.

Bland ett stort flöde vänner och bekantskaper har helgen fått en del minnesvärda samtal att associeras med. Prat om hur livet bör vara kul och soft har avbytts med det om en värld som slår splitter i sig själv. För det är ju så att allting människan har satt ord på och skapat, oavsett avsikt, är det vi själva som har hittat på. Måhända att pengar finns eftersom att vi använder dem, men låt oss nu reflektera över en sak.

Vi har bestämt värde. Vi har skapat börsen. Vi har hittat på procentenheten. Vi hade lika gärna kunnat säga att ekonomin är en omgång monopol, och ingenting utöver människan kommer någonsin se skillnad på papperspengarna i det spelet eller de som vi kallar legitima.

Det som finns på riktigt är en jord med generösa förutsättningar för vi människor att få liv i sällskap utav djuren. En planet där resurser, de av naturen, omger folket på så vis att vi alla hade kunnat få mat, rent vatten och fräscha boenden med hjälp utav vår förmåga att lösa problem. Det har sagts många gånger; men vi skickade faktiskt en människa till månen. Vi kan och vi kan så det räcker.

Så nu när vi sitter på olika håll och för aktiva debatter om hur ekonomin rasar, hur folk svälter dagligen, hur naturen tvättas ur på ekologiska nödvändigheter... Varför räcker ingen upp handen och säger; är det inte dags att överge den samhällsstruktur varpå destruktiviteten kan luta sig? Varför inte ta och uppmärksamma orimiligheten i att det råder misär och undernäring för att vi inte vill dela med oss utav våra papperspengar? Ska vi inte ta oss en stund och fokusera på vad som finns på riktigt och vad vi väljer att tro på?

Jag tänker på diskussioner där ateiser framför frustrerade åsikter om att det helt enkelt inte är gångbart att följa religiösa skrifter vars budskap är kantnötta och omoderna. Detsamma torde gälla samhället i sin helhet. Vi utger oss för att inte längre vara feodalherrar och slavar, vi skakar på huvudet åt forna samhällstrukturer och tycker att det ändå är bättre nu. Vi är ju så progressiva!

Det är kanske snarare som så att det finns mer redskap att stadga globala kriser med idag. Vi är bara alldeles för upptagna med att spela ett parti monopol och sortera papperslappar för att upptäcka vad vi hade kunnat göra om vi bara hade levt i verkligheten. Om vi bara hade förstått att det inte behövs mer än mat, vatten och kunskap för att vi ska kunna bygga hus och lägga vattenledningar.

Det är sant att tjugofemtusen barn dog på grund utav svält idag.
Det är sant åttahundra miljoner människor går hungriga.
Det är sant att det finns hemlösa i städer världen över.

Är det verkligen sant att vi inte kan hjälpa dem för att de inte vann det här partiet?