.

Alltså... jag kom just hem ifrån Florence and the machine konserten.

Det var helt fantastiskt, jag vet inte hur jag sa uttrycka det mer passande än så. Hennes röst, energin, glädjen, stämningen. När hon öppnade munnen för att sjunga så fyllde stämman precis hela rummet. Jag har aldrig hört en så vacker röst. Det kände som att den aldrig kunde brista.

Stundtals gick hon lös på en trumma eller skuttade runt på scenen med håret över ansiktet och bara levde sig in i precis allt och älskade det. När hon pratade med publiken var det skrattandes och uppriktigt, vi jublade som tokar och hon kastade blommor till oss. Mickstativet var klätt i blommor.

Det var så jävla bra att jag nästan dansade från busshållplatsen i mörket.

På slutet fick hon publiken att delta i någonting jag aldrig upplevt förut i framträdanden, jag berättar mer om det och visar video i ett annat inlägg.

Tillsvidare får ni avnjuta en delar av Hurricane Drunk och Between to lungs. Det är inte mina favoritlåtar med henne, däremot gjorde hon det så himla fint live så det var underbart ändå.
(Bilden är sådär, men ljudet sjukt bra för att komma från en liten kompaktkamera).

Hurricane Drunk


Between to Lungs

(Kolla en minut in för magi)

Åh kan jag inte få uppleva det igen och sen igen?
Jag är nördigt förtjust i hela upplevelsen.