.

Om två veckor lämnar jag Sydafrika för Namibia. Skriver min sista tenta, käkar lunch, hämtar min packade väska och beger mig iväg på en biltur genom Botswana.

Om tre veckor har jag faktiskt landat i Sverige. Hunnit slå mig ner i soffan hemma i väsby. Kramat om Emil. Duschat. Pratat i 180 om allt möjligt. Njutit av lite Svensk mat. Inte fattat någonting.

Just nu måste jag dock ta en dag i taget. Nu tänker jag: Om en dag så har jag skrivit klart Historiatentan, och må det bära eller brista för sjuk är jag fortfarande och det blir nog till att ringa herr Doktor imorgon och fråga hur många dagar jag bör vänta innan jag söker upp honom igen. 

Det är helt bisarrt det där med tid. Jag vet, VET, att jag kommer att sakna den här platsen. Så fort jag kommit hem och lugnat ner mig lite så kommer det poppa upp tankar om vad jag borde ha hunnit med eller tagit mig tid till, hur jag borde ha spenderat mina pengar, att jag skulle ha fotat lite mer, att jag skulle ha förstått bättre hur häftig upplevelse detta är. Fast samtidigt fattar jag ju det, hur coolt detta har varit, hur glad jag är över att jag åkte hit, hur mycket jag har utvecklats med alla dessa nya tankar som trängs om utrymmet i huvudet.

Sitter i skolan för att mitt Internet har tagit slut och jag måste spara pengar. Längtar hem till sängen, men jag måste studera till sent ikvälll och gå upp tidigt imorgon. OM jag klarar den här tentan är det tur, för jag har inte pluggat tillräckligt. Det har inte gått med huvudvärken.

well well, kalaskul blogg detta just nu förstår jag.