.

Jag jobbar ideligen på min attityd gentemot kunder. Jag påminner mig själv om att aldrig ta det personligt om folk är snäsiga, vägrar ögonkontakt, inte lyssnar och så vidare. Om folk helt enkelt är lite jobbiga eller ohyfsade så försöker jag tänka på det som att de säkert har en anledning som garanterat inte är relaterad till mig.
Vackert så! Det har fungerat finemang på sistone och jag är glad mot i princip allt och alla.

Men det finns en kundtyp jag helt enkelt inte kan vara gullig mot.
Nyss hade jag ett praktexemplar här inne.

Gammal tant, 75 plus. Står och glor vid pralindisken.
Hon: Kostar de nio kronor styck?
Jag: Jajjamen, alla förutom de ekologiska, de med grön skylt.
Hon(spydigt skrattandes): Jag är inte för det där ekologiska.

Och där, precis i anknytning till hennes spydiga självgoda skratt, så la sig mitt leende ner och dog. Kvar blev lusten att skrika någonting dumförklarande i hennes riktning, men den tyglade jag för att jag gärna behåller jobbet.

Kul med folk som tror att de står över jorden.
(Jag tänkte avsluta med någontng i stil med att det spelar kanske inte så stor roll för hon dör ändå snart, men så hemsk kan inte ens jag vara. Yikes. Jag vill inte att hon ska dö. Jag vill att hon ska läsa på lite.)