.

Sitter och lyssnar på Melissa Horn.
Hon är en svensk brunettjänta som sjunger i ljuv stämma till klingande, enkla melodier.
Lite piano, lite gitarr. Och som med så många andra artister av den här typen är det texterna som blir huvudorsaken till att man lyssnar, melodierna får sedan betona innebörden av orden bäst de kan.

 Jag har länge varit allmänt negativt inställd till "knepig" musik, kategorin där både Melissa och Sveriges storfavorit Lars Winnerbäck passar in väl. Men så på senare tid har dagen krävt minuter till att faktiskt lyssna. Och mot min egen vilja har jag gett vika och förstått att jävlar, det sjungs ju i princip från mitt eget huvud. Det sägs så mycket jag vill ha sagt. En hel del kan filtreras bort, men sen så faller en textrad in som omedelbart sätter sprätt i tårkanalerna och det står tydligt att jag måste vika mig.

Knepig musik är himla vacker, och du Melissa, är väldigt knepig.