.

Snackade med en tjej idag som träffade en Chilensk kille när hon var runt tjugo. Kärleken tog överhand så de gifte sig och hon flyttade först till Chile i tre år, sedan kom han hit och bodde.

Jag blev rätt duktigt imponerad av hennes berättelse. Det kräver mer än kärlek, det krävs stort mod, för att starta ett nytt liv på en helt ny plats. Det krävs en enorm förmåga att tro och leva för det som är. Det höll inte mellan de två. Men so what? Var det fel att de gifte sig? Näe. De trodde ju på det då, och det höll i sju år. Vackert är vad det är.

Man måste inte ta förhastade beslut men det är underbart att göra det man vill. Det som känns rätt är nog ofta det, även då det inte slutar som det var tänkt ifrån början.

Tror jag i alla fall.
För närvarande har jag nog inte någon chilenare tillhands att gifta mig med dock, jag får snällt vänta på mitt regnskogsäventyr, alternativt så kanske jag lyckas hitta någon trevlig herre som bara råkar bo i Karibien så flyttar jag dit. Sounds like a plan!