.

Borneo OKT 2010. Foto av moi och Lasse.

Idag längtar jag!

Några dagars svett och längtan, sedan kördes vi på baksidan av en van på rangliga träbänkar, till allra högst upp i Norr. där fick vi två strandlängor alldeles för oss själva. Vi grillade fisk, simmade omkring, såg vattenormar och lekte av oss all den där extraenergin som byggts upp sedan vi landade på ön.

Borneotimes för bövelen♥

Jag har för närvarande inte mycket till liv. Idag satt jag fängslad framför säsong ett av OC, eftersom att kanal 5 visar mina favoritavsnitt. De där när psykot Oliver dyker upp och blir besatt av Marissa och är elak mot Ryan fast hon inte märker, och Ryans misstänksamhet mot Oliver gör att Marissa vänds mot honom? Ni vet?

Ok.
JAG MÅSTE HITTA ETT JOBB.

FOTO: Jag.
Shilin Night Market, Taipei, Taiwan. NOV 2010.

Skulle inte påstå att jag saknar just Taiwan, men efter en trist dag som denna så är det svårt att inte sakna den där känslan av nytt, färggrannt, spännande. Annorlunda.

Jag har för övrigt bloggat i... well många år (min tidigare blogg inräknad) och förstod ändå först nu hur man gör för att bilderna inte ska bli så små. Helt seriöst. Då har jag ändå byggt HTML sidor aktivt under en period i mitt liv också.

Eh. Pinsam tystnad.

Nyhavn. JAN 2010.

Inatt drömde jag att jag var tillbaks i Danmark. Jag befann mig på Mikes arbetsplats i Köpenhamn och såvitt jag minns var alla mina närmsta peeps på plats. Detta gör mig lite bitter idag, eftersom att jag är bjuden till Signe hus Jylland samt Evas place i Århus nu i Mars men jag vet redan nu att det egentligen inte finns pengar att åka dit. Så förmodligen får jag sitta här och sakna dem istället.

Det är lite speciellt läge, det här. Förmodligen är det så att vissa utav dessa raringar i framtiden kan komma att försvinna ur mitt liv, just eftersom att det vi främst hade gemensamt var en resa. Men jag känner mycket för dem allesammans, genuin omtanke och glädje för det som har delats. Och jag hoppas att vi kan hålla ihop trots avstånd och olikheter. Vilka andra kan säga att de spelat UNO i regnskogen med mig? Vilka andra har sprungit med mig på Kota Kinabalus gator i nattetid? Inga andra än dem kan förstå glädjen i att vinna över Camilla i Skipp-bo efter en svettig skoldag där "the devilchild" varit extra busig.  



Saknad är riktigt fint på många sätt, och tack vare min givmilde mor ska jag åtminstone få åka ner till Köpenhamn snart. Där finns några av mina smuk-Dansker.

Peace.

Fågelkvitter. En klarblå himmel ligger bakom skenet från en stark, lingul morgonsol. Det är nollgradigt ute, så mössan får ligga kvar i väskan medan jag står och känner in dagen.

Den känns bra.
Det var kanske lite osmidigt att jag brände vid min morgonlatte. Och att jag glömde bort igår att ordna lunchlåda till idag. Men radion spelar skön musik, stämningen i stationens stora hall är faktiskt en i harmoni och jag ser tillbaks på saker med ett litet leende.

Idag var det en månad sedan jag landade i Sverige.
Behöver bara tänka några steg tillbaks sedan är jag där, med uppsatt hår i en högrest regnskog. Jag kan liksom känna hur jag greppar tag i en fuktig gren för att få stöd när jag klättrar fram på kringliga små stigar. Jag minns hur det kändes i nacken efter att ha tittat upp mot trädtoppar i skiftande utformningar. Att komma fram till en flod, klä av sig vandringskängorna och svalka sina fötter i det alldeles färska och vilda vattnet.

Att se en hornbillfågel sträcka ut sina vingar på avstånd, och flyga mot en trädtopp dit våra ögon inte nådde. Känslorna då man låg i bambuhus vakna nattstunder och hörde främmande läten och rop från skogen, så tydliga att djuren likväl kunde befunnit sig tätt intill  på andra sidan väggen.

Kanske är snön på marken här inte riktigt lika exotisk för mig. Och halkan, blåsten och kylan låter sig sällan ignoreras. Men idag skiner solen, och idag fick jag se den blåa himlen, och någonstans påminde det mig om att världen kan vara bra vacker.

Det har jag fått bekräftat.


Borneo, foto av moi! Kan ni fatta att jag varit där?? Wieee!

Jag minns att vi satt där i det stökiga datorrummet på norra Borneo. Att Lasse kollade på mig och sa "It's up to you now", med ett leende som berättade vad han ville. Jag såg de där små bokstäverna på den lysande skärmen, de som berättade vad flygbiljetter till Bali skulle kosta om vi ville åka om några dagar. Jag tittade på bokstäverna, men visste också jag att beslutet redan var givet även för mig.

Självklart skulle vi till Bali en sväng.
Så vi bokade. Och vi åkte.

Och det var alldeles, alldeles underbart!!

Monkey forest, Ubud, Bali, Indonesien.

Synd på skärpan, den här bilden tycker jag mycket om i övrigt.

Efter tre dagar slask, duggregn, halka, dimma, kyla och allt vad Svensk vinter nere i Skåne kan innenära så drev längtan efter något som varit fram. Jag har inte glömt den gången jag och några vänner var så fuktiga och varma att vi förhastat sa "we miss freezing!". Jag tycker det är helt okej med vinter, men den kommentaren är nog nästan oacceptabel, såhär i efterhand.

Tänker på alla dessa dagar för så nyligen sedan, då jag var där, på Borneo.

Åh så vackert.

Nu när jag i stor förtjusning har fört över bilder och videos från mitt äventyr till datorn, så måste jag ju dela med mig av lite godingar. Under min tid som engelskalärare på Borneo bodde jag hos hövding Matine med många familjemedlemmar samt fyra av mina danska raringar. Tillsammans var vi stationerade i denna rosa villa under en månad, fast jag och rumskamrat Lasse for till Bali åtta nätter så det var väl snarare under tre veckor detta var mitt Malaysiska hem.

Sista dagen innan vi for bestämde jag mig för att filma lite av huset. Jag ser ju rätt blek och trött ut, sistnämnda stämde garanterat in men förstnämnda beskyller jag kameran för. Eheh.

Det var rätt trångt under tiden där. Idag har jag svårt att begripa hur jag ens kunde sova i ett rum där fem personer delar fyra sängar och jag alltid var en av som delade, det var superfuktigt och vi hade endast en fläkt, packningen täckte alla golvytor och väggarna hade noll ljudisolering. Men det gick, för att jag trivdes där. Jag jobbade på en annan skola än mina rumskamrater och efter varje arbetsdag kom vi hem och pratade om dagen, drack lite kaffe, spelade spel och delade middagar med den ena maträtten intressantare än den andra.

Det var ballt att bo i Penampang.



Peace♥

Jag är osäker på om det här illamåendet och yrseln är orsakade utav nervositet, tre timmar sömn eller mina Malariatabletter. Men nu är det god tid för sista packningen innan Arlanda.

NU HITTAR NI MIG HÄR

*hyperventilerar*

Lyssnar på fantastiska Brandon Flowers låt Crossfire.
Är sjukt medveten om att jag egentligen skulle behöva lite sömn nu, mitt plan lyfter från Arlanda 12.05 och jag ska upp betydligt tidigare... men sen vet jag ju också att när jag vaknar blir det plötsligt så påtagligt.

Jag ska åka ut i världen, och jag ska göra det ensam.
Jag vet inte när jag kommer tillbaks.
Äventyret börjar nu.

Är jag redo? Blir man ens det innan man åker?

Jag har inte hunnit med allt jag tänkt och det är sannolikt en del jag inte tänkt på som kommer göra sig påmint först när jag sitter uppe i luften och det inte finns någon återvändo.. och det är ju rätt skönt ändå. Att det som blir, det blir. Det enda jag kan göra ett bra tag framöver nu är det bästa utav varje situation, i alla lägen.

Nu ska jag ta hand om mig själv så totalt.
Och det känns så oerhört surrealistiskt. 

Platserna jag har fantiserat om blir verklighet för mig, och jag för dem, om bara en bunt timmar. Det här är verkligen mitt livs äventyr på så vis att oavsett vad jag gör i framtiden så är det här första gången jag släpper kontrollen och låter tiden visa sig.

Shit vad det står still i skallen.
Det är ju på riktigt för fan!

Kommer sakna folk så sjukt mycket!
Men oj, oj oj, vad underbart jag kommer ha det.

VAD GÖR VI?

NU KÖR VI!!!!

Packade min väska, provvägde.

Av 20 tillåtna kilon så vägde min bara nio kilo.
Av 10 tillåtna kilon så vägde handbagaget bara sex kilo.

ÅH VAD NAJS!!!

Jag fick precis hem ett detaljerat resprogram för Borneovistelsen.

Jag vet inte vad jag ska säga.
Är det verkligen jag som ska uppleva allt de som står på papprena i mitt knä? Ska jag alltså åka forsränning i Kiulu, få besöka ett center för föräldralösa orangutanger på nära håll, gå på 42m höga träbroar i regnskogens trädtoppar, åka på flodsafari för att se pygméelefanter, rida buffel hos en värdfamilj i en Dusun-by, gå på noshörningstrekking med WWF?

Har jag själv jobbat som en tok för att nå till allt det här?
Ja, ja, ja! Och nu är det snart dags!!

Om en vecka har jag mött upp min grupp. Jag är ensam svensk, sen är det nio danskar och två Schweizare. Tre av dessa deltagare är killar, lite tråkigt är det ju med så ojämn fördelning men samtidigt avgör ju knappast det hurvida gruppen blir samspelt eller inte. De flesta är 18-21 år gamla, förutom en 67:a som känns sjukt malplacerad i gänget. Kanhända att det är vår guide? Blir sjuuukt intressant att möta dem alla!

Jag kommer att spendera ungefär en månad utav min vistelse med att jobba i 3-4 olika skolor för att få en så stor kulturell variation som möjligt. Det kommer nog kännas skönt att ändå ha lite fäste en del av resan, efter en första månad med en garanterat massiv mängd intryck som ska få smältas lite. Fast det är ju helt rätt. Programmet är så osannolikt välkomponerat, och nu känner jag mig lugnare än tidigare. Det är verkligen helt fantastiskt.

Känslan av att det här kommer att bli så jävla bra har satt sig nu.
Fem dagar till avgång. Jag är för överväldigad för att vara stressad.

Ska bara finslipa lite på packningen liksom. No biggie.


Foto: Andrea Pistolesi. Sådana hängbroar kommer jag vandra på.

Ikväll åt jag hjortytterfilé med rödlökssås, på restaurang.
Imorgon är jag på kräftskiva och dricker champagne.
Om en vecka kättrar jag på väggarna här hemma i nervositet.

Om en månad..

ja då vet jag inte om vart jag är.
Det är en skön känsla det.

Jag har massor att ordna. Så mycket spring hit och dit och så mycket saker att hålla reda på att jag faktiskt inte vet hur jag ska lyckas samla ihop mig och faktiskt ordna allt, jag vet bara att det kommer gå bra till slut. Efter en sjukt stressig vecka med en svettig plånbok. Och jag inser att det är lite konstigt uttryck men om något så är min plånbok fanemej svettig av alla mina köp hit och dit. Min lista tar liksom aldrig slut, hur mycket jag än tycker jag bockar av. Hur ska min rygga inte väga över 20kg?

Ujuuuuuuuj.
Jag är så inte backpacker-anpassad ännu.

DET JAG TJÖTAR OM:
♦ Beställde linser tre veckor sedan, för att vara ute i god tid. Hämtade idag ut denna påse med endagslinser för ett halvår. Ser när jag kommit hem att jag har fått fel styrka på linserna. Vet nu inte om jag kommer hinna få de jag egentligen ska ha före avgång. Fuck.
♦ Har en lååång lista på gårdsalternativ att bo på i Taiwan. Ska hinna gå igenom denna, hitta den mest lämplige och kontakta för att se om jag redan nu kan bestämma datum att åka dit. Detta för att få ut så mycket som möjligt utav mina 29 dagar i Taiwan. Helst ska jag höra av mig typ, nu. Blir svårt att fixa från regnskogen..
♦ Ta mig till VaccinDirekt och reda ut lite frågetecken gällandes mängden malariatabletter de har ordnat åt mig. Verkar inte stämma. Jag vill helst inte ha malaria..
♦ Boka biljett till Bangkok från Taipei.
♦ Hitta hostel att bo på i Taipei (de bra&billiga bokas i förväg där).
♦ Fixa ficklampa, extra minneskort, vandringssandaler, slitstarka icke-svindyra byxor, hitta ickedyr skjorta, lås till väska, bra arbetshandskar för skog, reslakan, reskudde, myggnät osv osv
♦ Betala min försäkring.
♦ Samla alla helt stört viktiga dokument.
♦ Samla alla sladdar och tillbehör till min obligatoriska mängd kameror. Tre kameror, tror ni jag klarar mig?
♦ Aktivera nytt bankkort och se över hur jag ligger till ekonomiskt(gulp).
♦ Hinna provpacka och väga väskan i hyfsat god tid.
♦ Se över att allt funkar med skype och resdagbok så ni inte tappar bort mig.
♦ Typ... Klippa mig. Samla mig. Träffa vänner. Andas lite. Sova i min sköna säng.

Nu vill jag att ni ska ha i åtanke när ni läser denna lista, att jag är ett tvångsneurotiskt kontrollfreak; under en normal tågresa hem kollar jag i snitt ett tjugotal gånger om jag verkligen inte tappa mina nycklar, min mobil, plånboken, SL kortet..

Hahahaa kommer gå bra detta..

*Nervöst sammanbrott*

MEN JAG DRAR OM ÅTTA DAGAR FATTA NAAAAAAAAAAAAAAAAJS!

Man vet att det börjar närma sig avresa när man vaknar av att man rycker som fan i ena benet för att man drömt att man blir biten av en stor, svart orm när man är på djungelvandring.

11 dagar kvar.

Senaste nytt: Jag är nu medlem i wwoofing Taiwan och har fått en lista på olika gårdar jag kan ringa angående volontärt arbete. Detta ligger dock längre fram, ända borta i slutet utav november. Men nu när jag vet vilka datum jag får stanna i Taiwan, så känns det ganska frestande att boka den där biljetten Taipei-Bangkok som bara kostade 670 kr..