stålkalle till min tjänst
Han återvände efter en stund då han passerade genom vagnen för att fråga lite olika resenärer om de var i nöd och om han isåfall kunde hjälpa till med något. Självklart valde han ut mig att fråga och rätt som det var så stod han framför mig, i all sin prakt. Det var svårt att fokusera blicken uppåt, han hade speedos mind you, och hans kompis videokamera förevigade detta säregna möte på ett pendeltåg en regnig lördag.
- Hej hej, stålkalle här, kan jag stå till tjänst med något?
- Heh, nej det är bra.
- Allt lugnt?
- Jajemen.
- Schysst, är boken bra? Vad läser du?
- Jag läser om Kineser.
- Hm, "Inga problem", det låter seriöst.
- Jo det är den. Men jag måste öva för jag ska dit.
- Jaha, vart ska du?
- Eh eller, jag ska ju egentligen till Taiwan.
- Det är ju typ raka motsatsen. Det är lite konflikt mellan dem.
- Ehm, jo, jag vet, men jag ska försöka att inte bråka med dem.
- Bra! *springer iväg*
Så idag har jag alltså blivit tillrättanvisad av en kille i Supermannen-speedos med cider i handen. Jag vet inte om jag ska känna mig hedrad eller lite förnärmad? Dessutom måste jag sluta säga saker som inte stämmer när jag befinner mig i lite pressade situationer. Ähm.
Godmorgon!
oh the joy
Detta hände alltså innan jag ens påbörjat min betalda arbetsdag.
Vet ni vad det bästa är?
Hon tänker komma tillbaks om en stund. Denna gång inte enbart med sin gigantiska barnvagn i släptåg, utan också sin pappa. Så att han kan skälla lite också förmodar jag.
Cant wait! WOHO!
Bara en lite notis
Point taken. My bad.
Randomness
Åker man kollektivt och rör sig bland mycket folk varenda dag, då är det oundvikligt att stöta in i människor av kategorin något knäppare. Ta idag, till exempel.
Jag går ned för en trappa, och vid trappslutet intryckt i ett hörn står en kvinna lite framåthukad. Hon håller en banan i ett grepp som bara kan liknas vid en ilsken primat som skyddar sitt byte ifrån fiender, och hon blänger på mig ilsket. Jag tänker följande.
1) Varför står du framåthukad?
2) Varför är du arg på mig?
3) Varför tror du att jag vill ha din banan? Jag vill inte ha den. Du kan äta den själv. Jag har en banan i min väska.
4) Du ser normal ut i övrigt. Har du en dålig morgon? Väntar du på någon som är sen, och därav bereder du dig för att kasta bananen på denne? Våld löser ingenting. Sluta kasta bananer på folk!
Socialt accepterat or not, jag blir mest av allt nyfiken på detta underliga beteende. Få människor har blängt så fördömande på mig som just denna kvinna med en banan i sin ena hand. Jag kommer fundera vidare på detta i stillsamhet under dagens övriga timmar. Banankvinnans hemligheter...
Bra att veta
Kund, manligt kön, har just berättat att det bästa som finns är choklad och kvinnor.
Var han tvungen att välja så var kvinnorna bäst, men det absolut mest eftertraktade vore att avnjuta fin choklad i en kvinnas sällskap.
Efter hans lilla tal kunde man kanske förvänta sig inhandlande utav just choklad men tydligen så tyckte han inte att han förtjänade det bästa som finns för han köpte skorpor istället. Fail.
härligt
"Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att han Daniel Westling ser ut som killen som gör reklam för Boxer. Han Robert".
Han har fan rätt. Daniel är lik den där animerade Robert. Väldigt belevat utav herrn att delge sina åsikter till mig också, han verkade inte vara ett stort fan utav monarkin om vi säger så. Det är inte jag heller.
studentdag
Grattis till studenten lilla plastbror!
Det är hårt
Kille 1(ilsken): Fan vad arg jag är! Hur fan kunde det gå så?
Kille 2: Ja..jo..
Kille 1(förbannad): Jag vill bara slå sönder någonting, är så jävla arg! Åh!
Kille 2: Jag tycker inte vi förtjänade att vinna.
Kille 1(ställd och arg): Hur fan kan du säga så?
Kille 2: Vi kan ju fan inte ens spela bollen.
Kille 1(knäckt): Men hur fan kan du säga så, att vi inte förtjänar att vinna..?
En höjdarkväll i Maj
Men sen... Ja alltså, folk började röra sig hemåt när solen gått ner. Vi två började istället freebasa fram en låt, en riktigt catchy låt med en text som jag inte ens kan skriva ut här. Den är helsjuk och det är kanske lite oroväckande att vi kom på orden så lätt, men jag står fast vid att det är ett skönt sound! Till slut stod Bella upp och gick lös på gitarren och började skrika i bakgrunden varpå jag höjde ribban på min sång och bara flippade ur.
Sen när vi gick därifrån såg vi att det satt två personer bakom oss. Eh. Awkward.
(Utan att avslöja för mycket kan ni ju tänka er att jag sitter och vrålar "AAAASS" medan Bella spelar och skriker gällt med inlevelse).
För att avrunda en redan helstojig kväll, träffade vi på Aijam från persiska viken.
Det här var en man som stod och predikade för folk på stationen, och såsmåningom vände han sig till just oss. Konversationen (snarare monologen) är väldigt svår att sammanfatta, så jag väljer helt enkelt att delge några citat från Aijam.
"Dom e som potatis, dom vet inte vad som händer i världen"
"Om du har vapen - Raj Raj!"
"Göran Persson med sin ryggsäcksmage"
"Syster... I love you. Du är så vacker med dina glasögon. Jag älskar en kvinna med intellekt. Du ser rakt på mig med din glasöga - men jag är oskyldig".
Riktigt bra kväll. Nu ska jag skriva på en låt.
Åka Pendeltåg
Jag lämnade jobbet med tankar om en harmonisk stund hem på tåget, jag skulle se de solskänkta förorterna swischa förbi utanför fönstret, försjunken i goda tankar med min kopp te.
Det hade ju absolut kunnat bli så också.
Om det inte vore för den enkla lilla detaljen att folk är så otroligt irriterande.
Jag vill än en gång rikta min irritation främst till pendeltågsresenärer.
Jag försöker ändå vara en god människa i kollektivtrafiken.
Le snällt när jag slår mig ned mittemot mina medresenärer, inte ge min väska rätten till ett helt eget säte när det är mycket folk, inte skräpa ner... Vanlig folkvett eller? Det kanske hade kunnat kallats det om fler än EN PERSON i vagnen idkade det aktivt.
Jag har fått nog.
Därför presenterar jag nu någonting helt exlusivt:
Annikas Topp 5 lista på irriterande beteenden i pendeltågstrafiken:
1. Tuggummit
Ja, det är kanske inte helt förvånande att detta hamnar överst på min lista. Men det är få saker som slår så högt på irritationsmometern som när man har slagit sig ned för en lugn hemgång efter en arbetsdag - och man plötsligt hör ett bekant ljud. Man försöker ignorera det men ögonen söker sig i riktningen från vilket ljudet kommer, och plötsligt är blicken där. Man ser det redan i ögonvrån. En halvöppen käft som gungar i en takt som tillåter att avslöja innehållet i munnen på vedebörande. Men det värsta är ändå blicken. Den döda blicken som alltid kombineras med det äckliga smaskandet. Folk kan inte se mer puckade ut.
2. Musiken som hörs genom lurarna
Åh! Vad roligt att du lyssnar på skitdålig, förmodligen tysk, techno. Speciellt kul är det när du gör det så högt att du omöjligen kan tycka det är behagligt själv om du inte har gravt nedsatt hörsel. Och om du har det är det förmodligen på grund utav den tyska technon från första början, så varför i helvete forstätter du? Hur som helst har vi andra i vagnen ingen som helst ambition att höra på din fetisch så sänk för i helvete volymen.
3. Den ignoranta modern
Ditt barn skriker så mycket, att jag faktiskt överväger att rulla ut barnvagnen och sparka dig i arslet så du följer efter. Ditt barn skriker så mycket, att alla andra i vagnen överväger samma sak. Jag ser att du inte verkar bry dig nämnvärt. Jag är nu ungefär fem sekunder barnskrikstålamod ifrån att resa mig upp, kliva fram till dig och vråla "WÄHHHH!!! WÄÄÄÄÄHHHH!!" rätt in i ditt ansikte tills du bryter ihop. Så att du förstår vad vi andra känner menar jag.
4. Han som stirrar
Hej! Jag ser att du tittar på mig. Anledningen till att jag har lagt märkte till det är att du seriöst sitter mindre än en meter framför mig med ansiktet riktat åt mitt håll. Du får tänka såhär, att om du kan se mig så kan jag se dig! Och jag vet inte om du inser det själv, men jag har helst inte din tomma blick fäst vid mig under de följande tjugo minuterna. Jag känner mig smutsig och förmodar att du redan är det.
5. Tjejgänget
"Åhh vad kuuuligt att han sa så till dig asså bah vaahhh *fnitter* HAHAHA KOM IGEN NU SKRATTAR VI JÄTTEHÖGT MED VÄRLDENS MEST IRRITERANDE SKRATT ALLESAMMANS NU!". Jag vet inte vad ni gör utsläppta i det fria, men lås för fan in er igen om ni planerar att samlas i flock.
En eller flera utav punkterna stöter jag på dagligen.
Jag kommer bli galen.
Sälja smink till dummies(mig)
Gröna tubjävel...(från L'oreals hemsida)
Jag har länge känt att man inte riktigt kan lita på butiksbiträden i sminkaffärer. Det spelar liksom ingen roll vad man frågar om för produkt, de säger alltid att den är bra. Även om man dubbelkollar, och säger snällt, är det verkligen det? Funkar den verkligen?
Alltid nickar de bestämt på huvudet och frågar snabbt om man vill ha den, och varje gång tänker jag naivt att om damen säger att den fungerar får jag väl ta henne på orden. Som om de egentligen skulle kunna ha koll på varenda liten produkt bland alla tusental i butiken.
Dagens trauma:
Jag blir enkelt röd i ansiktet, och har bestående rosa områden på kinderna. Det spelar ingen roll om jag har smink för det syns igenom ändå. Jag har hört att det finns produkter mot detta (det finns förvisso produkter för allt) och gick till PUB huset och frågade ett utav butiksbiträdena om detta.
Och där står den. En liten genomskinlig tub med grönt innehåll. Butiksbiträdet tar ivrigt fram den i sin hand och säger att det gröna neutraliserar röda områden, så man har det som bas sedan applicerar man foundation. Jag ser skeptisk ut. Kör min rutin. Fungerar den verkligen? Blir det bra om man har mineralfoundation över? Hon slänger ur sig någonting stil med *nickar*jadenserjuintegrönutnärmanvälhardenpåjadetfunkartoppenvillduhaden?.
Köper den där gröna tubjäveln. Kommer hem. Använder den gröna smeten i tubjäveln. Applicerar foundation.
Nu kan jag stolt säga att jag har spenderat 195kr på en produkt som gör att jag ser illamående ut och dessutom inte har gjort ett dyft åt mina röda områden! Rekommenderas varmt för tillfällen då man önskar lura någon att man är sjuk.
Cool unge
Flicka: Åker du motorcykel?
Jag: Hehe nej, det gör jag inte.
Ficka(pekandes på min skinnjacka och mina skinnhandskar): Jag trodde det eftersom att du har på dig dom här.
Jag: Dom har jag bara på mig för att dom är fina.
Flicka(visar stolt upp sig i sin skinnjacka): Det här är min fina jacka!
Jag: Den är jättefin den med! Jag tycker om skinnjackor.
Flicka: Jag kallar den för skinnpaj. Schiiinpaj.
Skön unge!
dagens otippade
Och det kan man ju lugnt säga att vi har.
En timme i veckan under två år, jag som patient och hon som kognitiv terapeut. När vi sågs sist var jag en mellanförstörd människa som hon fått kämpa ganska duktig med under åren.
Man har en väldigt säregen relation till sin före detta terapeut. En person som vet otroligt mycket om ens tankar och beteenden och som har studerat och försökt rätta till dem, men också en person man egentligen inte känner. Jag vet vad hon heter och uppenbarligen vad hon jobbar med men längre än så sträcker det sig inte, så det är inte som att träffa en gammal bekant, det är som att plötsligt träffa bitar av det man var förut.
Hon tyckte att jag är som en annan människa idag och det glädjer mig. Hon upprepade dessutom ett par gånger att det måste varit meningen att hon skulle kliva in här och träffa mig, och någonstans tror jag nog också att slumpen var lite busig idag.
Ett otippat möte på solskensklädd vacker måndag.
En typ utav människa
Vackert så! Det har fungerat finemang på sistone och jag är glad mot i princip allt och alla.
Men det finns en kundtyp jag helt enkelt inte kan vara gullig mot.
Nyss hade jag ett praktexemplar här inne.
Gammal tant, 75 plus. Står och glor vid pralindisken.
Hon: Kostar de nio kronor styck?
Jag: Jajjamen, alla förutom de ekologiska, de med grön skylt.
Hon(spydigt skrattandes): Jag är inte för det där ekologiska.
Och där, precis i anknytning till hennes spydiga självgoda skratt, så la sig mitt leende ner och dog. Kvar blev lusten att skrika någonting dumförklarande i hennes riktning, men den tyglade jag för att jag gärna behåller jobbet.
Kul med folk som tror att de står över jorden.
(Jag tänkte avsluta med någontng i stil med att det spelar kanske inte så stor roll för hon dör ändå snart, men så hemsk kan inte ens jag vara. Yikes. Jag vill inte att hon ska dö. Jag vill att hon ska läsa på lite.)
Kasta sig ut
Jag blev rätt duktigt imponerad av hennes berättelse. Det kräver mer än kärlek, det krävs stort mod, för att starta ett nytt liv på en helt ny plats. Det krävs en enorm förmåga att tro och leva för det som är. Det höll inte mellan de två. Men so what? Var det fel att de gifte sig? Näe. De trodde ju på det då, och det höll i sju år. Vackert är vad det är.
Man måste inte ta förhastade beslut men det är underbart att göra det man vill. Det som känns rätt är nog ofta det, även då det inte slutar som det var tänkt ifrån början.
Tror jag i alla fall.
För närvarande har jag nog inte någon chilenare tillhands att gifta mig med dock, jag får snällt vänta på mitt regnskogsäventyr, alternativt så kanske jag lyckas hitta någon trevlig herre som bara råkar bo i Karibien så flyttar jag dit. Sounds like a plan!
Dagens
Idag fick jag se redig civilkurage.
Tänk er en gigantisk, agressiv och jävligt förbannad människa som skriker och attackerar en tjej. Hon i sin tur står också och skriker men det hjälper inte så himla mycket, och en man rusar till hennes undsättning. Denna man var typ hälften så lång och såg inte alls lika stark ut, men nog fan sprang han fram och hjälpte till.
Sen fick han hjälp och det blev ett väldans hallå.
Fint att se folk våga fast de själva kan råka illa ut.
Åka tåg
Jag har gjort en liten upptäckt, en beteendeupptäckt.
När man har åkt pendeltåg ett antal gånger om dagen, i ett antal år, så krävs medel för att piffa upp tillvaron lite. Det räcker inte alltid med ett varierat utbud knäppskallar inklämda in en lång vagn som rör sig.
Så därför har jag noterat följande.
Det är personen som sitter innerst som har makten.
Ni vet ju själva hur det är. Personen innerst plockar ihop sina grejor och vänder sig mot gången då denne närmar sig sin station, och alla flyttar sig per automatik för att släppa fram personen ifråga. Inga konstigheter där inte.
Men vad händer om man då man sitter innerst, plockar ihop sina grejer och vinklar sig utåt gången fast man inte tänker resa sig? Jo, det ska jag tala om. Folk blir nervösa. De ser hur jag lagt boken i väskan, hur jag blickar mot gången. Hur jag trär på mig mina vantar och ser allmänt igång ut. Men ingenting händer.
Så de väntar. Ängsliga ögon som sneglar bakom böcker och tidningar, vinklade ben och ihoptryckta ICA kassar som väntar på att släppas fria.
Jag brukar inte låta dem vänta alltför länge.
Men lite kul är det.
Hähä.
Dagens bästa
Idag fick jag en bok från Bob Hansson, rakt ur hans egna väska.
Det är hans bok "Gunnar" och den gick direkt i arv via mig till min syster, som tycker så mycket om hans böcker.
Underbart att glädja någon, speciellt henne.
Tack för det Bob.
dagens dos av... folk
"Jag behöver en penna! Jag behöver en penna!"
Man springer sedan ut.
Ung kille ska betala.
"Om jag klappar på den lite.. Den behöver också kärlek"
Ung kille syftar på kortterminalen.
Ung kvinna ska köpa te.
Hon: En påse veckans te tack.
Jag: Ska det vara present eller till dig?
Hon: Hihihi.
Jag: Present eller till dig?
Hon: Hihih. Ja.
Jag: Vilket av dom?
Hon: Hihi, ja!
Jag: ?
Ehm, bra jobbat
Jag jobbar alltså i en kaffebutik. Därav så bör inte följande konversation ha ägt rum.
Kund: Jag är osäker på vad jag ska ge bort, jag dricker själv inte kaffe.
Jag: Jasså, du har inte fallit ner i den fällan än?
Kund: Hehe nej det har inte riktigt blivit så.
Jag: Bra, börja inte. Det är beroendeframkallande.
Need i say more?
:)