.

Jag tittar på en miljödokumentär på SVT2, och kom precis på mig själv med att ligga med handen utsträckt som för att greppa någonting. Det kändes väldigt symboliskt på något vis.

Jag vill ha någonting, en trygghet, att hålla vid för jag är rädd för vart vi är påväg. Varenda dag växlar jag mellan hoppet, ilskan, frustrationen och sorgen.
Vi är vilse allesammans...