.

Det går verkligen inte bra för mig här nere. Jag vaknade vrålsjuk imorse; bihåleinflammation är teorin hos de som är kunniga. Jag kunde knappt ta mig upp ur sängen pga huvudet som bara dånade och det är, jag skojar INTE, ungefär 10 grader inne i vårat hus. Vilket gör att jag mår dåligt konstant när jag är hemma, och har väldigt svårt att koncentera mig på studierna. Så nu har jag fått en andra antibiotikakur utskriven med diverse mediciner som ska tas vid sidan av. I bästa fall blir jag frisk lagom till Namibia om 8 dagar, men studierna är tuffa just nu och jag har två sluttentor nästa vecka. Att jag gnäller över detta är ju inte egentligen för att jag är sjuk som så, det är för att min sista tid i Potch har förstörts till stor del eftersom att jag inte kan hålla humör och energi uppe när jag anser att det hade behövts som allra mest. 

[Sitter och kollar ett inslag på nyhetsmorgon om antibiotikaresistens... Känns inte helt OK att trycka i sig två kurer på två veckor egentligen].

Såatt..
Men det fnns också väldigt mycket som går min väg, så jag kanske ska ägna denna stund till att fokusera på lite trevliga saker.  Igår bjöd vi ut Tina på middag för att få en ordentlig kväll tillsammans innan vi åker. Hon är en utav de personer som jag kommer att sakna, en så oerhört klok, varm och härlig människa att vara omkring. Hon studerar apotekare och bryr sig mycket om andra människor, vilket verkligen genomsyrar hennes sätt att vara. Vi åt, som ni ser, en redig efterrätt men jag lovar att vi åt god mat innan också. Kvällens höjdpunkt var nog när Tina sa till servitören "I was planning to stab you with my fork" när han glömde bort en sak. Fast hon skrattade när hon sa det, jag lovar att stämningen var föga hotfull. Jag kan bara önska att våra vägar korsas igen. Hon har aldrig lämnat Sydafrika så att komma till Sverige känns avlägset, men jag har en känsla av att jag inte har satt min fot i Sydafrika för sista gången när jag åker om två veckor... Så förhoppningsvis blire det ett "vi ses senare" och inte ett farväl. Det är så hemskt konstigt att åka ifrån människor på det här viset. 

I övrigt är jag lite kärlekskrank idag och tänker på min familj som jag är väldigt tacksam för. Och de står ut med en väldig massa stojeri ifrån mig, vilket kanske behövs eftersom att personer som jag med känslorna utanpå inte alltid är helt roliga att vara omkring. Så om ni läser detta kära familj så ska ni vet att jag älskar, uppskattar och saknar er! Bara två veckor till hemfärden. Och Elin, jag förlåter dig för att du åker till Spanien innan jag kommer hem och är borta i flera veckor.. Din jäkel.  

Resten av kvällen ska jag gå miste om en utekväll med mina vänner till förmån att sitta hemma och tillfriskna samt studera. Wish me luck!