis otroligt många. Men kan man inte tycka att det räcker med att en person har flytt för att denne ska beviljas hjälp?
Man säger nej till människor och deras liv pausas. Ett mellanläge som jag kan tänka mig känns lite som att andas via respirator. Man finns, men till vilken nytta? Jag tänker på alla de Afrikanska flyktingar som sitter i Libyens fängelser under måndagslånga perioder i väntan på besked, på alla de som står utan hem efter rådande oroligheter i centralasien, på de som har tagit sina liv i väntan på Berlusconi nere i Italien.
Det finns en enda stor planet. Ytor som vi delar. Och jag bryr mig inte om vilka damer och herrar det är som sitter högst i hierarkin och viftar med sina maktladdade pekfinger eller vilka gränser som skiljer länder åt på kartor. Det är ju vi människor som har hittat på gränserna, så det är vi som bestämmer reglerna! Aldrig någonsin ska människor behöva straffas för att de förföljs på grund utav sexualitet eller religion, och aldrig ska de behöva straffas för att de föddes in i ett land som styrs korrupt och krigar på civilas bekostnad.
Ingen människa, inte en käft, ska behöva vara en flykting.
Med tanke på hur det har sett ut i historien vad det gäller konflikter så borde det till och med finnas bostadsområden i beredskap för krissituationer i alla de länder som är rika nog att exempelvis bygga svulstiga arenor för skojs skull, eller som kan lägga miljader på Förbifarter och bröllop. Hint.
Det är inte enkelt och faktorerna som spelar in är väldigt många. Men någonstans behöver vi fundera hur vi prioriterar samt fördelar kapital. Vi lever i en värld där möjigheterna är så otroliga och omfattande men ändå kan vi neka våra liksinnade en plats i vårat palats. Varför? Det är inte det att det inte går.
Det är medmänsklighet.
countryslakt
Att stå på jobbet innefattar ibland också att lyssna på Lugna favoriter. Det i sig är helt okej i måttliga doser, några gånger i veckan.
Men snälla 104,7, jag vädjar.
Jag vill verkligen inte behöva höra Jill Johnssons massiva avrättning av Dolly Partons countryklassiker Jolene en gång till. Snälla snälla snälla. Det låter som att Jill har ätit för lite fibrer. Hon krystar fram orden. Och gitarren i bakgrunden är oljud förklätt.
Någon borde dessutom informera Jill om att texten lyder
"Jolene, Jolene, Joleeene, Im begging of you please dont take my man"
inte "Jolene, Jolene, JOH!LENE, Uhmbegging of you pliis dont take mahmaehaheen".
Oops. Dålig stämning. Nu var jag möjligtvis lite hård mot Jill, hon har ju veterligen inte varit lika taskig mot mig (ok, fine. Det kan kanske vara lite svårt då hon inte ens vet att jag existerar), men jag är emot dödstraff så jag vill inte behöva lyssna på den där låten något mer.
Djursommar
Det är otroligt fränt att ha en syster som dels har egen häst, men som även har tillgång till hästar att låna så att vi kan rida ut tillsammans. Nu på morgonen fick jag en skogstur på den något sega men mysiga herrn Cadillac. Lite skumpande trav på småvägar och in på stigarna i skogen. Innan hemvägen försökte en katt klättra upp på mig, jag matade lite höns och solen sken.
Jag blir glad utav alla dessa fantastiska varelser.
(Min syster förkunnade dock häromdagen att höns tydligen har en reptilhjärna, samt att man förut lyckades hålla en höna vid liv utan huvud ett ganska långt tag.Den vandrade omkring. Jag är numer lite vaksam när det gäller kacklande fjärderdän. Inte helt normalt alltså..)
Kontrasterna
I'll be there inda hoooouse
Viva den här måndagen!!
Jag är så sanslöst nöjd med idag.
Dök upp på fotograferingen lite ängslig för vad som komma skulle, men efter att ha blivit bemött med enbart varma leenden i en avslappnad miljö så släppte det. Lindex ska komma ut med några kollektioner till hösten och min outfit fick representera en utav dessa. Fotograferingen skedde utomhus vid Slussen, bland allt folk, och det var verkligen en riktigt kul känsla att stå framför kameran omgiven utav ett helt crew människor vars syfte var att se till att kläderna såg bra ut, att håret låg snyggt och att jag levererade. Vid ett tillfälle stod stylisten och blåste fejkvind i mitt hår och bara det var ju tillräckligt för att mitt leende skulle bli hur naturligt som helst.
Jag hade bara en outfit och på plats var även två andra tjejer med varsin. De var verkligen hur rara som helst, vilket också gällde alla på plats. Sanslöst gulliga.
Det var riktigt kul och jag fick feedback jag inte vågat fantisera om innan.
Bilderna dyker upp på Lindex hemsida i augusti, can't wait!
Det har varit en helt underbar eftermiddag och kväll. När jag, stolt efter en lyckad fotografering, klev på t-banan så blev jag plötsligt inslängd i ett firande utav det Chilenska fotobollslagets vinst. Två killar virade in mig i en Chilensk flagga och skrek viva Chile ramsor, samtidigt som de skrattade och tog bilder på oss alla, ropandes om att de skulle upp på facebook. De fick mig att upprepa en fotbollsramsa och alla skrek av glädje, en av dem satt sig i mitt knä. Det var fanemej sjukt galna och intensiva fem minuter mellan Gamla Stan och T-centralen som jag fick dela med det gänget.
Och som om det inte vore nog så fyller syster år idag också.
GRATTIS!
Hjälp.
Jag vill ha någonting, en trygghet, att hålla vid för jag är rädd för vart vi är påväg. Varenda dag växlar jag mellan hoppet, ilskan, frustrationen och sorgen.
Vi är vilse allesammans...
En grillning helt i sin ordning
Mina shweinsnygga vänner och jag.
Så igår var jag modig och bjöd över en bunt marodörer till mitt hem för lite grillning och film. Vi hade osannolik tur med vädret, solen sken, alla var på plats, köttet låg och väntade på grillen.
Grillen, var det ja.
Det tog typ en timme för oss att få igång den jäveln och det är ännu oklart varför vi liksom inte kan få till det, hur många vi än är och hur väl vi än följer normerna för hur grillning ska utföras. Men det gjorde ingenting för vi hade det riktigt fint ändå.
Hela bunten är så underbart med på störd humor och dumma diskussioner att man kan vara sig själv och man vet att ingen kan döma för alla är lika vrickade. Det tycker jag är helt fantastiskt. Efter denna kväll bär jag speciellt med mig Niclas marschmallow, foundationfrågan och hallongrottor. Dessutom tänker jag bara meddela till precis alla som läser att jag är bättre på handmassage än vad Marcus är. MWAHAHAHA.
Ha er nu en riktigt bra söndag.
Jag sov dåligt men jag är rätt glad ändå. Nu är det bara att hoppas på kunder som antingen är supertrevliga eller konstiga så in i helvete. De är de bästa.
Bra att veta
Kund, manligt kön, har just berättat att det bästa som finns är choklad och kvinnor.
Var han tvungen att välja så var kvinnorna bäst, men det absolut mest eftertraktade vore att avnjuta fin choklad i en kvinnas sällskap.
Efter hans lilla tal kunde man kanske förvänta sig inhandlande utav just choklad men tydligen så tyckte han inte att han förtjänade det bästa som finns för han köpte skorpor istället. Fail.
härligt
"Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att han Daniel Westling ser ut som killen som gör reklam för Boxer. Han Robert".
Han har fan rätt. Daniel är lik den där animerade Robert. Väldigt belevat utav herrn att delge sina åsikter till mig också, han verkade inte vara ett stort fan utav monarkin om vi säger så. Det är inte jag heller.
Fin torsdag osv
Denna välkommet soliga torsdag fick inledas med picknick i Jennys sällskap. Pestopastasallad, saft och chokladdoppade jordgubbar - say no more! Riktigt trevligt att hinna med innan jobbet. Efter en behaglig arbetsdag med trevligt sällskap så fick jag sedan äntligen träffa Bella som har varit iväg på äventyr med Meekus. Vi har pratat givande om världen men också skrattat åt dumheter så det satt fint. En fet bonus därtill var att vi åkte med min syster för att kika på illerungar, katter, klappa hästar, se gigantiska kaniner och skratta åt dvärghöns.
Dessutom smsade agenturen och sa att Lindex vill boka mig.
Fotografering i början utav nästa vecka.
Behöver jag ens säga att det här var en bra dag?
ehm qualitytime wasted
Vad gjorde man innan facebook? Vad gör man ens på facebook?
Just nu klickar jag mest mellan olika bloggar, facebook och konversationer på msn. Jag har ingenting speciellt jag vill kolla upp eller känner för. Men så inser jag också att om jag lämnar datorn så återstår TV:n och det vill jag inte heller, och jag kan inte fokusera på min bok när jag är trött. Och går jag och lägger mig nu så kommer jag inte somna före ett för så har det varit i över ett halvår nu.
Hemmakvällar kan verkligen vara sanslöst tråkiga.
Tur att jag flänger runt så jäkla mycket nuförtiden.
Shoppinglädje
Jag fattar inte vad det är som gör det, men jag vill ha allt som kan tänkas vara det minsta praktiskt för mig borta i djungeln. Slutligen så blev mitt inköp ett som var i högsta grad planerat - jag köpte äntligen mina kängor. De här skorna ska bära upp mig för berg, ta mig genom snåriga nationalparker, skydda mig från monsunregn och hålla tätt när jag står med lera upp till knäna på farmar i Taiwan. Modellen råkar heta just Borneo, men det var inte därför jag köpte dem, de var helt enkelt perfekta för mina ändamål.
Nu känns resan plötsligt ännu närmre.
Nästa vecka ska jag köpa den riktigt snygga djungelgröna kortärmade skjortan som ska få skydda mig ifrån myggor och mer avancerade insekter när jag är där. Annat på listan är myggnätt, toppenbra ryggsäck, slitstarka tunna handskar, biologiskt nedbrytbara tvättmedel, regnskydd, pannlampa, långärmad skjorta...
Outback Annika indeed. Och jag älskart.
casting
Riktigt kul att de valde ut mig på hemsidan som ett alternativ dock, Lindex är ju stora. Tihi!
Annikas språkskola
Säg nu att ni ska söderut, till Danskarnas hemviste.
Det finns ett ord som är extra användbart då ni ska ta er igenom alla lager utav pölsa och mörk öl som vilar längst gatorna.
Nämligen följande: Piskeflöd.
Det betyder vispgrädde.
Sedärja, vad fantastiskt allting blev.
Den blomstertid nu kommer med lust och.. död?
Nu har jag haft en vissen blomma i mitt fönster i sisådär nio månader och börjar fundera så smått på att det kanske vore rimligt att avlägsna den. Flowerpower-jaget föredrar levande blommor. Dock är det relativt dyrt, men jag tror att jag ska investera i några färgranna jäklar som inte har fraktats för långt.
Jag måste dock erkänna att lilla jag, relativt ny som erkänt blomsterkär, också är en mördare utav växtlighet. Ge mig en bukett och den vissnar snabbare än den bör. Ge mig en lättskött palm som knappt ens behöver vattnas och se hur den sakta förfaller och efter ett tag ser uppriktigt deprimerad ut(true story. Jag tittar på den nu och blir för fan nedstämd, RYCK UPP DIG DAMNIT. Palmer ska inte se ut som skalliga golvmoppar med mindrevärdeskomplex). Jag har inte gröna fingrar som man säger och det känns ju lite som att jag borde skaffa det.
Mitt sommarlöfte; inte döda blommor fortare än ämnat! Woho! Storslaget.
Stackars mina små oskyldiga testblommor, men förändringen måste ske, annars kommer det se ut som en kyrkogård här inne. Kanske får lova mig själv att slänga döda blommorna också. EHE.
Kul regn idag.
Kanske ska stryka konstnär från yrkesalternativ..
Är inte klar ännu dock, men det kommer jag inte hinna bli ikväll. Ska upp i ottan för att ta tuberkolusvaccin i stan, sedan ska jag åka och jobba extra i en butik längre bort. Jobbar dock bara fyra timmar. SKÖNT.
Kunde vi låta allting vara, vore vi lyckligast på jorden.
The Beatles - Let it be
En dag i sjukdom (otroligt enerverande förkylning) med tid att spendera hejvilt blir ju dessvärre inte bli särskilt spännande. Tiden måste spenderas i huset, och den mesta friska luften man får är när man vandrar ut för att kolla posten. Solens värmande strålar retas och man vill helst stanna där med frisk fläkt i håret och fötterna på bar mark. Men det får man ju inte, för man är förkyld.
Så innanför väggarna har tiden spenderats. Jag har valt att läsa Amnesty Press samt senaste numret utav OmVärlden för att faktiskt få ut någonting utav detta. Efter att ha avverkat en bunt artiklar rörandes problem som lägger sig i hög och känns både oöverkomliga och oöverskådliga, så är Paul McCartney's stämma som en liten dröm för mig att hålla av ikväll.
Let it be.
Om det skulle lösa problemen för alla de människor jag har läst om idag, allt det lidande som jag inte kan begripa, så hade det varit värt att dö för. Ikväll nöjer jag mig med att lyssna till texten och önska att livet vore enkelt.
Det är kanske en hemskt otacksam kommentar ifrån en välbärgad person som jag att hävda att livet inte är just enkelt, men när en så stor del utav världen är i plåga så tänker jag inte göra anspråk på den generella innebörden utav begreppet "livet". Fråga kvinnorna i Kabul, fråga de Etiopiska plantagearbetarna som tjänar fem kronor om dagen och ska försörja en familj, fråga familjer som tvångsflyttas i Brasilien under industriers framfart utan att få ersättning, fråga de Indiska kvinnorna i prostution som just fått veta att de har HIV.
Fråga dem. Säg sedan att livet är enkelt..
I en lycklig värld hade vi kunnat låta allting vara vad det är, men den världen existerar inte ännu. Vi får lägga hoppet i förändring. Och aldrig glömma att förändringen är vi själva.
Peace♥
sjuk
NICE.
look
Peace.
♥
Gunilla on the line
Lite käck information till er alla, från mig.
♦ Jag och Fredde prickar alltid in våra promenader kvällar där det regnar. Whats up with that? Tur att tiden går fort när man har roligt, som alla hurtbullar säger.
♦ Det är otroligt dyrt att vaccinera sig! Dock bör här nämnas att jag ju faktiskt har tagit tag i det nu så yay till mig, nu slipper jag Rabies!
♦ Idag sa en inre impuls till mig, i en artig viskning, att jag vill köpa en gitarr. Igår sa den åt mig att jag ville börja måla i akvarellfärger. Får skaffa stafli. Och fäger..
♦ Imorgon ska jag och brushan ha en tomatsåskväll. Vi ska göra varsin sås från scratch, sedan ska vi provsmaka och se vilken vi anser blev bäst. Den idén är ju rätt vrickad, men å andra sidan kan det bara komma bra saker ur tomatsås. På den punkten vill jag vara absolut klar.
Bra dag idag. Hann med lite frivilligarbete på Greenpeace också och det gör alltid gott i den välgörande ådern. Sen har jag promenerat genom staden med en känsla av att jag känner allt och alla, vilket jag förstås inte gör, men det var schönt.
♥
Pas parlo Americano
Som efterfrågat i inlägget nedan så fick jag komma ut så småningom. Var på min första after work någonsin, det var ordnat med buffé och vin på en takterass med ypperlig utsikt. Jag var väl egentligen inte där med mina arbetskamrater, men tjejorna i grannbutiken räknar jag typ som kollegor eftersom vi delar personalrum. Så det var trevligt.Jag har fastnat som en liten kladdig kebab(?) för ett gäng låtar på Taio Cruz album. Ni vet, han som sjunger I'm only gonna break break your break break your heart.. osv. Hans I can be, Never Love Again och Falling in love är sommarskvällsköna. Frukta intet, dock. Jag lyssnar på glad upptempo musik också till sommaren. Ta bara We No Speak Americano som exempel.
Lunchade med Emma idag också. Insåg att det är rätt fantastiskt att vara vän med en person man känt sedan man föddes. Inget jidder där liksom.
Ciau. Nu har jag avlägsnat hårband och ansiktssmycke så det är officiellt kvällsgöttande som gäller. Helst av allt vill jag nog skriva lite på en låt jag sjöng fram idag men jag misstänker att min syster och far som sover sött skulle tycka det var lite störande om jag började vråla (neehejdå jag sjunger ädelt som en näktergal med guld i mun).
Eine tisdag
En sån här dag skulle man ha utomhusjobb!
Rensa rabatter i kungsan, typ.
Villutvillvutvillutvillut.
♥
pfft
GLÄDJE för i helsike. Titta vad fint det är.
Jag är helt sanslöst känslosam idag, så totalt.
Det har varit en fin dag. Jag har träffat brush i omgångar, läst lite i min intressanta bok, tagit emot det fåtal kunder som kom förbi, fått lite sol. Men det kan nog bäst beskrivas som vemod, det som jag har haft med mig hela dagen. Och jag tycker väldigt illa om just vemod, det är en obehaglig känsla som tycks göra mig lite svag i kroppen.
Vemodet nästan befaller mig att reagera, gråta, vad som helst. Men jag är ju inte särskilt ledsen egentligen så det blir mest att jag sitter här och vill driva bort känslan.
Vemod, fuck off och låt mig cykla ifred.
FÖRIHELVETE...
Åh VET NI?!?!?!?
För typ åttonde gången! Så nu kommer jag inte hinna få mer än en dos på mina sprutor, vilket innebär att om jag får Hepatit så måste får jag skylla mig själv. Vajert. Men det är lugnt. Försök själva att vara motiverade till att gå upp tidigt, åka in till stan och få typ åtta sprutor och dessutom betala över 3000kr för det.
Jag har på känn att jag kommer få det gjort denna vecka, bara inte idag..
Ehh.
Nu ska jag jobba precis som varenda dag fram till den 26e, jag älskar sommaren dock, dagarna känns ändå meningsfulla. Jag tänker njuta av denna också.
En helg i Stoccolma
Hängde med Mando i Fredags.
Här ovan ser ni deras Svennebringor.
I sommartider med vänner är det ganska fantastiskt att ha ett vackert Stockholm att nyttja efter vilja. Vart man är, om det så är kring Kungsträdgården, Grönan, Gamla Stan, mynttorget eller egentligen bara kringvandrandes så finns det fina platser att slå sig ned på och fatta hur gött det är.
Den här helgen jag hoppat mellan Studentutspring i Blåsut följt utav mottagning på söder, samtal på ett berg högt uppe med utsikt över hela Stockholm, konsert på Gröna lund, rosévin med familj och vänner på en segelbåt på Djurgården, pubhäng kring Götgatan, folksamlingar och muffins kring gamla stan, chill vid Slussens vatten, stämningen i Kungsträdgården, förmiddagar med känslan av ett Stockholm som inte riktigt har kommit igång ännu.
Allting har liksom varit solsken, gröna lummiga siluetter, byggnader i vackra färger, och människor i sommarkläder med en glass i ena handen. Det är levande och eftersom att det är så ljust hela tiden får man också tillfälle att uppskatta och återinse, efter långa vintern, hur jävla fin stad det är.
Därja! Så långt sträcker sig min patriotism på nationaldagen. Hela Sverige är jättefint, det är inte det, men de senaste veckorna har jag verkligen börjat greppa hur tilltalande Stockholm måste vara i turisters ögon. Dyrt som in i f-n förvisso. Men rent iögonfallande.
eric Saade, vad tänkte du?
Eric, raring.
Nu har jag hållit inne mina känslor gällandes detta så länge att det är dags att släppa ut den här bekymrade ansamlingen funderingar gällandes ditt bidrag till melodifestivalen, Manboy.
Det är nämligen såhär att jag har lärt mig någonting genom åren. Män lägger stor vikt i att vara just manliga. Det är en stor del i själva förutsättningen för att finna respekt hos sina kamrater av samma kön. Denna manlighet, however, uppnås säkerligen inte genom att som ung man ställa sig på scen inför svenska folket och sjunga "Manboy, manboy you can call me manboy", dansandes i en fejkad regnskur.
Jag tycker att vi upprepar texten en gång till, denna gång på svenska.
Medan vi läser tycker jag också att vi ska ha i åtanke att du alltså dansar i en fejkad regnskur mitt på scenen under låtens klimax.
Manspojke, manspojke
du kan kalla mig för manspojke
jag bryr mig inte jag visar dig hur man älskar
det finns ingen gloria runt mitt huvud
det finns inga änglar här
manspojke manspojke
du kan kalla mig manspojke
åh åh åh, manspojke
Okej, Eric. Några följdfrågor.
1) Har du reflekterat över vad du faktiskt sjunger?
2) Vad är en manboy?
3) Har du någon självrespekt?
Tänk efter nu. Reflektera lite, och smaka på innebörden utav dina egna ord. För en artist av din ringa ålder är det förstås fint att få delta i denna tävling, att få spelas på radio.
Men allting har ett pris, Eric.
Du kommer alltid att vara en Manboy i svenska folkets ögon.
Jag skulle tyvärr vilja påstå att detta kan göra innebörden utav manlighet till blott en hägring för dig att sukta efter. Sorry, pumpkin.
Så fortsätter sommaronsdagen
Nämnas bör också att jag på vägen hem läste i min nyköpa faktabok, och stötte på det otroligt fantastiskt osannolika namnet Dikshit. Det finns alltså en man någonstans på den här jorden som heter så. Men det är inte synd om honom, han är en av de yngsta miljardärerna i världen.
Men seriöst?
"Hello Mr Dikshit, pleased to meet you.. LOL!!"
taiwaneeees!
Ännu ett fantastiskt foto taget utav Pauz Chen på Taiwan.
Hade just ett par kunder ifrån Taiwan här, en av dem studerade i Lund och var väldigt bra på engelska så jag var såklart tvungen att ställa lite frågor inför min ankomst (om eh, ett halvår, men vaddå inte ofta man träffar Taiwaneser).
Tydligen så är de inte särskilt bra på engelska, men han försäkrade mig om att det skulle ordna sig ändå för alla var väldigt friendly. Så länge man inte nämner Kina dvs. Sen sa han någonting så konstigt som att jag borde öva på mitt kroppspråk, vet inte exakt hur jag ska tolka detta?
Blev i alla fall PEPP!!
(Han förklarade för övrigt att han inte hade lärt sig svenska ännu för han förstår inte skånskan. haha)
häääst!
Krakken blir ompysslad. Tagen i vintras men vafaen.
Imorse tog jag äntligen mitt lata jag upp ur sängen tillräckligt tidigt för att hinna med en sväng till stallet innan jobbet. Det är ju nämligen så att vi har häst i familjen, min systers fina Krakken. Han är en otrolig klippa.. Jag har aldrig ridit honom och dessutom var det länge sedan jag satt på en häst så det fick bli en skrittrunda i skogen.
Underbara, fantastiska djur det där!
Tänk att en halvtimmes ridtur kan göra mig så glad.