Lite av vad Gaga bjöd på
Jag tycker ni ska ta er en ordentlig titt på de två nedersta bilderna.
Helt galet.
Nu, efter en smäckad helg, måste jag sova.
Den här veckan är busy!
"I am only a given gesture"
Konserten var lite som en teater, men mest en show med fet bas och en riktigt intressant huvudrollsinnehavare. Budskapet var tydligt att man skulle vara den man vill och lämna konserten och känna sig lite friare.
"Stockholm, tonight we ARE FREEEE!"
I början var det hyfsat städat på läktarna men en bit på showen så började även folket på C-läktarna, där jag satt och som är riktigt dåliga platser, stå upp och dansa. Helt underbart. Gaga skrek rätt ut och vi skrek tillbaks! Scenen ändrades i takt med kläder och låtarna pumpades fram utan att kännas nötta. Hon körde järnet med allt vad det innebär i hennes mått mätt.
Bäst var Bad Romance, Alejandro, Paparazzi och Speechless.
Paparazzi sjöng hon, bör nämnas, samtidigt som hon ålade runt på scenen framför ett gigantiskt monster som var fiskliknande med tentakler. Alltså detta fakemonster var flera meter högt och lös igenom käften så att den blottade sina gigantiska vassa tänder. Det var... magiskt?
Alejandro framfördes liggandes i en fontän, samtidigt som fakeblodet blandades ut med vattnet. Sen började fontänen eldas upp eller någonting i den stilen.
Och Speechless sjöng hon alltså i underkläder, spelandes på pianot i otakt och med ena foten på tangenterna ibland, samtidigt som pianot brann och såsmåningom så stod hon liksom med ena knät på pallen och andra rätt upp i luften samtidigt som huvudet var framåtböjt och hon satte riktigt fina toner..
you get the picture? Lady Gaga äger nog Globen numer.
Jag är glad att jag gick dit, men trots min önskan om att hålla liv i "ensam är stark" så måste jag säga att man känner sig rätt patetiskt när man går ensam på en stor konsert. Det var bara någonting tragiskt med att sitta på C-läktaren brevid Fru Torrboll och äta godis med mig själv. Ville springa fram till oanande främlingar efterråt och ba hoppa in i konversationer, "åh! Amen eller hur, tycker verkligen det var för långa pauser under klädbytena men vad fint hon sjöng!". Globen är för stor för enstöringar helt enkelt.
Natti!
Lady Gagaloooo
Det är ju en del skriverier nu när fröken Gaga besöker stan igen
Jag tycker hon gör riktigt skön musik. Men hur töntigt detta än må låta så tycker jag mer än så att hon är en fin förebild. Knappast för hennes texter eller för hennes outfits i sig, utan för det hon säger i intervjuer. Hon vill att man ska vara den man är och se ut som man känner för. Det låter förstås simpelt och yadda yadda, men det är inte det. För vi allesammans följer normer vare sig vi vill eller inte.
Ska man sticka ut ska man göra det på rätt sätt, när det gäller både kläder och smink. Sociala oskrivna regler har haglat över oss hela livet. Så jag tycker det är helt galet inspirerande med någon som ger blanka fan i det, det är inte enkelt.
That being said ska det bli fantastiskt att se henne i Globen imorgon. Jag hade inga planer för kvällen så jag bokade precis en helkass plats på C-läktaren för några hundra, kommer verkligen bli kul! Hon sjunger väldigt bra live och jag ser fram emot att höra Speechless, Bad Romance och Paparazzi. Jag får väl ta med en kikare eller nått för jag sitter så långt upp.. men jag är övertygad om att jag får roligare där än hemma framför TV:n.
Men..men..nejje!!
Det här är inte okej!
Flight of the conchords kommer till Sverige i Maj. Detta fick jag reda på nu, fyra dagar efter biljettsläppet. Och det är slutsålt. Jag är oerhört angelägen att se dem live.
Låt mig nu uttrycka min sorg med ett ord.
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!
Eller med deras ord, I've got hurts feelings..
Fanfanfanfanfan!
I want you guys to to something togheter with me
Florence+The Machine 2/3 på Debaser
You've got the love LIIIIVE
Här kommer en härlig version utav You've got the love.
Jag ska fan go lesbo och gifta mig med henne. Sen ska jag tvinga henne att sjunga för mig nästan dygnet runt, tror ni hon skulle gå med på det? Hm. Kanske inte;(
Nu ska jag till jobbet och se till att inte sjunga för kunderna.
Glädje. Hur kan jag uttrycka det bättre än så?
Alltså... jag kom just hem ifrån Florence and the machine konserten.
Det var helt fantastiskt, jag vet inte hur jag sa uttrycka det mer passande än så. Hennes röst, energin, glädjen, stämningen. När hon öppnade munnen för att sjunga så fyllde stämman precis hela rummet. Jag har aldrig hört en så vacker röst. Det kände som att den aldrig kunde brista.
Stundtals gick hon lös på en trumma eller skuttade runt på scenen med håret över ansiktet och bara levde sig in i precis allt och älskade det. När hon pratade med publiken var det skrattandes och uppriktigt, vi jublade som tokar och hon kastade blommor till oss. Mickstativet var klätt i blommor.
Det var så jävla bra att jag nästan dansade från busshållplatsen i mörket.
På slutet fick hon publiken att delta i någonting jag aldrig upplevt förut i framträdanden, jag berättar mer om det och visar video i ett annat inlägg.
Tillsvidare får ni avnjuta en delar av Hurricane Drunk och Between to lungs. Det är inte mina favoritlåtar med henne, däremot gjorde hon det så himla fint live så det var underbart ändå.
(Bilden är sådär, men ljudet sjukt bra för att komma från en liten kompaktkamera).
Hurricane Drunk
Between to Lungs
(Kolla en minut in för magi)
Åh kan jag inte få uppleva det igen och sen igen?
Jag är nördigt förtjust i hela upplevelsen.
Dog days are over
bild från ukfests.co.uk
“I want my music to sound like throwing yourself out of a tree, or off a tall building, or as if you’re being sucked down into the ocean and you can’t breathe,”
Jag ska se Florence+The Machine på Debaser nästa vecka, bokade ganska spontant efter att egentligen bara ha lyssnat ordentligt på en utav hennes låtar, underbara You've got the love. Lyssnar därför igenom albumet Lungs på spotify nu och min förälskelse i hennes röst och talang växer sig bara starkare. Hennes musik har en konstig effekt på mig, jag känner mig stark, glad och vemodig på samma gång.
Tracks som bör höras;
Dog Days Are Over
Rabbit Heart
Cosmic Love
You've got the love
There's a ghost in my mouth
And it talks in my sleep,
Wraps itself around my tongue,
As it softly speaks
then it walks, then it walks
then it walks with my legs
Efter att ha sett ett par inspelade framträdanden kan jag vara säker på att hon är grym live. Det kommer vara någonting speciellt att se henne och hennes röda kalufs träda fram i symbios med den där stämman.
Och hennes texter hörrni, hennes texter. De lyfter ur musiken ibland.
A falling star fell from your heart and landed in my eyes
I screamed aloud, as it tore through them, and now it's left me blind
Jag ljög just för TV4
Hon frågade mig hur jag brukar äta min semla.
"Jag brukar äta utan mjölk som den är, och helst utan mandelmassa"
Hon frågade hur många jag äter.
"Jag brukar äta bara en"
Hon frågade om det var på semmeldagen.
"Njae, alltså dagarna kring semmeldagen. Oftast efter"
Vad är det för jävla svar? Varför ljög jag om semlor?
Jag vet inte ens när semmeldagen är för övrigt.
The Men Who Stare At Goats
Jag hade läst ett par recensioner om denna fantastiskt döpta film utan att egentligen riktigt haja vad den handlar om. Jag visste bara att jag kunde förvänta mig Ewan, Clooney, Irak och lite getter.
Det är en vrickad berättelse om en journalist(Ewan) som blandas in i en väldigt säregen situation då han träffar på den gamle militären Lyn(Clooney). Lyn tar med sig journalisten rätt ut i ökenland för ett uppdrag som inte någon av dem egentligen begriper, man kan väl säga att de styrs utav en speciell psykisk förmåga som Lyn besitter. Jag vet inte riktigt vad manusförfattarna tänkte, och jag vet inte riktigt vad skådespelarna tänkte som antog sig uppdraget, men jag är glad i hågen att den här filmen fick bli verklighet. Den är helt enkelt allt vad beskrivningen för jävla skön innefattar.
Dels är det snyggt filmat och bra upplägg, och dels har skådespelarna en fin kemi. Det är ingen kärlekhistoria inblandad, allting har inte någon förklaring, den är oförutsägbar och vill man se en djup mening i den skulle det kunna gå, vill man inte det så går det lika bra. Den här filmens konstiga handling genomförs med en enkelhet.
Och titeln?
Att stirra på en get för länge kan få oanade konsekvenser.
Aldrig Ensam
Jonathan Johansson, live på P3 Guld Galan.
Låten är väl värd att slå upp på Spotify och lyssna till.
Men aldrig i mitt liv har jag sett ett så pretantiöst framträdande.
Haha well det är ju musikaliskt i all fall..
"Take a piece of the buffalo"
Gina Yashere
Stand-up komedi med en brittisk donna från Nigeria som älskar att driva med ursprung.
Så sjukt rå stämma hon har när hon pratar.
"Han sitter där uppe med konfekt. En ilsken spågubbe"
Jag kan inte inte garva. Guaranteed to make me laugh.
För övrigt har jag -48 kr på mitt konto!!!
Rikedomar, spröd mig.
If you've got the blues, throw on some porn
Jag måste säga att med tanke på hur mycket energi som lär gå åt till animation för att skapa blåa hybrider som sätter på varandra; imponerande insats! Lär bli en av de mer intressanta, och kanske blir den också dyrare än världens hittills dyraste p-rulle som är baserad på Pirates of the Caribbean.
Jag har inte sett den, bör inflikas.
What's the point
Den här fastnade jag mycket för. Jag älskar hans röst.
Johnossi - What's the point
Lady Gaga
För det första har jag aldrig sett någon göra någonting liknande med ett piano, för det andra så måste jag säga att hon verkar för jävla go. Såg henne hos Oprah och när hon talade så verkade hon så sårbar och försiktig, trots allt. Kul att se henne sjunga och spela piano också. Speciellt i en så extrem outfit.
Lady Gaga - Speechless
Fast min fav med henne är Bad Romance, any day.
The Constant gardener
I början av filmen får man veta att huvudpersonens fru har dött. De båda var från England men delade ett liv tillsammans i Afrika, och i filmen flyttas vi mellan kåkstäder och öknenområden i hans kamp för att få reda på vad som låg bakom hennes död.
Kärlekshistorien är verkligen fin i sig. Det är dock inte den som gör att jag sitter och stirrar på skärmen konstant, fast filmen visas på SVT så jag inte har några reklampauser att fylla på mitt te under. Min tekopp står tom. På skärmen visas scener som skulle kunna varit tagna från verkligheten. Människor som används som försökspersoner av västerländska sjukmedelsföretag. Människor som lämnas till att dö, för sådana är reglerna. Skildringen av vinstdrivna företag flätas in med kärlekshistorien och utspelar sig på orange jord med karga träd ur marken.
Det är så mycket stämning,
För att vidare övertyga den som läser detta om att det är en sevärd film utan att gå in för djupt på detaljer - jag grät tre gånger. Jag vet att det är en film och skådespelat och så vidare, men det finns så mycket tanke bakom. Och jag är sanslöst lättsåld när det gäller stämningsfull musik och vackert foto.
Sen är jag rätt mesig, bör tilläggas.
Men när ni vill spendera någon stund i era liv med film är denna värd.
I won't believe it
Please don't deceive me, I'm just so easily fooled
But there's some things they do not want the answers to
Don't want to bring all that up, but they keep leaking it out
What to do?
We'll just let it be until they all need...
Bulletproof glass
Marcus skickade över lite låtar till mig förra veckan och jag har inte tänkt på att lyssna på alla. Så slumpar min iPod fram den här låten och ungefär tre sekunder in går jag omkring och är betagen.
Julians speciella röst med det här rofyllda soundet, med den häftiga texten.. Ahh.
I love.
Jag kan inte skilja på
Sitter och lyssnar på Melissa Horn.
Hon är en svensk brunettjänta som sjunger i ljuv stämma till klingande, enkla melodier.
Lite piano, lite gitarr. Och som med så många andra artister av den här typen är det texterna som blir huvudorsaken till att man lyssnar, melodierna får sedan betona innebörden av orden bäst de kan.
Jag har länge varit allmänt negativt inställd till "knepig" musik, kategorin där både Melissa och Sveriges storfavorit Lars Winnerbäck passar in väl. Men så på senare tid har dagen krävt minuter till att faktiskt lyssna. Och mot min egen vilja har jag gett vika och förstått att jävlar, det sjungs ju i princip från mitt eget huvud. Det sägs så mycket jag vill ha sagt. En hel del kan filtreras bort, men sen så faller en textrad in som omedelbart sätter sprätt i tårkanalerna och det står tydligt att jag måste vika mig.
Knepig musik är himla vacker, och du Melissa, är väldigt knepig.