.

Igår fick vi finbesök till good friday- Tina och killen hon dejtar (han var fotograf och fick därför inte medverka i denna bild). Och vi hade så roligt. Det var absolut en utav de skönaste kvällarna hittills med god mat, kort och tärninsspel och framförallt flamsig humor. Precis vad som behövdes!

Jag lärde mig faktiskt väldigt mycket igår också. Fick en hel del information och så om Sydafrika ifrån lite andra perspektiv, hennes date var farmare och bodde i ett annat område och hon är ifrån Pretoria. Tänker inte dela med mig här, men många utav de oerhört våldsamma berättelser man hör om Sydafrika verkar onekligen närvarande i landet fortfarande, även om det har blivit bättre på många sätt. Och det där med att "man kan blir mördad för 100 rand" verkar också stämma. Känns ju rätt skönt att bo i ett utav de absolut säkraste områdena i landet. 

Idag är det varmt igen och jag ska försöka njuta utav det. Är fortfarande lite oppeppad i allmänhet. Mitt nya störningsmoment är att sängarna är hårda och osköna. Det går över, det går över..

Ha en skön påsk!

 

Häromdagen hände någonting väldigt konstigt när jag och Ronja var på pick'n'pay och storhandlade.

Vi hade plockat på oss två ganska fulla varukorgar, och precis innan vi skulle ställa oss i kö för att betala så insåg vi att vi hade glömt en viktig komponent i vår vardag; chokladkakorna som kostar 7 rand styck. Så vi ställde ifrån oss korgarna och gick iväg. Vi var borta i max fem minuter.

När vi kom tillbaks till våra korgar så hade korgarna;
I. Flyttats på.
II. Halv tömts på sitt innehåll
III. Samt produkter vi inte ville ha lagts till.

Det här kan man ju rätt enkelt se som en märklig sak att göra mot en annan person. Det var bara att gå och plocka på oss det som försvunnit och lägga undan det som lagts till; men nu ett par dagar efter så inser vi ju att en hel del utav det vi tog ifrån början fattas här hemma.

Jag tycker bara det är "lite underligt beteende".

Jaja.

Jag stod och diskade, när jag hörde ett skrik ifrån soffan. Vänder mig om. Noterar att på något sätt har en fladdermus kommit in i vårat hus, och nu cirkulerar den hejvilt omkring i rummet. Den kan nog ha suttit här inne ett tag, taket är högt i gräs och det är stora bruna träbalkar som håller upp det; bra kamouflage. 

Lösningen var att öppna köksdörren och stänga till sovrummet så att den inte flyger in dit. Sedan gick vi ut för att höra med husvärdarna om dom har något tips på hur man lockar ut fladdermös, men de var inte där. Så när vi återkommer efter bara någon minut så är fladdermusen (till synes) borta. Vi ser den ingenstans. Den kan ha flugit ut, men den kan lika gärna ha gömt sig någonstans i taket så att den kan ge oss en obehaglig överraskning någon gång snart.

Känns great.

Igår så var vi bjudna till en väns pojkväns vän för en croque au vine eller vad det nu heter, i alla fall en kycklinggryta med rödvinssås och svamp som smakade helt underbart. Det bjöds på stora mängder vin och av väldigt oklara själ så sattes en konsertdvd med Elton John på, volymen var så hög att Yellow brick road dånade så vi fick sitta och skrika i sofforna. Men kvällen värd var ett stort fan av musik, kan man säga, så musiken byttes ut till Eric Clapton och Queen efter en längre stund med Eltons rosa kavaj i centrum.
Efter en musikstund tillsammans med de två gigantiska hundarna så tände vi en eld ute i trädgården och satt och filosofierade stillsamt i månljuset. Jag var ganska trött och satt väl mest och tog in atmosfären ka man säga. Det är skönt att träffa nya människor som är anspråkslösa och inte kräver att man hela tiden sitter och "levererar". Igår räckte det med att man höll med om att Elton John har gjort bra musik, sedan var man hemma. Lite udda nu när jag tänker till...

I övrigt är vardagen konstig. Jag har mycket tid nu när det inte är lektion på tre veckor i skolan. Fast jag ar studier att göra, så är det mer på mina egna villkor och jag behöver inte stressa. Detta innebär att jag har mycket tid att fundera.
 Det finns mycket som jag saknar när jag är här borta. Jag saknar mina vänner. Jag har inte träffat så mycket folk här helt enkelt. Plus att ingen här kan ersätta den relation som jag har till de där hemma, förstås. Jag saknar min Emil, såklart.
    Och när det gäller livsstilen här så erkänner jag att jag verkligen, verkligen hatar att inte ha tillgång till dusch. En så simpel sak som går så stor skillnad; det bästa jag vet efter en kväll utomhus när man kommer hem lite frusen är att ställa mig under vara vattenstrålar. Nu måste jag sätta mig i ett kallt badrum, på huk i ett jävla badkar och hälla hinkvatten över mig. Det är verkligen kallt medan man fyller på nytt vatten och det är helt omöjligt att inte blöta ner golvet eftersom att man tydligen inte fattar vad ett duschdraperi är här borta. Jag har varit på hardwarare-stores där man kan köpa duschandtag att fästa i badkaret, men tyvärr har leverentören problem med att slangarna läcker och det köps inte in mer..
     Jag vantrivs med vissa grejor här, andra väger upp, men det är verkligen så att jag flytta ibland. Huset vi bor i är ju ganska konstigt, det är kallt och det finns ingen direkt pluggyta man kan befinna sig på utan att få ont i rygg och nacke. Sådant bryr man sig inte om alls vissa dagar, medan det verkligen är påtagligt andra; som idag när jag sitter här på en pall vid köksbänken eftersom att det är för kallt för att studera ute. Dessutom antar jag att man har rätten att känna sig lite less när man har haft ont i magen varje dag i snart tre månader eftersom att maten här verkligen inte är att hurra för, men jag har faktiskt köpte receptfritt läkemedel för IBS som jag hoppas ska underlätta lite. 
   
Det har ju gått ganska bra för mig här i skolan, men igår fick jag tillbaks en salstenta i Sociologi som var underkänd. Det är helt sjukt, med tanke på att jag hade pluggat och kunde rubbet och kände mig så förbaskat nöjd när jag hade skrivit provet.
   När lärarna betygsätter här så har dom ett system där man kan få t.ex 100 marks på ett prov. De ger bara marks om man svarar exakt som det tänkt; så om frågan är öppen, och jag då svarar med information som finns helt och hållet i kurslitteraturen, så kan jag fortfarande få låga marks för att jag inte skrev exakt precis det läraren har tänkt sig. I det här systemet så blir det en gissningslek; om jag ska svara på en breed fråga om kvinnor och utveckling och vi har läst två artiklar med en stor mängd information och man inte hinner skriva allt, då kan jag få låga marks fast allt jag har skrivit är sådant vi ska ha studerat på. Så den kursen som har varit absolut enklast har jag alltså misslyckats fatalt i på första salstentan. Det känns ju skitkul. 


... Men så är det ju bra här på massa andra sätt. Förstås. Jag är bara väldigt halvtids-opeppad. Det är långt hem, jag har inget inplanerat som jag ser särskilt mycket fram emot och kroppen är trött. Så är det med det. Imorgon har vi planerat en filmdagmed Mardi och Meski där vi ska kolla på Moulin Rougeo och äta pizza, det ska bli väldigt mysigt så jag får helt enkelt låta den här dagen vara grå och se fram emot imorgon istället.

Laters.

Jag vet inte om ni ser på bilden hur trött jag är? Jag har hasat omkring med ett bistert uttryck hela dagen då det verkligen inte har gått vägen för mig i ett par avseenden. Datorn krånglade och jag fick sitta i två hela timmar och stirra på skärmen medan den reparerade sig, vilket gjorde att min inlämning blev uppskjuten (skulle vara klar vid lunch och jag ska skriva ner den först nu). Sedan skulle jag på hjälplektion inför historiaprovet på onsdag och läraren dök inte upp. Och jag har varit trött, illamående och yr..

MEN! Hör och häpna: Jag fick just mail om att mid-term provet i Historia är INSTÄLLT! Det är nästan för lyckosamt för att jag ska tro det. Därtill hör att jag fick tillbaks mitt och Ronjas grupparbete i sociologi och vi fick ett riktigt jäkla bra resultat.

Jag må vara trött och sliten men nu slipper jag sitta med magsår framför historiaböckerna de kommande två dagarna och det känns helt, helt underbart.

Nu har mamma och pappa påbörjat sin långa resa tillbaks till Sverige. På sätt och vis känns det skönt att vara kvar här, på andra sätt hade jag gärna varit i Sverige en sväng. Men jag trivs ju här, och det har varit en fantastisk semester. Roligast av allt har inte varit aktiviteterna i sig, utan att jag faktiskt tillhör en familj med stor humor. Det har fnittrats och skojats om allt möjligt, och efter långa dagar på utflykt har vi suttit på middagarna med fåniga flin och bara tagit in atmosfären.

Lite utav det vi har hittat på i Cape var att åka till godahoppsudden & cape point, gå på vinprovning i Cederberg wilderness area, besökt Stellenboch med vinprovning på Kanonkop winery och promenerande i på Spier, varit på hamntur i Waterfront (faktiskt chillat i allmänhet i Waterfront), promenerat omkring i Sea point, åkt buss omkring Cape town, bilat österut och besökt boulder's bay med pingviner och vackra stränder, besökt Fish Hoek, varit på Botanical garden, besökt Constantia wineyard (förvånade?), sett vithajar.




Därefter åkte vi till Krugerparken i tre nätter, där hade vi turen att boka in en tur respektive dag där vi var ensamma i bilen med guiden. Där körde vi runt och fick se många fina, häftiga djur. Vi bodde på Protea Kruger Gate Hotel, med restaurang under stjärnorna på sandgolv och glada spelande musikanter. Det var en riktigt häftig upplevelse.


Resan rundades av här i Potchefstroom där det gick väldigt fort att visa runt mamma och pappa i området där jag bor, en simpel sak som gjorde mig väldigt glad att få dela med mig utav efter att trots allt ha bott här 2½ månad. Att det har gått 2½ månad innebär också att halva min tid här har passerat - vilket i sin tur faktiskt betyder att mina milstolpar nu har passerat. Emil har varit här, mamma och pappa har varit här och för tillfället är inget mer kringresande planerat. Någonting blir det väl säkert, men pengarna börjar tryta så jag måste nog ta det lite lugnt och faktiskt acceptera att det blir mest fokus på studier och vännerna här i Potch nu framöver.

Och med tanke på allt vi hann klämma in på 12 dagars semester, så kan man lugnt säga att det är helt okej att ta det lite piano nu ett tag. Jag kommer dock att sakna sällskapet av familjen, och nu när det sakta skrider mot en Sydafrikansk höst så känns det som att mitt äventyr börjar nå ett nytt skede.

Avslutningsvis vill jag bara säga att resans ledord helt klart har varit "Springbock".

Dessa stora (!) fåglar vandrade i flock under träden. Såg såg häftiga ut, men samtidigt ganska komiska. Som om de tog sig själva på stort allvar. Enligt guiden käkar dom ormar och sköldpaddor så kraft i näbben lär de ju ha i alla fall. 

I övrigt så såg i fish eagles, vårtsvin. en giraff på nära håll, läskigt många elefanter, flodhästar som stod ovanför vattnet och betade, pappa såg en leopard som rusade över vägen och det var även en del noshörningar ute och flexade. På tal om leoparder så var det en på hotellet som hade sett en precis nedanför baren - hur häfigt är inte det?

Och sist men inte minst; jag vill vänligt men bestämt förklara att hamna ivägen för en elefantflock som vill gå över vägen är inte det minsta lugnande för nerverna.

Imorgon åker vi till Potchefstroom!

Här får ni lite bilder:

Idag har vi haft en FANTASTISK wildlifeupplevelse. Vi såg leoparder, geoparder, elefanter, noshörningar, antiloper, flodhästar, krokodiler, kameleont,  vildhundar, giraffer med mera. De två förstnämnda var allra mest exotiska för mig - vilka vackra djur!

Dessvärre finns det ju nackdelar med att bo i Krügerparken, såhär pass vilt. En utav dessa är ju exempelvis att jag fick byta rum ikväll pga en stor, identifierbar spindel i rummet. Det finns dödligt giftiga spindlar här i Sydafrika och den personal som är kunnig inom detta är helt enkelt inte här på kvällarna - så fastän de erbjöd sig att ta bort spindeln så bad jag istället om att byta rum. Jag har nitiskt gått igenom mina grejor så att inget följde med in i nya rummet och även detta rum har jag granskat - men självklart sitter jag här nu och känner hur det kryper över hela kroppen just för att jag är nojig. Såna här upplevelser gör att jag för stunden vill fly hem till Sverige - självklart är det värt det och denna resa är fantastisk, men nog fan blir man uppjagad när man inte vet om man varit i dödsfara eller ej? Spindlar och ormar är jag inte rädd för i sig, men när de är giftiga så blir jag riktigt rädd.

Det är intressant att se hur folk härifrån hanterar situationer. I receptionen lyfte de inte ens på ögonbrynen och verkade inte tycka det var relevant att ta reda på vad det var för slags spindel - var ju bara att ta bort den och gå vidare. Likadant idag på safarit så var det ett par grabbar i privatbil som stod typ fem meter från en geopard och tyckte det var en god idé att dra ner bilrutan och hänga ut ur bilen för att få en bra bild.  Folk här är generellt avslappnade till djur, är min poäng. Och jag måste erkänna att jag är förvånad över att det inte fler som hellre backar undan än åker tätt intill djuren. Om en elefant står vid vägkanten så åker folk upp brevid och glor - jag står gärna 20 m bort och har chauffören redo attbacka ifall djuret skulle promenera i min riktning. Detta beror dels på att jag faktiskt vill störa så lite som möjligt (hänsyn till djuren tycks somliga glömma av), dels på att det fakiskt inte är någon lek och att jag vill känna mig säker. Idag bad jag till och med föraren att stanna bilen när han ville åka efter en geopard i sakta mak, det kändes inte rätt och den var uppenbart irriterad på bilarna i närheten. 

Nåja. Nu ska jag väl försöka sova och hoppas att mitt rum är relativt djurfritt. 

Vi hade en fantastisk dag i Kapstaden igår med vithajar - jag var helt slut efter en dag i runt 30 grader värme och dåligt med mat, så bloggen blev försummad. Inlägg med foton och berättelser om denna spännande hajupplevelse utlovas dock inom en snar framtid.

Nu befinner vi oss i Krügerparken. Efter en jobbig flygresa (i egenskap av flygrädd) så känns det nu som om vi befinner oss i ett annat land. Det är ett annat Afrika än det man upplever i Kapstaden, den saken är säker, och vi är up for it! Vi bor på ett hotell/lodge som är uppbyggt som så att man vandrar omkring på bastanta träbroar (spångar) som är en bit ovan marken. Följer man dem en bit ifrån rummen så finns där en bar med utsikt över vattenhål, det finns även en underbar massagehydda där jag och mamma faktiskt tog oss en underbar massage nu i eftermiddags. Hyddan hade en liten veranda som vätte ut mot vattenhålet- hur läckert?

Lodgen ligger preciis vid Krüger gate men det har redan framgått att djurlivet här är oerhört rikt - vi har redan mött apor och två sorters antilooper bara genom att sitta här och se oss omkring. Imorgon åker vi på safari från 06 p morgonen till mitt på dagen och det ska bli riktigt kul! Vi är alla tre lite övervädligade av att befinna oss här tror jag, just nu sitter vi utomhus och lyssnar till alla ljud och varvar ner lite. Jag har studier som måste göras så det är bäst att sätta igång.

Har inte fotat något själv idag så jag bifogar ett par utav mammas bilder, den första på spa-hyddan och den nedre ifrån sofforna vid baren.

Idag har vi åkt via Fish Hoek till Simon's town och boulder's bay, ner till Cape Point och Cape of good hope (sydligaste punkten i Afrika där haven möts), genom hout bay och slutligen till Camp's bay.

Basically: Vi har åkt längst kusterna allra längst ned i Sydafrika och njutit utav utsikten. En utav de första stoppen var på Boulders bay där det fanns en otroligt vacker strand som dessutom är bebodd utav bedårande pinginver som låg och chillade i solen. Sedan åkte vi vidare efter lunchen för att åka till nationalparken nedanför Kapstaden. Vi stötte på babianer, impalas och även en ståtlig struts och fick bevittna oerhört vacka vyer längst vägen. Ronja och hennes mamma följde med oss på detta äventyr.

En underbar dag som avslutades på en japansk restaurang, UMI, där jag åt en fantastiskt god torsk samt en frukttallrik. Just nu är jag så trött så jag storknar. Det har varit så himla intensivt, därav bristen på personliga detaljer i detta inlägg. Ni får nöja er med bilderna här nedan:)


Fish Hoek, stranden.

Idag så begav vi oss till Stellenboch, ett område fem mil utanför Kapstaden som är välkänt för sina Wine routes. Det är några mil där vägarna kantas utav vingårdar - vi hade lite svårt att välja vilken vi skulle besöka men det fick bli en som heter Kanonkop. 7 vinsorter provades och två köptes med hem - kan ärligt säga att Emil har övertalat mig att rött pinotage vin är det godaste så hjärntvättad som jag är så blev jag såld på just deras variant av pinotage. Sedan gled vi vidare till en vingård som heter Spier, där fanns det lite promenadstråk och en god lunch med lokala råvaror imundigades framför en öppen eld (det var faktiskt lite kyligt idag till vårt försvar).

När vi skulle ta en fika på hemvägen så blev det intressant på ett annat sätt. Vi planerade att åka söderut, genom Stellenboch och följa kusten mot Camp's bay som man ändå kan åka genom påvägen till vårat hotell. Istället för att slå in GPS:en så följde vi en halvdan karta vi fått över området, och vips så befann vi oss i ett enormt område där bostäderna faller inom kategorin kåkstad. Överallt, små hus i plåt, ibland i tegel. Ibland höghus med slitna fasader; flagnande färg. Skräp på marken. Barn som leker brevid motorvägen. Trasiga staket. Ju längre vi åkte, desto värre blev det. Så bestämde oss för att åka upp på motorvägen till Cape Town, då vi inte vet vilka områden det är säkert att åka igenom. Jag är övertygad om att en stor majoritet av de som bor i dessa områden aldrig skulle göra någon förnär. Det är inte deras fel. Det är obekvämt att vända om och ta en annan väg. Det är obekvämt att låsa dörren vid övergångställen; jag känner mig som en bov. Men gång på gång så har jag också blivit varnad och tillsagd som särskilda säkerhetsåtgärder som bör tas, och dessa följer jag till stor del. 

När man närmar sig Kapstaden så är det ett par mil där liknande kåkstäder breddar ut sig. Vi passerade dessa för att ta oss till ena delen utav stan, den där man kommer till fantastiska kustremsor. Efter en kvart nådde vi Hout Bay, en underbar fiskeby i en vik under bergen. Sedan åkte vi hem via otroligt vackra bilvägar vid havet, vilade en stund och har precis kommit tillbaks till hotellet efter en makalös trevlig middag vid strandpromenaden. Allt detta känns helt bisarrt. Kontrasterna här. Hur kan människor bo så tätt ihop, så smått, så smutsigt på så kort avstånd ifrån platser som känns snudden på provocerande vackra?

Jag ställer mig verkligen frågandes till mycket i det här samhället. Det är för mig ganska obegripligt att man tycks kunna investera i köpcentrum på köpcentrum och massiva infrastrukturprojekt i vissa områden, men i andra finns det inte ens fungerande avlopp eller sophämtning? Är en fattig address så mycket mindre värd att man inte bryr sig om att hämta upp soporna? Vem bestämmer detta?

Här får ni lite bildbevis på dagens fantastiska upplevelser samt obegripliga kontraster.

Stellenboch: 

 

Idag begav vi oss till waterfront. Benäget under bergen finns denna hamn med trevliga båtturer, restauranger samt ett shoppingcenter för den sugne. Vi strosade omkring en del, sedan tog jag och pappa en båttur en bit ut i hamnen och fick den stora äran att se både sälar och ett par pingvinungar. Senare under dagen tog vi en buss som åkte runt i staden, bland annat upp till Table mountain samt längst stranden vid Camp's bay  -sistnämnda blev vi så förtjusta i att vi åkte tillbaks nu på kvällen och åt middag.

Sköna livet här! Denna eftermiddag var det dock kallt och Imorgon ska det vara rätt trist väder också, så våran plan är att åka längst kusten senare i veckan och kanske ta oss en sväng till Stellenboch imorgon för att kika på lite vingårdar.

Haa det gott!

Utsikt i hamnen.


Vy från båtturen.

Vaknar till sol och en redig frukost på verandan. Sedan bär det av till vinprovning i Cederbergen - ni som känner mig begriper ju förstås varför det var extra kul. Vinet som vi åkt dit för heter också Cederberg och gården skulle ligga ca 3 timmar ifrån Kapstaden. Men syftet med denna dag var ju egentligen helhetsupplevelsen - en dag utanför staden, en roadtrip med lite spännande inslag. 

Vi åkt ett par timmar, sedan lunchade vi i den lilla byn Piketberg på ett ställe som heter Fat Catz. Det roligaste med upplevelsen var nog att ägaren var oerhört... nitisk. Han blev stressad av hur vårat bord var placerat så han betämde sig för att I) möblera om II) bestämma vilka platser vi skulle sitta och äta på. Möjligtvis hade karln lite tvångstankar på en nivå som är högst olämplig i ett serviceyrke - men han var trevlig, maten var god och stämningen på topp så vad gör väl det? 

Sedan var det dags att passera ett område med citronodlingar och därefter svänga in på den grusväg som ledde upp i bergen och fram till den dalgång där vingården ligger. Fantastiskt vackert var det - ytterliggare en ny sida utav Sydafrika. Höga berg formade som gigantiska knögliga kullar, glesbeväxta med enorma stenbumlingar utkastade hit och dit. En i sällskapet är dock höjdrädd och vägarna var bedrövliga så hela bilen skakade och en sträcka på ynka 4 mil tog drygt en timme. Värt att nämna är skylten som sa "You are now entering leopard county" samt att ett gäng babianer korsade vägen precis när vi närmade oss gården.

Vinprovningen hölls utav en väldigt trevlig kvinna som serverade fyra sorters vittvin samt tre röda. Att stå och dricka vin och ha det trevligt i en timme i norra Cape i exotiska Sydafrika kostar bara 20R per skalle - alltså typ 12 kronor. Makalöst, må jag säga. Vi köpte med oss glas med "Cederberg" på - kunde inte låta bli - samt en flaska vitt och en med rött. Efter vinprovningen gled vi tillbaks genom landskapet och mötte faktiskt någon slags antiloop, samt fick bevittna en sanslös solnedgång. 

Kvällen avslutades nyss med en god middag i kvarteret. Vi var alla helt slut efter totalt sju timmar i bilen under dagen, samt att vi inte hade ätit på typ 10 timmar och bara druckit vin. Men nöjda är vi sannerligen med denna dag, och middagen den var god den också.

Imorgon verkar det bli regn och vi planerar att mest vandra runt och känna in staden.

Här får ni lite bilder ifrån dagens äventyr;

Vacker kyrka i Piketberg:
Fat Catz.
Cederberg wilderness area.


And it comes with a view!

Nu är jag äntligen i Cape Town, och mamma och pappa också. Det kändes surrealistiskt och kliva ut från hotellet och se mamma komma gåendes emot mig mitt i innerstan - både hon och pappa var förvånadsvärt alerta efter det långa resan och hämtade upp mig i hyrbil innan vi for till vårt underbara guest house vid Sea Point. 

Igår hann jag bevandra mig lite i innerstaden med Ronja och hennes mamma; vi passade även på att fira in Earth Hour på Hotel Verde, ett miljövänligt hotell som bjöd på festligheter med musik, tända ljus, god mat och gott om folk. Det var kanske lite weird att dom hade anställt clownakobater i ballerinadräkt som sprang runt i lokalen (?) men i övrigt var det en väldig gemytlig tillställning (jag önskar att jag hade bilder på detta spektakel men jag var så oerhört konfunderad att kameran inte kom på tanke).

Idag så har det varit lugnt. Boendet ligger ett par gator ovanför stranden, havet, den rivieraliknande känslan. Bakom huset ligger Lion's head och det finns mysiga restauranger och caféer nära till hands. Det känns som en blandning utav San Fransisco och Sydeuropa i just det här området; palettfärgade hus, palmer och annat som gör att man njuter av livet lite extra mycket. Ska inte tråka ut er och skriva ett helt resereportage efter knappt två dagar i Cape, så här får ni lite bilder istället så hörs vi snart igen!

Igår (lille kameran är väl inte briljant):

Longstreet.

Table Mountain där i bakgrunden.

Imorgon bär det av mot bergen!

Idag är hjärnan på halvfart efter gårdagens prov. Men grejen är den att jag måste skriva en uppsats, har 1250 ord kvar och den är egentligen intressant. Det är bara så himla tråkig när man vet att man kan göra bra ifrån sig, men man är helt enkelt i behov utav att vila. Dessutom var dagens lektioner väldigt menlösa, den första gick ut på att prata om President Jacob Zuma's husbygge på 250 miljoner rand (vilket vi diskuterade i över en timme istället för kommunismen som stod på schemat) och den andra lektionen fick vi se på DVD om "The Boer War" vilket inte var fängslande alls.

Men frukta intet.Jag har diverse metoder för att försöka få igång hjärnan.

I. Skriva på måfå för att komma igång
II. Lyssna på Barbados
III. Lova mig själv ett glas vin efter ett visst antal ord
IIII. Lyssna på Bryan Adams
IIII. Gå djupt in i mig själv och fundera på vad jag genuint känner om ämnet jag skriver om.
IIIII. Diskutera med (störa) Ronja som skriver samma uppsats
IIIII. Lyssna på Roxette
IIIIII. Vänta på att cheesecaken ska tina.
IIIIII. Påminna mig själv om att om jag inte fortsätter göra bra ifrån mig så gör jag de svenska folkhemmen djupt besvikna.

Där har ni de åtta mest skottsäkra metoderna till ett effektivt uppsatsskrivande! Varsågoda, jag bjussar på den. 

.. och jag var inte ensam.

Här får ni en skön videon från Lesotho. Dawgs.

Alltså, okej, hela grejen var lite underlig:

I. ca 80 av 600 elever kom. Att det är så många utbytesstudenter beror på att många från Zimbabwe, Lesotho, Swaziland, Nambia och Botswana väljer att studera på NWU. "Fellow-Europeans" var det bara en handfull på plats.
II. Idag fick vi veta att det finns en International student association. Vi har aktivt frågat om det tidigare på International Office utan något vettigt svar så det var en överraskning. Ännu mer överraskande var kanske att organisationen drivs av ett Norskt par som för tre år sedan tog sitt pickopack och lämnade Norge för att bo här. Nu har vi äntligen kontakt med dem.
III. En hel del av informationen handlade om typ hur man får visum, vart biblioteket ligger, hur man öppnar ett bankonto, vart man kan vända sig om man vill ha boende. Något inaktuellt när man har varit här halva tiden, kan tyckas.

MEN! Detta underliga event öppnade upp någonting socialt som jag har suktat över.
Utöver kontakten med de två från Norge, varav en faktiskt har studerat i Växjö, så presenterades vi i fikapausen för en kille ifrån Belgien som visade sig vara ytterst trevlig. Tre potentiella internationella vänner = Check! Och hör och häpna, när vi vandrade hem efter vårat prov i eftermiddags så stötte vi in i en kille från klassen, Pax, som också skrivit provet. Vi introducerades för hans vän, Clap. Och vips har vi inte bara roligt utan byter nummer och planerar häng. Det är underligt att en person vi har gått i samma klass som (dessutom i flera kurser) plötsligt kan bli en potentiell vänskap. Nu tycker ni säkert att jag låter oerhört fånig som blir så entusiastisk över vad som verkar ganska normalt socialt samspel. Men såna här dagar när man träffar nytt skönt folk, solen skiner och det prov man har oroat sig för går galant, ja då är det bra att absorbera energin det ger och ta nya tag i en fortsatt hektisk vecka.

Nu har vi precis slängt in ett par cheesecakes i frysen och slöpluggar envist. Jag skriver vi ungefär som att vi gör allt ihop, jag och Ronja. Men vi pluggar i alla fall till olika ämnen om det räknas?

Ha en skön tisdagskväll. 

 

 

Ledsen att göra er besvikna. Det här är allt ni får idag. Diverse fotografier från mitt liv här i Sydafrika. Jag sitter och skriver på en underrubrik i en uppsats om utveckling där jag argumenterar för att feminismen är eurocentrisk. WOOPS VAD BUSIGT.

Här får ni:

Jag och Emil väntar på det lilla tåget som ska ta oss till Sun City entertainment: