.

Det första man väntar sig när man sitter på pendeltåget mot stan en lördagsmorgon kan variera. Men i de allra flesta sunda människors huvuden så skulle killen i Superman-speedos med en cider i handen förmodligen inte ha varit väntad. Jag läste min bok i godan ro då han for förbi med kompisar i släptåg, och hela situationen var väldigt "wait a minute, what just happened?".

Han återvände efter en stund då han passerade genom vagnen för att fråga lite olika resenärer om de var i nöd och om han isåfall kunde hjälpa till med något. Självklart valde han ut mig att fråga och rätt som det var så stod han framför mig, i all sin prakt. Det var svårt att fokusera blicken uppåt, han hade speedos mind you, och hans kompis videokamera förevigade detta säregna möte på ett pendeltåg en regnig lördag.

- Hej hej, stålkalle här, kan jag stå till tjänst med något?
- Heh, nej det är bra.
- Allt lugnt?
- Jajemen.
- Schysst, är boken bra? Vad läser du?
- Jag läser om Kineser.
- Hm, "Inga problem", det låter seriöst.
- Jo det är den. Men jag måste öva för jag ska dit.
- Jaha, vart ska du?
- Eh eller, jag ska ju egentligen till Taiwan.
- Det är ju typ raka motsatsen. Det är lite konflikt mellan dem.
- Ehm, jo, jag vet, men jag ska försöka att inte bråka med dem.
- Bra! *springer iväg*

Så idag har jag alltså blivit tillrättanvisad av en kille i Supermannen-speedos med cider i handen. Jag vet inte om jag ska känna mig hedrad eller lite förnärmad? Dessutom måste jag sluta säga saker som inte stämmer när jag befinner mig i lite pressade situationer. Ähm.

Godmorgon!