.

Jag hade tänkt uppdatera er lite. Men det känns fånigt alltihop idag eftersom att jag fick ett samtal imorse som helt enkelt gjort mig ledsen, upprörd och som fick mig att känna att jag är alldeles för långt borta ifrån de som jag håller närmast. Livet är oerhört tröttsamt ibland...

En sak jag har tänkt på och diskuterat en del på sistone är hur konstigt det kanske kan verka för er där hemma när ni läser här ibland och ser hur negativ jag kan vara. Senaste tre veckorna har faktiskt inte varit särskilt roliga; jag har haft härliga upplevelser med vänner och stunder som såklart är sådana som gör resan värd, men jag har helt enkelt inte varit up for it. Det har känts löjligt ibland, jag tänker att hemifrån funderar man kanske i termer om "men hon är ju i Sydafrika och gör världens grej, varför njuter hon inte bara utav det?". Men grejen är ju den att man anpassar sig och känner ganska snabbt att man bor och lever här, ögonen vänjer sig vid naturen omkring och man är inte förvånad längre om man ser en illgul fågel i träden. Jag menar inte att jag aktivt tar saker för givet, men i vanliga fall när man har semester eller reser gör man allt för att uppleva så mycket som man bara kan och man blir upprymd utav småsaker, men här så har livet kretsat kring skolan till stor del med undantag för när Emil var här och även mamma och pappa besökte, då var det såklart underbart att få fly Campus. 

Det har känts konstigt för mig att folk nästan tycks se ner lite på en för att man har fokuserat såpass på studierna här. Varför reser man inte bara mer, undrar de? Varför hittar man inte på saker varje helg? För mig blir det lite underligt. Jag är här som student, jag badar inte i pengar och ledig tid och jag tycker nog att Kapstaden, Kr'uger, Lesotho med allt vad det innebar var tillräckligt fantastiskt för att kunna säga att jag minsann har rest här i Sydafrika. Idag är jag hemma istället för på en grillfest för att jag har hamnat efter under min sjuktid, och jag känner mig lite fånig men samtidigt hade jag blivit otroligt stressad inför provet på tisdag om jag inte satt med förberedelserna ikväll.

Min poäng är väl att jag på sistone har jag funderat mycket på att det närmar sig slutet på detta äventyr, det är mina sista dagar i Potch nu. Och det är blandade känslor, jag undrar om jag hade kunnat göra mer? Prioriterat annorlunda? Varit mer ivrig inför att träffa nytt folk? Men sen så kommer jag ihåg att jag är samma person här som hemma; en person som älskar att uppleva nya saker, men som behöver långa pauser, egentid och tid för andrum mellan äventyren. Och eftersom att skolan har tagit upp mycket energi, så har jag behövt längre pauser. Jag har inte velat resa på helgerna, tro det eller ej. Fast jag vet att jag har gått miste om saker så har jag lärt mig att jag inte kan njuta av någonting ändå om jag känner mig stressad och pressad. Tråkigt, men samtidigt bara så som jag fungerar. Jag kan inte tvinga mig själv in i andra roller för att verka härlig i andras ögon, jag har slutat med det efter att jag insåg hur extremt energikrävande det kan vara.

Så ikväll, min sista helgdag någonsin i Potchefstroom, sitter jag ensam och pluggar. Med all rätt. Mwaha. 

Jag har inte kunnat sova inatt. Det börjar bli "lite" tröttsamt att ha ont i hela kroppen, sova dåligt (vilket jag gjort ända sedan jag kom hit för fem månader sedan) samt att vara sjuk. Men inatt var extremt; jag somnade efter 06 någon gång och efter att ha sovit bort halva dagen tog jag mig till skolan, men det känns som att huvudet är avstängt. Jag fungerar inte just nu, och skolan ligger och väntar med de sista tentorna och jag känner bara "jahaja". Det är helt galet egentligen hur lite energi jag har och det enda jag vill är att sova men det lyckas jag  ju inte med. Jag är helt enkelt på någon slags bristningsgräns just nu och jag längtar bort härifrån precis hela tiden eftersom att jag ändå inte kan njuta utav saker ordentligt i det här skicket. Jag räknar ner.

Idag är det examensfest hemma i Växjö för de på vårt program och jag önskar att jag inte gick miste om det. Men jag sitter i alla fall och myser med Ronja hemma hos underbara Jente som bjöd över oss och tänker laga middag medan vi pluggar, såna härliga gester kan göra mirakel dagar som dessa. De ska se Nederländernas match mot Spanien på en lokal pub senare (Jente är Nederländsk) men jag ska nog hem och krypa ner i sängen då och hoppas på att vakna imorgon med en hjärna som går att använda. 

Var och sa hej då till vår antropologilärare Pia tidigare idag också, kändes sorgligt eftersom att hon verkligen har vidgat mina vyer och det är kul att prata med henne om feminism, rasism och samhällets tokiga normer. Vi lovade att hålla kontakten, och jag hoppas att jag någon gång i framtiden kan dela med mig utav arbete som jag själv varit delaktig i som handlar om just dessa ämnen vi båda är så intresserad av. Dock vet jag inte om jag kan förlåta henne för den fruktansvärda arbetsbördan hon har belastat oss med inför sluttentan, det är så många nivåer värre än alla andra tentor att man tror att hon gör det för att jävlas. Det blir den fjärde och sisa sluttentan jag skriver och det är torsdag denna vecka; så fort vi lagt ner pennorna lämnar vi campus för alltid och åker direkt mot Namibia med Mardi. Äventyrligt, må jag säga.

Men okej, nuet var det ja. Jag måste svara på en av hennes tentafrågor nu så att jag har något att visa studiegruppen imorgon. Jag är så trött att jag är spyfärdig. Ursäkta informationen och njut av sommarhelgen där hemma - håll er friska och pigga!

 

Det går verkligen inte bra för mig här nere. Jag vaknade vrålsjuk imorse; bihåleinflammation är teorin hos de som är kunniga. Jag kunde knappt ta mig upp ur sängen pga huvudet som bara dånade och det är, jag skojar INTE, ungefär 10 grader inne i vårat hus. Vilket gör att jag mår dåligt konstant när jag är hemma, och har väldigt svårt att koncentera mig på studierna. Så nu har jag fått en andra antibiotikakur utskriven med diverse mediciner som ska tas vid sidan av. I bästa fall blir jag frisk lagom till Namibia om 8 dagar, men studierna är tuffa just nu och jag har två sluttentor nästa vecka. Att jag gnäller över detta är ju inte egentligen för att jag är sjuk som så, det är för att min sista tid i Potch har förstörts till stor del eftersom att jag inte kan hålla humör och energi uppe när jag anser att det hade behövts som allra mest. 

[Sitter och kollar ett inslag på nyhetsmorgon om antibiotikaresistens... Känns inte helt OK att trycka i sig två kurer på två veckor egentligen].

Såatt..
Men det fnns också väldigt mycket som går min väg, så jag kanske ska ägna denna stund till att fokusera på lite trevliga saker.  Igår bjöd vi ut Tina på middag för att få en ordentlig kväll tillsammans innan vi åker. Hon är en utav de personer som jag kommer att sakna, en så oerhört klok, varm och härlig människa att vara omkring. Hon studerar apotekare och bryr sig mycket om andra människor, vilket verkligen genomsyrar hennes sätt att vara. Vi åt, som ni ser, en redig efterrätt men jag lovar att vi åt god mat innan också. Kvällens höjdpunkt var nog när Tina sa till servitören "I was planning to stab you with my fork" när han glömde bort en sak. Fast hon skrattade när hon sa det, jag lovar att stämningen var föga hotfull. Jag kan bara önska att våra vägar korsas igen. Hon har aldrig lämnat Sydafrika så att komma till Sverige känns avlägset, men jag har en känsla av att jag inte har satt min fot i Sydafrika för sista gången när jag åker om två veckor... Så förhoppningsvis blire det ett "vi ses senare" och inte ett farväl. Det är så hemskt konstigt att åka ifrån människor på det här viset. 

I övrigt är jag lite kärlekskrank idag och tänker på min familj som jag är väldigt tacksam för. Och de står ut med en väldig massa stojeri ifrån mig, vilket kanske behövs eftersom att personer som jag med känslorna utanpå inte alltid är helt roliga att vara omkring. Så om ni läser detta kära familj så ska ni vet att jag älskar, uppskattar och saknar er! Bara två veckor till hemfärden. Och Elin, jag förlåter dig för att du åker till Spanien innan jag kommer hem och är borta i flera veckor.. Din jäkel.  

Resten av kvällen ska jag gå miste om en utekväll med mina vänner till förmån att sitta hemma och tillfriskna samt studera. Wish me luck!

Ända sedan jag kom till sydafrika har jag velat få en film där Ibert, fågeln, säger hello. Han hälsar altlid när man kommer hem nufötiden. Och imorse lyckades jag - sne kameravinkel till trots. Han har himla skum röst, Ibert.

Igår så började vi vår dag med att besöka Neighbor-goods market, en stor industrilokal proppfull med goda maträtter och godsaker, musik, dofter. Det fanns även en våning med lite kreativa smycken, kläder och trendiga människor; detta låg i ett område utav Johannesburg som kändes väldigt ballt. Det bröt nidbilden utav den här staden ganska rejält. Jag åt en REDIGT onyttig våffla med karamellsås till lunch, ingen direkt energikick men det kändes rätt att sitta ute i kylan under den blåa himlen och blicka ut över de fula höghusen med en mumsig våffla.

Idag hände något som gjorde mig glad, men det började faktiskt redan igår. Jag var på biblioteket för att låna en bok som eventuellt skulle kunna reda ut ett par oklarheter inför dagens prov. Boken som jag sökte fanns enligt databasen i "Africana collection". Vad detta var visste jag inte, så jag gick fram till killen som arbetar i receptionen och frågade hur jag kunde komma åt denna särskilda samling böcker, och han sa att det var ett låst rum och att jag kunde få följa med och hämta boken om jag ville.

Det visade sig att på tredje våningen på biblioteket har man bevarat en ganska stor samling böcker som handlar om Afrikaanernas historia, dvs vita nationalistiska gubbars verk från förr. När jag sa till killen att "so it's basically the racist section?" så garvade han lite och vi började diskutera hur särskilt rasistiskt det kan vara här i Potch, vilket han också upplevde. Jag fick tag på min bok och satt med den en stund.

I alla fall. Idag fick jag ett mail med en överskrift om "braai in the township" (braai är grillfest typ). Men jag kände inte igen namnet och när jag klickade så visade det sig att det var han från biblioteket, Zein, som hade sökt upp mig via mitt studentnummer och undrade om jag ville följa med honom, hans fru och deras två barn samt ett par tyska utbytesstudenter som kom till Sydafrika idag, på ett braai i Ikageng, townshipet utanför Potch. Han skrev att det skulle vara kul att introducera de tyska utbytesstudenterna för någon som är open-minded.

Detta gjorde mig faktiskt väldigt glad. Hade tackat jag inte hade planerat att åka till Johannesburg. Befinner mig just nu faktiskt utanför staden, trodde de bodde lite närmre men det är en stad utanför som heter Krugersdorp. Jag har eget sovrum och har just tagit en sjukt skön, varm dusch så det är inte lite gött. Får hoppas att jag är pigg nog för en lång morgon dag - upp tidigt och åka in till staden, gå på marknad, åka buss till Soweto, Kliptown och sedan gå på apartheidmuseet. Det ni.

Nighty.

Bitter igår. Bitter Imorse. Skrivit andra tentan nu. Gick bra. Mår bättre. Följer med till Johannesburg i helgen. Drar om typ en timme. Hoppas ni får en ljuvlig helg.

Sayonara!

Lana, Lana... Lana del Rey. Din musik alltså. Jag är besatt. 

Jag har faktiskt somnat till hennes musik i princip varje natt nu sedan jag landadei  Sydafrika. Jag sover dåligt när jag inte sover själv, så jag måste få isolera mig och dyka in i min egna värld. Det händer när jag lyssnar på hennes musik. Jag började varje natt med att sätta på Born to Die ifrån hennes första album, och innan jag vet ordet av så har jag somnat. Ibland tar det några låtar, men det är okej det med.

Den enda negativa effekten det har haft är väl att jag blir trött så fort jag lyssnar på det albumet. Förhoppningsvis kommer jag inte associera hennes nya Ultraviolence med sovdags, och jag längtar tills jag kommer hem till Sverige och hela albumet har släppts. Då kommer jag säkert ägna många långa stunder till att lyssna på hennes musik på spotify, och fundere på hur mycket eller lite jag älskar de olika låtarna. Det är få artister jag fastnar så brutalt för. Innan henne var det nog Tallest Man on Earth, men honom har jag tröttnat på, och det har inte hänt ännu med Lana.

Ja, jag är så besatt som jag låter.

Om två veckor lämnar jag Sydafrika för Namibia. Skriver min sista tenta, käkar lunch, hämtar min packade väska och beger mig iväg på en biltur genom Botswana.

Om tre veckor har jag faktiskt landat i Sverige. Hunnit slå mig ner i soffan hemma i väsby. Kramat om Emil. Duschat. Pratat i 180 om allt möjligt. Njutit av lite Svensk mat. Inte fattat någonting.

Just nu måste jag dock ta en dag i taget. Nu tänker jag: Om en dag så har jag skrivit klart Historiatentan, och må det bära eller brista för sjuk är jag fortfarande och det blir nog till att ringa herr Doktor imorgon och fråga hur många dagar jag bör vänta innan jag söker upp honom igen. 

Det är helt bisarrt det där med tid. Jag vet, VET, att jag kommer att sakna den här platsen. Så fort jag kommit hem och lugnat ner mig lite så kommer det poppa upp tankar om vad jag borde ha hunnit med eller tagit mig tid till, hur jag borde ha spenderat mina pengar, att jag skulle ha fotat lite mer, att jag skulle ha förstått bättre hur häftig upplevelse detta är. Fast samtidigt fattar jag ju det, hur coolt detta har varit, hur glad jag är över att jag åkte hit, hur mycket jag har utvecklats med alla dessa nya tankar som trängs om utrymmet i huvudet.

Sitter i skolan för att mitt Internet har tagit slut och jag måste spara pengar. Längtar hem till sängen, men jag måste studera till sent ikvälll och gå upp tidigt imorgon. OM jag klarar den här tentan är det tur, för jag har inte pluggat tillräckligt. Det har inte gått med huvudvärken.

well well, kalaskul blogg detta just nu förstår jag.

Jag sitter här och skakar av kyla och ser fram emot att skriva min första final exam, denna morgon i jämförande politik. Jag är inte ironisk, fan vad jag ser fram emot att få detta avklarat! Känslan av att jag efter lunch idag kan svassa ut och stryka bort en fjärdedel utav den kvarvarande bördan ifrån skolarbetet, sätta mig i biblioteket och unna mig lite streaming av nyhetsmorgon på skolans wifi en stund innan jag måste hem och fortsätta studera till Historian på fredag, det är en skön känsla.

Jag har faktiskt följt med i Sveriges debatter väldigt aktivt härifrån genom att göra just så, sitter ofta och kollar Gomorron Sverige, Nyhetsmorgon, debatter som har lagts upp på youtube, läser ledare och krönikor och nyhetsartiklar och allt vad det heter. Det känns som att mycket har hänt nämligen. Innan jag åkte hit så hörde jag inte ett knyst om tiggare på Stockholms gator, men jag har förstått att det samtalsämnet har växt fram till en ritktigt het potatis de senaste månaderna. 

Så. Eftersom att jag är kall och trött och besviken på särskilda saker i mitt liv just nu så tänkte jag PEPPA mig själv med en lista på fem riktigt positiva saker.

♦ Obama har sagt "Congressen, ni har inget säga till om!!!" och tagit till klimatårgärder, som ur ett Amerikanskt perspektiv, heter duga. Jag tror att han har planerat detta noggrannt eftersom att USA har en stor rörelse med bland annat HÖGT uppsatta politiker som inte tror på global uppvärmning, och nu när han alltså ändå inte kan bli omvald så passar han på att implementera policies. Självklart är de inte tillräckliga, men det är inte Sveriges heller på långa vägar. Dock är ju USA en av världens värstingar så det är ju bra att det börjar gaska upp sig.

♦  Imorse vaknade jag utan huvudvärk. På sätt och vis är det lite läskigt hur effektiva pillrena doktorn gav mig är - men min förhoppning är att bara behöva ta antibiotikan till imorgon istället för den+smärstillande/febernedsättande av den starkare sorten. Jag är dock tacksam, hade blivit ruskigt svårt att klara denna morgon utan.

♦  TRE veckor idag tills jag åker hem!!! Om jag överlever flighten hem från Namibia dvs. Nu skulle ju detta vara en positiv lista, men vi bokade BRITISH AIRWAYS vilket jag var superglad för, sedan visade sig att flygbolaget som styr den flighten är Kulul airlines. Ett Sydafrikanskt lågprisbolag. Tycker ni det låter soft eller? I don't. Drömde redan inatt mardrömmar om flighten. Flygrädd-deluxe. FML.

♦   Att jag mår såpass mycket bättre betyder att jag förmodligen kommer kunna följa med på äventyr i helgen. Vi ska till Mardis gudföräldrar i Johannesburgs omnejd, så förutom att se de lite trevligare delarna utav den staden så kommer vi även att besöka Soweto (stort, känt township. Nelson Mandela bodde där med sin första fru och sina barn, innan han började leva underground för ANC åren innan han fängslades).

♦  Jag försov mig inte imorse. Det hade varit så makalöst dumt, eftersom att jag måste vara i skolan tidigt och hitta rätt sal. Tro mig, det var hög sannolikhet att jag skulle vakna tio i nio och springa grinandes till skolan i panik. Yeah.

Då har man varit och besökt el doctore. Han var väldigt bra, tog mig på allvar och förstod att jag kände i kroppen att det här inte är någon vanlig svenne-influensa. Efter lite diskussioner så kunde han utesluta misstankar om malaria, han var även inne på hjärnhinneinflammation och menar på att om jag börjar spy eller får ondare i huvudet så måste jag åka tillbaks till sjukan. MEN, det han kunde konstantera är att någon elak bakterie har gjort intrång i kroppen min och jag har fått diverse mediciner, inklusive antibiotika vilket dom ju älskar här borta, för att råda bot på det. Jag har fått en fem dagars kur och jag hoppas sannerligen att jag blir bättre fort, jag har sluttentor som börjar imorgon och i nuläget är jag trött, gråtfärdig, har ont och vill bara sova och tycka synd om mig själv.

Thank you science för pillrena.

Blir lite trist uppdatering nu ett tag. Huvudet fungerar inte, kroppen gör ont och mitt internet pajade igår. Låter lite melodramatisk nu kanske men jag måste vara alert och ha tillgång till saker om jag ska lyckas med mina exams den här veckan, och än så länge går det inte bra...

Såna här dagar längtar jag till att packa och fara hem. Ska bara klura ut hur jag ska gå med mig allt hem, eheh. Hoppas ni där hemma har det superbra, nu när det blir Juni och sommaren officiellt kickas igång. Här är det så galet varmt, Org kom idag och sa att vintern här inte verkar vilja börja. Ja, det tackar jag för när jag sitter i shorts och käkar mintglass vill jag lova.

Insåg att min inlägg igår om att det var fyra veckor till flighten hem var fel, det var fyra veckor från i onsdags. Jag har inte så bra koll, kommer hem på en torsdag, inte en fredag. Så, var tvungen att säga det för jag hade ju stört ihjäl mig på felet annars:)

Annars?  Mår sämre per minut, är helt röd i ansiktet och varm och trött och huvuvärk = jag skulle tippa på att det är feberkänningar jag njuter av, så jag går hem om några minuter och det blir pluggpaus resten utav kvällen. Ska dricka vatten, äta frukt och sova.

Phu!

Alltså, ni måste hålla med mig om att jag ser ut som en annan, lite galen person, med glasögon? Mina ögon ser så små ut, skulle lätt kunna tänka mig att spela en ondskefull skurk i ett drama på SVT med glasögonen på.

OKEJ, jag är i alla fall sjuk, har ont i ögonen och huvudet och pga att det är minst 25 grader ute idag och jag tog på mig jeggings och skjorta så är jag också behagligt lökig. Det är näst sista helgen i Potch och jag kommer nog studera mer än någonting annat. Ack och ve.

Jag har funderat lite på vad som har hunnits med här i Sydafrika och det enda jag ångrar är nog att vi aldrig hyrde en bild för en vecka eller så när vi hade det lugnt i skolan och bara körde runt till närliggande städer och såg oss omkring. Potch i sig känner jag mig ju rätt färdig med, men det finns nog en hel del inom några mil som man kan hitta på. Bara att se hur andra småstäder ser ut. Men, det blir i alla fall Johannesburg och Soweto nästa helg.

Det har var ju intressant.
Aja, tyck synd om mig för att jag är sjuk och ha en ljuvlig helg.

Jaha. Känner för varje minut att jag börjar bli sjuk. Det började igårkväll med att det sved i ögonen och sedan halsen, men imorse var halsonten borta så jag gissade att det var lugnt. Meeen nu sitter jag här med röda ögon, nyser och huvudet blir tyngre. 

Med andra ord: Inget gym för mig i eftermiddag och hem direkt efter lektionen.

Undrar om sjukan beror på att det är så KALLT inomhus? Möjligtvis...

BORING.