.

Eric, raring.
Nu har jag hållit inne mina känslor gällandes detta så länge att det är dags att släppa ut den här bekymrade ansamlingen funderingar gällandes ditt bidrag till melodifestivalen, Manboy.

Det är nämligen såhär att jag har lärt mig någonting genom åren. Män lägger stor vikt i att vara just manliga. Det är en stor del i själva förutsättningen för att finna respekt hos sina kamrater av samma kön. Denna manlighet, however, uppnås säkerligen inte genom att som ung man ställa sig på scen inför svenska folket och sjunga "Manboy, manboy you can call me manboy", dansandes i en fejkad regnskur.

Jag tycker att vi upprepar texten en gång till, denna gång på svenska.
Medan vi läser tycker jag också att vi ska ha i åtanke att du alltså dansar i en fejkad regnskur mitt på scenen under låtens klimax.

Manspojke, manspojke
du kan kalla mig för manspojke
jag bryr mig inte jag visar dig hur man älskar
det finns ingen gloria runt mitt huvud
det finns inga änglar här
manspojke manspojke
du kan kalla mig manspojke
åh åh åh, manspojke

Okej, Eric. Några följdfrågor.

1) Har du reflekterat över vad du faktiskt sjunger?
2) Vad är en manboy?
3) Har du någon självrespekt?

Tänk efter nu. Reflektera lite, och smaka på innebörden utav dina egna ord. För en artist av din ringa ålder är det förstås fint att få delta i denna tävling, att få spelas på radio.

Men allting har ett pris, Eric.
Du kommer alltid att vara en Manboy i svenska folkets ögon.

Jag skulle tyvärr vilja påstå att detta kan göra innebörden utav manlighet till blott en hägring för dig att sukta efter. Sorry, pumpkin.