.

Flyktingar. En såpass utsatt grupp att jag får lust att dra paralleller till mobbing. Vi rika länder mot de fattiga som trängs för att komma in på vår mark, vi rika som sätter upp stängsel och hånler från andra sidan.

Det är något så oerhört ofattbart hur man kan neka människor vid liv, att faktiskt få leva. De nekas en normal vardag, i många fall får de vara hemlösa i läger där de inte får de förnödhenheter som krävs för ett grundläggande gott liv, och varför? Så vitt jag har uppfattat det efter många artiklar och reportage lästa så finns det ganska fattiga ursäkter. Personerna bär inte på rätt papper, har inte pengar, kommer från fel land, de kostar pengar.

Människor som tvingas fly ifrån allt vad vi här hemma håller fast vid, då syftar jag på familj och en tillhörighet, eftersom att de riskerar att dö om de stannar. Anledningarna är givetvis otroligt många. Men kan man inte tycka att det räcker med att en person har flytt för att denne ska beviljas hjälp? 

Man säger nej till människor och deras liv pausas. Ett mellanläge som jag kan tänka mig känns lite som att andas via respirator. Man finns, men till vilken nytta? Jag tänker på alla de Afrikanska flyktingar som sitter i Libyens fängelser under måndagslånga perioder i väntan på besked, på alla de som står utan hem efter rådande oroligheter i centralasien, på de som har tagit sina liv i väntan på Berlusconi nere i Italien.

Det finns en enda stor planet. Ytor som vi delar. Och jag bryr mig inte om vilka damer och herrar det är som sitter högst i hierarkin och viftar med sina maktladdade pekfinger eller vilka gränser som skiljer länder åt på kartor. Det är ju vi människor som har hittat på gränserna, så det är vi som bestämmer reglerna! Aldrig någonsin ska människor behöva straffas för att de förföljs på grund utav sexualitet eller religion, och aldrig ska de behöva straffas för att de föddes in i ett land som styrs korrupt och krigar på civilas bekostnad.

Ingen människa, inte en käft, ska behöva vara en flykting.
Med tanke på hur det har sett ut i historien vad det gäller konflikter så borde det till och med finnas bostadsområden i beredskap för krissituationer i alla de länder som är rika nog att exempelvis bygga svulstiga arenor för skojs skull, eller som kan lägga miljader på Förbifarter och bröllop. Hint.

Det är inte enkelt och faktorerna som spelar in är väldigt många. Men någonstans behöver vi fundera hur vi prioriterar samt fördelar kapital. Vi lever i en värld där möjigheterna är så otroliga och omfattande men ändå kan vi neka våra liksinnade en plats i vårat palats. Varför? Det är inte det att det inte går.

Det är medmänsklighet.