"Take a piece of the buffalo"


Gina Yashere

Stand-up komedi med en brittisk donna från Nigeria som älskar att driva med ursprung.
Så sjukt rå stämma hon har när hon pratar.

"Orlando, ost."

Igår så begav jag och Sebbson oss till Friday's. De har väldigt goda och stora drinkar där, och så beställde Sebbe in friterad mozzarella ost, så det var förbenat trevligt. Och välbehövt. Vi satt och betedde oss allmänt särställt som vanligt.

Nu ska jag börja ladda för imorgon med lite repetitioner. Kommande veckan kommer nämligen inte spenderas i Te och Kaffevärlden, utan på gatan, där jag ska värva folk till Greenpeace. Jag har en känsla av att det kommer vara en ren konst att stanna folk på gatan i minusgrader för att få dem att lyssna på inte särskilt upplyftande information om temperaturhöjningar i atmosfären. Men jag är up for it.

Jag måste nämligen klara det här jättebra, för det kan leda till någonting underbart.
Det får framtiden att se ljusare ut redan nu.
Jag behöver det.

Jag ville ju bara vara lycklig i nuet

Det enda jag vill just exakt nu är ingen möjlighet.
Vad ledsen det gör mig.

Varför?
Varför?
Varför?

----

Omkring oss finns samma träd och luft, vi känner samma dofter.
Vi har fötterna på samma jord.

Men vi ser inte samma saker.
Jag undrar lite varför.

"Han sitter där uppe med konfekt. En ilsken spågubbe"



Jag kan inte inte garva. Guaranteed to make me laugh.

För övrigt har jag -48 kr på mitt konto!!!
Rikedomar, spröd mig.

If you'll never notice

Om jag bara kunde ändra allt. Eller någonting.
Vart börjar man?

Hur förklarar man saker som är helt självklara för de som är blinda?
Hur når man in till någon när endast innerlig vilja inte fungerar?
Hur tar man sig igenom så mycket på en och samma gång?

Kan jag verkligen stå med båda fötterna på jorden livet igenom, när jag vet att jag kommer bli slagen upprepade gånger? På personligt plan, på globalt plan, på lokalt plan. Jag absorberar mer än jag kan ta in och jag är känsligare än vad jag ofta känner att jag orkar med.

Jag har i hela mitt liv avundats folk som är passionerade, som brinner för det dom älskar. Jag har betraktat mig själv som handlingsförlamad och medioker, utan några särskilda intressen egentligen. Inga som har inspirerat mig till att alltid ta fler steg. Men så har jag insett att vara passionerad inte behöver innebära att man går och lär sig piano på ett år, tar OS guld eller lever fattigt för att få leva på att måla tavlor. Det kan faktiskt vara så att man helt enkelt bara ger sig själv till det man bryr sig om.

Så ja, det tog mig kanske tjugo år att förstå att jag är passionerad.
Men det är en insikt som ger mig lite ro. Som ger mig lite hopp. Som ger mig tro och förväntningar om någonting fint i framtiden. Och det behöver jag just nu. För jag är fullt medveten om att smärta går över, tankar skingras och jag kunde haft det mycket värre. Men ändå sitter jag här och är ledsen över saker som jag inte vet om jag kan göra så mycket mera åt just nu.

Då är det skönt att tänka att jag kanske kan göra någonting åt någonting i framtiden.


På tal om regnskog

.. så är det förresten riktigt tropisk värme här i butiken.

Hela 16 grader celsius! Mina händer är så kalla att kunder rycker till om jag snuddar vid dem när jag ger tillbaks växleln.

Jag spinner vidare på din insändare



Idag kunde man läsa följande korta insändare i metro;
"Bojkotta allt med palmolja
snart har hela indonesiska Borneos regnskog förbandlats till jättelika palmoljeplantager. Palmolja används i smink, mat, som s.k miljövänligt bränsle etcetera. Vill du rädda de sista orangutangerna och andra vilda djur på Borneo - sluta använda produkter med palmlolja
ORANG"

Därför vill jag berätta någonting för er.
Om vi fortsätter skövla regnskog i den takt vi gör idag, så kommer denna att ha försvunnit lagom till år 2050. Detta resulterar i en enorm artförlust, inte enbart vad det gäller djur, utan också växter som ofta används till läkemedel. Men utöver detta är det faktiskt så att träden som skövlas har absorberat oerhörda mängder koldioxid som släpps ut i atmosfären och påskyndar den globala uppvärmningen.

När skogen skövlas gör man det för att ha palmodlingar, för att föda upp boskap till skinn och läder, samt i viss mån för att tillverka möbler och papper.

Företaget Unilever producerar palmolja till bland andra Knorr, GB, Lipton, Axe, Sunsilk, Becel och Skippy. Ni ser detta genom att det stora "U":et på bilden ovan finns tryckt på förpackningen.

Det fantastiska är att från och med 2015 tänker Unliever enbart använda sig utav palmolja som kommer ifrån hållbara källor. Dock är det tre år dit. Jag klarar mig i alla fall utan soppor ifrån Knorr under den perioden. Den största utmaningen blir tre somrar utan GB glass... men jag tänker inte vara med och bidra till regnskogsskövling när jag faktiskt kan välja att inte vara det.

Unilever ska cred för att de har valt att ändra på sig, och förhoppningvis håller de sina löften. Dock finns det fortfarande mängder med varumärken som fortsatt kommer att exploatera regnskog, så rara ni, läs på innehållsförteckningen.

Vi har alltid ett val.

I was not really sure enough how to feel I pretend

Jag vill beskriva mitt tillstånd som..

uaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaghagahahahahfuckingBLÄHlurköh.

Och av den enkla anledingen så är det väntan på de välkända "bättre tiderna" som håller igång mig.


En tanke

Är vi människor verkligen olika intelligenta, eller fokuserar vi bara tankarna olika?

If you've got the blues, throw on some porn

Det ryktas att det ska göras en porrfilm av Avatar.
Jag måste säga att med tanke på hur mycket energi som lär gå åt till animation för att skapa blåa hybrider som sätter på varandra; imponerande insats! Lär bli en av de mer intressanta, och kanske blir den också dyrare än världens hittills dyraste p-rulle som är baserad på Pirates of the Caribbean.
Jag har inte sett den, bör inflikas.


What's the point

Satt med far min och såg på P3 GULD galan igår, vilket var jäkligt schysst. Fick höra en hel del ny musik och artister som jag aldrig tidigare har givit en ordentlig chans.

Den här fastnade jag mycket för. Jag älskar hans röst.



Johnossi - What's the point

Okeeej

Nästa person som kommer in i butiken och vill få min service samtidigt som de står och smaskar på ett tuggummi med märkbart öppen mun, kommer få en teburk i huvudet. Helst någon med ett riktigt tungt te i:)

Dags att gå hem snart känner jag, eh.

Förresten har en ytterst obehaglig person börjat dyka upp utanför butiken. Han eller hon(har på sig huva och/eller keps med stor skärm) står rakt över gången och stirrar hit hela tiden. Not kidding i flera timmar. Väktarna säger att han/hon stod så i en vecka förut. Jag blir alltså iakttagen i samma veva som jag skriver det här. Personen i fråga står med handen på hakan i någon slags fundersam pose just nu och ropar ibland obegripliga saker ut i luften. Med sig har han/hon alltid en väska som ligger vid fötterna.

Att kämpa för din sak

General Reginald Dyer.

År 1919 fick du ansvaret för oroligheter i den Indiska staden Amritsar. Indierna var trötta på att bli illa behandlade utav britter och samlades i en store demostration i en park. De var mycket obeväpnade och fredliga.

Parken hade bara en liten ingång, samma därigenom man var tvungen att gå ut.
Så vad gjorde den modiga Dyer?

Gick in i parken med beväpnade soldater och sköt ihjäl ungefär 1200 indier. Den officiella dödssiffran är dock 379, vilket är en hånfull underdrift.

Vad hade du att säga om saken, Dyer?

"I thought I would be doing a jolly lot of good and they would realize that they were not to be wicked"

Att du dog arbetslös, deprimerad och ensam var inte straff nog.


Det är kul med stora företag!


Det finns någonting som kallas för Genmodifierade organismer.

Ett stort företag i USA, Monsanto, sysslar med detta. De ändrar eller byter ut arvsamassa i växter för att ordna så att grödor växer sig större. Det finns dock några problem i hur de använder sin GMO.

Exempel från verkligheten:
Monsanto säger till Indiska bönder att om de odlar med deras GMO så kommer de inte behöva några bekämpningsmedel. Så Indierna köper. Sedan framgår det i efterhand att det var en lögn och Indierna måste då investera i väldigt dyra bekämpningsmedel. Dessa medel har Monsanto dessutom patent på. Indierna går i konkurrs.

Skrämmande faktum är att i de områden i Indien där Monsanto har haft inverkan hos bönderna så är självmordsstatistiken högst.

Ett annat charmigt exempel har ställt till det i Mexico. Det är nämligen såhär, att GMO i naturen sprider sig otroligt enkelt. Så om ett majsfält med köpta GMO-grödor ligger tättihop med ett annat, är risken väldigt stor att båda fält såsmåningom kommer få GMO grödor. Kruxet är bara det att Monsanto har patent och då kan ta ifrån skörden från bönder som inte ens köpt produkten - utan bara drabbats av spridningen från grannfältet.

Monsanto är väldigt rikt och samarbetar med motsvarande Livsmedelsverket i USA. De var för övrigt ansvariga för Agent Organge, ett gift som man sprutade över Vietnam under kriget och som fortfarande leder till missbildningar.

Grattis till era rikedomar, Monsanto.

P.S Visste ni att 1% av mjölken i USA innehåller var? Detta eftersom att man har gett GMO-foder till kor för ökad mjölkproduktion, som tyvärr resulterat i sår på juvren. O'boy! D.S

Det var väl lite konstigt

Igår drömde jag att jag bodde ihop med Blondinbella.
Inatt åkte jag hiss i Hammarby Sjöstad.

Min hjärna tycks ha tagit semester under nattens timmar.
(Blondinbella var dock en otroligt gemytlig rumskamrat. Glad hela tiden. Nästan överdrivet glad. I bet she was up to something.)


Av denna värld

Sitter och läser om den omfattande katastrofen på Haiti. Ser bilder på människor som skriker i förtvivlan, eller vars blickar lyser av hopplöshet medan de stilla ser in i kameran. Hjälp oss, ropar de. Port-au-Prince börjar lukta av lik. Så många begravda i massorna.

Tre miljoner har blivit hemlösa. Skulle de må bra om de fick tak över huvudet redan imorgon? Inte efter det här. Den mänskliga förmågan att hantera krissituationer sätts på prov under rent osannolika förhållanden. Sorg, svält, sjukdomar.

För vissa människor kommer hjälpen komma för sent. Det har den redan gjort för många. Orättvisan för de som redan haft det svårt och nu måste leva igenom detta, är fruktansvärd.

Så mycket liv som kastats bort.
Varenda en med en röst. Ett skratt. Med minnen från olikformade uppväxter. Någon som kanske älskade doften av nybakat bröd, någon som kanske älskade att reta sina yngre syskon tills de jagade efter varandra i huset. Så många stolta mödrar, barnbarn, grannar. Kanske var de tacksamma för livet. Kanske slet de hårt.

Individer har förlorats.
Siffror förhindrar ibland förmågan att ta till sig omfattande mängder.
De är individer som inte fick sin chans. 

Tänker på er.


Lady Gaga

För det första har jag aldrig sett någon göra någonting liknande med ett piano, för det andra så måste jag säga att hon verkar för jävla go. Såg henne hos Oprah och när hon talade så verkade hon så sårbar och försiktig, trots allt. Kul att se henne sjunga och spela piano också. Speciellt i en så extrem outfit.



Lady Gaga - Speechless

Fast min fav med henne är Bad Romance, any day.

Nu förut då senare

När siluetten får ett ansikte.
När man ser saker i ett annat ljus.
När man börjar se vad som finns innanför konturer.

Vad ont det gör. Vad ledsen man blir. Vad arg man är.
Och så förblir man tills det ersätts med en matthet, som övergår i drift och en envis blick framåt, tills det slår tillbaks och vänds ut och in och springer fram och tillbaks några gånger.

Sen gör det ont. Sen blir man ledsen. Sen är man arg.
Man glömmer dock inte, så även om det negativa sticker i känsla och huvud så finns även vetskapen om att man har det alldeles för fint i livet för att det ska vara bestående.

Ikväll är det för tomt. För tomt för mig.

Bob Hansson

Ibland så träffar man människor som på korta stunder lyckas med att lämna något slags intryck. I Bob Hanssons fall var det bara det faktum att hans blått lysande blick kollade rätt på mig och verkligen sa någonting. Vad den sa? Ingen aning. Men när Bob smådansandes väntade på sina praliner för att kvickt lämna butiken så tyckte jag mig vara lite gladare stunden efterråt.

Jag kände igen honom då min syster har tyckt om honom länge, som den person han är.

Läs hans blogg.

Tankar

Jag jobbar dagligen på att få mig själv att inse hur inflytelserik en enskild person kan vara i den här stora världen. Hur mycket skillnad välgörande initiativ kan göra, och jag försöker klura ut hur jag ska välja att studera för att på bästa sätt utnyttja det.

Jag tror själv på att man kan göra så otroligt mycket.
Speciellt jag som bosatt i Sverige.

Men ändå så sitter jag här ikväll och känner mig så liten och vill bara ha det som inte står i min makt att få. Frustrerad över hur man bara kan styra vissa saker till en viss gräns.

Nej fyfan vad sorgligt

Jordbävningen i Haiti som skedde idag tros ha lett till död för över 100 000 människor.
Med en förödande sjua på Richterskalan begravde ett kortvarigt skalv en helt obegriplig mängd människor i massorna. Jag kan inte föreställa mig känslan utav sorg, förtvivlan och hjälplöshet som råder där i detta nu. Folk ligger och plågas, och alla kommer inte att hinna hjälpas.

Haiti är västra jordklotets fattigaste land, med lika många människor som i Sverige.

Mina tankar går till Haitis befolkning och alla de som var på plats idag. Alla som avlidit eller förlorat någon i tragedin, alla hemlösa, varenda en som har påverkats. 

Vila i frid alla ni som inte kom undan. Vila i frid.
Det finns inte ord för hur erat liv togs ifrån er.

Naturen kan vara så fruktansvärt oberäknerlig.
Fyfan, fyfan, fyfan vad sorgligt..

För er som känner er berörda har Läkare utan Gränser en fond för akuta insatser.
Klicka här för att läsa om hur ni kan bidra. Jag gav just 200kr.
Vi måste agera snabbt i de här lägena.

Life

Dagens ris går garanterat till livets vändningar, när de vänder åt fel håll.

Älskade.

Lite välbehövt


Ren luft i mina lungor!
Idag är den första dagen på för länge som jag känner mig inspirerad och vetgirig. Någonting har snurrat igång i huvudet och ända ner till magkänslan. Det är så löjligt skönt att plötsligt känna att jag kan göra så mycket, att jag inte alls står still. Att jag är påväg mot någonting, och att tålamodet som krävs är en nödvändighet.

Jag vill upptäcka hela kontinenter, träffa alla människor, se varenda hörn, tro på det goda i människor, lägga mig på torr mark, känna nya dofter, reta smaklökarna, gå barfota, lära mig nya språk, måla med alla färger, använda mina bara händer, få gyllenbruna kindben under solen, vandra ensam under stjärnhimlen, doppa fötterna i alla hav.

Den här känslan ska jag ta vara på och åtnjuta så långt jag kan.
Nya andetag.

En utmaning

Kolla på den här videon.
Ge det några skunder.

How can you not laugh?
Fan helt stört roligt.



HAHAHAHAHAHAHAHA det går inte..


The Constant gardener

I början av filmen får man veta att huvudpersonens fru har dött. De båda var från England men delade ett liv tillsammans i Afrika, och i filmen flyttas vi mellan kåkstäder och öknenområden i hans kamp för att få reda på vad som låg bakom hennes död.

Kärlekshistorien är verkligen fin i sig. Det är dock inte den som gör att jag sitter och stirrar på skärmen konstant, fast filmen visas på SVT så jag inte har några reklampauser att fylla på mitt te under. Min tekopp står tom. På skärmen visas scener som skulle kunna varit tagna från verkligheten. Människor som används som försökspersoner av västerländska sjukmedelsföretag. Människor som lämnas till att dö, för sådana är reglerna. Skildringen av vinstdrivna företag flätas in med kärlekshistorien och utspelar sig på orange jord med karga träd ur marken.

Det är så mycket stämning,

För att vidare övertyga den som läser detta om att det är en sevärd film utan att gå in för djupt på detaljer - jag grät tre gånger. Jag vet att det är en film och skådespelat och så vidare, men det finns så mycket  tanke bakom. Och jag är sanslöst lättsåld när det gäller stämningsfull musik och vackert foto.

Sen är jag rätt mesig, bör tilläggas.
Men när ni vill spendera någon stund i era liv med film är denna värd.


Have ya heard?

Lite skrämmande kuriosa till folket.

- Sverige förbrukar, med våra nio miljoner invånare, mer energi än Indonesien där det bor 200 miljoner människor.
- Om vi skulle äta grönsaker istället för kött två dagar i veckan skulle det spara koldioxidutsläppet från motsvarande 233 000 bilar under ett år
- Flyg släpper ut 15 000 gånger mer CO2 än tåg.
- Om vi skulle täcka 7% av Saharas öken med solpaneler så skulle det räcka till att täcka hela jordens energibehov
- I slutet av 2008 var halten av koldioxid i amtosfären rekordhög, och ökningen fortsätter rusa framåt

Och mitt i allt detta var klimatmötet i Köpenhamn lite av ett skämt.
Betryggande är väl dock att forskningen kring nya energikällor går framåt, med många olika alternativ. Tyvärr går det inte tillräckligt fort fram bara.


Snörvel

Jag har en fundering.
Hur kommer det sig att folk så ogenerat kan sitta på t.ex tåget, eller för all del gå in i butiken, och helt ogenerat snyta sig öppet? För att sedan grundligt gräva sig i näsan en stund? Och sen stoppa ner den använda näsduken i jackfickan?

I get it, ibland måste man snyta sig i detta förkylningsblomstrande land.
Men här följer lite tips till allmäheten.

1. Vill ni snyta er så  försök åtminstone göra det diskret damnit.
2. Gräv inte i näsan framför folk.
3. SLÄNG DEN ANVÄNDA PAPPERSNÄSDUKEN FOR CRYING OUT LOUD.

En intressant sak att notera dessutom är att folk ofta spärrar upp ögonen efter de har snytit sig ungefär som att de är lite upprymda över händelsen.

Wierd.

Life


Flicka i Mumbai. Foto från gundekomiran.com

Så en dag föds de. Jag tänker inte kalla det en vacker dag.
De föds för att få växa upp på en plats där man snabbt får lära sig vad man inte är värd. Man får lära sig att skitjobb för småpengar är någonting man ska vara tacksam för. Man får lära sig att barndomen inte alltid kan vara lycklig. Man får lära sig att det inte är alla som har möjligheten att gå i skolan och lära sig läsa och skriva. Man formas in i en hopplös framtid. Har man oturen att födas kvinna får bördan bäras tyngst.

Det finns de som aldrig har hållit pengar i sin hand. De som inte kan ta jobb som innebär att man måste kunna förstå texter. De som kanske vet innerst inne att livet inte kommer att bli enkelt. Kanske är de också illa medvetna om att det faktiskt inte hade behövt vara så heller. Om de bara hade fötts på en annan plats. Med ett annat kön. En annan kultur. En annan hudfärg. En högre klass. En annan religion.

Häromdagen berättade någon för mig om en tre bröder i Indien.
De levde under extrem fattigdom, och ibland på nätterna blev det minusgrader. De hade bara ett lakan att tillsammans dela på för att få värme. De är alla värda mer än en tredjedels lakan under kalla nätter. Men jag tror inte att de får höra det.

Att de alltid är värda mer.
Att de har samma rättigheter som den med högst utbildning, finast hus, mest mark, störst inkomst, mest makt. Det finns ingen fattig som borde vara fattig. Ingen hemlös som borde ligga på marken. Ingen kvinna som är underlägsen någon man. Ingen färg som lyser mindre än någon annan. Inget rop på hjälp som inte borde höras. Ingen sjuk som bör vara sjuk.

Det verkar heller inte finnas någon värld som inte är orättvis.

You didn't see that one coming..



Där har ni ett tiotal tecken på att jag är för trött.

:)

Schmuglar





Såhär ser mina fåglar ut till vardags. Lite förnärmat näbbiga. Det är dock himla synd att våran tamaste herre, Lucifer, är rädd för just fingrar. Annars hade jag lät petat lite på hans fluffiga mage regelbundet. Dom ser ju för goa ut.

Det är i alla fall Lucifer och Bubbel som är offer för min systemkamera den här gången, det gäller ju att dokumentera familjemedlemmar regelbundet. Stora som små.

(Dessutom är det roligare att fotografera fåglar med toffsar på huvudet än typ mamma när hon äter popcorn, och det är ju i princip det som händer här i huset på vintern. Nu ska film hyras. Ciao)


Direkt ur skallen



Uhhhhhhhhhhh.

Ehh..


Nu ska jag se på Miljöresans avsnitt om glödlampor och drömma om en värld där man inte behöver ha dåligt samvete för att man vill flyga utomlands eller kanske bara ta bilen ner till ICA för att det är 20 minus ute och läpparna domnar så att man inte kan prata när man går ut i kylan och tanken är att man inte ska klaga men för i helvete fryser man så vill man inte lämna huset och man blir knappast glad av att sitta inne så då går man ut i alla fall och pälsar på sig som fan ändå måste man stå i duschen en halvtimme för att bli varm när man kommit hem men det är inte heller bra för miljön så då får man sova med kalla fötter och huttra under täcket hela natten sen vaknar man i mörkret för att inse att fötterna äntligen blivit varma så då vill man inte kliva upp men man gör det ändå för man ska till jobbet och att faktiskt ha ett jobb under en rådande lågkonjuktur är ju himla trevligt så där ska man vara tacksam men sen så inser man att det faktiskt bara är 16 grader i butiken och innerst inne så vill man kanske inte stå där hela dagen heller för man missar alla ljusa timmar men man får ju pengar och det är någonting man absolut måste ha för att leva ut sina drömmar och i det här fallet är mina helt fokuserade på att resa men då återstår ju bara den lilla detaljen att för att ta mig till vissa länder så är det flyg som gäller om man inte har mängder med pengar till tågresor samt hur många veckor som helst på sig och det har man ju inte så man flyger och intalar sig att det är okej för man pantar ju alla sina burkar sen när man kommer hem från sin semester som i sin tur har släppt ut så mycket koldioxid att alla burkar man pantar under ett år känns som en piss i havet och på tal om det så är ju haven ganska duktig förorenade

God natt.

Pretty baby


Bild: Bella


Vad roligt med nätmobbing!

Perez Hilton.
Det här är en människa vars blogg läses av mängder med människor världen över. Han skriver om kändisnyheter, dagliga uppdateringar med mängder av skvaller. Det i sig är väl inte särskilt unikt.

Men det jag inte förstår, är varför det anses vara okej att han mobbar människor?
Ta det här inlägget om Lindsay Lohan till exempel. Jag känner inte henne så jag borde väl inte bry mig ett skvatt, men jag kan ge mig fan på att han inte känner henne heller. Ändå lägger han upp bilder på henne där hon gråter och har den fina smaken att rita en liten pil med en spydig kommentar om hennes "dubbelhakor". Det är så otroligt osmakligt. Han väljer ut vissa kändisar som då t.ex Lindsay Lohan, en annan favorit är Lilly Allen, och mobbar dom friskt och glatt. Han bangar inte på att kommentera utseende på kränkande vis, sen är det rena Julafton för honom om de dessutom har någon form utav missbruk.

Tycker folk det är roligt eller?
Jag tycker han verkar vara en otroligt patetisk människa som anser sig ha rätten att döma ut folk precis hur han vill. Han kan dölja sig bakom epiteten "bloggare" hur mycket han vill, men han är en mobbare. Ingenting annat.

Jag tvivlar på att han tycker det är okej att peka och skratta åt en total främlings utseende. Det tror jag även mängder av hans läsare skulle tycka var fel. Så här är en spännande newsflash: Kändisar är också människor.


Bulletproof glass

Jag spelar bara sönder låtar och mig själv.
Det är definitivt inte bra för mig att vara hemma och sjuk.

Nu ska jag se på Avatar, 3D bio. Flashigt värre.

Om ni inte hör av mig på ett tag, hoppas för min skull att jag har flytt landet.


Autopilot take my memories

Man tar risker. Kastar sig in i saker fastän man vet att det kanske inte slutar som man vill och önskar - för man vet ju också att om det gör det så är det värt allt.

Jag undrar vad det handlar om egentligen. Om det faktiskt är relevant om det var värt allt man har gett av sig själv i olika lägen. Det som lämnar spår att snubbla på i efterhand är ändå det man känner. Det man inte lyckas styra över, hur många tankar man än hinner tänka. Hur rationellt man än vill vara.

Släng all reson i världen på mig, men tro inte att det är den som står stadigt när allt börjar falla. Mina tankar är alla kantnötta. Men sålänge känslor har övertaget kan tankar gå i bitar bäst de vill.

cause I don't need them anymore. 



´


I won't believe it


Julian Casablancas - Glass

Please don't deceive me, I'm just so easily fooled
But there's some things they do not want the answers to
Don't want to bring all that up, but they keep leaking it out
What to do?
We'll just let it be until they all need... 

Bulletproof glass


Marcus skickade över lite låtar till mig förra veckan och jag har inte tänkt på att lyssna på alla. Så slumpar min iPod fram den här låten och ungefär tre sekunder in går jag omkring och är betagen.
Julians speciella röst med det här rofyllda soundet, med den häftiga texten.. Ahh.
I love.


Naajz

Sitter här och hostar så jag knappt får luft i omgångar, så jävla gött.
Har jag nämnt att det förresten också är jättekallt ute och att jag har sovit dåligt och ska in och jobba tio timmar strax? Eller att det är väldigt mörkt?

Åh, detta Januarimys!<3
Uhm, fast trots min grova sarkasm så är vädret knappast någon nyhet med tanke på vilket land jag bor i så klagandet gör väl bäst i att tystna.

Dagens mål är att nätt och jämt inte hosta i folks te.
Jag tror det uppskattas.

Så ha det bra ni som förtjänar det så kan övriga dra åt helvete:)
Jaaa!

---

Så mycket förbigår mitt förstånd. Det är som ett stort hån.

Nej, ursäkta mig, nu blev det lite tokigt.
Ett gigantiskt fucking jävla hån menar jag förstås.


Slav under koffeinet, yihaw

Från och med måndag ska jag, till mitt stora förtret, jobba tio timmar varje dag. Gå upp före solen, komma hem en kort stund före läggdags. Arbetstimmarna spenderas dessutom ensam, med enformiga kärleksmelodier forsandes ur våra rätt kassa högtalare.

Mitt sällskap blir mina eminenta kunder. Dock är kunder som rätt dåliga ragg, man blir utnyttjad och sen bara går de iväg, så man känner sig liksom lite mutsig sen... Ni vet vad jag menar va? Inte?
Kanske bara är jag då, eheh.

Jag borde överväga att rigga upp en fältsäng på lagret inför sådana här veckor. Hemma kommer blott bli en plats att laga lunchlådor samt ligga och önska att jag fick vara kvar i min säng lite längre.

Oh well. Jag får ju massa pengar,
I'm suuuch a slut.

Norskt hurtigt godnatt: Kjempego natt da!!


---

Åh.

Jag sitter här och utvecklar... hopplöshet.


ordinflation

Antingen så är det jag som sätter mig och söker igenom ett lexikon för att hitta det bästa ordet för att beskriva mitt nuvarande tillstånd, eller så hittar jag på ett eget ord som lämpar sig för jag vet fanken inte om något tillräckligt överensstämmande existerar. Inte för att det jag känner nödvändigtvis är unikt, men jag tycker så många ord är urtvättade.

 Which reminds me, jag måste ta och lära mig ett nytt språk snart.
Jag inleder med ett danskt god natt.

Geeeouudddnnööööeeh!

Nya året säger gnääähägg



 

Idag följde jag med min syster ut till vår nya familjemedlem.
Han heter Krakken, och egentligen tillhör han ju bara min syster, men jag har en stark känsla av att jag kommer halvadoptera honom lite. En mjuk mule med istappar i hårremen, ett par kloka ögon och en lurvig hals att krama om när det tillåts. Jag saknar hästdjuren, så är det bara.

Styggt vackert ute idag dessutom.
Vinterlandskap deluxe.


Välkommen 2010



Vi inleder med den mest perversa bilden ever!
Igår var helmys med sushibuffe, gino, drinkbuffé, yeehaw, twister, dumma diskussioner och musik. En behaglig inledning på året med mina görgoa friends!





Tack för igår ya'lls!
Och hej då 2009.


Tofusushi, yum.