livets alla ironier
... att ha på sig en "Love Earth" tröja som är grön och känna sig lite stolt sådär, även fast man i huvudet vet att den har kommit på nått nedsprutat fält långt bort och sedan sytts ihop på en fabrik av någon stackars, stackars lågavlönad person.
Det kanske borde stå någonting finstilt i småttig text längst ner.
*Det här budskapet stämmer inte alls överens med verkligheten om man köper den här tröjan. Ginatricot tar inget ansvar för följderna utav din konsumtion.
holy shit
Fyhelsike vad lite jag bryr mig om för hans del (buhu, diktator, åh nej. Fuck off!) men jag undrar hur det ska gå nu? Det verkar obehagligt. Tydligen är det extrema spänningar. Det här är ett land med kärnvapen, så jag är inte helt hundra på om det känns speciellt uppmuntrande.
Har hittills bara läst detta.
En sak som bekräftar omfattningen av Nordkoreas hemlighetsmakeri är väl då att det tog två dagar för oss här att få veta att han har gått bort. Det är inte normalt, och hade inte hänt med någon annan ledare i den här mediafixerade världsstrukturen.
Ah. Usch.
ett fruktansvärt misslyckande
Och framför oss finns ett avtal om utsläpp som träder i kraft först om om nio år. 2020.
Om vi följer det har spåret så klarar vi inte att undvika den fruktade höjningen på 2 grader.
Det skulle behövt träda i kaft redan imorgon.
Jag kollar ut genom mitt fönster på en mark som i December knappt har fått smaka på snön. Jag tänker på framtid. Och jag är rädd att världen som den är ska gå oss förlorad.
Läs en artikel här, skriven av Lorentz som var på plats.
Mera information sker löpande i supermiljöbloggen.
klimatrankning
sprider vidare
Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas.
Det här är en bloggpost som ger fler barn chans att överleva och utvecklas. Den gör du nämligen inte bara fler uppmärksamma på att barn dör i onödan utan den ser även till att re:member skänker sex påsar nötkräm. Nötkrämen skickas till de barn som behöver det mest. Vi hoppas att du vill hjälpa oss att få ihop så många påsar nötkräm som det bara är möjligt.
Foto: UNICEF
håkan juholt
MEN, när man säger sådana här saker;
"Jag är en tävlingsmänniska. Jag tycker inte om att fölora. Det kanske inte är någon god egenskap, men jag har aldrig låtit mina barn vinna i någonting för att dom är barn. Dom får vinna när dom är bättre än mig, inte för att dom är barn. "
då kan man säga det med humor, med lite distans. Men när Håkan säger sådant här så är det inte skämtsamt, det är med en fixerad blick och mungipor som inte rör på sig. Och då blir han osympatisk.
Och jag är mer socialdemokrat än tvärtom, men jag vill inte ha honom som ledare.
nu när det är klimatmöte i Durban
Lite trevlig kvällsläsning!
En liten idé om kanske resa alla själviska arslen ur vagnen och lufta dem lite.
Eller jag menar, vad ska vi med naturen till. Det var inget. Vi struntar i den. Vi kan spara pengar istället så vi kan shoppa lite! Och sen om trettio år så ska vi se vad vi säger om det fortsätter såhär.
JIPPI!
(Just nu är jag på det där humöret ni vet, när man vill slänga ut TV:n genom fönstret, skrika, säga "varför ser ni inte vad som händer?!", ta en tyst minut för nån art som precis har dött ut, skita i vad alla andra tycker och bara dra och göra någonting jävligt vettigt).
bra länk
Ska vi verkligen låta folk slava och naturen förstöras, för att vi vill ha datorer och iPhones och andra härliga elektroniska produkter? Näj, självklart inte.
Bra hemsida.
detta gör jag avbrott för
Detta går ut på att provabingo.se skänker 50kr till Rosa Bandet, cancerfonden, bara genom att jag länkar till dem, och sedan meddelar tyras.se att jag har gjort detta. Lätt värt, right?
Insamlingen heter "Rosa bingo på nätet".
Gör det om du också har en blogg!
moammar gaddafi är död!
Nu när Libyens före detta diktator är ute ur bilden så hoppas jag på en så snabbt stabiliserad samhällstrukstur för Libyerna som bara möjligt! Det här är extremt spännande, och nej jag tänker inte skämmas för att jag kallar någons död spännande.
Förhoppningsvis ska det komma bra ur detta. Och just nu studerar jag demokrati så det känns som att nya världar öppnas, eftersom att jag faktiskt kan reflektera över följderna på riktigt, inte bara med helt lösa åsikter.
Okej. Tillbaks till studierna.
jag blir frustrerad av att studera det här ämnet
Istället för att försöka bemöta förslagen med hållbara upplägg så skiter vi i att lägga fram stadgar. Fuck it, right? Kvinnorna i Bangladesh kan väl få jobba 20-timmars pass med obetald övertid så att vi får billiga produkter! YAY!!!
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!!!
(Det här var 1996. Tilläggas bör att det inte har skett en världsomvälvande förbättring ännu).
öppen föreläsning om flyktingar
Jag mår inte så bra (sjuk), så jag kan inte påstå att jag var den mest uppmärksamme studenten i salen. Men våran föreläsare Frank berättade koncist och tydligt om flykting-statistik, orsaker till att de måste fly samt deras rättigheter. Och för att vi ytterligare skulle förstå deras situation visade han bland annat videon ovan.
Ja. Ni behöver ju inte se den förstås. Ni kanske redan har hajat att den inte är så rolig. Men.. jag skulle nog ändå rekommendera att ni ser den om ni ibland glömmer. För man glömmer. Och nu tror jag inte att jag kommer att göra det på länge, eftersom att hela jag är här i Växjö av just det här skälet. Någonting måste jag kunna göra för människor på något sätt. Jag har bestämt mig att det är därför jag finns.
Imorse var det föreläsning om arbetsförhållanden för kvinnor som jobbar på textilfabriker i Bangladesh. En inte särskilt uppmuntrande dag, men den har ändå inspirerat, eftersom att trots alla grymheter så sitter en full föreläsningssal med människor och tycker att det här kan vi ändra på.
Vi måste nämligen vara medmänniskor.
På måndag får jag tillbaks pengar på försäkringen för min stulna plånbok. Jag tycker att 1000 spänn får gå till läkare utan gränser, en ny mobiltelefon känns extremt inaktuellt. Så får det bli.
chiqui chiqui, ta ta ta ta... Chiquita bananas..
Skjuta ihjäl ett gäng demostranter och tvinga resten tillbaks till arbete.
Halleluja, varken Dole eller Chiquita är etiska bananföretag och eftersom att detta är en rätt oligopolisk bransch så verkar det som att jag får jobba med min förkärlek för just bananer och börja käka äpplen.
Illa dolt - jag är så jävla arg på världen idag.
det var det bästa, det bästa, det bästa jag har läst
Globalizations and it's discontents är en för jävla fantastiskt bra bok.
Den är inte bara informativ, det är också enkelt att lita på författaren Joseph Stiglitz för att han har varit bakom kulisserna som ekonomianställd för vita huset.
Han berättar koncist och med skrämmande sanningar om hur Världsbanken och IMF (International Montary Fund) arbetar, vad som ligger bakom beslut. Visste ni till exempel att USA faktiskt har veto på Världsbankens många beslut? Att endast 4% av beslutsfattarna i IMF är från Afrika, fast merparten utav lånen och arbetena äger rum i utvecklingsländerna? Att det är i förväg bestämt att ledaren för Världsbanken ska vara från amerika, och IMF's ska vara Europe, det är helt enkelt bara så det ska vara.
Så med andra ord är världens två viktigaste utdelare utav lån till fattiga nationer inte bara grundade på utvecklade länders idéer, det är också så att många utav de krav som ställs på utvecklingsländerna för att de ska få lånen är både riskfyllda och innebär uppoffringar för dem; medan vi i dessa rika länder med stor sannolikhet inte kommer att drabbas ett dyft. Vi skyddas på deras beskostnad.
Någonting är jävligt fel i maskineriet.
Det visste vi ju redan. Men jag tycker att det är obehagligt att inse hur illa dolt detta är, hur faktan finns framför oss. Det är inte det att människorna på IMF och VB är ondskefulla, men de är till merparten utbildade i ekonomi och företagsamhet, inte utveckling och hållbara samhällen.
Dags att läsa vidare!
IKEA fenomenet
Det är lite äckligt ändå med en affär där saker är så otroligt billiga att man typ känner sig dum om man inte köper dem. Hur fan kan en dörrmatta kosta 4kr egentligen? Vart tillverkas den då, hur täcker det ens fraktkostnad? Hur har man ens råd med materialet till en mjölkskummare när man säljer den för 9kr?
Och alla dessa billiga köksredskap man köper nu för att man tycker det är så himla lägligt, fast man ändå vet att man inte kommer kunna ha dem mer än under en begränsad period förren de går sönder.
Samtidigt har man inte råd att köpa dem någon annanstans när prisskillnaderna är så massiva. Vad betalat jag helst; 69kr för fyra knivar eller över 100kr för en riktigt bra?
Min nota idag gick på snäppet över två tusen, ändå handlade jag tre proppfulla IKEA påsar och lite mer därtill. Det är ju faktiskt helt sjukt? Det är billigare att handla många grejor i förstahand i deras varuhus än på second hand där jag jobbar.
och förresten
Detta är alltså inget litet förresten som jag tänkte slänga in här, angående den akuta svälkatastrofen i Afrika just nu:
Hela mitt liv har jag växt upp i ett samhälle där motpolen till lyckan här har varit "tänk på barnen i Afrika". En hel kontinent har under hela mitt liv varit föreställningen om en stor öken, stäppar, små hyddor och vackra mörka män och kvinnor som bär alldeles för magra barn i sin famn.
Därför tror jag också att det är svårare att ta till sig vidden utav desa individers oerhörda fight och nuvarande levnadsvillkor, nu när det faktiskt sker någonting som är extra extremt. Jag tror, tyvärr, att i våra huvuden finns en bestämd bild av att det är för svårt att förändra och att sådant är Afrika. Och att den verkliga förändringen ligger inte hos oss utan i deras regeringar.
Men hela världekonomin pekar ut brister överallt, hål i systemet, och det är som en motsatt Robin Hood. Vi tar från de fattiga, ack så indirekt och ofta så omedvetet. Men det gör vi i länderna med pengar, när vi köper mark i Afrikanska länder som de själva sedan inte kan bruka. Det gör vi vi handlar med varor som för oss är en spottstyver, och för dom hade varit mat på bordet.
Jag tror inte att rika människor är onda, jag tror inte att alla i regeringarna vet allt; jag menar bara på att det är fel. Världens ekonomiska resurser är åt helvete, och det kan jag säga med den lilla kunskap jag faktiskt erhåller. Jag vet att det är torka som har orsakat det som nu sker, men jag vet också att alla dessa mediciner som kostar för mycket för att småbarn ska slippa dö i simpla sjukdomar inte finns tillgängliga för att någonstans har något företag bestämt att de helt enkelt inte ska få bli för billiga.
Det är fel, alltsammans. Det är fel att 440 000 människor trängs i ett läger avsett för 90 000, och det är fel att det här lägret behövde finnas till en början. Dessa länder borde någonstans på vägen ha fått hjälpen att kunna försörja den egna befolkningen med vatten, mat, och vård, även genom naturkatastrofiska förhållanden.
Så därför ber jag er.
Tänk på barnen i Afrika.
Att det är fel på den här världen, är inte deras. fel.
SMS:a KATASTROF till 72 910 så skänker ni 50 kronor till PLAN Sveriges hjälparbete.
dagens definitiva tankeställare
En påminnelse om priset man egentligen betalar för billiga kläder.
Dör lite inombords. Och glädjer mig åt att mina senaste fyra fynd åtmistone har varit second hand. Men jag bergriper ändå inte varför jag inom en kort period säkert står där igen, i någon klädbutik, och glädjs åt mina nya, fina, billiga jeans eller den där tröjan som kostade så lite att man "lika gärna" kan slå till.
För man glömmer bort. Förtränger. Låtsas vara klok.
Hycklare.
kontraproduktivt
Dock;
"Tröttsamt när det bara är benrangel på catwalken"
Det är ett av typ tre citat i artikeln där det påtalas vilka benrangel det är som brukar vara modeller. Men då ska de ha en sak klar, om de vill vinna min sympati.
Det är elakt att kalla någon för benrangel. Djupt förolämpande, skulle kunna tilläggas. Jag tycker inte om att återanvända utnötta argument men det ligger stor sanning i att det är lika förkastligt att säga att någon är tjock som att kalla någon för benrangel. Simple as that.
Tröttsamt när ett arbete mot en öppensinnig modebransch även blir en fråga om att mobba den kroppstyp som syns idag. Jag sitter inte och försvarar det faktum att giriga agenturer svälter unga tjejer och ofta knäcker deras självförtroende. Men jag är själv smal. Var ännu smalare förut. Och vissa är faktum naturligt smala.
Alltid lika häpet när någon ogenerat slänger ur sig "Fyfan, fult när höftbenen sticker ut! Man vill ha lite att ta på".
Tack för den, tänker jag då, med mina utstickande höftben.
DN VÄRLDEN, sida 35. lördag 26 februari 2011
Följande tre rubriker stod i DN idag, artiklarna hade alla lika mycket plats, men en utav dem var i fetstil. Kan du gissa vilken?
a) Natorstyrkor påstås ha dödat 65 civila, Afghanistan
b) Över 4000 fångar dog i ryska fängelser 2010
c) Övervikt plågar USA:s sällskapsdjur.
Rätt svar är C.
Artikeln som gavs uppmärksamhet handlade om överviktiga husdjur..
Apropå att världen känns som ett skämt.
och medan jag skriver tänker jag "vadfan vet väl jag om det här egentligen?"
Fullkomligen avskyr när en känsla av obehag gör sig inneboende.
Då känner jag mig sådär plötsligt liten.
Vad är grejen med den här världen?
Varje dag börjar morgonen för mig med en tidning som berättar om människor som dör för att de kanske, bara kanske, ska kunna få leva i samma verklighet av möjligheter som jag gör. Jag ögnar sidor, och jag vänder dem knöggliga. Läser mer. Charlie, 78 år bor på Manhattan i USA och bryr sig inte om att araber dör för han tycker ändå att de alla är terrorister. Ingenting till övers har han för dem, står det under bilden på en vithårig man brevid ett höghus.
Han tycker att de förtjänar död. De här människorna som reser sig upp på en mark som inte velat vara deras stöd på så länge, om någonsin. De människorna som väljer att säga ifrån nu, vissa utav dem har sagt "Jag har ingenting att förlora".
Liv har försvunnit kvickt, efter givna order från högre ansatta.
De dör innan de har fått känna känslan av att vakna en morgon, läsa tidningen och tänka "Vilken tur att jag aldrig haft det så. Vilken tur att jag föddes i det här landet."
Det sitter gubbar på toppen av en hierarki och spelar ett maktspel där insatsen är hela existensen för människor i dessa länder. De riskerar livet för sin sak, dessa demonstranter av Nordafrika. För att de har fått nog. Och jag tänker i tystnad, lite skamset lutandes över stora mittuppslag, att det skulle jag nog inte kunna.
Ni är större än mig.
Jag satte mig ned och tänkte skriva om någonting annat just ikväll. Men tankar om de lungor som aldrig mer fylls med luft, har hängt kvar i mig den senast tiden. Just nu händer det någonting i en del av världen inte särskilt långt bort, och det är obehagligt att det ska vara så svårt att begripa att det är samma jord som vi lever på. Jag delar kretslopp med sinnessjuka diktatorer och alla de som faller offer för dem.
Jag är så jävla liten och meningslös om jag inte växer och gör lite nytta. Så känns det ikväll. Och mina egna känslor tycks orelevanta. Jag är arg för att jag faller av mig själv, som trasig frigolit, så fort jag känner att jag inte vet hur jag ska hantera det jag berörs utav.
Värst av allt är kanske att jag får en text om revolutionen i arabvärlden att handla om mig. Det är svårt att inte alltid utgå från sig själv, och just nu känner jag mig inte vidsynt. Jag känner mig ledsen och den här världen är som ett skämt.
Önskar frid i vilan till alla dem som mist livet och vi bör jobba på ett löfte till dem om att den här världen snart kan innebära frid i livet för de som kan fortsätta kämpa..