.

I början av filmen får man veta att huvudpersonens fru har dött. De båda var från England men delade ett liv tillsammans i Afrika, och i filmen flyttas vi mellan kåkstäder och öknenområden i hans kamp för att få reda på vad som låg bakom hennes död.

Kärlekshistorien är verkligen fin i sig. Det är dock inte den som gör att jag sitter och stirrar på skärmen konstant, fast filmen visas på SVT så jag inte har några reklampauser att fylla på mitt te under. Min tekopp står tom. På skärmen visas scener som skulle kunna varit tagna från verkligheten. Människor som används som försökspersoner av västerländska sjukmedelsföretag. Människor som lämnas till att dö, för sådana är reglerna. Skildringen av vinstdrivna företag flätas in med kärlekshistorien och utspelar sig på orange jord med karga träd ur marken.

Det är så mycket stämning,

För att vidare övertyga den som läser detta om att det är en sevärd film utan att gå in för djupt på detaljer - jag grät tre gånger. Jag vet att det är en film och skådespelat och så vidare, men det finns så mycket  tanke bakom. Och jag är sanslöst lättsåld när det gäller stämningsfull musik och vackert foto.

Sen är jag rätt mesig, bör tilläggas.
Men när ni vill spendera någon stund i era liv med film är denna värd.