.

24. Går du på någon diet? – Nej. Men jag är medveten om vad jag äter och att det ska vara skonsamt mot mage och hjärta.

25. Nämn tre maträtter du äter ofta? – Vegetarisk lasagne, pasta med köttfärsås och bulgur med schnitzel.

26. Vad dricker du till vardags? – Vatten och juice.

27 Om du dricker alkohol, vad dricker du helst? – Just nu är jag inne på öl.

28. Lugn hemmakväll eller party all night long? – Lugna kvällar. Är jag på socialt humör så är lugna kvällar med en större grupp vänner gött.

29. Tycker du om att fika? – Alltså. Jaa om det är med folk jag redan känner.

30. Vilka tidningar brukar du läsa? –OmVärlden, Camino

31. Favoritprogram på TV? – Hehe.Dr Phil, Lyxfälla, allt med familjen Kardashian.

32. Hur skulle du beskriva ditt drömhem? – Inte så stort att det är jobbigt att hålla reda på eller vara själv i. Nyrenoverat badrum med schysst duschkabin, öppna ytor. Mysigt, höga fönster.. 

33. Pedant eller slarver? – Pedant deluxe.

34. Dricker du kaffe och i så fall vilken sort?- Sorten varierar men alltid ekologiskt och helst fairtrade. Mörkrostat, mjölk. Favoriten är med lite irish cream kaffe i blandningen.

35. Tråkigaste hushållssysslan? – Diska. Saknar diskmaskin.

36. Leva nu, längta eller minnas? I vanliga fall längtar jag mycket men jag försöker med nuet.

37. Något du aldrig skulle klä dig i? – Polotröja.

38. Vad gör du för att rensa huvudet och få extra energi? – Pratar med  vänner, sjunger, lyssnar på bra musik, tar en tupplur.

39. Drömresemål? – Bora bora. För tillfället. annars åker jag gääärna runt i USA eller Australien under en längre period.

40. Värsta resmålet? – Findlandsfärja lockar inte överdrivet mycket. 

41. Vad är det finaste du gjort för någon? – Vet inte. 

42. Vad tråkar ut dig? – Mitt liv just nu. Jag tråkar ut mig själv.

43. Beskriv en perfekt vardag för dig? – Vänner, pojkvän, ridning, soligt.

OCD, tvångstankar, är ett väldigt otillåtande psykiskt sjukdomsstillstånd. Mitt mående just nu är bevis på detta. Jag sitter som paralyserad i min soffa och vet inte vad jag ska ta mig till; det blir så när jag måste bemöta ett problem som bara kan lösas om jag utsätter mig för det jag är rädd för.

Om jag hade trott på att allting hade en mening så hade jag kanske funnit någon slags tröst i att man härdas när man tvingas genomlida saker. För på något sätt är det lärorikt att leva med en sjukdom som kräver ett aktivt bemötande varje dag, flera gånger, mer eller mindre med koppling till ångest eller skam. Jag menar jag har blivit en väldigt insiktsfull person de senaste 11 åren, och min kamp har faktiskt inneburit att jag har brutit mig loss från det som det var när det var som allra värst. Och tro mig, det krävde en jävla viljekraft. Man måste bryta sig igenom flera lager. Man ska ta sig ifrån håglöst och hopplöst, oro, rädsla och förtvivlan till tilltro, stryrka, vilja och resultat. Istället för att bortförklara så bemöter man det som framkallar rena flyktkänslor inombords.

Min instinkt just nu är att gå härifrån, men jag sitter kvar eftersom att det inte löser några problem. Och jag vet att jag måste ta tag i dem förr eller senare. Efter den instinkten kommer hopplösheten, den där känslan som sjunker in i bröstkogen och säger att "det är lika bra att ge upp. du har inte en chans. ge upp istället då".

Egentligen kan det här inlägget tyckas vara vänligt personligt men det jag känner är till viss grad representativt för någonting som över 100 000 svenskar upplever varje dag. OCD är vanligt. Det är bara det att den allmäna kunskapen inte är särskilt utbredd - alla har haft lite tvångstankar hit och dit men somliga fastnar och utvecklar dessa till ett helt system inom dem själva som invovlerar alltifrån mentala tvång till faktiska handlingar. Jag är väldigt less idag och känner mer för att flytta härifrån än att ta tag i problemet som i detta fall kretsar kring min lägenhet. 

Näe, hörrni. Nu måste jag resa mig ur denna soffa. Ta ett gäng djupa andetag, laga lite mat och försöka ignorera elefanten i rummet ett tills jag återgått till hyfsat normaltillstånd. 
 

Det behagliga med ändrade planer för framtiden är att det handlar om en omställning i huvudet främst. Det har ju ändå inte påbörjats ännu, man bara trodde att det skulle bli på ett visst sätt. Det är okej när förutsättningarna förändras och planerna ställs om. Jag är faktiskt lugnare nu.

Nu är det plötsligt andra utmaningar jag står inför; och de kan gå vägen. Men å andra sidan så kan det kännas olustigt att tappa kontroll. Det finns många lösar trådar i mitt liv och jag vet ärligt talat inte om min tidsram för att ta tag i dem är realistisk. Kanske. Det allra viktigaste i mitt liv är att inte stressa. Min kropp är skör efter alla år av utmaningar och när jag som 24 år gammal har ont på så här många ställen så är det bara att inse: det här är det inte värt.

Brukade ni undra som tonåringar hur erat liv skulle se ut när ni började närma er 25? För mig var det alltid så avlägset, jag skulle ju vara så vuxen då. Ha så mycket erfarenhet. Bo själv, arbeta, ha en ordentlig klädgarderob och en stadig livsstil och jag skulle vara förbannat redig. Jag tillät mig själv att tro detta eftersom att jag kände mig så liten och så udda och såg fram emot att detta skulle ändras. Jag hoppades på att utvecklas till någon som var mer praktiskt anpassad till det här samhället. Samtidigt var jag precis lika orolig för att det skulle gå fel på vägen. Eller så hade jag rent utopiska idéer om livet, sådana som gör att man allt som oftast slutar upp besviken.

Det enda jag kan bestämma mig för i mitt nuvarande skick är att inte utgå ifrån vad jag föreställt mig skulle ha varit. Nu måste jag hålla mig till det som är och göra vad jag kan med det. Många har sagt till mig "en dag i taget". Så idag tar jag ledigt.

 

Det är svårt nog att plugga just nu, så när jag upptäcker att allt som ska läsas inför tentorna inte ens står på schemat så blir jag fan helt förstörd. Det här är lätt det sämsta jag har presterat i hela min akademiska karriär.

Men! Jag har en överlevnadsmetod. På youtube finns mängder med osläppta singlar med Lana del Rey, de flesta underbara att lyssna på. Hon är en redig talang om hon har skrivit allt det här helt själv. Dessa två är ett par favoriter i mängden och de får rulla på i bakgrunden medan jag plöjer igenom ytterligare en artikels om jag inte visste att jag skulle ha läst. Heehee.

Det här var alltså tre år sedan. Otroligt behagligt det ser ut. Ja, vilket det var också. 
Idag är jag inte på Bali och det märks. 

Jag kommer ihåg när jag var i färska tonåren och spendera väldigt mycket tid framför datorn. Då brukade jag gå in på tonystone.com och söka på alla världens länder och spara ner vackra bilder i mappar från vardera land. Jag hade olika naturfoton från de flesta länderna i världen och ibland kunde jag sitta och bara bläddra och bläddra utan att begripa mig på hur det kunde finnas så otroligt myket fint. En utav mina favoritmappat var "Indonesien". Jag hade sett bilder på ett alldeles särskilt tempel som jag ville besöka en vacker dag, och naturen verkade så enastående lummig och fin.

Då visste jag förstås inte att jag spontant skulle hamna på Bali. Och att jag en dag skulle passera templet från mina drömmar när jag satt i bilen för att åka någon annanstans. Givetvis visste jag inte heller att jag just detta dygn skulle vara brutalt sjuk och bokstavligen fick släpa mig fram för att orka gå. 

Men det väldigt fint ändå. Jag däckade i bilen efterråt istället. 

 

Nu ska jag diskutera någonting som jag har gått och funderat på i dagarna. Det var ett tag sedan jag bloggade aktivt och det märks säkert i det jag har skrivit. Det är lite hackigt när jag försöker formulera mig så ni får ursäkta detta (jag skyller på att jag studerar på engelska och skriver uppsats nu i dagarna).

Följande situation är ni säkert bekanta med: 
En kvinna är upprörd av någon anledning. Hon uttrycker detta. Eller så upplevs hon vara lättretlig i en situation när detta mycket väl kan ha haft legitima skäl. I alla fall, så får hon responsen "har du mens/pms eller?", "är det den veckan eller?".

Nu vill jag förklara varför detta inte är okej. Mens är en biologisk förutsättning för att kvinnor ska kunna få barn. Vi föds med kroppar som såsmåningom får regelbunden mens. Mensen i sin tur kan resultera i regelbundna smärtor i magen som gör att man inte orkar mer än att ligga ner och ta djupa andetag. PMS är i sin tur ett hormonellt betingat tillstånd som kan uppstå redan innan mensen, vilket inte verkar vara allmänt känt hos de som så gärna kopplar dagarna med menstruation till irritationen. I alla fall. PMS kan vara mycket jobbigt för många kvinnor. Jag själv kan bli oerhört nedstämd. Det är någonting jag lever med regelbundet; att känna mig  genuint deppig.

Det jag vill komma fram till här är att kvinnor har mens, och ibland har de PMS*. Vilket vi alltså inte kan styra över. Därför är det för mig ett problem att det är socialt accepterat att använda detta emot kvinnor. Särskilt problematiskt känns det att jag som eventuellt objekt för ett skämt förväntas spela med och reagera lättsamt när jag egentligen blir stött och undrar hur jag på bästa sätt ska medla det till personen som driver med mig. Det är ett förminskande av mig att använda detta som ett vapen i exempelvis en diskussion där jag blir upprörd. 

Viktigt är det också att påpeka att PMS och menstruation inte ska ses som en svaghet. Jag menar inte "det är synd om oss kvinnor, vi är sköra". Det jag menar är att vi har ett fysiskt tillstånd som faktum kan vara oerhört besvärligt, är återkommande och sombör bemötas med respekt och förståelse. 

Icke att förglömma: Jag har inte lingonvecka, jag har mens. Det är inte ett farligt ord. Det är tråkigt för mig att behöva bry mig om hurvida någon tycker att det är obekvämt när jag säger det. Jag är tjej, jag får mens, deal with it. Det är extremt kränkande att bli bemött som att man är äcklig när man säger att man har mensvärk. Dessutom så kan jag komma på mig själv med att inte våga berätta att jag behöver gå och köpa tamponger helt plötsligt, jag gör för vana att hitta på någon annan ursäkt att småspringa till pressbyrån mitt i en fikastund på biblioteket. Någonstans inom mig är det programmerat att jag kanske borde skämmas lite. Not cool.

* Jag har förenklat beskrivningen av PMS och mens eftersom att jag ville skriva ett inlägg som var någorlunda kort och rakt på sak. För att jag är trött. 

 

Förra fredagen så spelade the Tallest man on Earth på Gröna Lunds stora scen. Det var succé, fastän jag missade nästan hela första halvan på grund utav lite tidsförvrring. Det förvånar mig att jag tycker om hans musik såpass. Egentligen förstår jag aldrig vad han vill med sina texter och hans person är en ganska enkel sådan. Kikade på en dokumentär i fyra delar som handla om honom och hans fru, som ju också är musiker under namnet Idiot Wind. Det var ganska så intetsägande, dom hade en hund och ett hus och fiskade ibland. No biggie. Det behöver det inte vara heller; men när jag lyssnar på hans musik föreställer jag mig att han ska vara så oerhört mystisk och djup. Snacka om att ha höga krav på en person.  Det räcker kanske med vad hans musik får mig att känna?

Ja, så är det. Här sjunger de Like the Wheel tillsammans, han och Idiot Wind. Inte min favoritversion alls men min favoritlåt på flera sätt. Det är faktiskt en av få låtar han har skrivit som jag kan relatera till enligt min egna tokning av vad han möjligtvs menar.

Det är så skönt att ha en artist man kan obsessa lite om; att kunna spela skivorna om och om igen utan att tröttna fort. 

Min telefon börjar dö. Det är en Sony Ericsson Greenheart. Liten simpel sak med schysst miljötänk, dels i materialet och dels i energisparande. Det har varit först på senare tid som jag känt en mild frustration över att jag faktiskt vill kunna vara medlem i instagram, ta sköna bilder i allmänhet, använda GPS, kolla lokaltrafiken snabbt och smidigt på internet och så vidare. Smartphonefasoner med andra ord!

Så funderade jag på om det verkligen är så att jag måste finna mig i att investera i någonting som jag vet bidrar till en del fula arbetsförhållanden. Hyckleri måhända - eftersom att jag fortfarande handlar kläder på billiga kedjor - men jag ville faktiskt kolla upp mina alternativ. Finns det någon etisk smartphone? Framförallt så tänker jag på de mineraler som bryts i Kongo för att användas specifikt till smartphones, en verksamhet som har gjort sitt för att bidra till kategorin "människor som arbetar som slavar i gruvor för att andra ska få det dom vill ha". 

Efter en stunds googlande hittade jag Fairphone.com. Hemsidan avser en smartphone som hittills har sålts till 12 000 användare och som kommer att börja testas och recenseras på riktigt nu till hösten utav experter på området. Den särskilda fokusen är just att mineralbrytningen ska vara etisk. Telefonen är en Androidvariant med kamera och allt det där skojiga som jag vill ha.

Summan av denna kardemumma: om min telefon, om faktiskt håller på att långsamt tyna bort, klarar sig i några månader till så kanske det blir denna. Ett mycket lovvärt alternativ!

Imorse när jag vaknade så skedde någonting ganska underligt. Det första jag gjorde var att plötsligt börja hålla ett tal i mitt huvud. Medan jag låg och slöade i värmen så började mitt huvud plötsligt förklara för någon vad feminism är och varför det är viktigt. Talet var alltså uppbyggt som om jag satt mitt emot någon som hade frågat mig "Men om det nu är jämställdhet som det handlar om, varför heter det feminism?" - en fråga som berättar att åhöraren oftast inte är påläst över huvud taget och kanske inte alls är intresserad utav vad det egentligen handlar om. Men så föreställde jag mig att jag svarade "Vill du verkligen veta? För i sådana fall, så kan jag förklara för dig". Och plötsligt skapads ett noggrannt, diplomatiskt men besämt tal om feminismen, baserat på den hyfsade kunskap jag besitter.

Detta låter förstås väldigt... pja, politiskt korrekt? Fisförnämnt? Löjligt? Alltså inte feminismen i sig utan att jag måste hålla ett tal i mitt huvud när jag vaknar till nån påhittad publik. Men det som jag tycker var så härligt är att i normala fall blir jag så upprörd att jag inte orkar argumentera/diskutera när jag upptäcker att en person mest är ute efter att pja, provocera eller ifrågasätta. Men nu var jag liksom sansad. I verkligheten är jag inte det när jag måste förklara för folk saker som för mig är helt uppenbara. Samtidigt vet jag att man inte kan veta allt, läsa på om allt eller vara införstådd med vissa saker; så ska man sprida ordet måste man ibland hålla sig lugn.

Aja, god morgon. 

Tjenare.
Jo, såhär är det. Min lidande blogg måste få ta del av det jag upptäckte idag. Jag hade en fantastisk förra vecka på västkusten. Sen så kom jag hem och pja, återgick till något slags sommarvemod eftersom att jag inte riktigt är nöjd med min plats i livet just nu. Jag har därför varit inne mycket idag, haft huvudvärk och varit ganska hetsig och bitter - tur att jag är ensam. MEN, jag blev tvungen att exponera kommunen för mig själv idag så fort jag insåg att idag är det dubbelavsnitt av American Idol och jag måste ha något tilltugg.

Så, jag går ut i solen. Det är fantastiskt vackert väder ute så jag blir bättre redan där.  
Jag vandrar in på lokala Ica och ser någonting jag aldrig har sett förut: EKOLOGISKA VINDRUVOR. Jag har faktiskt aktivit gått och grämt mig på sistone för att jag älskar vindruvor men de är tyvärrr det mest besprutade man kan hitta i frukthyllorna. ICAs egna i<3eco har påsistone verkligen breddat sitt utbud.

Här följer en positiv lista med dagens upptäckter på ICA:
1. Eko-vindruvorna. Givetvis.

2. Mitt ICA har börjat köpa in Urtekrams ekologiska duschkräm som jag annars bara hittat på internet eller ivälsorterade mindre butiker. Urtekram är ett danskt märke med dels livsmedel men också ett stort utbud hygienprodukter såsom tvål, deodorant, schampoo, balsam, hudlotions med mera. Dessvärre har ICA köpt in den dyraste som även är parfymfri så man får betala saftigt 70kr för 500ml, deras övriga duschkrämer kostar 50kr. Men det är i allra högsta grad värt det. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats på ämnet men jag nöjer mig med att säga att många utav de ämnen vi normalt finner i våra hygienprodukter är oerhört påfrestande för miljön och det diskuteras även effekten vissa utav dessa ämnen har på våra kroppar och hormoner.

3. Det finns nu flertalet alternativ med ekologiska pastasåser. När man inte har tid att vara en sån där hurtbulle som man förväntas nuförtiden och faktiskt ska inhandla lite halvfabrikat så är det fantastiskt att man kan stå och vela lite mellan olika alternativ. Jag såg både basilikasås och paprika-pesto som nyheter.

4. Tidigare har jag aldrig sett ekologisk buljong på ICA. Normalt sett när det väl finns brukar utbudet vara ensidigt, men nu är det både kyckling, grönsaks och kalvbuljong på tärning som kan avnjutas. 

5. Ekologisk fullkorns, dinkel och durumpasta, råris, jasminris... Utbudet på basvaror breddas även det. 

Och här följer en vidare reflektion:
Givetvis vore det bättre för livet självt om jag kanske skulle köpa frukt som växer här i Sverige under sommaren och hålla mina tassar ifrån vindruvor. Men jag är helt såld på vindruvor. Det enda som fattas mig nu är ekologiska mangofrukter för det är likvärdigt frestande för mig.

P.S Dessutom vore det önskvärt om 2 ekologiska paprikor på ICA inte kostade 40kr för det är så pass dyrt att jag hellre låter bli. Jag är student och måste vara klipsk med mina slantar. Men det är en annan (grön)sak...D.S